Annika Andebark's Blog, page 11

Nu är det offentligt – Oväsen i Älvdalen blir film

I juli 2015 kom de första scenerna i det som skulle bli Oväsen i Älvdalen.

Det hände på en skrivkurs för Tove Folkesson på Skurups folkhögskola. På kursavslutningen läste jag upp texten. Efteråt blev jag uppsökt av tre av varandra oberoende personer som sa att de såg scenen framför sig som på film.

Det sådde ett frö.

Berättelsen utvecklades på flera olika skrivkurser och alltid fick jag höra samma sak.

Skrivkurs på Capellagården

Till slut blev det en sanning, en självklarhet.

Förberedelser och möjligheter

Det har sagts att tur består av förberedelser och möjligheter.

Jag förberedde mig på att kunna vara med och finansiera filmen genom att förvalta kapital.

I november 2019 hittade jag Anna Vilds låt ”Skål för våren”. Vi delade ett engagemanget för de häxanklagade. Medan hon verkade för att få till minnesmonument satsade jag på att få spridning på boken så att den på sikt skulle kunna bli film. Anna tipsade om Henrik Ahlström, som arbetade inom filmbranschen. Jag föreslog att vi skulle bjuda med honom till Älvdalen.

När jag fick möjlighet att visa Älvdalen för Henrik Ahlström tog jag den. Det var i september 2020 och jag passade på att fråga ut honom om filmbranschen. Han älskade det han såg i Älvdalen, tog enormt många filmer (så att han var tvungen att köpa mer lagringsutrymme) och lovade att göra sitt yttersta för att få filmbolaget Tulpa att bli intresserade.

Några månader senare hade vi det första digitala mötet.

I samtal med Anette Matsson och Simon Kölle den 21 november 2023Foto: Cheyenne Olander

*** Här kan du lyssna på en intervju med Richard Jarnhed och Henrik Summanen, som skrivit filmmanus till Oväsen utifrån min bok. ***

Jag hade möjlighet att gå in och delfinansiera ett Treatment (något som jag skrivit om här)

Sedan dess har jag haft kontinuerlig kontakt med Simon Kölle utan att träffa honom IRL förrän hösten 2022.

Det har varit en spännande resa där jag fått vara med och ta fram en helt ny finansieringsmodell för film.

Simon har frikostigt delat med sig av analyser under resans gång. Medan han koncentrerat sig för att göra film till en attraktiv placeringsfond har jag ägnat mig åt att bygga upp Insamlingsstiftelsen Kvinnohistorier för att filmatiseringen av Oväsen i Älvdalen ska lyfta fler skrivna och oskrivna kvinnohistorier från dåtid till nutid.

I tisdags fanns äntligen alla bitar på plats och möjligheten att investera i filmportföljen öppnades.

I samtal med manusförfattaren och dramaturgen Henrik SummanenFoto: Cheyenne OlanderNätverket Kvinnohistorier

Först då insåg mina styrelsekollegor i Insamlingsstiftelsen Kvinnohistorier hur stort detta var. Den 8 mars 2024 kommer vi kicka igång vår insamling så att stiftelsen kan bli delägare i filmportföljen.

I går modererade Malin Lundskog ett scensamtal med mig och Kathinka Lindhe. Där och då insåg jag att Kvinnohistorier 2.0 började. (Om detta står ingenting på hemsidan, som kommer uppdateras först efter vårt visionsarbete.)

Den första versionen av Kvinnohistorier var ett nätverk som började ta form i och med att mitt boksläpp blev digitalt den 21 mars 2020. Vi höll nätverket vid liv genom digitala fikor och skrivarkurser under pandemin. Tillsammans med författare, advokater och aktivister uppmärksammade vi årligen Metoo-dagen på olika sätt.

Kicki Westerberg och Malin Lundskog såg till att mitt boksläpp blev digitalt den 21 mars 2020Insamlingsstiftelsen Kvinnohistorier

I början av 2022 bildades Insamlingsstiftelsen Kvinnohistorier. Vi hade varit i kontakt med olika konsulter kring stiftelsebildning, men det som avgjorde att valet föll på Joachim Sager var hans muntliga löften om att under ett års tid hjälpa oss hitta samverkanspartner som skulle kunna finansiera stiftelsens verksamhet. Han berättade även om nätverket Matchmore där vi fick hjälp att hitta samverkanspartner.

Samtidigt bildades Insamlingsstiftelsen Upplev Billesholm och Magdala.

Den 7 maj 2022 inledde vi de första Billesholmsdagarna i Folkets park. Motgångarna hade varit många på vägen dit. Här Stina Sundling som gjorde ett bejublat framträdande med Patricio Silva vid mixerbordet.

Joachim Sagers löften påminde om skräddaren som till slut inte sydde mer än en vante. Jag ansträngde mig till det yttersta och rasade efteråt. Cykelhandlaren bjöd in Joachim Sager och Sofia Bergqvist Salomon till ett möte för att avlasta mig. Det var den sista kontakten jag hade med Joachim Sager, sedan dess har han inte gått att nå.

Det var bara ett av de många motgångarna och misslyckandena under 2022.

Med ingång från terrassen var tanken att vi skulle ha samtal om Gunnel Anderssons konst.

Kloka kvinnor hade bjudits in till Billesholm den 15 oktober 2022 för att hjälpa mig göra något av den här stiftelsen. Tillsammans med Lotta Persdotter hade vi planerat dagen länge. Tanken var ett satelitevent med digitala sändningar, men på vägen stötte vi ständigt på motstånd.

Samma morgon insåg jag att gränsen än en gång passerats.

Det som skulle bli startskottet för Kvinnohistorier blev ännu en flopp när jag rasade ner i mörkret. Sedan dess har jag släppt taget, slutat att driva. Där av den obefintliga uppdateringen.

Det blev en märklig dag. De flesta kvinnorna som var här har jag inte haft någon kontakt med sedan dess.

Än en gång tog jag nya tag …

Den 8 november 2022 valdes Yvonne Frank Månsson, Kicki Westerberg och Malin Lundskog in i Insamlingsstiftelsen Kvinnohistoriers styrelse Första styrelsemötet med den nya styrelsen i Insamlingsstiftelsen Kvinnohistorier hölls i Falun den 20 januari 2023. Fr v Yvonne Frank Månsson, mitten Kicki Westerberg, ordförande. Närvarande via zoom, Malin Lundskog.

Sedan dess har Kvinnohistoriers styrelse träffats digitalt varje månad. Vi har lämnat in flera projektansökningar utan att få napp, därför har det inte hänt så mycket.

Dessa tre kloka kvinnor har hållit mig under det här året så att jag kunnat återhämta mig hjälpligt. Arbetssättet och andan i styrelsen är unikt.

Kvinnohistorier 2.0

Hos eminenta moderatorn Malin Lundskog hittar du fler bilder från bokmässan. (Och tack Malin, här är ett bevis på det unika med Kvinnohistorier. Glädjen och hur vi lyfter varandra.)

Malin Lundskog modererade det första scensamtalet om Kvinnohistorier. Kathinka Lindhe delade min ilska över den o-likabehandling som fortfarande drabbar kvinnor. (Den 25 november 2023)

Där och då övergick vi till Kvinnohistorier 2.0 där min roll inte längre är styrelseledamotens. Nej, från nu ska jag göra det som Joachim Sager förväntades bidra med – skapa kontakter och hitta samverkanspartners till stiftelsen.

Från ägg (nätverket) till larv (stiftelsen) går vi nu in i pupp-stadiet för att utvecklas till en fjäril som vecklar ut vingarna på internationella kvinnodagen 2024.

Fram till den 17 maj 2024 har vi reserverat ett antal andelar i filmbolaget. Därefter öppnar investerarrundan för privatpersoner (om det finns andelar kvar att förvärva).

Vill du få inbjudan till nästa investerarmöte kan du anmäla dig till nyhetsbrevet här.

Inlägget Nu är det offentligt – Oväsen i Älvdalen blir film dök först upp på ANDEBARK.

Nu är det offentligt – Oväsen i Älvdalen blir film

I juli 2015 kom de första scenerna i det som skulle bli Oväsen i Älvdalen.

Det hände på en skrivkurs för Tove Folkesson på Skurups folkhögskola. På kursavslutningen läste jag upp texten. Efteråt blev jag uppsökt av tre av varandra oberoende personer som sa att de såg scenen framför sig som på film.

Det sådde ett frö.

Berättelsen utvecklades på flera olika skrivkurser och alltid fick jag höra samma sak.

Till slut blev det en sanning, en självklarhet.

Det har sagts att tur består av förberedelser och möjligheter.

Jag förberedde mig på att kunna vara med och finansiera filmen genom att förvalta kapital.

När jag fick möjlighet att bjuda Henrik Ahlström till Älvdalen tog jag den. Det var i september 2015 och jag passade på att fråga ut honom om filmbranschen. Han älskade det han såg i Älvdalen, tog enormt många filmer (så att han var tvungen att köpa mer lagringsutrymme) och lovade att göra sitt yttersta för att få filmbolaget Tulpa att bli intresserade.

Några månader senare hade vi det första digitala mötet.

Jag hade möjlighet att gå in och delfinansiera ett Treatment (något som jag skrivit om här)

Sedan dess har jag haft kontinuerlig kontakt med Simon Kölle utan att träffa honom IRL förrän hösten 2022.

Det har varit en spännande resa där jag fått vara med och ta fram en helt ny finansieringsmodell för film.

Simon har frikostigt delat med sig av analyser under resans gång. Medan han koncentrerat sig för att göra film till en attraktiv placeringsfond har jag ägnat mig åt att bygga upp Insamlingsstiftelsen Kvinnohistorier för att filmatiseringen av Oväsen i Älvdalen ska lyfta fler skrivna och oskrivna kvinnohistorier från dåtid till nutid.

I tisdags fanns äntligen alla bitar på plats och möjligheten att investera i filmportföljen öppnades.

Först då insåg mina styrelsekollegor i Insamlingsstiftelsen Kvinnohistorier hur stort detta var. Den 8 mars 2024 kommer vi kicka igång vår insamling så att stiftelsen kan bli delägare i filmportföljen.

Vill du vara med att lägga grunden för ett helt nytt sätt att lyfta fram kvinnohistorier träffar du oss i morgon på bokmässan i Lunds stadshall som du kan läsa mer om här.

Vill du få inbjudan till nästa investerarmöte kan du anmäla dig till nyhetsbrevet här.

Inlägget Nu är det offentligt – Oväsen i Älvdalen blir film dök först upp på ANDEBARK.

En ny tid (igen)

Inför Stockholmsresan och bokmässan i Lund har jag uppdaterat min kalender och sidan om mig.

Var bara tvungen att även få ur mig de här orden.

Det är en ny tid som börjar på måndag.

Jag bestämmer mig för att det är så.

I det här inlägget sammanfattar jag mitt liv.

Hur jag gång på gång ansträngt mig för att nå upp till det jag tror att andra förväntar sig av mig. Antagligen delar jag den här historien med många andra.

Och det är därför Kvinnohistorier behövs.

I augusti 2020 träffade jag Shaeen Svanede för första gången när hon kom till torget i Hammenhög för att köpa ett signerat ex av Oväsen i Älvdalen.

Här såddes ett frö som förhoppningsvis bär frukt i mitten av augusti med den cyklande tidsresan från Ystad via Kåseberga och Hammenhög till Simrishamn. (Mer info kommer den 16 december här, men du kan redan nu följa Avalonia tour i sociala medier.)

Det var vid det där första mötet Shaeen sa orden som jag så många gånger återvänt till sedan dess. ”Det är som om du under ett enda liv hunnit leva flera liv…”

Det ligger mycket i de orden.

Uppväxt på landet

Uppväxten på landet som pojkflicka där jag älskade att följa med far i stallen på morgonen, när jag och min bror konkurrerade om att få köra traktor. Skoltiden där jag kände mig annorlunda eftersom jag inte var intresserad av kläder och så här i efterhand kan jag se att jag var ”utanför”. Inte utfryst, men heller inte inkluderad.

Verklighetsflykt genom teater och berättelser

Teatern blev en flykt och jag ägnade rasterna åt att träna inför fredagens roliga timme då jag spelade Karl Andersson en tokig gubbe som alla skrattade åt. Eller så flydde jag in i ordens värld genom att läsa eller skriva.

Festande

Åren på gymnasiet när helgerna ägnades åt att festa tillsammans med mina barns far och jag helst skolkade från gymnastiken.

Åren i Lund när jag bodde i korridor på Delphi men åkte ut till Österlen direkt efter fredagens föreläsning som slutade klockan 12 och återvände till Lund lagom för att hinna till måndagens föreläsning som började kl 10. Hur jag tillbringade veckorna lutad över böckerna förutom när jag cyklade till Gerdahallen klockan 8 för att gympa, cyklade till föreläsningarna mellan 10 och 12 för att sedan göra avbrott i studierna för 20 minuters simning (=1000 meter på den tiden) på eftermiddagen, och ev ytterligare ett gympapass mellan kl 19-20.

Helgerna ägnades åt fester och att renovera gården på Österlen.

Tingsrättstiden

I december 1991 lämnade jag Lund, i april 1992 lämnades uppsatsen in och jag tog ut min examen för att kunna söka ting i Simrishamn. Trots höga poäng fick jag inte den eftertraktade tjänsten utan den i Kristianstad.

Här drabbades jag av min första utmattningsdepression, men då saknades begreppen. Emellertid förändrades mitt liv för alltid. Jag blev stresskänslig och jag hoppade av karriärshjulet och tog ett vikariat på Sparbanken Syds familjerättsavdelning, gifte mig sommaren 1994, blev gravid och födde dottern i april 1995.

Strävan efter att kombinera föräldraskap med lagom-karriär

De upplevda förväntningarna från omgivningen gjorde det svårt att ”ta det lugnt”. Under mammaledigheten renoverades fastighetsfasaden, jag var ersättare i Miljö- och hälsa och missade inte något möte. Dessutom fortsatte vi arrangera fester som innan vi blev föräldrar.

Stressen att inte komma in på arbetsmarknaden hängde tungt över mig eftersom jag varit tvungen att säga upp mig från mitt vikariat när jag blev gravid. Under hösten uppenbarade sig möjligheten att få en tillsvidareanställning på 60% och jag tog den. Tanken var att barnens far skulle vara föräldraledig, men istället fick jag ansvar för att fixa barnpassning tisdag-torsdag, packa väskor etc.

Varannan vecka var dottern hos sin farmor, varannan vecka pusslades det med min 80-åriga farmor, en väninna till svärmor och en väninna till mig. Vi fortsatte arrangera fester på helgerna.

I maj 1997 föddes sonen. Under den här tiden försökte jag vara en bondmora som lagade mat från grunden och tillbringade tid med barnen. Sagostunden hade blivit ”helig” redan innan sonen föddes och den fortsatte jag att prioritera.

Under föräldraledigheten kom jag i kontakt med byns tre dagmammor och konstaterade att om jag skulle lämna bort mina barn skulle det vara hos Patricia, som delade mina värderingar. När det blev en plats ledig hos henne under hösten kände jag mig tvungen att börja arbeta så att vi kunde ”få in en fot”. Därför började jag arbeta tidigt även efter graviditet nummer två.

Men jag var inte nöjd med tillvaron. Det fanns en längtan efter att göra något mer än boutredningar och testamenten. Barnens far menade att jag borde lära mig mer ekonomi. När svärmor tipsade om en tjänst på Ingelstorps Sparbank som andre man sökte jag den – och fick den.

En ny karriär – företagsrådgivare

I april 1999 började jag på Sparbanken i Ingelstorp, men upplevde inte att arbetsplatsen motsvarade mina förväntningar. Jag hade lovat VD:n i Sparbanken Syd att höra av mig om jag ville komma tillbaka. Efter mindre än fyra veckor hade jag mitt första möte med honom angående byte av tjänst så jag kunde lämna in min uppsägning. I augusti 1999 slutade jag på Ingelstorps Sparbank och fick en tjänst som privatrådgivare i Tomelilla med siktet inställt på företagsrådgivare i Ystad, en tjänst som jag fick under hösten då jag även började ett nio månader långt företagsrådgivareprogram i regi av FöreningsSparbanken. Samtidigt gick jag ett lika långt ledarskapsprogram för Ulla Sturesson. Programmet kom att förändra mitt liv. Det var här jag fick syn på att jag alltid drömt om att bli författare.

Livet körde på i högt tempo; heltidsarbete, två små barn, internat en gång i månaden på utbildning och många studietimmar på fritiden.

Men jag trivdes.

Har alltid älskat att lära mig nya saker.

Svärmors cancerbesked och sjukskrivning

Svärmor var en viktig del av vårt liv fram till att hon fick besked om lungcancer … jag tror det var sommaren 2001. Jag insåg att det inte skulle fungera om jag fortsatte arbeta heltid, så jag valde att ta ut föräldraledighet två dagar i veckan för att kunna ta större ansvar hemma. Tyvärr minskade inte arbetsbelastningen och i februari 2002 började panikångestattackerna.

Vi trodde det skulle hjälpa med tabletter och en resa till Fuerteventura.

Den korta sjukskrivningen blev lång … och under sommaren kontaktades jag av två kursledare från företagsrådgivarprogrammet. De hade hört om min sjukskrivning och eftersom jag varit framgångsrik när det gällde att skapa affärer för FöreningsSparbanken undrade de om jag var intresserad av att arbetsträna hos dem. De hade övergått till Ernst & Young där de drev en finansieringsavdelning.

Finansieringsanalys på Ernst & Young i Malmö

Sagt och gjort – under hösten 2002 arbetstränade jag hos dem med att gör finansieringskalkyler mm. Emellertid insåg jag att ett arbete på Ernst & Young skulle innebära mycket resande. Det var inte det livet jag ville leva. Så jag tackade nej och beviljades arbetsträning på en revisionsfirma för att testa om det skulle vara något för mig att driva eget.

Juristfirman Annika Larsson – ett levebrödsföretag

I februari 2004 startade jag Juristfirman Annika Larsson. Den enda investeringen var en lagbok och en företagsförsäkring. Istället för att annonsera höll jag föredrag på föreningar och i regi av Vuxenskolan samt skrev krönikor för annonsfinansieriade tidningar.

Här kom jag i kontakt med nätverken Qlara och Idea. Genom dem hamnade jag som styrelseledamot i Föreningen ResursCentrum för kvinnor (FRC) där jag lärde känna Ingrid Thuresson och Monica Lundgren.

Tanken var aldrig att det skulle vara annat än ett levebrödsföretag. Med låga kostnader behövdes inte så stor omsättning. Emellertid såddes advokatdrömmen … och jag påbörjade advokatsamfundets kurser. I samband med detta började kontoret hemma på gården bli för litet och jag förvärvade den gamla Föreningsbanken i Hammenhög som bestod av ett kontor och två lägenheter. Tanken var att lägenheterna skulle hyras ut och på så sätt finansiera fastighetsinnehavet.

Utmärkelser jag är stolt över

”Du går igenom i rutan” och massa media

Under våren 2007 blev det känt att ett företag ansökt om undersökningstillstånd på Österlen och jag hamnade av en slump i rampljuset och blev ordförande för föreningen Ja till Österlen – Nej till skifferbrytning där jag lärde känna Carl Piper och Göran Gustavsson. Det blev en intensiv sommar med många TV-intervjuer. Bl a sändes en påannonsering nationellt där jag överlycklig säger ”Det känns som om jag har druckit en flaska champagne, men det har jag inte”. Detta enda klipp ledde till att min juristfirma fick växtvärk.

Skilsmässa, advokat-titel och en karusell som snurrade allt fortare

Samtidigt insåg jag att vi växt ifrån varandra, därför bestämde vi oss för att skiljas sommaren 2008.

Här följde ännu en rörig period i mitt liv. Under några månader bodde jag på en madrass på kontoret och förvarade mina tillhörigheter i källarens arkiv. På åkte jag hem till mina föräldrar i Övraby tillsammans med barnen.

Det röriga fortsatte.

Jag tog över en av lägenheterna i huset (två rum o kök samt en hall som gjordes om till rum till sonen, som även fick ett datorrum i källaren medan dottern delade rum med mig. På helgerna sov jag på bäddsoffan i TV-rummet så hon kunde ha kompisar på besök). Om den här tiden har jag skrivit ett bokutkast som tyvärr aldrig kommer bli utgivet. Istället kan du läsa valda delar här på bloggen.

Istället för att bygga om huset i Hammenhög skaffade jag en lägenhet i Ystad, men vantrivdes. Flyttade tillbaka till Hammenhög och i samband med min 40-årsdag bestämde jag mig för att bygga om kontoret. Då var jag advokat och hade investerat i en skylt på kontoret – Advokatbyrån.nu.

Idag kan jag se hur jag dövar dåligt mående med att fly in i projekt.

Då var visionen att hjälpa genom att förklara juridiken på ett lättfattligt sätt via sociala media. Ärendena strömmade in som aldrig förr. Jag ville även hjälpa jurister in på arbetsmarknaden. Alltid detta att sätta andras välmående först …

När jag tänker tillbaka på de här åren är allt en enda röra.

Föredrag på advokatsamfundet, ersättare i regelrådet, fina komplimanger och oanade möjligheter

Så många gånger jag förbannat mig själv för att jag inte gjorde annorlunda. Det fanns ju så många andra vägar än just den jag valde, och alla hade varit bättre.

Sommaren 2012 firade jag födelsedagen tillsammans med Annica Gilbertsson som vid tillfället tappat håret efter cellgiftsbehandlingNär orken tog slut …

En kedja är aldrig starkare än den svagaste länken.

2012 var det många länkar som brast.

Men jag kämpade på.

Överlevde tack vare Energy Management och att jag träffade Cykelhandlaren. Han bäddade ner mig om helgerna, hämtade penicillin på apoteket så att jag kunde klara ännu en vecka med klientmöten, förhandlingar, föreläsningar mm.

Vägen fram till att jag låstes in på psykiatriska kliniken har jag skrivit om i Sätta punkt.

Sedan stillade livet sig.

Valde flera år av psykodynamisk analys istället för elchocksbehandling

Flera år av psykodynamisk terapi.

Trädgården, cykling, yoga och skrivande blev min räddning.

2018 kom vi fram till att jag skulle avsluta kontakten med försäkringskassan, Cykelhandlaren hade ju lovat att ta hand om mig. Under de här åren blev jag en framgångsrik kapitalförvaltare.

Filantrop och att rädda världen

Hudcancer, dödsångest och klimatångest – sedan var jag igång igen.

Det är som om allt som händer i världen går in i mig.

Som om jag är hudlös och måste engagera mig i allt som händer.

Som om jag ständigt ska rädda världen.

Schakt Albert ägs av Sven Jönssons cykelaffär AB sedan september 2018. Förvärvet skedde efter att jag berättat för Bengt Fellbe att cykelaffären sökte investeringsobjekt för att klimatkompensera för verksamhetens fossila utsläpp.

Klimatångest -> förvärvet av ett nedlagt dagbrott -> dinosaurier och en destination som inspirerar till hållbarhet : 2022 bildades insamlingsstiftelsen Upplev Billesholm

Pandemi -> digitalt boksläpp -> Sveriges första digitala bokmässa -> nätverket Kvinnohistorier: 2022 bildades insamlingsstiftelsen Kvinnohistorier för att lyfta de skrivna och oskrivna kvinnohistorierna från dåtid till nutid.

Kriget i Ukraina -> tog emot familjen Ikonnykova -> startade Children Dreams … men här satte Cykelhandlaren stopp. Och när han höll fast mig stannade tiden upp tillräckligt länge för att ångesten skulle hinna ifatt mig och jag rasade ner i ett djupt hål. Kravlade mig upp lagom mycket för att även organisera dinosauriesläppet i oktober 2022 och se till att Söderåsen MTB öppnade butik i Cykelporten mars 2023.

En ny tid … i februari blir jag farmor

Nu testar jag nya strategier:

Avskärmar mig från nyhetsrapporteringen

Lagt ner alla skrivprojekt, tillåter mig bara skriva här på bloggen.

Gör daglig meditation via HelhetsCentrums app (tar 3 minuter)

Gjort en tydlig kalender för de kommande 12 månaderna. I den finns utrymme för föredrag i januari och mars. Inget mer.

Omger mig med människor som tycker om mig trots min personlighet. Människor som hjälper mig att ta hand om mig själv. Som hjälper mig sätta gränser.

Får utlopp för mitt engagemang i de båda stiftelserna där mina idéer styrs upp på månadsmötena.

Nu följer en oerhört spännande vecka.

Ett nytt skede där jag tränar på ett nytt förhållningssätt.

Att njuta av att inte göra något utan att ha dåligt samvete.

Att släppa taget – och inte längre hjälpa hela världen. Det finns en enda människa som behöver min hjälp – och det är jag.

För det skede som börjar nu ska jag verkligen vara rädd om.

Aldrig vill jag behöva ångra att jag slarvade bort en enda minut.

I februari ska jag bli farmor.

Och jag bara vet att jag kommer älska det här barnet och vill ge mig alla de fina upplevelser som jag fick av min farmor.

Inlägget En ny tid (igen) dök först upp på ANDEBARK.

Intervju för artikel i Hemmets journal

Det var tänkt att jag dagligen skulle skriva en text här på bloggen om dinosaurierna, men förra veckan kom jag ur rutinen.

I torsdags blev jag intervjuad av Per-Ola Ohlsson. Det visade sig att vi sedan tidigare var vänner på instagram eftersom vi båda älskar rosor. Vi delade även intresset för dinosaurier. Förhoppningsvis blir det fler intervjuer om Triasträdgården i framtiden.

I fredags tog jag tåget ner till Österlen.

Här fick jag massor av inspiration som ledde fram till (H)jul på Söderåsen. Och som alla idéer tar de tid att förverkliga. Men nu är programmet på plats för den 16 december.

Hur hänger detta samman med dinosaurierna?

Jo, de som donerar pengar för att cykla pilotturen av (H)jul på Söderåsen kommer ta del av introduktionspriser till vårens tidsresor om dinosaurierna.

Den senaste veckan har jag också kommit på att jag gillar göra youtubefilmer.

Igår firade vi Mårten med Leif Thörnqvist. Som vanligt bubblade idéerna, men jag har ju lovat Cykelhandlaren att inte göra något under 2023. Istället ägnar jag mig åt att ”känna in” vad jag verkligen vill göra med mitt liv.

Just nu känns det som att allt är möjligt, och då gäller det att vara selektiv. Verkligen tänka efter mot vilken vägg jag ska resa stegen.

Två saker vet jag

Jag vill vara tidsreseguide – det ger mig möjlighet att berätta både om dinosaurier, häxprocesser, medeltid och gruvtidenJag vill göra mer youtubefilmer under 2024 – älskar verkligen den formen av berättande.

Men nu – göra ren ugnen efter gårdagens kalkonstekning och sedan cykla till Billesholmstraktens hembygdsförening.

Inlägget Intervju för artikel i Hemmets journal dök först upp på ANDEBARK.

Skånesaurus

Bit för bit faller på plats.

I måndags blev jag kontaktad av en journalist som ville skriva om Skånesaurus. Vi bestämde att vi skulle träffas torsdag förmiddag. På morgonen vaknade jag med insikten om att vi borde skydda namnet Skånesaurus. Eftersom jag inte lyckades lägga upp ett nytt instagramkonto ändrade jag namn på kontot andebark_odlar till Skanesaurus och skrev till Patricio Silva att vi borde skydda namnet.

När jag kollade mailen efter intervjun hade Patricio redan registrerat namnet.

Under intervjun ringde Cykelhandlaren. Han är på inköpsresa och hade på väg till flygplatsen lyssnat på P1 där Martin Qvarnström intervjuades.

Jodå, det händer en hel del i det fördolda just nu.

Skånesaurus kommer få en egen landningssida så småningom. Tills vidare hittar du länkar till alla intervjuer mm här.

Vill du hänga med när vi bygger Triasträdgården kan du prenumerera på instagramkontot Skanesaurus. (Idag har kontot 232 följare. Kommer det upp i 10.000 följare kommer jag börja skapa exklusivt material på kanalen.)

På min youtubekanal hittar du en del filmer om dinosaurierna under Tidsresor.

Cykelhandlaren har lovat att en stor del av intäkterna från försäljningen av fyrverkeritårtorna Elvis, Plattan och Kålle ska gå till att bygga upp Triasträdgården.

Inlägget Skånesaurus dök först upp på ANDEBARK.

Tidslinje från Avalonia till Triasträdgården

Obs – inlägget är oredigerat och under bearbetning!!!

Att få följa med Grzegorz och Martin till Trias har varit en obeskrivlig upplevelse. Det tog mig flera år att förstå hur mycket 201 miljoner år var.

Sedan dubblade jag den tiden för att förstå när Avalonia kolliderade med Baltica.

Trots den enorma tidsrymd som gått sedan dess är det samma himmel, samma sol, samma regn, samma åska.

Det är svårt att finna ord för att beskriva den oändlighetskänsla detta ger.

Inför dagens möte med en journalist ska jag försöka beskriva den här tidslinjen.

Kollission mellan Baltica och Avalonia – 43 mil

Jag har inte hittat någon tidpunkt för den här kollissionen, men som jag förstått hände det vid övergången mellan Ordovicium och Silur för 433 miljoner år sedan.

Här kan du läsa mer och hitta länkar.

Trias – 20 mil

För 252 miljoner år sedan började den period som kallas Trias. Alla jordens plattor var då samlade i jättekontinenten Pangea. Större delen av Pangea bestod av torr stenöken där inget växte.

Billesholm låg invid en vik. Söderåsen som då var ett högt berg stoppade regnmolnen på deras färd in mot land. Därför var här en sumpskog där det växte ginkoträd, trädormbunkar, kottepalmer, mossor, lavar, svampar.

Området låg närmare ekvatorn och klimatet var som i Florida.

Då det fanns gott om mat utvecklades också djurlivet.

För 201 miljoner år sedan spolades allt detta liv bort av en gigantisk flod. Därefter fanns här inte något liv under 10 miljoner år. Kanske lyckades några av dinosaurierna kravla sig upp på land och ta sig till Polen där forskarna hittat intressanta fynd av något yngre dinosaurier.

1700-talet fram till 1979

Så småningom pressades de döda växterna samman och bildade stenkol. Fram till 1979 bröts det stenkol i Bjuvs kommun. Där det brutits stenkol har det också funnits dinosaurier.

Leif Thörnqvist var en av de sista fyra gruvarbetarna när gruvan i Bjuv stängdes 1979.

1800-talet fram till 2019

I Naturhistoriska riksmuseets finns omfattande samlingar av växtfossil från nordvästra Skåne. 2019 gjordes en omfattande kartläggning av växtfossilen i dagbrottet Norra Albert. Tack vare dessa fyndigheter kan nu växtfossil från hela världen tidsbestämmas. Detta gör att forskare från hela världen besöker Stockholm för att ta del av samlingarna från Norra Albert.

2015 – 2022

2015 besökte Grzegorz N … och Martin Qvarnström Skåne tillsammans. Redan vid deras första besök i Norra Albert hittade de fossil från landlevande dinosaurier.

I samlingarna på Naturhistoriska riksmuseet finns fossil från varelser som levde i havet under Trias, men ingen hade tidigare hittat fossil från landlevande dinosaurier i Sverige.

Den 12 oktober 2022 offentliggjordes fynden. Då hade redan vattenpumparna stängts av och vi riskerade inte några dinosauriejägare som skulle störa utgrävningarna.

September 2018

Sven Jönssons cykelaffär förvärvade Norra Albert med målsättningen att skapa en biotop för biologisk mångfald. Naturskyddsföreningen tog fram ett åtgärdsförslag. Jönssons cykelaffär åtog sig att betala kostnaderna, men det behövdes en underskrift från Bjuvs kommun för att få LONA-finansiering. Bjuvs kommun vägrade bistå med detta.

Oktober 2018

Grzegorz och Martin besökte cykelaffären och berättade om dinosauriefynden. Annika Andebark kontaktade Länsstyrelsen, Visit Skåne, Familjen Helsingborg m fl för att försöka skydda området samt skapa förutsättningar för en internationell destination kring fyndigheterna. Det visade sig att Sverige saknade skyddslagstiftning för dinosauriefynd.

Augusti 2019

Tillsammans med Felicia Eckersten, Alexandra Kronholm, Lars Tydinger och Johnny Nilsson arrangerades den första Söderåsdagen. Tanken var att hitta samverkansaktörer runt Söderåsen så att vi tillsammans skulle kunna förbereda för en destination när fynden offentliggjordes. Förebild var Österlen Lyser som engagerade en hel bygd.

På omvägar fick jag höra hur styrelsen från Smaker från Söderåsen inte trodde på projektet.

Sommaren 2020

Grzegorz beviljades medel för en större utgrävning. Jag jobbade febrilt med att få politiker och tjänstemän att förstå potentialen i fyndigheterna. Jönssons cykelaffär finansierade flera möten. Forskarna medverkade vid flera möten för att förklara potentialen. Jag satt med i styrelsen för GeFo ek för med förhoppning om att den skulle kunna stötta projektet i sinom tid.

Styrelsen för Billesholms Folkets park hölls informerade kontinuerligt då forskarna menade att det kunde vara en bra plats att bygga en destination på, t ex skulle dokumentärfilmen som spelades in kunna visas i Festsalen.

Våren 2021

Idén till sidan Upplev Billesholm initierades av Bengt Fellbe. Innan jag satte igång projektet var jag i kontakt med en förvaltningschef på Bjuvs kommun. Det visade sig sedan att han fått gå samma dag och följde därför inte upp samtalet.

Försökte hitta sponsorer till sidan, men ingen tycktes förstå potentialen.

Slutligen finansierades sidan av Ekeby Sparbank, Jönssons cykelaffär, Rask & Björck samt Crealevant. Bjuvs kommun lämnade inte en enda krona i stöd!

Hösten 2021

Annika Andebark tog initiativet till Insamlingsstiftelsen Upplev Billesholm och sökte medel för att arrangera de första Billesholmsdagarna. Syftet var att så småningom byta namn till Dinosauriedagarna och på så sätt stegvis bygga en destination kring fynden.

90.000 kr beviljades i evenemangsstöd via Event i Skåne.

Jönssons cykelaffär finansierade bildandet av Insamlingsstiftelsen Upplev Billesholm.

2022

Premiär för Billesholmsdagarna.

I sista stund fick vi besked av dåvarande ordföranden om att Billesholms Folkets park inte avsåg stötta projektet utan krävde full hyra, dvs 16.000 kr om vi ville hyra hela parken.

Då jag jobbat intensivt – utan en krona i ersättning – sedan 2018 och upplevde mig motarbetad fick jag en ny utmattningsdepression. Trots detta såg jag till att även genomföra dinosauriesläppet i oktober 2022. Jag var då så illa däran att ointresset från ledningen i Bjuvs kommun och att de inte ens förberett kommunens kommunikatör på nyheten gjorde att jag fullständigt tappade greppet.

Samtidigt ville jag inte ge upp.

Suzanne Gadd och Hans Klaive kom som räddande änglar och tillsammans skapade vi det bokningsbara eventet DinoHoj.

Det var vår förhoppning att detta skulle kunna inspirera och hjälpa destination Söderåsen att utveckla fler bokningsbara event. Tyvärr blev jag än en gång besviken.

Under hösten gjordes flera projektansöknignar för att bearbeta det filmmaterial som privata aktörer finansierat från den 12 oktober. Samtliga projektansökningar avslogs.

2023

I maj genomfördes DinoHoj. Vi fick sätta in ytterligare datum då intresset var oväntat stort. Mats Karlsson satte upp informationsskyltarna vid dinosauriesjön.

I oktober genomfördes de första dinosauriedagarna. Antalet besökare överraskade.

Inlägget Tidslinje från Avalonia till Triasträdgården dök först upp på ANDEBARK.

Arkitekturen i Gunnarstorp – husmodell 25

Vad har arkitektritade hus i Gunnarstorp med dinosaurier att göra?

Det undrade journalisten som ringde mig i förmiddags.

Så här är det;

Stenkolen i nordvästra Skåne består av ormbunkar och ginkoträd som växte här för 201 miljoner år sedan. Utan växterna – inga dinosaurier.

1667 förvärvade Maria Sofia de la Gardie Krapperup och lät bryta stenkol som såldes till fyrarna.

1744 började brytningen av stenkol på Boserups strax väster om Billesholm. 1746-1796 bröts stenkol i det som kom att kallas Adolf Fredriks gruvor. En del av stenkolet användes för keramiktillverkning nära nuvarande Mölledammarna.

Från 1860-talet till 1932 bröts det stenkol i flera olika schakt i Billesholm. Sonnadam var igång längst (1882-1931) och Albert näst längst (1902-1932). I vissa av schakten bröts även lera som användes i det tegelbruk som fanns i Billesholm.

Gruvnäringen av arbetsintensiv. För att locka arbetare lät gruvbolagen bygga bostäder av hög kvalitet. En arkitekt anlitades som gjorde ritningar för olika hus. Dessa kan man hitta bland annat i Billesholm, Bjuv, Hyllinge, Nyvång och Gunnarstorp.

1912 anlades ett nytt schakt mitt ute på åkrarna utanför Bjuv. Schaktet fick namn efter järnvägsstationen som anlagts 1875 – Gunnarstorp.

Den 19 augusti 1915 var ingengörsvillan inflyttningsklar, i september flyttade den första gruvfogden in och i november samma år började arbetarna flytta in.

Ritningen för husmodell nr 25 användes vid byggandet av tre hus i Gunnarstorp; två på Flötsgatan (nr 10 och 19) och ett på Ortsgatan 2.

Det där med nummer är en historia för sig.

Leif Thörnqvist, som bott på Flötsgatan 19 i hela sitt liv, berättar att de från början hämtade posten i fack nr 32. Så småningom fick de postutbärning och då var adressen hus nummer 56. Det var först senare som gatorna fick namn och husen fick nya nummer.

Det lär även finnas ett hus, modell 25 i Nyvång, men det har jag inte sett.

Flötsgatan 19/Hus 56

I den västra lägenheten flyttade den första familjen in den 1 december 1916 och i den östra lägenheten flyttades det in den 29 november 1916.

Återupptäck Skånes spännande gruvhistoria

Inlägget Arkitekturen i Gunnarstorp – husmodell 25 dök först upp på ANDEBARK.

Vad blir det i framtiden med schakt Albert?

Det har gått mer än fem år sedan Jönssons cykelaffär förvärvade schakt Albert. Då visste vi bara att vi ville göra något bra för den biologiska mångfalden. Sedan dess har jag lagt många timmar på att hitta aktörer att samverka med.

Vår vision är att området ska leda till fler arbetstillfällen i bygden. Mina erfarenheter av att ha anställda är dock inte goda, därför har jag byggt en organisation som bygger på flera småföretag som arbetar tillsammans i nätverk där stiftelsen ska förvalta visionen om en bättre värld.

Biologisk mångfald

Inledningsvis konsulterade vi Kurt Månsson på Naturskyddsföreningen. Naturskyddsföreningen ansökte om Lonamedel för att ta fram en plan, men ansökan stöttades inte av Bjuvs kommun.

Istället bjöd vi in Mats Karlsson och Kurt Månsson till ett möte där vi diskuterade hur Kurt ansåg att området skulle skötas. Dessa instruktioner har Mats Karlsson följt när han byggt banorna.

Naturskyddsföreningen gör regelbundna inventeringar i området och kan konstatera att cyklingen bidragit till en ökad biologisk mångfald så att området idag är en av Skånes fyra viktigaste biotoper.

Naturskyddsföreningen Söderåsen arrangerar årligen guidningar i samband med biologiska mångfaldens dag.

Den 11 september 2021 arrangerade jag Hållbarhetsdagen som en test inför Dinosauriedagarna/oktoberdagarnaCykling

Redan från början såg jag områdets potential för cykelupplevelser, men jag visste inte hur jag skulle komma vidare. Under sommaren visade jag området för Fredric Piper på MTB Skåne. Han bekräftade att detta skulle kunna bli kronan på verket i en internationell cykeldestination.

Det var innan vi kände till dinosaurierna.

Under hösten visade jag området för Lars Tydinger, men vi kunde inte komma på hur vi skulle gå vidare.

Av en slump träffade jag Mats Karlsson när han besökte Jönssons cykelaffär. Han gillade idén om att göra en cykeltur i dagbrottet på Söderåsdagen och tog på sig uppgiften att arrangera det tillsammans med Åstorps cykelklubb.

Turen blev så uppskattad att han startade Team Albert MTB 2019 och vi upprättade ett nyttjanderättsavtal för Mats att utveckla banor i området.

Tillsammans med Lars Tydinger startade han Söderåsen MTB våren 2020. En verksamhet som de flyttade till Billesholm i mars 2023.

Runt dinosauriesjön

Fastighetens tidigare ägare, Höganäs Borgestad, hade brutit lera i området under många år och då pumpat upp grundvattnet. När de började pumpa vatten behövdes ingen vattendom, men sedan dess hade reglerna ändrats.

Kostnaden för vattenpumpningen uppgick årligen till flera hundratusen kronor.

När dagbrottet förvärvades trodde vi att vattenpumpningen skulle upphöra inom någon månad. Nu blev det inte så utan byråkratin drog ut på beslutet. Därför pågick vattenpumpningen ända fram till augusti 2022.

Enligt återställningsplanen skulle kanterna jämnas ut för att skapa ett ofarligt rekreationsområde. Vi lyckades avstyra det, vilket gör det möjligt att i framtiden ånyo pumpa upp vattnet och fortsätta utgrävningarna.

Lösa kanter runt sjön och träd som sticker upp under vattnet gör det farligt att bada här. Vi håller därför på att anlägga områden som endast nås genom bokningsbara event.

Trail Park Triassic

Längs den gamla vägen ner till schaktet anlägger Mats Karlsson Trail Park Triassic. Här vill vi utveckla en upplevelsepark där cyklister och gående besökare samsas. Än är det på ”drömstadiet” och jag är nyfiken på vad Mats kommer fram till.

Bastuflotte

Materialet är beställt och redan våren 2024 kommer det vara möjligt att boka bastuflotten. Här hoppas vi att Söderåsen MTB på sikt kommer erbjuda hållbara event för företag, kompisgäng etc.

Avalonia – spa för själen

Här mediterar jag regelbundet och i går bjöd jag in Charlotte Lilja Engman, som driver Häxboden i Billesholm.

Här drömmer jag om hållbara event som gör gott för själen. Redan i december kommer Liljans Häxbod erbjuda bokningsbara event som hjälper deltagarna att hitta en inre längtan.

Nässlor, vildvuxet mm

Anette Johansson använder nässlor från området och Belinda Wigerfelt använder vilda växter till buketter och arrangemang.

Inlägget Vad blir det i framtiden med schakt Albert? dök först upp på ANDEBARK.

Söderåsen – en internationell cykeldestination med Albert som kronan på verket.

Dagens möte med Cykelfrämjandet gav mig nytt hopp när det gäller att förverkliga visionen jag skrev ner 2018.

I det här inlägget kommer jag beskriva mina tankar. (Skrivs under dagen – men behöver länken redan nu. I mina tankar har skrivandet börjat.)

De flesta morgnar blir jag omkörd av en Havsbris. Fortfarande tycker jag att det är en av de vackraste cyklar jag sett.

Lavendelcykeln är en symbol för alla dofter du känner från cykelsadeln; syrén, lavendel, kaprifol.

Fjärilscykeln påminner om allt du hinner se från cykelsadeln; fjärilar, humlor, fåglar, blommor. Den populäraste av våra designmodeller är Fjärilscykeln. Just den här kombinationen av färger finns inte längre.

En spontan fotosession som gav mersmak. Matchande kläder gjorde stor skillnad.

Inlägget Söderåsen – en internationell cykeldestination med Albert som kronan på verket. dök först upp på ANDEBARK.

Tack Patricio Silva

OBS – under bearbetning

Det här inlägget tillägnar jag en person som nog inte förstått hur viktig han blivit i mitt liv.

Patricio Silva en digital kreatör med 30-års erfarenhet av webb och e-handel. En begåvad musiker och en av de finaste människor jag mött.

Sommaren 2020 presenterade Bengt Fellbe mig för Belinda Wigerfelt och Patricio Silva. Belinda sökte en plats att odla ekologiska snittblommor i säsong. Hennes man Patricio var med för att titta på platsen.

Vi gick in i Folkets park där jag berättade om dinosauriefynden och vad forskarna från Uppsala haft för idéer. Utifrån detta gjorde Patricio en skiss som han så småningom visade för Folkets parks styrelse.

Patricio hade tid över eftersom många av hans uppdragsgivare dragit sig ur kommande projekt pga covid. Han erbjöd sig att tillsammans med Alexandra Kronholm utveckla Söderåsdagen.

För min del var sommaren 2020 hektisk. De stora utgrävningarna ägde rum och forskarna bodde hos oss. Dessutom jobbade jag intensivt med att bjuda hit offentliga aktörer för att de skulle få se potentialen i fynden. Jag drog igång möten med kommunfolk, arrangerade guidningar där Vivi Vajda ställde upp gratis, arrangerade ett möte för politiker och tjänstemän där Grzegorz och Martin ställde upp gratis. Dessutom hade jag debuterat som författare den 21 mars och tillsammans med Anna Vild arrangerade jag en turné där vi kläckte idén om en Tidsresebyrå för att dinosaurierna skulle ge skjuts åt tidsresor till häxprocesserna. Patricio och Alexandra nappade på idén och tillsammans byggde vi upp sidan Tidsresebyrån. Vi testade även att arrangera en cykelresa till Söderåsen med övernattning på Klåveröds vandrarhem.

Här lärde jag mig att min egenskap att som en amöba fylla ut där det behövs inte funkar när det gäller att arrangera saker. Jag vill mycket mer än jag har ork till och vad mina erfarenheter gör det rimligt att genomföra.

Nåväl, tidsresor genomfördes både i Folkets park, på Österlen, i Älvdalen och i Stockholm. Den sista tidsresan jag gjorde tillsammans med Anna Vild ägde rum på Ales stenar vårdagjämningen 2021. Vårt samarbete avslutades sommaren 2021.

Under den här tiden visade Patricio Silva sin breda musikaliska talang. Han fixade event (både fysiska och digitala), producerade musik (där jag fick vara med i studion och sätta sista touchen – så häftigt), skapade webb-sidor. Ja, han visade prov på en aldrig sinande kreativitet inom alla områden.

I Stockholm bjöd jag in Andreas Magnusson till tidsresan. Under ett helt dygn hängde han tillsammans med oss på Freys hotell. Det blev en spontan solosång i Katarina kyrka och jag såg hos honom en stor artist. Sedan sommaren 2018 hade vi haft kontakt via sociala medier, men den här helgen handlade diskussion om hur kulturen kunde bli en del av klimatrörelsen.

I november 2020 kom Andreas Magnusson med tåg till Bjuv för att spela låten Skogen. Här läser han en del av det tal han tidigare hållit för den internationella organisationen Grand mother. Även denna låten är producerad av Patricio Silva.

Tillsammans kläckte vi idén om ett låtsläpp som kombinerades med samtal om Skogen. Än en gång imponerade Andreas – nu som moderator. Idag bokas Andreas Magnusson flitigt som moderator, han håller föredrag och har även uppträtt inför stora publiker i det som nu är Climate Live, där han är en av ledarna.

I min värld hade inget av detta blivit utan Patricio Silvas professionella projektledning.

Patricio är inte den som står i rampljuset, men i skuggorna är det han som styr upp. Han har en mycket spännande idé kring dinosaurierna och det är min förhoppning att vi ska hitta finansiering för att kunna förverkliga den.

Inlägget Tack Patricio Silva dök först upp på ANDEBARK.