Simona Ahrnstedt's Blog, page 59

Lieblings!

Jag övar på min tyska nu.

Jag läste tyska i skolan och jag har läst det på universitetsnivå, men jag är sehr sehr kass.

Idag har jag varit på en UNDERBAR lunch med en UNDERBAR person och jag är på så BRA humör.

Nu ska jag 1) äta smågodis 2) skriva

Hurra!

Men.

Jag måste berätta.

Igår började jag på skriva på ett kapitel jag fasat lite för. Jag visste ju att Karin och John hade rätt mycket synpunkter på det. Om man uttrycker sig milt. Så jag VAR förberedd. Men God Almighty vad det var uselt.

Jag blev alldeles full i skratt (fast först bröt jag naturligtvis ihop).

Om någon hade läst det så skulle de aldrig tro på att det är jag själv som skriver mina böcker, no way.

Nu har jag skrivit om och det blev mycket, mycket bättre, trots att det händer i stort sett samma sak i kapitlet. Och trots att jag faktiskt valde att INTE följa ett av råden jag fick. Nu måste jag stuva om kapitlet som följer på, men min plan är att vara klar med omarbetningen i slutet av nästa vecka.

Sen är det bara ungefär 2/3 bok kvar.

Den här fasen i processen är tuff, kanske den tuffaste, för mig. Jag har kommit så långt att det bara inte skulle gå att börja om – jag har jobbat sedan i februari med denna idé. Men det är samtidigt så ohyggligt mycket kvar (bara listan på folk jag vill intervjua är ett halvt A4) att jag tvivlar varje dag på om det kommer gå.

Det är i det här läget man börjar göra listor på alla som någonsin sagt att man skriver ”lättskrivet” (JAG BARA SKOJA SKULLE JAG ALDRIG GÖRA), och börjar googla på psykolog + lediga jobb.

Ikväll blir det hämtpizza, eller snarare online-pizza pga sista kvällen med barnen.

I helgen har jag NOLL planer vilket betyder att jag ska jobba järnet – HURRA. (Nej, jag är inte ironisk, jag ÄLSKAR att jobba.)

Anyway.

RAW-lunch.

Superbt samtal.

Skriva.

Pizza.

+ har beställt Martina Haags senaste som jag LÄNGTAR efter att läsa.

KAN DET BLI BÄTTRE???

Spicy Tuna Maki. Så. Gott.

Berlin 2016

Nu är det officiellt.

Jag är inbjuden till den tyska romancemässan LoveLetterConvention, 23-24 April 2016 i Berlin.

Jag kommer att ha ett program och förhoppningsvis få träffa tyska läsare.

Peppen på det!

Same same

Den vackra temuggen är gjord av Kerstin Tillberg och present från en very fin person.

Fina fina Sverige!

Tittar på galan Hela Sverige skramlar.

Jag blir rörd, på riktigt.

Det är ju det HÄR som är Sverige.

Människor som hjälper till. Som bryr sig.

Som vill ställa upp.

Jag tycker det är mäktigt och hoppingivande och jag tror att engagemanget är genuint.

Man hjälper till som man kan.

Man bidrar med det man kan.

Pengar, volontärarbete, skrivande och så vidare.

Anständighet.

Artisterna gör det genom att vara artister och att använda den glamour och karisma de har. SÅ ska plattformar användas.

Heja heja Sverige!

Viktigt uppdrag efter frukost!

Godmorgon!

Idag är jag ett busy bee, ska iväg på en grej som jag planerat länge.

Ni får nöja er med bilder istället för min älskvärda stämma.

Dagens frukost vid datorn – dagens bästa stund.

Simba är helt besatt av brödsmulor.

En liten plupp i DN – saxat ur Filter. (Visst är det fotot fint? Det är taget förra året för Expressen. I Aftonbladets bildbank har de en FÖRFÄRLIG bild på mig, jag ser ut som en proppmätt och blank hamster)

Svensk Romanceportal!

En flitig romance- (och blogg-)läsare vid namn Elisabet Nielsen håller på med arbetet att bygga upp en mycket ambitiös och omfattande svensk romanceportal med blogg, författarpresentationer, recensioner och boktips.

Hon har nyligen lagt upp en ingående författarpresentation av mig och jag känner mig både stolt och hedrad att jag får vara med bland storheter som Tessa Dare, Grace Burrows med flera.

Tusen tack, Elisabet!

När Elisabet kom och hälsade på Åsa och mig när vi signerade i Farsta.

In your dreams

Har ni läst Kristan Higgins?

Hennes Blue Heron-serie?

Jag läser just nu In your dreams.

Alltså, den är sjukt rolig.

Hon är så DUKTIG.

Jag tror inte folk fattar vilken skicklig författare det krävs för att skriva en bok som man VET kommer sluta med att de får varandra och ändå lyckas hålla spänningen uppe så som hon gör.

Jag har aldrig helt och hållet fattat det där med att en boks främsta egenskap ska vara att den är oförutsägbar.

Vad betyder det egentligen? Och varför är det så viktigt?

Kristan Higgins är en mästare.

Och hon står på sin hjältinnas sida, hela tiden.

Och det är så ROLIGT.

Jag satt just och skrattade högt åt en alldeles underbar scen.

Ibland tänker jag att romance är en av de mest kvinnobejakande genrer som finns. Böcker där kvinnor får vara vanliga människor och ändå vara intressanta och värda att läsa om. De mördas inte, misshandlas inte (sällan), de har inte ätstörningar och de är inte psykiskt sjuka. Chocken.

Ja, jag vet hur verkligheten ser ut.

Tro mig.

Jag vet.

Men när – NÄR – blev det lag på att böcker av, för och om kvinnor måste handla om VERKLIGHETEN? Va?

Romance – en så jävla skön fristad.

Och jag menar inte att man ska undvika att skriva om problem. Och jag tycker det är skitviktigt att undvika stereotyper.

Dock vill jag gärna påpeka att de krav som ibland ställs på underhållningslitteratur av och för kvinnor mycket sällan ställs på annan typ av litteratur.

(Annan författare som skrev FÖRUTSÄGBART för övrigt: Shakespeare.)

Låt inte omslaget luras. Detta är högklassig underhållning av en mästare.

Här är jag i New York, med Kristan Higgins

Sista söndagen i september

God morgon peeps!

Söndag morgon.

Jag jobbar och dricker te.

Solen skiner.

Inatt är det blodmåne och supermåne och jag skulle så gärna se det. Undrar om jag orkar gå upp vid fyra-halvfem? Jag bor så jäkla illa, så det är svårt att se månen ordentligt, hus skymmer överallt.

Jag har inte rört mig så mycket utanför hemmet den här veckan. Jag var och gjorde en intervju och fotade Stockholm i onsdags, annars har jag varit mest hemma. Jag har beställt all mat via mathem.se, kattmaten via hemfoder och i torsdags den totala depraviteten – hemkörd pizza (pizzerian ligger ungefär sju minuters promenad hemifrån …)

Jag måste verkligen rekommendera hemkörning. Det frigör tid och konkurrensen är så hård så att det inte blir särskilt dyrt. Det gjorde oerhörd skillnad för mig.

I och med att jag varit så mycket hemma så har det känts som att jag inte GÖR något.

Men eftersom jag för en skrivdagbok så kan jag konstatera att jag varit helt galet produktiv den här veckan.

Idag ska jag jobba med nya boken.

Och gå på bio med barnen, tror jag.

Hurra!

Har ni det bra?

Skiner solen?

Längtar ni till eller fasar ni för måndagen?

(Erkänn, visst är det lite skönt att bokmässan snart är slut?)

För exakt ett år sen …

… stod Åsa och jag på scen i Göteborg.

Idag signerar Åsa sin bok i Farsta och jag sitter hemma och jobbar med en engelsk översättning.

Inte klokt så mycket som hänt det senaste året.

Jag FUNDERAR på att ta en snabb promenad och sen cykla ner till centrum för att köpa lite te.

Båda tonåringarna är hemma.

Inte så dum lördag, om jag får tycka det själv.

Åsas och mitt seminarium förra året: All you need is love.

Die Erbin

Som jag nämnde, så ska En enda natt (DIE ERBIN) lanseras i Tyskland i nästa vecka (1/10).

Det ska bli så spännande.

Mina förväntningar har varit låga, men nu börjar det pirra lite.

Så. Idag har jag skickat olika bilder på/från Stockholm (jag fick massa hjälp av kompisar + tog en del bilder själv), skrivit bildtexter till dem (på engelska), skrivit två blogg-inlägg (på engelska), förberett ett litet filmmanus (30 sekunder), läst det högt (barnen hånskrattade) och mejlat med tyska PR-avdelningen. Det kommer bli ett litet FB-event där jag ska svara på frågor också. Skitkul.

Nu tar jag helg.

(Jag bara SKOJA. Jag ska jobba hela kvällen och hela helgen. Utom när jag kollar på Idol.)

Så sjukt snyggt. Jag har fått se nästa omslag också, men det får jag inte visa än.