Gerda Antti: Adamsons II:III. Gläfser till som nöjda mopsar

[image error]

Detta är den andra av tre texter från Gerda Anttis bok.

Om jämställdhet:

Herregud jämställt, Ada Adamson Susegård, genusprofessorska,

ser varken trädet eller skogen, för ögat är i vägen.

Men så är den

också ett rent påhitt, jämställdheten, har ingen rot i verkligheten.

Hela skapelsen av luft och vatten, jord och växt och djur, allt

skulle ha stannat av om den principen hade fått bestämma.

Var har vi jämställdheten mellan haren, tigern, flugan, eller

blåsippan och eken, och ändå, alla sorterna är lika nödvändiga

och bra. Så en välsignelse det får man säga är att politiken,

att den och gubbarna, att de kom med i spelet först på efterkälken,

då när allting väl var gjort.

Vilken soppa annars, jag blir matt vid tanken. Hur de kan mala

tomning där i talarstolar timme in och timme ut. Och tur att ingen

ser mig när jag ser på dem i teve, direkt till psyket tog de mig,

jag blir så arg.

Om politiker:

Först sammanträden, alla säger samma saker tio gånger

som om det skulle hjälpa, sedan möten överallt, och sist i FN,

skriver på varsina papper, byter papper,

tar varann i hand, blick som stirrar stadigt,

gentlemän det är de alla, protokollet följs till punkt och pricka

och sedan händer inget annat än ett krig förstås.

Många år tillbaka samma bilder, gentlemen’s agreement.

Se på riksdagsledamöterna som gläfser till som nöjda mopsar,

pratar högt och brett med bara allra största orden,

går sen så belåtna ner till bänken, de har talat!

Långa ramsor av politisk svada har de pruttat ur sig,

allt är grejat, sen, det smäller till sen, lik förbannat någonstans.

Om allas lika värde:

Alla kan diska, alltså kan alla bli styrelseordförande,

för alla är vi lika.

Om ideologier:

Men tankarna, de får lätt uniformer, och sen kommer slaktandet

Som tankarnas uniform säger är okej.

Och den jag tänker på när jag talar om just sånt, det är han HC,

bokhandlarn, som också bor här. För han säger det att själar

det är någonting för kvinnor/damer, medan ideologier är för män.

Men han är gammal söndagskommunist, har Stalin i sitt gärde

(har haft i alla fall), pappan hans var kanske högerman och han var då

tvungen, tyckte han, att gå till vänster.

Om feminister och islam:

Och svenska feminister tycker det är häftigt med en burka,

bara en klädtrasa säger de, man har väl rätt att klä sig

som man vill

Om islam:

Jag menar, vem bryr sig väl om Gud idag när kyrkor stängs och rivs

och när moskéer byggs istället, ingen är så inne som Allah idag

mad ramadan som är så häftigt, tänk att inte äta på en månad

eller var det fjorton dar, jag menar, de tar det ju på allvar riktigt.

Och bönen framåtstupa fem gånger varje dag, och är det inte

Allahshia så är det Allahsunni, och vi begriper inget, men fjädrar

ryker när de slåss så ini attan, ja inte bara fjädrar, blodet stänker.

Om den förlorade äktheten:

Vi svenskar som är så seku, ja, vad är det nu igen det heter

det som vi alla nu har blivit, sekulariserade är ordet,

eller sekundariserade som Annagreta här vid bordet sa en dag.

Men fina ordet sekulariserad säger att den människan, hon bryr

sig inte om just någonting, och bakom dödens dörr finns ingenting

Viktigt, det är pengar och pension och alla rättigheterna förstås,

Om den svenska fegheten:

Piper ungen, genast in med nappen, trösten först och ordet sedan,

som det är med det vi alla säger om vår yttrandefrihet i landet

att den är vi så rädda om, men ändå är det så

att ännu räddare just för att yttra oss det är vi

Om rättigheter:

Och Amnesty och hela världen pratar stort om

rättigheter, så nu vet alla det att så fort man vill nånting idag så kallas

det en rättighet, men vem som sen ska fylla rättigheterna med det

som krävs, det kan de inte säkert säga men är så nöjda med att bara

säga mänsklig rättighet.

Och ingen mer än gamla tanter säger

att en liten unges största rättighet det är att ha en egen liten kruka

Då ett säkert ställe, men att säga det, det är så dumt så det är inte

klokt så dumt det är.

Och mina barn, ja, ingen av dem skildes, men jag kan bli så genomless

på allt jag hör om rättigheter att mest så vill jag kräkas åt det.

Om nyspråk:

Men delad vårdnad, det är annars nästan inne, låter nästan som om det

vore dubbel vårdnad. Menandes att det är mycket bättre än den gamla

sortens enkel vårdnad, som inte är att rycka upp små plantor som ju

dubbel vårdnad är. Men det dumma man vill göra, det försöker man

få klokt med nya ord.

Men stora ord det fylls vi med som fylla varje dag, så rätta

och så sanna alla stora orden är, starka såsom stjärnorna på himlen.

Att fylla oss med stora ord det tycks vara det som man får mest betalt

för här i världen. Och de som säger dem, det är politiker och höjdare av

alla slag, den sortens folk som inte känner eller umgås med

några andra än varandra

Om kvinnors känslor:

Typiskt kvinnokänslosvammel. Svammel som tyvärr nu sprids i namn

av religion som en tsunami, men svammel lik förbannat är det.

Flera sorters svammel över hela klotet, och av det blir ofta krig,

om man inte gör fullt klart att dödssynder, det finns alltså inte,

vad som finns är felaktiga beslut.

Jag gillar den ju inte alls, min benägenhet att lipa, det är

detsamma som att riva ner staketet, och sen, sen går kräken dit

de vill. Ganska många gånger har jag faktiske tänkt, att som

skapelse betraktad är kanske karlar lite strongare, mer lyckade.

Fått medskickat mer än vi, men när jag väl har tänkt det känns det

taskigt, illojalt att tänka så, för utan kvinnorna blev karlar

outhärdliga. Utan fru och barn och hem, de skulle gå för långt i allt.

i hat som kärlek och i jakt och status, barka ner i undergången

blev det. Ja, kvinnan är som saltet, gör honom ätlig på nåt vis.

Karlarna tycks ha fått med sig mera krut än som behövs

för eget skydd och honans, och vi fick med oss kunna ta till lipen.

Om att vara som alla andra:

Henny, hon pussar mig på kinderna som alla gör numer.

Henny är och gör precis som alla säger man ska göra,

där är hon sig lik sen hon var liten, och nu, hon säger det som väntas

som en politiker med andra ord, hon har orden färdiga på tungan.

Jag tror just så är det med hennes ord, att de föds på tungan,

och tungan bara härmar ord som andra tungor säger och har sagt

Och ord som föds på tungan, alltför ofta låter de som färdiglagad mat

hemlagat eller hemtänkt är det inte, man kan inte höra tanken bakom.

När hon pussar mig och kramar mig, då pratar hon om vad hon gjort igår,

så kramen blir som ett kuvert där man glömt brevet kvar på bordet

hemma. Och Hennys hår, frisyr, är också den modell som det ska

vara nu, nästan meterlångt och lockigt, ögat plirar fram bakom

en buske, som en lockig Highland Cattle ser hon ut, vi hade några

av den rasen, fina djur, men frisyren passar kossan bättre än

min dotter. Ja, Henny hon ser ut som modet säger att man ska se ut,

alltså som de flesta kvinnor nu ser ut, att bestämma själv,

de törs väl inte det, vet väl inte vilken sort det skulle bli utav

dem då, och bättre då att göra och se ut som andra gör.

Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.