Lieblings!

Jag övar på min tyska nu.

Jag läste tyska i skolan och jag har läst det på universitetsnivå, men jag är sehr sehr kass.

Idag har jag varit på en UNDERBAR lunch med en UNDERBAR person och jag är på så BRA humör.

Nu ska jag 1) äta smågodis 2) skriva

Hurra!

Men.

Jag måste berätta.

Igår började jag på skriva på ett kapitel jag fasat lite för. Jag visste ju att Karin och John hade rätt mycket synpunkter på det. Om man uttrycker sig milt. Så jag VAR förberedd. Men God Almighty vad det var uselt.

Jag blev alldeles full i skratt (fast först bröt jag naturligtvis ihop).

Om någon hade läst det så skulle de aldrig tro på att det är jag själv som skriver mina böcker, no way.

Nu har jag skrivit om och det blev mycket, mycket bättre, trots att det händer i stort sett samma sak i kapitlet. Och trots att jag faktiskt valde att INTE följa ett av råden jag fick. Nu måste jag stuva om kapitlet som följer på, men min plan är att vara klar med omarbetningen i slutet av nästa vecka.

Sen är det bara ungefär 2/3 bok kvar.

Den här fasen i processen är tuff, kanske den tuffaste, för mig. Jag har kommit så långt att det bara inte skulle gå att börja om – jag har jobbat sedan i februari med denna idé. Men det är samtidigt så ohyggligt mycket kvar (bara listan på folk jag vill intervjua är ett halvt A4) att jag tvivlar varje dag på om det kommer gå.

Det är i det här läget man börjar göra listor på alla som någonsin sagt att man skriver ”lättskrivet” (JAG BARA SKOJA SKULLE JAG ALDRIG GÖRA), och börjar googla på psykolog + lediga jobb.

Ikväll blir det hämtpizza, eller snarare online-pizza pga sista kvällen med barnen.

I helgen har jag NOLL planer vilket betyder att jag ska jobba järnet – HURRA. (Nej, jag är inte ironisk, jag ÄLSKAR att jobba.)

Anyway.

RAW-lunch.

Superbt samtal.

Skriva.

Pizza.

+ har beställt Martina Haags senaste som jag LÄNGTAR efter att läsa.

KAN DET BLI BÄTTRE???

Spicy Tuna Maki. Så. Gott.