Inget är fritt, allt är filtrerat

Äh, det är väl klart att jag uppskattar en hel del saker i “det internet vi känner“. Dit hör givetvis Wikipedia, mÃ¥ vara inte dess svenska edition. Dit hör även, med vissa förbehÃ¥ll, Soundcloud, som mot förmodan lyckades överleva efter att ha fixat nytt riskkapital för ett drygt Ã¥r sedan. Och sÃ¥ vidare. Kanske är det ingen slump att de tjänster/plattformar som jag uppskattar är sÃ¥dana som inte gÃ¥r med vinst och inte heller är börsnoterade, även om de i vissa fall drivs kommersiellt.

Jag vet inte vad ni andra tänker pÃ¥ när ni talar om att “det internet vi känner” mÃ¥ste försvaras mot censurfilter. Kanske tänker ni inte pÃ¥ stora plattformar, utan pÃ¥ en brokig mÃ¥ngfald av smÃ¥ och halvstora sajter. Kanske skulle rentav den här bloggen kunna räknas dit. Men för att denna mÃ¥ngfald alls ska bli en del av det vi känner mÃ¥ste den indexeras (framför allt av Google) och/eller spridas via flödesmedierna (framför allt Facebook och Twitter). SÃ¥ ser den bistra verklighet ut som bekräftades för fem Ã¥r sedan med stängningen av Google Reader. Även om alla bloggar och andra mÃ¥nga sajter fortfarande stödjer RSS, sÃ¥ tycks det ha blivit mycket ovanligt att använda en RSS-läsare. För den som vill “följa med” Ã¥terstÃ¥r dÃ¥ att följa rubrikerna antingen pÃ¥ nÃ¥gon av den lilla handfull sajter eller appar som man brukar Ã¥tervända till, som antingen är mer av massmedia eller mer av algoritmiska flödesmedia. Detta är vad vi fortsätter att kalla “ett fritt internet”, eller Ã¥tminstone halvfritt.

I vilken riktning detta skulle förändras av EU:s upphovsrättsreform, som rymmer förslag pÃ¥ “länkskatt” och uppladdningsfilter, är ytterst svÃ¥rt att förutspÃ¥. Vi vet inte hur det kommer implementeras av Europas stater, än mindre om hur mycket de globala nätjättarna kommer att bry sig. Petter Ericson kommenterar:

Jag är ganska övertygad om att det föreliggande förslaget på det stora hela är negativt, men med lite tur kan det bryta sönder en del skadliga mönster. I ärlighetens namn känns det dock troligare att Google och Facebook med flera större företag blankt kommer skita i implementeringen, eller bara lägga in stöd för de största företagens innehåll.

Det har (särskilt i valtider) varit mycket snack om Facebooks filterbubblor och Twitters robotarméer. Facebook, Twitter, Facebook, Twitter, Instagram, Facebook, Twitter. Jag tror att diskussionen borde utgÃ¥ lite mer om Youtube och dess algoritmer, där problemet är ett delvis annat. Youtube är uppenbarligen byggt för att hÃ¥lla kvar människors uppmärksamhet genom att i varje steg trappa upp dramatiken, gÃ¥ mot lite mer chockerande innehÃ¥ll. Zeynep Tufekcis analys av Youtube som “the Great Radicalizer” är kuslig även för den som inte skräms av radikalitet i sig. Ännu kusligare är James Bridles artikel “Something is wrong on the internet” som analyserar robotlogiken i massproducerad barnunderhÃ¥llning pÃ¥ just Youtube och troligen sätter fingret pÃ¥ vad vi framöver har att vänta oss frÃ¥n “internet som vi känner det”. Efter att ha läst och begrundat dessa artiklar blir det mycket svÃ¥rt att tala om “ett fritt internet”. Det gÃ¥r inte att tala om frihet utan att tala om de filter som över huvud taget lÃ¥ter oss skörda frihetens frukter.