Annika Andebark's Blog, page 16

Fullmåne – Moderns energi

Ständigt utmanas jag att söka information för att kunna skriva berättelsen om 1520-1528. Just nu är det uråldriga legender om månen och stjärnorna jag gräver i. Egentligen är det ju självklart att våra förfäder kopplade händelser till månen. I en tid utan elektrisk belysning framträder månen och stjärnorna tydligare.

Många av de stensättningar som gjorts för tusentals år sedan är placerade utifrån var solen går upp eller ner vid de fyra solhögtiderna (midsommar, midvinter, vårdagjämning och höstdagjämning). Varför skulle de då inte hålla reda på vilket månvarv vi befinner oss i?

I det här inlägget har jag samlar jag fragment om månen och hur våra förfäder lät sin vardag styras av månen.

Ur Energikalender för själen 2023 av Lillemor Groth, Ivar Kristoffersson och Yvonne Frank Månsson

”Blomman slår ut i full blom, när Månen blir upplyst av Solen. Det medför att hennes energier förstärks, som om volymen har dragits upp till max. Några dagar före och efter en fullmåne kan du därför bli både behövande och ytterst känslosam.”

”Det tecken som fullmånen sker i, berättar för dig vad det är som du processer och bearbetar i samband med den. Den vill att du ska bli färdig med en känsla, en föreställning, en situation , ett beroende eller en relation som inte längre hjälper dig, för att du ska komma vidare och kunna släpa taget. Därför brukar man säga att fullmånen fullbordar.”

”Fullmånens starka healingenergier kan du fånga upp, både i kristaller och i vatten, för att låta dem verka djupare under en längre period. Månljuset fungerar även renande, så låt gärna dina örter, oljor, healingverktyg och kristaller få ligga utomhus under natten eller på ett fönsterbräde. Undvik det dock vid förmörkelse, eftersom ljuset begränsas och energin kan gå åt flera olika håll.”

ur Månmätning, essä av Anna Blennow

Länk till texten

Gallerna år 58-51 f Kr (nuvarande Frankrike, Belgien och västra Schweiz)

”Enligt Caesar menar gallerna själva att de härstammar från den underjordiska guden Dis Pater, och att de därför anger tidslängd genom att räkna nätter istället för dagar. Födelsedagar och början på månader och år anger de på så vis att dagen följer efter natten. Men vilken gud det egentligen var gallerna syftade på är inte säkert. Dis Pater var en romersk gud, och Caesar gjorde här en så kallad interpretatio Romana, det vill säga tolkade fenomen i främmande kulturer med sin egen referensram som förklaringsmodell.”

Germaner år 55-120 e Kr

”Om germanerna berättar den romerske historieskrivaren Tacitus ett drygt sekel senare något liknande. Förutom i nödsituationer sammanträder de ledande i det germanska samhället bara på vissa särskilda dagar: antingen vid nymåne eller fullmåne (cum aut incohatur luna aut impletur), de mest gynnsamma tidpunkterna för nya åtaganden. De mäter inte tiden genom att räkna dagar, utan nätter, och natten anses styra dagen.”

Coligny-kalendern omkring 100 e Kr (Frankrike)

I slutet av 1800 hittades bronsbitar av en avancerad kalender där fullmåne och nymåne är markerade.

”Colignykalendern gjorde det möjligt för de galliska druiderna att förutse månens och solens positioner med nästan exakt precision för flera sekler framåt i tiden genom att helt enkelt flytta runt en liten metallplugg i kalenderns utstansade hål. Deras månkalender var minst lika avancerad som den gregorianska solkalender vi använder idag i modifierad form.”

Antikens Grekland

”I antikens Grekland hade varje stadsstat sin egen kalender, ofta i flera olika varianter, baserade på månens cykel. I kalendrarna inleddes varje månad med nymåne, och delades in i tre perioder på ungefär tio dagar vardera: tilltagande måne, fullmåne och avtagande måne.

Kalendrarna användes bland annat för att avgöra när olika festivaler skulle hållas, eller när skörden skulle inledas, allt anpassat efter månens faser. De olympiska spelen inföll till exempel kring fullmåne en viss tid efter sommarsolståndet.”

Romerska riket

”Också den romerska kalendern bär spår av att ursprungligen ha varit en månkalender. Den har tre huvuddagar varje månad: Kalendae (första dagen i månaden), Nonae (den femte eller sjunde dagen i månaden) och Idus (den trettonde eller femtonde dagen). Dessa dagar har troligen förknippats med nymånen, halvmånen och fullmånen. Kalendae-dagen var helgad åt gudinnan Juno, som har månen som en av sina symboliska domäner. Ordet kalendae är besläktat med det latinska verbet calare, som betyder ”kalla”, ”ropa ut”. Den romerske författaren Marcus Terentius Varro skriver i sitt verk De Lingua Latinaatt prästerna denna dag högtidligt annonserade på Capitolium om månadens Nonae inföll på den femte eller sjunde dagen, samtidigt som de anropade Juno Covella, Juno som var ”ihålig” precis som den nya månen.”

Ur wikipedia

”Kalendern har sedan urminnes tider varit förknippad med dyrkan av olika gudar. Dessa gudar ansågs ofta vara de ibland synliga men alltid oåtkomliga himlakropparna på himlavalvet och därför var det vanligtvis prästerna i olika kulturer som ansvarade för tideräkningen. Förmågan att genom sina hemliga astronomiska kunskaper kunna förutse himlafenomen gav prästerskapet ett ”bevis” för att de hade närmare kontakt med gudarna än vanligt folk. Denna skenbara makt över tiden skapade givetvis korruption eftersom alla människor var beroende av fungerande kalendrar för att kunna till exempel planera sådd och skörd eller göra tidsbegränsade överenskommelser. Suetonius skrev till exempel att den romerska månkalendern hade bringats i oreda därför att prästkollegiet hade lagt till dagar och månader som det behagade dem, så att skörde- och vinfester inte längre inföll vid rätt årstid. För att rätta till tideräkningen efter oredan behövde år 46 f.Kr. omfatta 445 dagar och kallades därför annus confusionis. Att den 1 januari år 45 f.Kr. inte inföll vid vintersolståndet utan en vecka senare var en sista eftergift till den romerska månkalendern genom att den första månadens första dag i den nya kalenderns första år sammanföll med den första dagen i månaden januari uppkallad efter Janus, guden med två ansikten.”

Bondepraktikan

”råd om att odla i samklang med månens faser dyker också upp i de bondepraktikor som börjar spridas från 1500-talet och framåt. Den äldsta tryckta upplagan, Bauern-Praktik, gavs ut i Tyskland 1508, och tyska och danska versioner blev så småningom förlaga för den svenska Bondepraktikan som började tryckas i mitten av 1600-talet.”

Kyrkomötet i Nicaea 325 e Kr – den julianska kalendern

När julianska kalendern infördes år 45 f.Kr. ansågs vårdagjämningen inträffa den 24 mars. Vid första konciliet i Nicaea 325 hade den ”flyttat” till den 21 mars. Även om de exakta astronomiska tidpunkterna avviker något litet, är de tre dagarnas skillnad i huvudsak korrekt. Förklaringen är att skillnaden 0,0078 mellan tropiskt år och kalender under 370 år ackumulerats till 2,886 dygn. Ändringen på tre dagar mellan kalenderns införande och Nicaeamötet förvånade dess delegater som (tydligen utan att ta på allvar kalenderns tendens att kontinuerligt avlägsna sig från det tropiska året) ”fixerade” vårdagjämningen i framtiden till den 21 mars. Intresset för vårdagjämningens datum på Nicaeamötet berodde på sambandet med tiden för påskens firande. Tidpunkten för påskdagen fastställde mötet med en mycket välkänd formel till ”första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen”.

Mayafolket

Länk till sida

”Förutom att räkna tid genom att observera sol- och månrörelser, beräknade mayafolket cykeln där Venus var i linje med jorden. Räkningen av tid bland Maya utfördes med hjälp av två kalendrar.”

”Genom att observera stjärnorna bekräftade de den bästa dagen för ritualer, för plantering och för skörd. De organiserade en månkalender och senare en solkalender, och hjälpte till med de mest elementära frågorna, som tillbedjan eller jordbruket.”

”Mayafolket utvecklade noggrann astronomi bara genom att observera himlen med blotta ögat och med hjälp av deras skriftsystem och deras matematiska beräkningar. De studerade Månens, Solens, Venus och Mars rörelser, Vintergatan och astronomiska fenomen som solförmörkelser.”

ur Om månen och rörliga datum i den förkristna kalendern i Sverige av Lars Bägerfeldt

Länk till texten

Slutsatser:

Vintersolståndet ägde enligt kalender rum den 21 december men i praktiken ägde det rum den

13 december år 1356-1399

12 december år 1496-1531

Vårdagjämningen ägde enligt kalender rum den 20 mars men i praktiken ägde den rum den

11 mars 1488 – 1523

10 mars 1620-1655

Hednisk tid

  Dygnet började vid solens nedgång, inte vid midnatt.  Månmånaderna började vid nytändningen och då förekom fester och blot.  Ett bundet månår som baserades både på månens faser och solåret.  Veckoräkning i kombination med ett solår som motsvarade julianska kalendern.

Kristen tid

  Dygnsskiftet är kl 24.

  Året har fasta månader som inte följer månens faser.

JT Juliansk tidräkning och kalender (från år 45 f.Kr.) som utgår från att solåret är 3651⁄4 dygn, vilket leder till ett fel om 1 dygn per 128 år.

GT Gregoriansk tidräkning och kalender (från 1583, samt från 1753 i Sverige), som utgår från att solåret är 365,2425 dygn vilket bara leder till ett fel med 1 dygn per 3000 år.

Fjärdedelarnas placering i den julianska kalendern år 45 f.Kr.

  25 dec – 24 juni Jesu födelse – Johannes döparens födelse  25 mars – 24 sept Jungfru Marie bebådelsedag – (inget specifikt, men ganska nära ärkeängeln Mikaeli dag 29 sept)Ändringar vid kyrkomötet i Nicea år 325 som fortfarande är de officiella  21 dec – 21 juni vintersolståndet – sommarsolståndet  21 mars – 22 sept vårdagjämning – höstdagjämning

Vid varje kvartalsskifte under året hölls fest och rådslag i tre dagar, där den mellersta dagen var den rätta dagen när månen befann sig i nedan- mörker och hade samma riktning som solen och var omöjlig att se.

Varje enskild månmånad kunde början inom en period av 29-30 dagar, men började alltid när det var nymåne. Här har även datum för fullmånen medtagits, men det berör endast dess mittpunkt. Ett undantag är skott- månaden på sommaren, som alltid inföll inom en betydligt kortare period.

Alla datum avser startdagen för månmånaden. Egentligen började månmå- naden natten innan detta datum, alltså vid solnedgången dagen innan. Alla dessa datum utgår från året efter ett skottår och de är återgivna enligt den julianska kalendern i likhet med källoran där uppgifterna är hämtade.

Kvartalsskiftena fixerades i den julianska kalendern runt 1100-talet i samband med kristnandet, vilken begränsade den årliga variationen högst avsevärt, tills variationen minskades ännu mer under medeltiden. Varje kvartalsskifte om- fattade tre nätter i början av medeltiden, men minskades till bara den meller- sta natten. Då var det fullständigt nedanmörker och den egentliga gränsen mellan kvartalen, för aftonen syftar på dagen efter, alltså den första dagen i kvartalet.

Julen firades senast från 300-talet i flera germanska områden och namn- gav två rörliga månmånader, dels månmånaden före vintersolståndet (startdag inom 9 nov – 8 dec), dels den efterföljande månmånaden (start- dag inom 9 dec – 6 jan).  I samband med kristnandet fixerades Julen till den 25 dec, men den rätta dagen bör antingen ha varit den rörliga gränsen mellan dessa båda mån- månader (9 dec – 6 jan och var i så fall detsamma som mödrarnas natt), eller den verkliga tidpunkten för vintersolståndet. Därmed är det möjligt att luciafirandet är en rest av den hedniska julen.

På sidan 23 i denna text finns en sammanställning över gyllental, dvs datum för fullmåne. Dessa upprepas vart 19:e år.

Riksblotet ägde rum i Gamla Uppsala vid en viss fullmåne mellan vintersol- ståndet och vårdagjämningen vart 8:e år. Samtidigt hölls distinget. 

Eftersom distinget alltid skulle hållas när det var fullmåne fanns det en regel som angav rätt datum för distinget. Den regeln är känd både från 1500-talet och 1600-talet. Här sägs att beräkningen utgår från dagen efter Trettondag jul, vilket är en kristen högtidsdag. Säreget nog är det alltså inte Trettondagen (6 jan) som berörs, utan dagen efter (7 jan) som inte är en helgdag.

Olaus Magnus, bok IV kap 6 (1555)

Den fullmåne, som följer på den första nytändningen efter tre heliga konungars dag i januari (efter solnedgången på Trettondagen den 6 jan, vilket motsvarar efterföljande datum den 7 jan och fram till solnedgång- en).

Distingsregeln

Den fullmåne som följer efter första nytändningen efter Trettondagen (alltså dygnsskiftet vid midnatt till den 7 jan). Om det sker en nytändning den 7 jan är det fullmåne den 21 jan, vilket är detsamma som riksblotets startdatum. Det senaste datumet för nytändning är 5 febr och fullmåne 19 febr, vilket var det sista datumet för riksblotet.

Göran Henrikssons teori

Den 21 januari motsvarade på 1100-talet den dag på året (den 27 jan GT) som var viktig för både sliprännorna på Gotland och gånggrifterna på Fal- bygden. under bondestenåldern runt 4000 år tidigare.

  En viktig händelse på himlavalvet var fullmånens passage av den ljusstarka stjärnan Spica den 27 januari (GT) vid tiden från 3300 f.Kr. och ungefär tusen år framåt. Då skapades sliprännorna på Gotland.  Förhållandevis många gångriktningar på Falbygdens gånggrifter är riktade mot solens uppgång just den 27 januari (GT).

Fler länkar

Helgdagar år 1521

Planeterna år 1521

Inlägget Fullmåne – Moderns energi dök först upp på ANDEBARK.

När kom tryckkonsten till Sverige?

Igår diskuterade jag bokprojektet med Sonen och hans sambo.

”Hur mycket är sanning?”

Det börjar med en fantasi, sedan kollar jag upp om det finns något som motbevisar den fantasibild jag har. Fantasin uppstår ofta utifrån något jag läst, när det gäller Vrede är jag nyfiken på att veta vad som leder fram till räfsten i Stora Tuna. Källan om detta är Peder Svarts krönika.

När jag läste Peder Svarts krönika blev jag nyfiken på varför så mycket utrymme lagts på Daljunkern och Peder Sunnanväder. Det kändes som det var ett sätt att skriva om historien.

När jag läste Marie-Louise Flembergs bok om Kristina Gyllenstierna såg jag en annan historia som jag började utforska. Så från att jag tänkt att Peder Svarts krönika skulle vara min ”kontakt” med tiden blev jag allt mer nyfiken på Kristinas andaktsbok. Den finns bevarad på Kungliga biblioteket i Stockholm. (Via Bokbörsen har jag köpt ”Nådiga Fru Kristinas andaktsbok – möte med en bannlyst kvinnas fromhetsliv.)

Böcker innan tryckkonsten kom till Sverige

Under medeltiden var det vanligt att böcker kopierades för hand i klostren. Det var tidskrävande och blev därför dyrt. Spridningen var därför begränsad. Via Patrik Granholm på Kungliga biblioteket har jag nu beställt fram Andaktsboken till mitt nästa Stockholmsbesök. Patrik hade även vänligheten att skicka bilder han tagit på Andaktsboken samt utdrag ur ”Medeltidens svenska bönböcker Kvinnligt skriftbruk i Vadstena kloster” av Ingela Hedström. (En doktorsavhandling från humanistiska fakulteten vid Oslo universitet, 2008).

När kom tryckkonsten till Sverige?

1483 trycktes den första boken i Sverige, en fabelsamling för predikanter (Dialogus creaturum optime moralisatus eller Skapelsens sedelärande samtal). 1495 trycktes den första boken på svenska (Aff dyäfwlsens frästilse av Jean Gersons). Samma år satte klostren i Vadstena och Mariefred upp tryckpressar. Genom reformationen lades drogs klostrens tryckerier in till kronan. 1526 inrättades ett kungligt boktryckeri i Stockholm. Samma år trycktes Nya testamentet efter tysk förlaga. Det största svenska bokprojektet under 1500-talet var Gustav Vasas bibel som trycktes i Uppsala 1540-1541.

Patrik Granholms foto av Kristina Nilsdotter Gyllenstiernas andaktsbokVad vet man om Kristina Nilsdotters bönebok?

Enligt Hedström är handskriften är daterad till någon gång mellan 1518 och 1526. (1518 invigdes den troliga skriverskan, Christina Magnusdotter, till nunna. 1526 ingick Kristina äktenskap med Johan Turesson av ätten Tre Rosor, hans släktvapen finns inte med i handskriften.)

De personliga initialerna som används är CN för Christina Nilsdotter (notera att både Marie Louise Flemberg och Carlquist stavar Kristina med K.)

Andaktsboken består av tre olika delar.

Den första är katolsk och skriven i Vadstena. Av de andra två delarna är ytterligare en katolsk (pag. 1-74) och den tredje är reformatorisk (pag. 75-93).

Första delen (Vadstena)

Den inleds med en tabell, ett kalendarium och ytterligare en tabell. Därefter följer böner och böneanvisningar på svenska. Enligt Hedström är de avskrifter av två danska böcker av Christiern Pedersen, tryckta i Paris 1514; Tidebog och Om att höre Messe

Av de andra delarna är

Tabula Gerlandi och Tabula signorum

Enligt Carlquist har ”tabellerna närmast en astrologisk funktion, men de kan också användas för att bestämma tidpunkten för påsken under ett visst år.”

Kalendarium

Här redovisas helgondagarna med uppgift om i vilket stift gudstjänst firades samt vilken festgrad de hade.

Röd färg: festdag förenad med vila från arbete (51 av 193 gudstjänstdagar). Det innebär att man var ledig 51 dagar om året ej inräknat Jul, Påsk och Pingst. Om man arbetade en söndag eller en helgdag ansågs det som en förbrytelse. (Dock kunde jordbrukare få dispens.) Att dansa på helgdagar var ännu större synd än att arbeta.

Festum totum duplex (de viktigaste liturgiska festdagarna)

De föregås av vigilia (nattvaka under bön). På denna nattvaka läses nio lektier. Vespern på dessa var dubbel.

Festum duplex

Kristi omskärelse fest (1/1)

Trettondagen (6/1)

Sigfridsdagen (15/2)

Marie bebådelsedag (25/3)

Eriksdagen (18/5)

Johannes döparens födelsedag (24/6)

Petrus och Paulus dag (29/6)

Marie besökelsedag (2/7) (en relativt ny fest)

Natale Beate Birgitte (23/7)

Annadagen (26/7)

Petri kedjors fest (1/8)

Marie upptagelsedag (15/8)

Ärkeängeln Mikaels dag (29/9)

Alla helgons dag (1/11)

Marie obefläckade avlelses dag (8/12)

Festum semiduplexFestum simplexFestum trium lectionumMemoria

Förutom kalendariet firades mässor för olika ändamål (slippa pest, hungersnöd, krig och missväxt).

Inlägget När kom tryckkonsten till Sverige? dök först upp på ANDEBARK.

Årshjulet

För att kunna skriva om en förkristen kultur var jag tvungen att hitta samhörighet med människorna som levde då. Om vi tänker oss en tid utan gatubelysning blir månen och stjärnorna en viktig del av livet. Att låta tideräkningen styras av månen och solen blir naturligt.

Årshjulet har åtta högtider. Fyra styrs av solen och fyra av månen.

Solens högtider

Vårdagjäming och höstdagjämning (när dag och natt är lika långa. Här kan du läsa om vårdagjämningen vid Ales stenar 2021.)

Midvintersolståndet och midsommarsolståndet när solen vänder.

Månens högtider

Än idag styrs påsk, pingst och Kristi Himmelfärdsdag av fullmånens förhållande till vårdagjämningen. Antagligen är detta en kvarleva från högtider som fanns innan kristendomen kom till Norden. Så här beskrivs påsken i Wikipedia:

”Påsken är den största högtiden under det kristna kyrkoåret och firas till minne av att Jesus enligt Nya Testamentet led, dog och uppstod för att var och en som tror på honom skulle bli förlåten för sina synder och få evigt liv.[1] Den kristna påsken är till sin natur, både genom händelser och tidpunkten när den infaller, kopplad till den judiska påsken, vilken firas till minne av Gamla Testamentets berättelser om judarnas uttåg ur Egypten efter år av slaveri. Högtidens svenska namn kommer också från dess hebreiska namn ”פֶּסַח” (pesach), vilket betyder ”passera” eller ”gå förbi” och tydligast pekar på den judiska innebörden av högtiden. Det engelska ordet easter och tyskans Ostern kommer av den germanska fruktbarhetsgudinnan Ēostre. 

Gemensamma regler inom kristendomen för att bestämma vilken kalenderdag påskdagen infaller på anses av tradition ha uppstått vid det första konciliet i Nicaea år 325. Regeln säger att påskdagen infaller den första söndagen efter den första ecklesiastiska fullmånen som infaller på eller efter 21 mars. I Sverige har samma regler använts för att bestämma när påsken infaller sedan 1844”

Vi vet att kristendomen tog över de förkristna traditionerna och gav dem namn från bibeln.

Inom den nyhedniska religionen Wicca firas åtta årshögtider. De fyra solhögtiderna (som beskrivs ovan) samt högtider som uppmärksammar årstidernas skiftningar. Nedanstående citat är hämtat från sidan wicca.nu.

”På grund av bristen på direkt skriftligt källmaterial vet vi inte så mycket om kelternas religion, men dessa högtider, Imbolc, Beltane, Lughnasadh och Samhain, grundades förmodligen främst i förhållandet till boskapsskötsel och jordbruk.”

Utan en tanke på årshjulet inleds Oväsen i Älvdalens första kapitel med följande citat.

”Willdest sådär tråd degen fira å tråd degen etter Verk” Citatet är hämtat från en älvdalsk Bondepraktika, översatt till svenska blir det ”Bästa såningstiden är tre dygn före och tre dygn efter Erik”. Enligt Lars Levanders ”Livet i en Älvdalsby före 1870” skulle plöjning, harvning och sådd helst ske omkring Eriksmässtiden. Genom hela boken relateras de olika uppgifterna till solens högtider och helgonnamn.

Midsommartiden: flyttning från hemfäbodarna till långfäbodarna.

Första veckan i juli (borde kunna relateras till midsommartiden) hölls Mora marknad.

Herman och Joel är köldkarlar (12-13 juli) myrslåttern inleddes och skulle vara avslutad till

Larsmässan: då skulle man vara i fäbodarna.

Mitten av augusti: slåtter hemma i byn

Bartolomeidagen (24 augusti) brukade skörden börja och man slaktade de bockar som var två år gamla.

Slutet av augusti: flyttning från långfäboden

Mikaelsdagen: innan dess skulle rovor och kålrötter tas upp. All skörd på hela det inhängnade byområdet skulle vara avslutad för nu kom kreaturen hem.

Första veckan i oktober: Mora marknad

1 november kallades ”Åskarlarnas lill-jul” (då kom kaplanen i Älvdalen till Åsen för att få betalning). I samband med detta inleddes tröskningen.

Jag är uppvuxen på lantbruk i Skåne och följande dagar var återkommande i mitt medvetande.

Bartolomeus: skörda Malört och krydda brännvin

Mikael: Höstmarknad i Tomelilla och skördegudstjänst i kyrkan (där platsen längst fram hade smyckats med grönsaker etc. Röda korset var där och jag brukade bära fana.)

Mårten gås: Betorna skulle vara upptagna och vi åt fågel (kyckling, gås eller kalkon) med brun sås och rödkål. Till efterrätt äppelkaka och vaniljsås.

Kan det ha varit så att människorna räknade antalet fullmånar efter de olika solhögtiderna och på så sätt visste när saker skulle göras?

Högtider som firades 1520

I Peder Svarts krönika kan vi se att människor samlades vid tidpunkter som sammanfaller med årshjulet.

Eriksmäss: Människor vandrade med helgonet Sankt Eriks relikskrin till kyrkan i Gamla Uppsala

Bartolomeus: Människor samlades i Vadstena och där valdes Gustav Vasa till kung.

Avrättningar i det stora oväsendets inledningsskede

Är det en slump att den första avrättningen i det stora oväsendet ägde rum den 19 maj 1669 (dvs i anslutning till firandet av Sankt Erik)? Den kända avrättningen i Mora ägde rum den 24 augusti 1669 (Bartolomeus).

Kan det ha varit heliga datum i en förkristen kultur som på detta sätt skändades?

Svaret lär vi aldrig få, men i min fantasi är Erik och Bartolomeus dagar för en förkristen fruktbarhetskult.

Historiska vandringar

Tack till Historiska vandringar för en inspirerande film!

Tidigare inlägg

4 februari 2021 Tiden, månen och de magiska talen

10 november 2020 Lammas i årshjulet

29 december 2021 En uråldrig kultur (med sammanfattning och länkar till inlägg)

25 november 2020 Urgamla högtider (Beltane)

Inlägget Årshjulet dök först upp på ANDEBARK.

DinoHoj den 6 maj 2023

I augusti 2022 fylldes dagbrottet med vatten och vi kunde äntligen berätta om de spektakulära dinosauriefynden som hittats. Flera ton material har transporterats till Uppsala Universitet där forskarna där det krävs flera års arbete innan allt material är genomgånget.

På Naturhistoriska riksmuseet finns omkring 30.000 växtfossiler från Billesholm med omnejd. I Billesholm kan du bara se ett vattenfyllt lertag, men vi har berättelserna.

Den 6 maj 2023 tar jag och destinationsutvecklaren Suzanne Gadd två grupper á tjugo personer med på en tidsresa 201 miljoner år bak i tiden.

På tidsresan får du bl a träffa Leif (till vänster i bild) som var en av de sista fyra gruvarbetarna när den sista gruvan stängdes 1979. Även hans far och morfar hade arbetat i gruvan (bilden överst).

Här kan du läsa mer om DinoHojturen och boka biljetter. Men vänta inte för länge – endast 40 platser!

Här har jag samlat artiklar om de skånska dinosaurierna.

Inlägget DinoHoj den 6 maj 2023 dök först upp på ANDEBARK.

Hovet – Historien om ett kungligt maskineri

När du läser om svensk adel är det fullt av olika titlar. Men vad innebär de olika titlarna?

På Historiska museet hittade jag Björn Askers bok om Hovet som jag läste med stor glädje i går. Det här är en bok som jag kommer använda som uppslagsverk i mitt skrivande. Nedan har jag försökt strukturera upp några av titlarna för att kunna använda inlägget när jag snabbt vill komma åt information.

Björn Askers delar upp hovet i uppvaktning (fram till 1900-talet nästan uteslutande bestående av adel), betjäning (ofrälse) och specialister (tjänstemän som präster, läkare och administratörer).

I kungens och prinsarnas uppvaktning ingick enbart män. Drottningen och prinsessorna hade både män och kvinnor i sin uppvaktning.

År 1672 genomdrevs en rangordning som innebar att ämbetet och inte ståndet skulle avgöra företrädet. 1680 utfärdades mer omfattande rangföreskrifter. Dessa skulle användas även vid privata samkväm. Föreskrifterna kompletterades efter hand och blev så småningom svåra att överblicka. Karl XI:s avsikt med införandet av rangordningen var att de statliga ämbetena skulle gå före börd, släktskap och vänskap.

En upphöjd skara ansågs stå ovanför rangordningen. Här ingick riksråd, hovets chef riksmarskalken. En stor massa av lägre tjänstemän stod nedanför rangordningen.

I 1809 års regeringsform förutsattes att rangordningsreglerna fortfarande gällde. Först 1909 upphävdes alla föreskrifter om rang för statens ämbete- och tjänstemän.

Uppvaktningen

Bland de tjänstgörande hovfunktionärerna har man skilt mellan ständigt tjänstgörande funktionärer och sådan som tjänstgjort endast vid vissa representativa tillfällen eller under en begränsad tid av året.

Ibland har hovtitlarna inte inneburit någon tjänstgöring alls utan enbart varit honorära.

Den manliga pyramidens topp -marskalk

Efterledet marskalk har sedan Gustav Vasas tid burits av hovförvaltningens chef. (I 1634 års regeringsformändrades titeln från hovmarskalk till riksmarskalk och befattningen knöts till en plats i riksrådet. 1682 ändrades titeln till överste marskalk, men han behöll platsen i riksrådet. 1772 återinfördes titeln riksmarskalk.)

Efter 1634 avser titeln hovmarskalk riksmarskalkens närmaste underlydande. Hovmarskalk används även för cheferna för andra kungliga hovstater än monarkens.

-kammarherre

Titeln avser en uppvaktande hovman av hög rang. Det har funnits kabinettskammarherre, överkammarherre, överstekammarherre.

Arbetsuppgifterna har varit både ceremoniella och arbetsledande.

Benämningen Kammarjunkare har använts för liknande befattningar.

Antalet har växlat, som mest omkring 160 (1840), men flertalet räknades inte som tjänstgörande.

-stallmästare

Det förnämsta ämbetet som överhovstallmästare tycks ha haft ceremoniell karaktär.

”Arbetet vid hovstallet har som regel letts av en förste hovstallmästare eller hovstallmästare med en (under-) stallmästare som ställföreträdare.

– jägmästare

(Hov-)jägmästaren var ansvarig för den kungliga jakten på älgar, hjortar, björnar, vargar och annat vilt.

Introduktörer och ceremonimästare

Dessa ansvarade för förbindelser med främmande makt och verkade i gränslandet mellan hovets och regeringskansliets arbetsområden.

Hovjunkare

Under de tidiga Vasakungarna var detta en allmän benämning för adelsmän som vistades vid hovet. Så småningom kom det att beteckna funktionärer som huvudsakligen hade uppgifter i representativa sammanhang (t ex den kungliga taffeln där de hade uppgift att skära upp maten vid ceremoniella måltider.) På drottning Kristinas tid infördes titeln försnidare för en hovjunkare av högre grad (titeln förekom även vid Hedvig Eleonoras hov).

Småsvenner, Page, Kungl. Maj:ts drängar”

Fastän pagerna nästan alltid var adliga räknades de till betjäningen (och inte till uppvaktningen). Som mest tycks de ha uppgått till ett trettiotal. Många av dem fortsatte utbildningen till officerare. I uppgiften ingick undervisning.

Det fanns olika slags pager: liv-, kammar-, stall-, jakt- och vanliga pager.

Den kvinnliga pyramidens topp

Hovmästarinna

Ledde de kungliga damernas hovstater under överinseende av kungen och riksmarskalken. (Överhovmästarinna var samma befattning hos drottningar eller änkedrottningar. En Överhovmästarinna hade samma rang som riksmarskalken, dvs jämbördig med riksråd och statsråd.)

Maria Sofia de la Gardie blev änka 1648 och fick titeln grevinna för att hon slippa ge företräde åt grevinnorna vid hovet (hennes avlidne make fick grevetitteln postumt). 1651 utnämndes hon av drottning Kristina till Hovmästarinna och senare samma år till Överhovmästarinna. En befattning hon hade fram till 1654.

Statsfru

Närmast under överhovmästarinna. Befattningen infördes 1774 och innebar både arbetsledande och representativa funktioner.

– fröken

Hovfröken, kammarfröken kallades fram till 1719 för jungfrur. De var lägst bland de adliga hovdamerna.

Hovfruntimret

Kollektiv benämning på de kvinnliga hovfunktionärerna under 1600-1800-talet. Kunde även inkludera de ofrälse.

Betjäningen

Inte bara de kungliga skulle betjänas utan även uppvaktningen.

Några titlar för betjäningen följer nedan.

Kammartjänare och lakejer

Tjänstgjorde i och kring de kungligas rum. De kunde ha specialuppgifter som garderobslakej.

Hovfurir

Förman för den livréklädda betjäningen. Förde befäl över serveringspersonal vid representations- och galamiddagar.

Befattningar i hovstallet

Hovstallet var långt fram en helt manlig arbetsplats med flera kuskar och många stalldrängar. Andra befattningshavare var beridare, fodermarskar, vagnmästare, hovslagare, hackelseskärare och ängsvaktare.

Köksmästare

Det kungliga köket och skafferiet sysselsatte både män och kvinnor.

Följande manliga befattningar: köksmästare, mästerkockar, sockerbagare, vinkypare, slaktare, köksdrängar.

Följande kvinnliga befattningar fanns: fataburshustrur, kokerskor, pigor.

Kammarfru

Närheten till de kungliga damerna avgjorde befattningens status. En kammarfru hos drottningen kunde liknas vid en tjänst som kammarjungfru hos en förnamn dam. Kammarmamsell var befattningen på en tjänarinna som hade tjänade en hovfröken. Fröken användes fram till 1700-talet bara om kungliga och högadliga damer. Mamsell användes om ofrälse kvinnor.

Andra befattningar för kvinnor inom betjäningen var tvätterskor, städerskor och pigor.

Specialister

Inom hovets kansli fanns t ex expeditionschef, protokollssekreterare, registrator, notarie, kanslist och kopist.

Den ekonomiska förvaltningen kallades kammaren, hovkontoret eller hovförvaltningen. Här tjänstgjorde hovindendenter, hovkamrerare och hovbokhållare.

Under 1500-talet fanns ett litet antal universitetsutbildade läkare som invandrat från kontinenten. Hovet hade även egna apotekare. På 1520-talet inkallades hovapotekare Hans König från Marienburg (nuvarande Malbork) i Preussen.

Hovmästare

Under 1500-talet kallades den högre ämbetsman som hade det övergripande ansvaret för kungabarnens utbildning för Hovmästare. Från 1660-talet kallades den ansvarige istället för guvernör och skulle även utöva tillsyn över de övriga lärarna.

Beteckningar för de egentliga lärarna var tuktomästare, receptor, informatorer.

Musiker

Inlägget Hovet – Historien om ett kungligt maskineri dök först upp på ANDEBARK.

Nådiga Fru Kristinas andaktsbok

Det här inlägget bygger på Jan Carlquists och Jonas Carlquists bok med samma namn. Citaten är hämtade från den eller från Marie-Louise Flembergs bok ”Kristina Gyllenstierna – Kvinnan som stod upp mot Kristian Tyrann”

Andaktsboken finns på Kungliga biblioteket i Stockholm i den Rålambska samlingen. Där låg den länge bortglömd tills den hittades av Jonas Carlquist under ett forskningsarbete med religiösa fornsvenska handskrifter.

Så här skriver Carlquists om andaktsboken

innehålet präglas av en djupt rotad tro och av en självutlämnande kärlek till Kristus, Jungfru Maria och hele den himmelska härskaranfrämst möter vi rädsla att inte rädsla för att inte räcka till inför livet efter detta, en rädsla för att till sist inte få vara med i Guds rike, men samtidigt finns hela tiden hoppet om att få syndernas förlåtelse och delaktighet i den himmelska glädjen. Om man läser mellan raderna kan an följa hur Kristina lämnar katolicismen för lutherdomen.Flera av texterna är helt unika på det svenska språket, många texter är personligen redigerade enkom för Kristina. Privata anteckningar

Förutom andliga texter innehåller andaktsboken astrologiska anteckningar från barnens födelser.

Nils – fullmåne och tecknet jungfrun (söndagen före Sanct Clemens dag – 21 november 1512?)

Åren efter Guds börd 1512 åttonde dagen i december månad, söndagen före Sanct Clemens dag, då var min son Niels Sture född. Gud till heder och ära. I den samma dagen var nytt i fylle och tecknet i Jungfrun.)

Ilieende – nytändningen i Oxens tecken (torsdagen före aposteln S Barnabas dag i julsöndagen före Sanct Clemens dag – 1514)

Åren efter Guds börd 1500 på det fjortonde, torsdagen före aposteln S Barnabas dag, då föddes min dotter Iliana, Guds lov, heder och här, i nytändningen i ko Tecken i juli månad.) 

Magdalena – nytändningen i fiskarnas tecken, (tisdagen efter heliga tre konungars dag 1516)

Åren efter Guds börd 1500 på det sextonde, tisdagen efter heliga tre konungars dag, då föddes min dotter Magdalena, Gud till lov, heder och ära, i nytändningen i Fiskarnas tecken, januari månad.) 

Swante – nedan och tecknet Vågen (S. Filippus och S. Jakobs dag 1517)

Åren efter Guds börd 1500 på det sjuttonde, då föddes min son Svante på S Filippus och S Jakobs dag i maj månad, då månen stod ytterst i nedan i Vågens tecken. 

Anne – fullmåne och tecknet tauruss (oxen) (tisdagen näst efter S Annas dag 1518) 

Åren efter Guds börd 1500 på det artonde året, tidsdagen näst efter S. Annas dag, föddes min dotter Anna, Gud till lov, heder och ära, trettonde dagen i december månad, då det var fullmåne och tecknet stod i Oxen.

Inlägget Nådiga Fru Kristinas andaktsbok dök först upp på ANDEBARK.

Triassic Garden – växtfossil på Naturhistoriska riksmuseet

Det är inte bara dinosaurier som hittats i Billesholm, man har även lyckats kartlägga ett helt ekosystem med ormbunkar, ginkoträd och ägg från blodiglar.

Som alltid när det gäller forskning finns det olika teorier om hur saker gick till. Vad som är sant lär vi aldrig få veta, men det är fantasieggande att tänka olika scenarier för hur utdöendet gick till.

Stort tack Vivi och Steve på Naturhistoriska riksmuseet för att ni visade samlingarna för mig! Film kommer så småningom.

*** Här kan du läsa om de skånska dinosaurierna ***

Det mest fantasieggande fyndet – är det håligheten efter en långhalsad växtätare som fyllts med sediment i samband med en störtflod? Svaret lär vi aldrig få veta.

Inlägget Triassic Garden – växtfossil på Naturhistoriska riksmuseet dök först upp på ANDEBARK.

Att cykla genom Sverige

Det händer att jag tvivlar på att vi ska komma iväg, men Cykelhandlaren vidhåller att om vi inte gör det nu kommer det aldrig att bli av.

Här har jag samlat förberedelser från fler som cyklat Sverige runt

Fler som cyklat Sverige runt

Länk till But what’s out there

Länk till Jana Julian

Cyklar Skandinavien

Sverigeleden

Inlägget Att cykla genom Sverige dök först upp på ANDEBARK.

Föredraget i Mora och var du kan läsa mer

Fram till den 4 februari 2023 kommer du kunna se föredraget som jag höll på Mora bibliotek.

*** Klicka här för att komma till föredraget ***

*** Klicka här för att komma till blogginlägget med faktatexterna till föredraget ***

*** Klicka här för att höra intervjun i Radio Siljan ***

*** Köp Oväsen i Älvdalen för leverans i Stockholm ***

Föredraget var fullsatt (dvs mer än 100 lyssnare). Dessutom fanns det 108 personer som lyssnade på hela föredraget digitalt när det sändes.

Torsdagen den 26 januari hittar du mig i Stockholm. Det finns fem ex kvar av Oväsen i Älvdalen som du kan köpa i webb-butiken (betala inte via bg utan via swish. Pris 249 kr varav jag skänker 100 kr till Kvinnohistoriers filmfond.)

Följ mig i sociala medierInstagram

andebark_forfattare : om häxprocesser i nutid och dåtid

andebark_cykelinfluencer: om hållbara upplevelser (bl a utvecklingen av tidsresor till häxprocessernas tid)

Facebook

Nordiska trolldomsprocesser: grupp där vi delar info om häxprocesser

A Andebark: Min författarsida där jag delar samma inlägg som andebark_forfattare på instagram

Youtube

Trolldomsprocesser: här hittar du samma filmer som på www.trolldomsprocesser.se

andebark: min egen youtubekanal med allt från cykeltips till tidsresor till Trias

Inlägget Föredraget i Mora och var du kan läsa mer dök först upp på ANDEBARK.

På väg …

… det var rubriken på blogginlägget jag skrev den 3 maj 2014 (som du kan läsa här).

”Så sitter jag äntligen på tåget. Min resa har börjat. Resan till ett annat liv. 

Först i kväll kommer jag fram till vandrarhemmet ”Tre Björnar” i Älvdalen, Dalarna. En veckas skrivarretreat nära naturen, med trådlöst Wi-Fi och närheten till bad. 

I ryggsäcken ligger en skrivbok, ett kollegieblock, fyra pocket, iPaden och joggingskor. 

Den här veckan ska jag anta Fredrika Gullfots utmaning och äta rena råvaror. 

Egentligen har jag ingen aning om vad jag ska göra dessa dagar. Men inom mig finns en förväntan – känslan av att detta är början till något nytt.”

Ja, det blev verkligen början till något nytt, en tidsresa till 1600-talets häxprocesser.

”Men jag behöver hitta mig själv – bygga upp en egen inre styrka. Jag behöver den där långtråkigheten i en miljö som inte bryter ner mig. En miljö som bejakar det friska.”

Det blev inte några konfliktfria år och det blev många resor ner i mörkret. Men när jag nu tittar tillbaka kan jag se att dessa upplevelser var nödvändiga för att kunna förmedla det mörkaste mörker.

Om några timmar lämnar jag Älvdalen tillsammans med Anitha Jerlerud som jag har så mycket att tacka för. Det var hon som övertalade mig att åka upp hit trots skitsnacket som spridits om mig. Dessa dagar har jag fått uppleva vad skitsnack gör med oss. Det är inte vad som sägs utan det som händer inuti oss, misstänksamheten när man inte vet vems sida folk står på.

Än en gång har jag fått uppleva det de häxanklagade upplevde, men den här gången orkar jag inte skriva boken. Samtalen med Anitha har gett henne material till boken om hennes anmoder Elin som halshöggs den 19 maj 1669.

I kväll är Anitha med mig när jag håller föredraget på Mora bibliotek kl 18. Resan till Käringberget har lärt mig mycket om människans natur, men de erfarenheterna kommer jag diskutera med min advokat i morgon.

Tack vare min Cykelhandlare har jag lärt mig se på saker med tacksamhet, det som händer är av en anledning. Samtalen i Leksand fick mig att inse att andra aldrig kommer att förstå, att mitt liv är för otroligt, för osannolikt. Jag har helt enkelt inte tid att försöka få med mig andra på resan, så från och med nu gör jag det själv.

Figurvarumärket finns redan, hemsidan www.trolldomsprocesser.se behöver bara uppdateras för att komma igång. Anitha Jerlerud har dessutom erbjudit sig att vara min sekreterare så att jag inte riskerar fler destruktiva kontakter i mitt liv. (Hon hittade dessutom låsningarna som gjort att inte Vrede i Älvdalen blev klar.)

Nu lämnar jag över till dalfolket att kämpa för att övertyga Tulpa Creatives om att filmen Oväsen ska spelas in här i Dalarna. Lyckas de med det lovar jag att komma på premiären och hålla hur många föredrag ni vill till förmån för Insamlingsstiftelsen Kvinnohistorier. (Idag säljer jag boken Oväsen i Älvdalen på Mora bibliotek för 249 kr/bok där 100 kr för varje bok går till Kvinnohistoriers filmfond.)

Länkar

Prenumerera på nyhetsbrevet från Tulpa Creatives

Lyssna på dagens intervju på Radio Siljan

Se föredraget digitalt på Mora biblioteks FB-sida

Läs mer om Kvinnohistorier Filmfond

Rummet där jag gråtit så många tårar, men också fått ur mig ett mörker som förhoppningsvis Anitha kan ha nytta av när hon skriver boken om Elin. Lunch med Anitha Jerlrud på Dalgatan 118 innan vi gick till biblioteket tillsammans Medan jag följde Anitha hem med alla böckerna vi lånat färgades himlen röd.

Inlägget På väg … dök först upp på ANDEBARK.