Vilda Rosenblad's Blog, page 61

Vägskäl

Lille Benny Fimp bor hos Häxan Mor Fimp i ett dystopiskt samhälle där monster och resursbrist hotar mänsklighetens fortsatta existens. En mopedist försvinner i skogen varpå dennes gängkompisar dyker upp och sörjer och kör "Örn, örn" dygnet runt. Benny Fimp ser på men blir så småningom bekant med dem och tillsammans ger de sig ut på ett äventyr förbi "Klägget" för att leta upp den bortgångne Kung Tungs gamla 125:a för att åka ifrån Ålräven.

I ärlighetens namn visste jag inte vad jag skulle förvänta mig av "Vägskäl". Var det en ungdomsbok? En saga? De många förolämpningarna som används i dialog för att maskera att människor egentligen är ganska sjysta mot varandra såg jag inte i början heller. I början var det bara misär och svordomar. 

Men ganska snabbt insåg jag att boken var välskriven och suggestiv och jag lurades in i den speciella stämningen som påminde om en blandning mellan Skort-Nisse och Spirited Away men stundtals också om Boris Vians senare postmodernistiska verk. Och eftersom Boris Vian var min ungdoms största litterära idol som ja glömt bort på vuxna dagar präglades min läsning av "Vägskäl" av en hel den nostalgi och vemod.

Sammanfattningsvis var Vägskäl en väldigt speciell bok. Lars Carlberg hade inga som helst svårigheter att locka mig in i historien och hålla mig fast till upplösningen. Jag vet inte vem jag skulle rekommendera den till eftersom jag själv inte trodde mig vara målgruppen men tyckte mycket om det.

Titel: Vägskäl
Författare: Lars Carlberg
Förlag: Lionvalley publishing

#vägskäl #larscarlberg #lionvalleypublishing

Catfight - nidbilder av kvinnor i grupp

Flickor och kvinnor snackar så mycket skit, de är "backstabbers" och kör inte med raka rör. De är tävlingsinriktade och trampar på varandra på vägen upp, och, så klart, i jakten på alfahanen. Hur många sådana fördomar har vi inte matats med sedan barnsben?

Från en bok om vikten av att diskutera begreppet "kvinna" till en bok om synen på kvinnor i grupp. Johanna Wester gör en djupdykning i hur det kommer sig att vi har dessa nidbilder, vad de gör med oss, varför bristen på systerskap ändå är en realitet ibland och vikten av separatistiska sammanhang. Varje kapitel börjar med en självbiografisk anekdot, hur Wester förhållit sig till andra tjejer och hur detta oftast berott på yttre påverkan. Som när hon gick i en tjejdominerad klass där tjejerna faktiskt kom bra överens men fick höra av pedagogerna att det nog var jobbigt. Att deras alldeles för fina gemenskap måste berott på underliggande konflikter.

Många är nog vi som en gång tagit avstånd från andra av vår sort. Det var finare för tjejer att umgås med killar, gilla killiga saker och att tycka att tjejiga intressen var mesiga. Man gjorde sig själv unik, satte sig själv över den kategori som inte hade lika mycket status. Det är bara att kolla på forum dedikerade åt saken för att se att trenden med #notlikeothergirls fortfarande är stark.

Wester visar också hur kvinnor straffas om de premierar varandra och att för många kvinnor på toppositioner kan anses hotfullt. I en undersökning av nutida filmer och teveserier kom forskare fram till att andelen kvinnor i grupper uppgick i snitt till 17%. Antagligen ses en grupp med mer kvinnor än män som något mindre "neutralt". Mannen är fortfarande normen.

Jag gillade också diskussionen om separatistiska sammanhang, om hur onödiga de kan verka tills dess att en man kommer in i sammanhanget och man märker att man beter sig helt annorlunda. Allt som allt en lättläst men intressant klassisk feministbok värd att läsa, särskilt för de som tror att vi redan lever i ett jämställt samhälle. 

Titel: Catfight - nidbilder av kvinnor i grupp
Författare: Johanna Wester
Förlag: Romanus & Selling

#catfight #catfightnidbilderavkvinnorigrupp #johannawester #romanus&selling #nidbilderavkvinnorigrupp

När bergen sjunger

 Det tog Nguyen Phan Que Mai sju år att skriva "När bergen sjunger", sju år, hundratals omskrivningar, tårar och många sömnlösa nätter. Med risk för att låta självisk: det var det värt!

Berättelsen skiftar mellan två krig: Indokinakriget 1945-1954 där Japan ockuperade det av Frankrike koloniserade landet och senare Vietnamkriget. Huvudpersonen är Hương, en liten flicka under det andra kriget, uppfostrad av sin mormor. Mormodern, som varit med om ett krig tidigare, har sett alla sina vuxna barn lämna hemmet. Hon väntar hoppfullt på att de ska komma tillbaka till henne samtidigt som hon tar hand om Hương och bygger sig en karriär som handelskvinna, ett fult yrke enligt regimen som tar över vid krigets slut.

Boken är fantastisk men tuff. Det är mycket mänskligt lidande som beskrivs mellan pärmarna. Brutalitet och hänsynslöshet. Svält och död. Den beskriver, på ett öppet och ärligt sätt hur familjer påverkas av krig, ibland i decennier efter att de sista soldaterna lämnat slagfälten. Samtidigt är berättelsen full av kärlek, mod, uthållighet och hopp. Som en extra bonus får man en historielektion berättad ut vietnamesernas eget perspektiv, jag tror aldrig att jag sett/ läst om Vietnamkriget annat än ur en amerikansk synvinkel förut.

Det finns något mysigt i språket, påminner lite om Allende i det att man får många småhistorier till priset av en ramberättelse. Ingen magi dock, bara någon liten spågubbe här och där. Tänka sig att det är en debutbok alltså!

Titel: När bergen sjunger
Författare: Nguyen Phan Que Mai
Förlag: Historiska media

#NguyenPhanQueMai #närbergensjunger #themountainssing #historiskamedia

 

Oleg Penkovskij - Spion på avgrundens rand

För något år sedan läste jag den första boken i Wilhelm Agrells serie "True Spy" om den svenske spionen Stig Wennerström. Den här handlar om en rysk dissident vid namn Oleg Penkovskij, en man med lite för fin bakgrund för att klättra så högt han själv ville inom den kommunistiska byråkratin och som, missnöjd med sin egen situation erbjöd sina tjänster till väst. Det tog ett tag för honom att få napp och kontakten mellan honom, CIA och MI5 var svår i det Sovietiska övervakningssamhället. 

Jag tyckte ännu bättre om denna delen, kanske för att Agrell målar upp ett rätt tydligt sextiotal med diplomatiska fester, agenter och dubbelagenter, och hemmafruar som tar emot underrättelseinformation på sina promenader till och från danslektioner. Det hjälper så klart att boken bjuder på en hel del bilder på de inblandade och på platser av intresse. 

Också intressant var ryssarnas sätt att förmedla information om Penkovskijs arrest och den desinformations- och förvillningskampanj de förde för att rädda sitt anseende. Det får en onekligen att dra paraleller till dagens samhälle.

Titel: Oleg Penkovskij - Spion på avgrundens rand
Författare: Wilhelm Agrell
Förlag: Appell förlag

#OlegPenkovskij #Spionpåavgrundensrand #OlegPenkovskijSpionpåavgrundensrand #vilhelmagrell #appellförlag

Himlakroppar

En familjesaga som spinner över tre generationer i Oman, ett land som, på kort tid går från strängt patriarkala samhällsmönster till modernitet. För mindre än ett sekel sedan var de rika i landet slavägare nu är Oman ett rikt oljeland, befolkningen är välutbildad och barnen kräver sina föräldrar på en ny BMW som vore den ett par skor,

"Himlakroppar" omfattar därför många olika karaktärer. I centrum står tre systrar: Maya, Asma och Kwala. Maya blir bortgift med Abdullah som ägnar livet åt att hoppas att hans fru en dag kommer att älska honom tillbaka. Kwala accepterar ett frieri från en konstnär, ett arrangerat äktenskap som börjar bra men mynnar ut i något mer skakigt. Asma väntar på sin kusin som hon anser sig ha varit trolovad till sedan tidig ungdom,

Vi får också träffa en mystisk beduinkvinna med magisk förförelsekraft, en strängt troende kleptoman och en syster som gör sin brors smutsgöra bara för att förlora honom för evigt. Det är inte mycket till magi i boken och ändå känns den magiskt och samtidigt så nära inpå. Särskilt Abdullahs kapitel, skrivna i ett virrvarr av medvetandeflöde. Jag gillar se styckena för hur de är författade men också för att han är den mest sympatiske karaktären. Kvinnorna i "Himlakroppar" är starka men inte helt lätta att tycka om, förutom då när Maya, av ren och skär trots, döper sin förstfödda dotter till London.

Genomgående handlar boken om kärlek. Om bristen på sådan (i arrangerade äktenskap). ångrad sådan (fortfarande tabu för en kvinna), förväntad sådan och kroppslig sådan, en som inte går att sätta stopp för. Men kanske handlar boken mest om landet Oman och dess förvandling i expressfart. När man läser de kapitlen som sträcker sig längst bak i tiden kan man inte tro att det rör sig om berättelser som skett när mina föräldrar var unga. 

Superintressant, härlig bok som jag lätt lät mig vaggas in i, åtminstone efter den första förvirringen över den friska blandningen mellan karaktärer och tidsperspektiv. 

Titel: Himlakroppar
Författare Jokha Alharthi
Förlag: Tranan

#himlakroppar #jokhaalharti #celestialbodies #bokförlagettranan

På naturens axlar

Av alla fackböcker jag läst i fjol, ja kanske till och med av alla böcker punkt, stod "Insekternas planet" ut som den mest fascinerande och den jag citerade som friskast ifrån inför min familj. Jag såg så fram emot att läsa Anne Svedrup Thygesons nya bok och lev inte besviken.
"På naturens axlar" handlar om allt ifrån växter till insekter och djur och allt som har med naturen att göra som vi antingen är beroende av för vår överlevnad eller som hjälper oss på något sätt. Det kan gälla växter och/ eller djur som används inom läkemedelsbranschen (jag sa inte att det var etiskt), hur visst växtmaterial kan användas som "arkiv" (till exempel hur pollen kunnat hjälpa polisen att lösa ett mordfall), hur svampar använts som belysning helt utan att använda sig av eld m.m.
Några av Thygesons mest minnesvärda exemplen:
- Hur naturliga system alltid slår människokonstruerade när det gäller vattenrening- Öljästsvampens betydelse för tusen olika processer- Varför honung ibland blir blå- Gilaödlans gift och dolksvansars blå blod som botemedel för olika saker- Att bomull under en viss period troddes vara får i miniatyr på stjälk- Träd som översvämningsstopp (snälla sluta äta scampi)- med mera 
Hon tar också upp viktiga frågor som läkemedelspatent och kolonisering av naturens sfärer, samt arbetet för att ge naturen egna rättigheter. Allt detta med små avbrott av fina, inspirerande dikter från olika författare som jag blir sugen på att läsa. 
En sån njutning att läsa!
Titel: På naturens axlarFörfattare: Anne Svedrup-ThygesonFörlag: Volante
#volante #annesvedrupthygeson #pånaturensaxlar #volanteförlag #inskternasplanet

Så hjälper du djuren i din trädgård

Just som vi står och diskuterar hur vi kan göra vår tomt uppe vid Ivösjön livfull och uppmuntra biologisk mångfald hör vi ett ljud. Vi stannar till, lyssnar, tittar. Så mer ljud och ut ur en liten, liten skogsdunge kommer ett rådjurskid, skuttar iväg och försvinner bort mellan buskar och träd. Inte undra på, skogsdungen är full av alla möjliga slags miljöer som lockar till sig djurliv. Resten av tomten, inte så mycket.

"Så hjälper du djuren i din trädgård" är ett utmärkt verktyg för att skapa en bättre plats för att alla ska trivas. Om alla trivs minskar också sannolikheten för att ett skadedjur tar över och förstör, sådant regleras med hjälp av någon som tycker om att äta upp just detta skadedjur. 

Boken är uppdelad i avsnitten "I luften", "På och i marken", "Vatten i trädgården" samt ett kapitel med praktiska råd. Jag lär mig vilka växter som gynnar pollinatörer som bin, blomflugor och fjärilar, att jag ska lägga ut husdjurshår i små tufsar så att fålar kan använda det till att bygga bo samt hur man artbestämmer larver. Jag får också veta hur man skapar en inbjudande trädgård för att igelkottar ska kunna passera under sina nattliga promenader. Jag lär mig skapa skalbaggsvänliga vedtravar och läser om vem som deltar i gryningskören. Jag får också veta att en näve kornhalm eller lite lavendelrens är ett utmärkt sätt att hålla en liten damm ren och jag kan också läsa mig till hur det kommer sig att grodor verkar gilla just vår trädgård. 

Om du har en trädgård, hur liten den än må vara, eller kanske till och med delar en innergård, är den här boken ett måste. I en tidsålder som kallas det sjätte utdöendet har vi inte råd att klippa gräset kort, konstbevattna och behandla garageuppfarten med roundup vid minsta tecken på växtlighet. Vi måste alla hjälpas åt att ställa till rätta det vi genom okunskap och ordningsideal bidragit till att förstöra. Vi måste dela med oss av de gröna ytor som vi egentligen aldrig kan äga, vi har dem bara till låns. Så förvalta det du har väl, och bjud in andra på kalaset!

Titel: Så hjälper du djuren i din trädgård
Författare: Helen Bostock & Sophie Collins
Förlag: Ordalaget förlag

#Såhjälperdudjurenidinträdgård #helenbostock #sophiecollins #howcanihelphedgehogs #ordalagetförlag

Om könets existens

 "Jag bara ställer frågor..." är något som klimatskeptiker påstår när de egentligen hävdar saker som helt går emot vetenskaplig konsensus. Att så tvivel är en metod som används hela tiden av högerpolitiker för att minska tilltron till fakta som går emot deras ideologi. Därför känner jag mig obekväm när jag sitter och pratar med min svägerska och uttalar samma fraser. Till exempel: "man måste inte vara transfobisk för att man ställer frågor om kön."

För om det är någonting Ekis Ekman lyckats med är det att väcka frågor. 

Varför är transsexuella accepterade men "transracials" förlöjligade?
Hur lätt ska det vara att juridiskt ändra kön och vad kan det få för konsekvenser om det blir för lätt?
Hur tidigt ska barn och unga få påbörja en könskorrigering?
Varför har kraven på psykisk hälsa (utöver den ohälsa som naturligtvis följer av själva traumat av att vara född med fel kön) slopats för att få gå igenom könskorrigering?
Ska transkvinnor ha tillgång till ciskvinnors rum från dag ett eller finns det en poäng med att låta människor med samma erfarenhet av att ha en biologisk kvinnas kropp ha en skyddad gemenskap tills transkvinnan upplevt detsamma? 

Och framförallt: varför pratar vi bara om kvinnor? Varför är begreppet "man" inte så laddat? Vad händer om "kvinna" ska disintegreras och öppnas upp medan "man" förblir oproblematiskt? Varför anses TERFS (trans exclusionary radical feminists) och kvinnors motstånd till att luckra upp det det biologiska könet som ett större hot mot transrättigheter än män som mördar transpersoner? 

Jag tycker även frågan om transition hos minderåriga var intressant och ibland har lett till tragiska konsekvenser. Jag accepterar fullt ut att de allra flesta som går igenom könskorrigering inte ångrar sig, men när risken finns, varför tillåta unga som varken får rösta eller ta körkort att fatta ett nästan irreversibelt beslut som verkar kunna påverka alltifrån deras framtida fertilitet, deras IQ, samt orsaka hjärt- och kärlproblematik? De har hela livet framför sig. De kan avvakta med just det irreversibla. Eller?

Ibland kan jag se hur Ekis Ekman går för långt i sin kritik mot "transideologi" och jag önskar att hon oftare inkluderade historier om transpersoner som inte utgjorde ett potentiellt hot eller som inte ångrade sin transition. Ibland vet jag inte om jag litar på hennes perspektiv som i den scen där en kvinnas ångest över att behöva duscha med en transkvinna med penis. Denna händelse kan lika gärna vändas till att visa fördomar mot transkvinnor. Samtidigt händer det att kvinnor tvingas ta emot män som påstår sig vara transkvinnor i sina slutna, säkra platser (omklädningsrum, fängelser, kvinnojourer osv) och ju lättare det blir att juridiskt ändra kön, desto svårare blir det att hålla dessa platser separatistiska. 

Dessutom vet jag inte hur stort hotet är med att genus blir det som är fast, essentialistiskt nästan, och kön det som är flytande. Men om det blir allmänt accepterat att könet sitter i hjärnan och att kvinna helt enkelt är den som identifierar sig med könet, kan det så klart bli problematiskt för "livmordersbärare" och det fortsatta arbetet med jämställdhet. 

Finns det inget sätt att få ihop "gender critical"-analyser med att fajtas för transpersoners rättigheter? Det är klart att det finns. Om man respekterar folks valda könstillhörighet men samtidigt accepterar att det medfödda könet gör att man tillhör en grupp, självvald eller ej, och att denna grupp delar erfarenheter med varandra som är värda att prata om. Och att transpersoner dessutom delar erfarenheter av att vara transpersoner som ingen ciskvinna eller cisman kan förstå.  

Den här boken gjorde mig full av diskussionslust och jag önskar att man kunde känna sig friare att prata om kön och genus utan att för den delen kallas TERF. Nu låter jag som en sån där klimatförnekare igen. Usch...  

Någon annan som läst och vill prata?

Titel: Om könets existens^
Författare: Kajsa Ekis Ekman
Förlag: Polaris

#omkönetsexistens #kajsaekisekman "gendercritical #terfs #könkontragenus #genuskontrakön #feministiskaböcker #kransrättigheter #böckeromtrans

Fåglarnas hus

Detta var ännu en sån där bok vars omslag man blir fullständigt förälskad i. Under de dagar jag läste boken och den låg framme log jag så fort jag fick syn på den. Är den inte snygg?

Len Howard, violinist och fågelskådarextremist lämnade sin musikkarriär bakom sig i fyrtioårsåldern för att helg ägna sitt liv åt fåglarna. Hon köpte en stuga i Sussex med hjälp av ett arv från föräldrarna och lät fåglarna sakta men säkert flytta in. 

Romanen "Fåglarnas hus" om denna i verkligheten existerande kvinna handlar om mer än bara hennes liv som forskare men jag måste säga att det är mest avsnitten om fåglarna som berör och som gör boken till det den är. Från kråkan Charlie som följde henne var hon än var hemma hos föräldrarna, till de många berättelserna om Stjärna, en talgoxe med förhållandedramatik, via Dusty, Vresig och Flintskallen, får läsaren genom Meijer (och genom Len Howard som ju skrivit böckerna Meijer baserar sin på) en helt annan förståelse för fåglars komplicerade liv och förhållanden samt deras förmåga att lära sig kommunicera med människor. 

Det är i Howards observationer och i hennes omtanke för våra bevingade vänner som jag finner charmen i boken. Resten, hennes familjeliv, hennes kärleksliv osv är också intressanta men överskuggas nästan helt av Stjärna och de andra. Och av omslaget som jag aldrig blev trött på att titta på :-)

Titel: Fåglarnas hus
Författare: Eva Meijer
Förlag: Weyler

#fåglarnashus #evameijer #birtcottage #weylerförlag

Fåglaranas hus

Detta var ännu en sån där bok vars omslag man blir fullständigt förälskad i. Under de dagar jag läste boken och den låg framme log jag så fort jag fick syn på den. Är den inte snygg?

Len Howard, violinist och fågelskådarextremist lämnade sin musikkarriär bakom sig i fyrtioårsåldern för att helg ägna sitt liv åt fåglarna. Hon köpte en stuga i Sussex med hjälp av ett arv från föräldrarna och lät fåglarna sakta men säkert flytta in. 

Romanen "Fåglarnas hus" om denna i verkligheten existerande kvinna handlar om mer än bara hennes liv som forskare men jag måste säga att det är mest avsnitten om fåglarna som berör och som gör boken till det den är. Från kråkan Charlie som följde henne var hon än var hemma hos föräldrarna, till de många berättelserna om Stjärna, en talgoxe med förhållandedramatik, via Dusty, Vresig och Flintskallen, får läsaren genom Meijer (och genom Len Howard som ju skrivit böckerna Meijer baserar sin på) en helt annan förståelse för fåglars komplicerade liv och förhållanden samt deras förmåga att lära sig kommunicera med människor. 

Det är i Howards observationer och i hennes omtanke för våra bevingade vänner som jag finner charmen i boken. Resten, hennes familjeliv, hennes kärleksliv osv är också intressanta men överskuggas nästan helt av Stjärna och de andra. Och av omslaget som jag aldrig blev trött på att titta på :-)

Titel: Fåglarnas hus
Författare: Eva Meijer
Förlag: Weyler

#fåglarnashus #evameijer #birtcottage #weylerförlag