Vilda Rosenblad's Blog, page 67

Yogamat

Cecilia Davidsson, från cateringfirman Curlyfoods, har skrivit en fin liten kokbok fullspäckad med spännande mat. Recepten är nästan uteslutande plantbaserade, en hel del raw, och väldigt, väldigt färgglada allihopa.

Hon delar upp recepten i frukostar, drycker, yogabrunch, luncher, middagar, tapasmingel och treats. Däremellan har hon ett kapitel om köksyoga och intervjuer med yogamänniskor om deras inställning till mat och smaker.

Vad är det då för mat vi bjuds på? Ja, Davidsson frestar till exempel med:

- Blomkålssmul att strö över maten
- Citrongräsbuljong med alger till hemmakontorslunchen (ska nog göra det idag!)
- Trädgårdssmoothie när ogräset blommar i vår
- Gheestekta äpplen med ingefära till frukost
- Sötpotatisfalafel

Själv gjorde jag bland annat kryddig blomkål med örthummus och kålsallad som var mycket god. Rödbetsfalafeln var inte heller dum med sin myntadipp, och den kryddiga banankakan serverade vi med vinbär från frysen i brist på lingon. Mycket gott! 

Ikväll ska vi göra vårrullar och nästa vecka har jag dessutom massvis med mungbönsgroddar att servera till!

Titel: Yogamat - för frukost, middag & treats
Författare: Cecilia Davidsson
Förlag: Semic

#yogamat #kökspreppblomkålssmulohvardagsrecept #yogamatförfrukostlunchmiddagochtreats #ceciliadavidsson #semic #semicförlag

Vår tids slut

Jag vann inte Claes Ciglin-Witzells bok "Vår tids slut" i en tävling, men han var vänlig nog att skicka den till mig ändå. Jag hade tänkt börja läsa den efter jul, men då drabbades jag själv av vår egen pågående dystopi... the pandemic itself, covid-19. Det visar sig vara bara en av två olyckliga sammanträffanden gällande boken. 

Först nu har jag läst och oj vad det har gått snabbt. Witzell skriver om vår värld som den är nu, eller i en nära framtid och som den blir i en rasande takt. Om människor på flykt, hotad demokrati, samhällets åsiktsförskjutningar... och allt det här på grund av någonting vi alla kommer att tvingas möta så småningom. Klimatförändringarna. Det går fort och är spännande, det finns ett väldigt driv i berättelsen.

Vi kastas in i handlingen i en nära framtid då 23 personer befinner sig instängda i ett hus tillsammans, enda vägen in eller ut är genom kloakerna, och dessa frivilliga fångar inser att de inte har tillräckligt med mat (jag vet inte hur det påverkade läsningen att inse att jag själv har råttor hemma :-(, det andra sammanträffandet). 

Sedan får vi läsa hur ett gäng tidigare relativt välbärgade svenskar måste ge sig ner i kloakerna för att jaga råtta till kvällsmat. 

Det intressanta är att Witzell vänder på begreppet och övertygar oss, i alla fall under läsningens gång, om att klimatet slår om och orsakar en nedkylning som tvingar människor i rika delar av världen måste på flykt efter att skördarna . En omvänd flyktningsituation. Jag har bara sett detta omvända grepp i filmen "Africa Paradis" där fattiga fransmän emigrerar till ett nytt och mer välbärgat Afrika. 

Tack så mycket för at jag fick läsa @claescwitzell. Vi behöver fler som skriver om klimatet och om rasism och om vart vårt samhälle verkar vara på väg...

Titel: Vår tids slut
Författare: Claes Cilgin-Witzell
Förlag: Ekström & Garay

#vårtidsslut #claesciglinwitzell

Happy Food Green

Niklas Ekstedt & Henrik Ennart fortsätter sin mission att omvända oss till medelhavskost och övertyga om bakterieflorans vikt för mental hälsa i nya boken "Happy Food Green". 

Boken är en blandning av reportagebok, där författarna besöker hundraåringar i de "blå zonerna", en vetenskaplig redogörelse för alltifrån protein, till MAC-livsmedel, kalorirestriktion och vikten att äta en stor variation av grönsaker och örter, och en kokbok.

Recepten är spännande och spelar på en känsla av varm, omfamnande mat, i alla fall för mig. Eller vad sägs om:

- Doppat bröd med riven tomat, ricotta och oregano
- Aubergineröra med brödstekt broccoli och chili
- Misorostad potatis och endiver med fermenterad vitlökskräm
- Svampburgare med surkål och chipotledressing
- Karameliserad lök med gårdagens bröd och färska tomater

Fantastiskt fina recept och vackra bilder, oftast vegetariska men inte veganska.

Jag tycker om boken, det enda jag vänder mig mot är hur språket används mot vegankost. Inte det att jag inte håller med det allra mesta de säger: det är viktigt att ta tillskott och att vara vaksam över vissa näringsämnen, men t.ex. järnbrist är lika vanligt hos allätande kvinnor (23% i en studie jag hittade utan att anstränga mig nämnvärt) som hos med kvinnor på vegandiet (20%). Faktum är att mjölkprodukter hämmar järnupptaget, och dessa uppmuntras i denna bok. 

Att författarna använder sig av uttryck som vikten av att "kombinera" olika sorters protein bekräftar den seglivade myten om att detta skulle vara svårt, när de i själva verket bara menar att man ska se till att ha många olika källor. 

Det är synd, tycker jag, när en växtbaserad kost inte bara är bra för hälsan utan också för klimatet. Ost orsakar relativt höga koldioxidutsläpp. Men jag ser fram emot att prova många fler av recepten, om än veganiserade ;-)

Titel: Happy Food Green
Föfattare: Niklas Ekstedt & Henrik Ennart
Förlag: Bookmark

Nyfiken på naturvin

Jag har inte kunnat dricka vin på åratal, säkert inte på 4-5 år. Jag blir bakfull innan jag ens blir salongsberusad, brukar jag säga, eftersom jag får huvudvärk efter ett halvt glas. På sistone har jag dock fått veta att det antagligen beror på sulfiterna och mycket riktigt, när jag fick en flaska naturvin av en vän i somras, blev effekten inte alls densamma. I denna hade inga sulfiter tillsatts.

Det här är inte första boken jag läser av Mats-Eric Nilsson men det var väldigt längesedan sist. Jag har inte heller läst "Château Vadå", men är medveten, genom bekanta som jobbat med vin, om hur mycket fusk som förekommer, hur mycket tillsatser tillverkarna kommer undan med. Det är fascinerande det där med fusk och fuffens inom livsmedelsbranschen, men det som förvånade mig var hur fascinerande det var att läsa om motsatsen också. Detta trots att jag alltså inte druckit vin på flera år.

För vinodlarna som producerar naturvin har så mycket gemensamt med min andra passion, permakultur. Det handlar om jordkvalitet och om biologisk mångfald, om respekt för råvarorna och för omgivningen (konventionella vinodlare besprutar uppemot 18 gånger om året och det har hänt att människor i omgivningen, bland annat på skolor, blivit akutförgiftade.) Sen har det med gamla kulturer att göra också. För utöver själva odlingssätten och vinproduktionen för man också lära sig bland annat om vinets fjärde färg, det orangea vinet (vitt vin med skal) och om qvervrivin.

Som en extrabonus kan det vara bra att veta att alla naturviner automatiskt är veganska. Jag blev grymt sugen att beställa en flaska naturvin efter läsningen och vet nu vart jag kan börja.

Titel: Nyfiken på naturvin
Författare: Mats-Eric Nilsson
Förlag: Ordfront

Spark Joy

Vilket sammanträffande att denna bok hamnade i mitt liv just som jag packar ner hela mitt vardagsrum på grund av en annan bok, och helhjärtat kastar mig in i mitt nya liv som minimalist. 

Marie Kondo har blivit hela världens gulliga städtant efter att hennes första bok "Konsten att städa" sålt miljoner och hon fått en egen serie på Netflix. Jag läste boken för några år sedan men det var teveserien som inspirerade mest, och barnen älskade den och lärde sig att vika kläder (jag trodde att den kunskapen skulle sitta, lite som när man lärt sig att cykla, men det verkar inte så).

"Spark Joy" är tre böcker i en. Först en sammanfattning av den tidigare boken. Sedan en "lexikondel", där Kondo svarar på vanliga frågor rum för rum. Som, vad gör jag med saker som jag använder men som inte "sparks joy"? Hur viker man konstigt formade kläder och bh-ar? I denna del är det köket som får ta störst plats och också det rum som för mig är svårast att ta itu med. Det finns så mycket i köket som jag faktiskt använder och som inte låtit sig rensas ut under mina årliga utrensningar. 

Den tredje delen handlar om vad som händer i människors liv när de fått ordning på sina hem. Spoiler alert: det blir precis så bra som man föreställer sig att det ska bli.

Det finns mycket matnyttigt i "Spark Joy", dessutom illustrerat med gulliga monokroma bilder som ger exakt rätt känsla. Jag skulle definitivt rekommendera den till alla som behöver komma i ordning.

Titel: Spark joy - lyckan i ett städat hem
Författare: Marie Kondo
Förlag: Bookmark

Kosovo och FN

"Två generaler hade krigat så framgångsrikt att deras härskare ville belöna dem. De skulle få önska sig vad de ville, de hade en önskan var. Den förste önskade sig ett hus med stora ägor och många djur. Den andre önskade sig att allt som den förste hade önskat sig togs ifrån honom."

Jag har sällan blivit så positivt överraskad av en bok som av denna. Jag ville läsa den efter att ha hamnat i en diskussion med en vän som hade uppfattningen om att FN bombat sönder hela forna Jugoslavien. Jag visste att det var NATO, inte FN, men insåg att jag kunde mycket lite om konflikten. "Kosovo och FN" skulle lära mig mer.

Kosovo var den sista delen av forna Jugoslavien som krävde självständighet. Men då de, till skillnad från t.ex. Bosnien-Herzegovina, använde de sig av (relativt) icke-våld hamnade frågan långt ner på den internationella agendan. I slutändan installerades en FN-delegation i Kosovo med målet att överföra makten till folkvalda ledare för en stat som respekterade de mänskliga rättigheterna. Det är i denna delegation som Karin Rudebeck skickades ner.

Jag hade förväntat mig en relativt torr fackbok men Rudebecks dagböcker om FN-byråkratin är så levande skrivna att jag, trots den misär hon beskriver, hela tiden kommer på mig själv med att sitta och le. Som när delegationen inte kan betala ut löner eftersom de endast har 1000-lappar och måste skicka ett plan fullt av pengar till Tyskland för att växla. Eller som när den sporadiskt förekommande elen hela tiden flyttar sig, så att Rudebeck måste flytta sitt element från det ena uttaget till det andra. 

Rudebeck, och många av hennes kollegor, är ständigt sjuk, stämningen är vemodig, våldsam, ibland surrealistisk. Men det blir aldrig melodramatiskt och jag njuter av varenda sida. Plus så vet jag massa mer om Kosovo. 

Titel: Kosovo och FN
Författare: Karin Rudebeck
Förlag: Appell

#Kosovoochfn #appellforlag #karinrudebeck

Vinter i jurtan

u/RBradbury1920 vaknade en morgon till en post it-lapp med en att göra-lista. Det var inte hans skrivstil men väl hans ärenden. Lappen gjorde honom förvirrad, men han glömde den snart. Några dagar senare satt en lapp på baksidan av hans kontorsstol, "Spara alla dina dokument", stod det i samma skrivstil som den första. Ytterligare någon vecka senare påstod en ny lapp: "Vår hyresvärd låter oss inte prata med varandra. Det är viktigt att vi träffas." Samma morgon la han även märke till att datorns sopkorg hade tömts, något han själv inte gjort.

RBradbury1920 började bli mycket, mycket rädd.

Vi monterade nyss en kamin i jurtan. Det blev för kallt att bo där ute någon gång i oktober, ingen ville lämna sängen om morgnarna och gräset mellan jurtan och huset blev så gott som bortfräst av små, spurtande fötter i tofflor. Där stod mina barn utanför dörren och väntade på att en vuxen skulle låsa upp, ofta fick vi bända loss dom från trappan med bilruteskrapan.

Därför flyttade vi in i huset ett tag, och blev bekväma. Skärmarna utövade sin subtila propaganda om att "bara lägga sig och chilla framför en serie om en brasiliansk kvinna som kan ha blivit mördad av hela sin familj", och det funkade. Av ren viljestyrka slog vi oss fria och var tillbaka i jurtan när kaminen var på plats och alla Rosenbladare var lyckliga över att äntligen få somna till ljudet av kattslagsmål igen.

Kaminen installerades enligt alla säkerhetsregler men när det började lukta undrade Erik om det kunde ha att göra med limmet han använt för att täta mellan takduken och kaminens ytterrör. Vi satt kvar i jurtan och googlade, läste någonstans att små mängder formaldehyd kunde bildas från limmet vid kraftig upphettning. Plötsligt, när jag läst att formaldehydförgiftning ledde till kliande ögon och torr hals började vi klia oss i ögonen och bli underligt törstiga. Vad gör vi, undrade vi? Vi kan ju inte sova här förrän vi fixat problemet. 

RBradbury1920 höll på att bli galen. En natt satte den mystiske personen som trakasserat honom en tom post it-lapp på hans ytterdörr. Men inte bara på hans. Alla grannars dörrar pryddes av de gula lapparna och när han hittade sitt hyreskontrakt och hyresvärdens skrivstil på prick stämde överens med post it-vandalens var han beredd att ta saker vidare.

Så kom u/Kakkerlak till hans räddning. Hen menade att visst kunde OP vara förföljd av sin hyresvärd eller kanske höll han på att drabbas av någon slags neuros. Men allra troligast var att luftcirkulationen i hans sovrum var undermånlig och att han sakta men säkert höll på att kolmonoxidförgifta sig själv. 

Lukten vi kände inte formaldehyd. Den kom när små droppar av sotig vätska - kondensen från vår fuktiga utandningsluft som ytterrören kyldes ner och föll på ovansidan a kaminen. Inget farligt alls. Men historien om RBradbury1920 och hans osannolika räddning på ett redditforum skrämde upp mig tillräckligt för att inte vilja ta några risker. Nästa vecka flyttar vi in i jurtan igen och då har vi med oss en billig, batteridriven kolmonoxidvarnare. Ingen Rosenbladare ska någonsin behöva uppleva skräcken som kommer från osammanhängande post it-lappar. 

Ren skönhet

Alltså bara för att jag inte hinner fixa mig varje morgon (eller typ ingen morgon) betyder inte att jag inte är extremt fåfäng i grunden. Jag gör egen ansiktskräm med MSM och har en långtgående ambition att göra ansiktsyoga för att sudda ut landets djupaste bekymmersrynka.
Därför såg jag så mycket fram emot att sätta tänderna i Karin Björkegren Jones och Lena Losciales "Ren skönhet". Kanske skulle denna ge mig svart på frågan om evig (-are) ungdom?
Boken är skriven ur ett hållbarhets- och naturlighetsperspektiv, vilket redan det är jättebra. Vill man inte skippa kemikalierna nu, 2021, allra helst göra sig vacker sig med saker från växtriket? Därför är det jättekul att få ett recept (som i läkar-) på ett gäng Skin Foods att inta varje dag. Somliga saker har jag redan, men kanske för att jag var en hälsonörd och råkostare i mitt tidigare liv (Vem av er har nyponpulver och MSM som ligger oh skräpar hemma i skåpen?).
Boken är som ett uppslagsverk för växtoljor och eteriska oljor och beskriver flera härliga rengöringsritualer som man njuter av att bara tänka på att ge sig tid för. Och naturligtvis finns flera tips för att vårda hår och hårbotten samt en hel uppsjö recept på olika sorters hudvård. Bland andra intressanta, men oväntade saker jag lär mig i boken finns hur man svettas lättare.
det enda jag inte gillar med boken är att jag tydligen ska skippa hett vatten när jag duschar, det är ju det bästa sättet jag har till omedelbar tillfredsställelse. Att nästan skolla min hud en gång i veckan. Varför är det så underbart?
Titel: Ren skönhetFörfattare: Karin Björkegren Jones och Lena LoscialeFörlag: Semic

Amerikansk jord

Var ska man börja, med en bok så kontroversiell som denna? 

Lydia och hennes son Lucas befinner sig på toaletten när någon börjar skjuta. Sexton medlemmar av hennes familj: bland andra hennes man, syster, systerdotter, systerson och mamma, skjuts ihjäl. Än värre är att hon vet vem som gjort sig skyldig till massakern, varför och vet att han kommer att göra detsamma med dem. 

Här börjar mor och son fly. Från Acapulco till "El norte" där de förhoppningsvis kan ta sig över gränsen, till säkerheten. De vandrar, reser på tågtak, bor på härbärgen, hela tiden med vetskap om att kartelledaren Javier, en gång Lydias vän, har ögon överallt.

Boken är faktiskt bra. Jag förväntade inte mig att bli förtjust eftersom andra beskrivit karaktärerna som platta och klyschiga. Kanske är de det. Och kanske räckte inte spänningen som håller ett grepp om en från början till slut för dom. Den är också tydligt uppbyggd kring en dramatisk kurva, alltså ett skickligt hantverk, om än med blyertspennorna synliga. 

Ett replikskifte som sammanfattar vårt kapitalistiska, antihumanistiska samhälle sker när Lydia och Luca sitter på ett tåg och måste gå av vid "slutstationen" trots att tåget fortsätter hela vägen till USA.

"Rälsen bara fortsätter", bekräftar mami. "Ända till el norte. (...) Alla tåg som går härifrån är bara för gods. Inte för människor." 

Jag gjorde misstaget att läsa recensionerna innan jag läste själva boken och fick veta allt om konflikterna den gett upphov till i USA när lovorden lagt sig. Var jag ställer mig i det hela? Har en privilegierad författare rätt att skriva en bok ur en mindre privilegierad människas perspektiv? Självklart. Även om hon kan tillåta sig att turista i andra människors lidande för att sedan dra sig tillbaka in i tryggheten? Javisst, särskilt om hennes syfte är att öka medvetenheten för de vedermödor huvudkaraktärerna (i detta migranter från Mexiko och Honduras) tvingas genomlida. Vad är då problemet? Jag skulle säga att det största problemet är att Jeanine Cummins fått det utrymme ingen författare från Meriko/ Honduras fått, och det är ett problem som är större än den här boken.

Titel: Amerikansk jord
Författare: Jeanine Cummins
Förlag: Bazar förlag

Delad

Efter att ha brutit upp från ett sju år långt förhållande, bestämmer sig Maria Eriksson, journalist och skribent, för att leva ett år med delningsekonomi som sin främsta inkomstkälla. Hon är inte den mest tippade personen att ge sig i kast med ett sådant projekt, hon älskar marknadsekonomi och har aldrig förut pratat så mycket om permakultur.

Den största källan till inkomster får hon genom att hyra ut flertalet av rummen i sin Uppsalalägenhet men hon provar på mycket annat också. Hon försöker hyra ut sina cyklar och skidor och lägger ut sin glassmaskin till utlåning. Hon säljer gamla prylar som ligger och skräpar, tar uppdrag från personer som behöver få skickat svenska korvar till USA och hjälper andra att flyttstäda. Ett tag försöker hon till och med hyra ut sin toalett.

Det som präglar boken mest är alla de möten som projektet leder till. Utöver de gäster som kommer till henne, beger också hon sig ut i världen och hyr in sig hos fransoser i Biarritz och couchsurfar hos en nudist som odlat samma lök i tre år på sin balkong.

Jag lärde mig om en del nya appar och möjligheter, men framförallt är boken Marias egen berättelse. Trots att jag och författaren uppenbarligen står för diametralt olika politiska åsikter, åtminstone vad gäller den ekonomiska delen, skaver den ingenstans och jag är imponerad över hur (politiskt) neutralt hon skildrar sin resa i delningsekonomins värld. Särskilt då det är politik hon alltid innan skrivit om.

Titel: Delad
Författare: Maria Eriksson
Förlag: Volante