Ola Wikander's Blog, page 13

Den siste ninjan ... är han luvisk, månne?

Minns ni C64-spelet The Last Ninja? Det är det nog rätt många i min generation som gör, i alla fall. På den tiden - i slutet av det glada (?) åttiotalet - var det spelet något av det ståligaste man kunde få se. Vackert att titta på, "exotisk/mystisk" musik ... och alltigenom präglat av 80-talets helfåniga ninja-fetisch. Idag är det närmast ospelbart - spelet var så övermåttan svårt och kontrollmässigt oprecist att man inte har någon större glädje av det idag. Spel var svårare förr.

Men: det finns en kul språklig detalj i det hela också. Hjälten i spelet var den siste ninjan själv, en viss "Armakuni", som bekämpade onda motståndare på den japanska landsbyggden (på platser med suggestiva namn som "The Wilderness" och liknande), träffade på buddhastatyer etc. Men redan i hjältens namn märker man att spelets autenticitet som ninjaskildring lämnade en hel del övrigt att önska. "Armakuni" är nämligen helt omöjligt som japanskt namn. Japanskan tolererar  inte stavelser som slutar på konsonanter (förutom den "moraiska nasalen" -n). Alltså blir redan herr Armakunis första stavelse anmärkningsvärt ojapansk. Skulle han förekomma på japanska skulle han få heta Arumakuni (det är oftast -u man använder när man vill antyda vokallöshet).

Så, njä. -Kuni låter iofs som det japanska ordet kuni (国), "land". Men "Arma-"? Det får mig att tänka på luviskans ord arma-, "måne". Men nu tror jag knappast att Armakuni kom från brons- och järnålderns Mindre Asien. Tyvärr.

För övrigt heter ön där det hela utspelar sig inte mindre än "Lin Fen". Mysko, med tanke på att japanska inte har något l-ljud i egentlig mening, och att f bara förekommer som allofon till h framför u. I alla fall i inhemska ord.

Jaja, jag skall sluta :-) Spelet är en klassiker, om än en som inte hållit så väl. Men ändock en klassiker.

Relativ gångerskola

På måndag har vi forskarskolemöte i GT:s exegetik. Det betyder att seminarierna i Lund och Uppsala sammanstrålar (i Uppsala på höstarna och i Lund på vårarna) för att diskutera texter man har framställt. Framför allt brukar det hela vara till för doktoranderna, men denna gång skall vi också ha några bidrag av disputerade forskare. Själv deltar jag med ett litet artikelutkast om hebreiskans, ugaritiskans och akkadiskans relativpartiklar (där jag bitvis bygger vidare på idéer som framlagts av John Huehnergard) - samt om ord för "gång" (som i "antal gånger") på hebreiska och ugaritiska. Där finns nämligen ett par ord som ser ut att vara besläktade, men där ljudlagarna inte riktigt verkar stämma. Och som alla historisk-jämförande språkvetare vet är detta ett stort no-no. Ljudlagarna skall stämma - det bör ju råda Ausnahmslosigkeit , som unggrammatikerna en gång formulerade saken. Alla undantag måste förklaras vetenskapligt. Och det är alltså just det jag försöker göra. Vi får se hur seminarierna ser på mina föreslagna lösningar!

På vandring

Hettitiskan - den äldsta i skrift belagda representanten för den indoeuropeiska språkfamiljen - har många roliga ord. Ett av de i min mening skojigaste är ordet iyant-, som betyder "får" (det jag angivit är stamformen - i nominativ singularis blir det iyanz och i nominativ pluralis iyanteš). Saken är den att ordet rent etymologiskt är att förklara som ett particip - i detta fall samma typ av formbildning som vi har bevarad i svenskan i orden på "-ande" och på latin i "-ns, genitiv -ntis" (de där orden vi lånar in som ord med slut på "-ent", "student", "solvent" etc.). Och vilken verbrot är det då som bildar detta iyant-? Jo, den mycket korta roten i- (ursprungligen från den protoindoeuropeiska roten *h1ei-), som betyder "att gå"* (samma hittar vi släktingar till i latinets eo - som i Monty Python-sketchen ur Life of Brian - och grekiskans eími). Alltså: en iyant-  är rent etymologiskt en "gående" eller "en som går". En som vandrar runt, helt enkelt. Rätt bra beskrivning av ett får, om ni frågar mig.


* ... eller också är det den hettitiska variantroten iya-, "att marschera", som är iblandad, men den kommer från samma indoeuropeiska ursprungsrot, och resultatet blir detsamma.

Därstädes assessor vid hertigl. mineralogiska sällskapet

Detta med att läsa Hegel - det är svårt, men när man tycker sig komma igenom mannens tunga prosa och ut i ljuset finns där mycket att finna. Inte minst hans sätt att använda mycket egna uttryck förvirrar ("Ich, dieses Ich", "Ansichsein", "Unwesen"). Jag är verkligen imponerad av den svenska tolkningen av Andens fenomenologi av Delaney och Wallenstein. Dessutom måste man älska en författare som har System der Wissenschaft som övertitel - underbart prententiöst - och dessutom presenterar sig  (i ovannämnda översättning) som "Doktor och Professor i filosofi i Jena, därstädes assessor vid Hertigl. Mineralog. Sällskapet och medlem i andra lärda sällskap"

Det var först i vuxen ålder jag insåg att den bild man får av hegelsk filosofi i översikterna ofta är oerhört förenklad och nästan karikerad. Det var en upptäckt för mig, en dörr som öppnades. Jag rekommenderar andra att glänta på densamma.

Nätjubel

Den föreläsning jag i måndags höll som del av Lunds universitets 350-årsjubileum kan nu ses på Youtube, här!

Jubel!

På måndag den 10/4 klockan 19 håller jag öppen föreläsning om den gamla Främre Orienten och dess språkvärld som nyckel till religionsstudier - detta som del i Lunds universitetets "jubileumskurs" i och med 350-årsjubileet. Alla välkomna till LUX' aula (Helgonavägen 3 i Lund)! Här kan man läsa mer om det hela, inklusive en liten förhandsintervju med undertecknad!

Fler samlade ord

Här kommer en liten sammanställning av den senaste tidens "dagens främreorientaliska ord" från mitt Twitter-konto - lägger ut sådana med viss regelbundenhet, för allmänhetens uppbyggnad, och då och då gör jag en sammanställning här (översättningarna är till engelska, iom att det är så jag givit dem å twitter):

Azzun-ha-wa-ta azzuwi saranta iziha - "Horse I added upon horse."
(luvisk fras ur KARATEPE-inskriften, där härskaren Azatiwada skryter med sina insatser)

Azanta ("they loved").
(luviska)

Ydʿt hlk kbkbm ("she who knows the course of the stars").
(ugaritiskt epitet på Pughat, ur Aqhat-eposet)

Sbrdn ("bronze spear maker"), from Hurrian *sipar-ten-, "bronze maker", itself including a borrowing from Akkadian siparru, "bronze".
(ugaritiska)

Pahalati- (from Northwest Semitic Baʿalat, "The Lady", note Luwian h used to render Semitic ʿayin!)
(luviskt gudanamn, som synes inlånat från nordvästsemitiska)

Tarriyanalli- ("third rank officer").
(luviskt ord, inlånad till hettitiska - notera tarri-, släkt med svenskans "tre", om än sannolikt i annat avljudsstadium - om man får tro Eichner - eller med en anaptyktisk vokal, om man får tro Melchert och Kloekhorst)

Prln (probably "diviner", loan from Hurrian *furulinni), title of ʾAttēnu, whose student ʾIlimilku wrote down the Baal Cycle.
(ugaritiska)

Akkuškezzi ("s/he keeps drinking, s/he drinks again and again", imperfective).
(hettitiska, från roten *h1egwh-, "dricka", som även syns i latinets ēbrius, "berusad").

Per-/parn- ("house").
(hettitiska)

Aika-wartanna ("one turn, one lap", cf. the almost identical Sanskrit eka-vartana).
(Mitanni-indiskt ord, bevarat som lån i hettitiskspråkig text om hästträning)

 Xahba-, xãhba- ("grandchild").
(lykiska)

Tideimi ("son").
(lykiska)

Kbatra- ("daughter").
(lykiska, japp, släkt med "dotter")


... och som avslutning på detta inlägg, det fantastiska hettitiska ordet
Paršnili ("like a leopard, in the way of a leopard").

Zelda, Österlen och exil

Jag skriver i Kvällsposten/Expressen om Österlen, inre, andlig exil - och The Legend of Zelda - Breath of the Wild. Läs här!

Det kom ett paket ...!

Hämtade ett märkligt paket på posten:








Vad kan väl finnas inuti? Låt oss undersöka saken ...





En mystisk låda! The plot thickens ... vad kan väl finnas i den, då?


...







Tadaaa! Där har vi den!

Unburning Fame finns i sinnevärlden!

Kan förresten lite stolt meddela att min nya vetenskapliga monografi Unburning Fame - Horses, Dragons, Beings of Smoke, and Other Indo-European Motifs in Ugarit and the Hebrew Bible, utgiven i serien Coniectanea Biblica - Old Testament Series på förlaget Eisenbrauns, nu har anlänt från tryckeriet. Boken är huvudresultatet av min av Vetenskapsrådet stödda postdoktorala forskning om indoeuropeisk motivpåverkan i Gamla testamentets värld. I och med att jag just nu är i Tokyo har jag ännu inte hållit boken i min hand, men den går att beställa, och på förlagets hemsida (följ länken ovan) kan man se baksidestexten, omslaget och en sammanfattning av innehållsförteckningen - samt naturligtvis beställa boken!