Röd geografi: Majorna, Möllevången, Bagarmossen

Jag bor i ett av de bostadsområden i Sverige där Vänsterpartiet fick allra flest röster. Nej, jag tänker inte skriva om riksdagsvalet, än mindre om regeringstjafset och jag är verkligen ingen partigängare. Detta handlar inte om partipolitik utan om politisk geografi. Om det finns något intressant i valresultatet så finns det på den allra mest lokala nivån. I detta fall råkar jag själv bo mitt i ett fenomen värt att analysera.

Såvitt jag kan se finns det tre bostadsområden i Sverige med flera angränsande valdistrikt där Vänsterpartiet noterade över 30 % i valnattsräkningen:

Möllevången i Malmö, med flera distrikt där V fick över 40 %.

Majorna i västra Göteborg, ett stort område med dryga dussinet valdistrikt där V fick över 30 %.

Bagarmossen i sydöstra Stockholm, där vi bara talar om fyra valdistrikt, däribland mitt.

Har dessa bostadsomrÃ¥den nÃ¥got gemensamt? Utan tvivel. Kring de närmast medskyldiga flödar det klädsamt självhatiska talet om “medelklass”. Men detta begrepp förklarar ingenting. Först och främst för att de kan syfta pÃ¥ sÃ¥ väldigt olika saker. För den som vill fÃ¥ rätsida pÃ¥ saken rekommenderas ekonomihistorikern Lovisa Broströms rapport “Medelklassens förändrade maktposition“, där hon konstaterar att medelklassen Ã¥ ena sidan växer, men Ã¥ andra sidan liknar arbetarklassen allt mer. Den är ocksÃ¥ lÃ¥ngt ifrÃ¥n enhetlig. De allra flesta “medelklassomrÃ¥den” är ju lÃ¥ngt ifrÃ¥n röda i valresultatet. Politiskt betraktat finns det inte en medelklass, utan flera, med olika politisk tendens.

Tittar man på statistik över invånarna i dessa områden, blir det också svårt att påstå att det rakt av skulle vara medelklassområden. Jag nöjer mig med att kolla på mitt eget närområde i Bagarmossen, jämfört med övriga Stockholm. Statistiken skiljer sig rätt kraftigt från exempelvis Södermalm.

Inkomsterna i Bagarmossen ligger en bra bit under genomsnittet i Stockholm. Ohälsotalen ligger något högre. Andelen hyresrätter betydligt högre. Ålderssammansättningen är blandad. Utbildningsnivån ligger ganska exakt kring kommunens genomsnitt. Samma sak för andelen invånare med utländsk bakgrund, vilket gäller även när vi zoomar in på enskilda valdistrikt som det här är fråga om. (Därtill rymmer Bagarmossen också ett miljonprogramsområde där långt fler har utländsk bakgrund, där inkomsterna och valdeltagandet är lägre, men där förblir Socialdemokraterna starkare än Vänsterpartiet.)

Vi måste nog leta efter andra sociologiska faktorer än de som bara signalerar hur högt eller lågt i klasshierarkin som befolkningen befinner sig. Faktorer som inte går lika lätt att utläsa ur statistiska tabeller. Exempelvis vilka slags yrken som är överrepresenterade.

“Här bor ju bara kulturarbetare nuförtiden”, är en replik som är typisk för det klädsamma självhatet bÃ¥de i Bagis, pÃ¥ Möllan och i Majorna. Det stämmer sÃ¥klart inte. Men säkerligen finns det en överrepresentation av vissa slags yrken inom kultur- och mediesfären. Men det är alltför lätt att generalisera i talet om kulturarbetare, som kan ha radikalt skilda arbetsvillkor och där de allra flesta lever ganska lÃ¥ngt ifrÃ¥n det stereotypa livet som södermalmskändisar. Vissa jobbar svart i nöjesbranschen, andra frilansar Ã¥t stora medieföretag och sen har vi alla de journalistutbildade, varav en stor del nu har tvingats ta jobb som kommunikatörer. Jag vÃ¥gar nog pÃ¥stÃ¥ att kommunikatörer i offentlig sektor är överrepresenterade i Bagarmossen, liksom bibliotekarier, liksom tv-producenter. Men dessa och liknande yrken utgör ändÃ¥ bara en liten del av lokalsamhällets invÃ¥nare, som knappast räcker för att förklara det röda mönstret i valresultatets geografi. Även om det vore intressant att fÃ¥ se siffror pÃ¥ andelen offentliganställda samt ensamföretagare, ner pÃ¥ kvartersnivÃ¥, och eventuella korrelationer mot valresultatet.

Andra får säga i vilken mån som Bagis delar nämnda kännetecken med Möllan eller Majorna (eller med det distrikt på Ålidhem i Umeå där Vänsterpartiet också fick över 30 %).

Även om det gÃ¥r att hitta en rad sociala likheter mellan dessa omrÃ¥den, sÃ¥ delas de med en massa andra bostadsomrÃ¥den i Sverige, som inte är fullt sÃ¥ röda. I slutändan kanske det är nödvändigt att gÃ¥ bortom de socialstatistiska förklaringsmodellerna och grunda den politiska geografin i det vi kallar “kultur”. AlltsÃ¥ att människor med liknande värderingar – inte bara vänstervärderingar – dels har tenderat att söka sig till samma omrÃ¥den, dels stärker varandras värderingar i sitt lokalsamhälle.

Nu lovar jag att sluta surfa på val.se, men är fortsatt nyfiken på om sociologer och geografer (hellre än statsvetare) vill gräva djupare i de svenska storstädernas politiska geografi.