Ola Wikander's Blog, page 6

Havsläpp!

Och nu är boken ute – Ett hav i mäktig rörelse: om de semitiska språken! Tjoooo!

Se till exempel här på Bokus eller här på AdLibris!

Kringresande mästare

Idag bidrar jag med en text om gränsöverskridande humaniora på tankesmedjan Humtanks blogg – texten handlar om "kringresande mästare" och kan läsas här!

Mäktigt hav och BTJ

På fredag utkommer min essäbok om de semitiska språken, Ett hav i mäktig rörelse. Det är mycket trevligt att se denna bok nå ljuset - efter flera års arbete. Recensionsdatumet är senare, men redan nu har BTJ-utlåtandet kommit som ett slags första recension, och där sägs det trevliga saker. BTJ-lektören Dick Nilsson skriver bland annat (i BTJ-häftet nr 11, 2019):

"De semitiska språken [...] tillhör de äldsta dokumenterade språkgrupperna och några av dem bidrar dessutom med de äldsta skriftspråken. Av det skälet räknas dessa språk till de främsta kulturbärarna med sina bidrag till religion, historia och kultur. [...] Här ägnar [Wikander] sig åt de semitiska språkens historia, inbördes släktskap, karaktärsdrag och kulturhistoria. Ansatsen är krävande populärvetenskaplig, vilket innebär att även lingvister, förutom den allmänt kulturhistoriskt intresserade läsaren, kommer att ha behållning av boken. Det är en speciell balansgång som författaren klarar av mycket bra, speciellt som han valt essäformen för sina kapitel och därutöver pendlar mellan vetenskaplighet och subjektivitet. [... D]et är njutbar läsning."


Kul omdöme!

Cognac

Ibland blir det lustigt när man översätter saker, inte minst tekniska begrepp. Ibland förstår man hur översättningsmissar uppstått, ibland mindre så. Ett intressant exempel som jag såg för inte så länge sedan var på en hemsida om kashmirisk śaivism, alltså det teologiska system inriktat på Śiva som utvecklades i Kashmir under ledning av tänkare som Abhinavagupta. Denna religiösa idétradition - vars bärande tanke också brukar beskrivas med ordet Pratyabhijñā ("återupptäckande" eller "återerkännande" på sanskrit) - är en som jag hyser stod sympati för: dess mystikt-panenteistiska drag tilltalar mig skarpt. Hursomhelst såg jag alltså en hemsida om Pratyabhijñā som hade ... vissa egenheter. En av dessa rörde begreppet Śakti, ordet för Śivas feminint uppfattade "kraft" eller "energi". Detta är förvisso ett svåröversatt uttryck, men döm om min förvåning när jag såg att texten återgav begreppet med ... "cognac energy". Tja, vad skall man säga? Śivas cognac? Någonstans finns det kanske en logik här ...

Mäktig rörelse

Jag har varit tystlåten här under lång tid, vilket har haft att göra med stora mängder arbete, samt en del irriterande sjuklighet. Nu är det dock bättre, och alltså tar jag tillfället i akt att även här annonsera något som är i antågande, nämligen min bok Ett hav i mäktig rörelse: om de semitiska språken. Som titeln antyder är den ett slags pendang till min bok om indoeuropeiska språk, Ett träd med vida grenar, och den är alltså menad som en populär introduktion till studiet av de semitiska språken, i synnerhet ur ett språkhistoriskt perspektiv. En del av mina egna idéer utgående från mitt pågående forskningsprojekt om nordvästsemitiskt poetiskt språk kommer också med på ett hörn. Boken kommer i slutet av maj, och man kan läsa mer om den här, på Norstedts' hemsida.

Här ser man det tjusiga omslaget:

Tillbaka till dåtiden?

I det just utkomna numret av Svensk teologisk kvartalskrift deltar Natalie Lantz, Petter Spjut och jag med en artikel om bibelvetenskapens roll och metoder, som svar på en text av Joel Halldorf (i samma nummer). Som jag ser det handlar detta om viktiga frågor om de exegetiska ämnenas förhållningssätt och attityd. Jag vet inte om Halldorfs text finns online, men vår artikel kan läsas på Academia.edu, här!

Skottland är mitt uppe i något

Dagens roligaste:

För ett tag sedan gjorde jag en Instagram-post, där jag kommenterade min bild genom att citera en bit av Johannesprologen (καὶ τὸ φῶς ἐν τῇ σκοτίᾳ φαίνει, καὶ ἡ σκοτία αὐτὸ οὐ κατέλαβεν - "och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det" i Bibel 2000s översättning). Bara på kul testade jag att klicka på automatöversättningen av den koinégrekiska frasen (en service som finns i mobilversionen) och fick då se följande underbara resultat:


"Och jag är mitt på dagen, och skottland är mitt uppe i något."


Det ni! Nästan lika bra som den där automatöversättningen som cirkulerat ett tag på nätet, där Κύριε, ἐλέησον (kyrie eleison, "Herre, förbarma dig") återges med "Sir, take it easy". Och ja, "skottland" stavades med litet s. Notera hur översättningsmaskinen (som naturligtvis försökt med nygrekiska) blandar ihop  σκοτία ("mörker") med Σκωτία ("Skottland", eller förlåt, "skottland").

Hemliga japanska ord

Dagens japanska ord är mikkyō (密教), ordagrant (eller snarast "tecken-enligt") "hemlig lära" – det består av tecknen 密 (som läses hisoka med inhemskt japanskt uttal och mitsu med sinojapanskt – alltså från kinesiskan inlånat – uttal) och betyder "hemlig" samt 教 (som är tecknet för verbet oshieru, "undervisa" och likaså för det sinojapanska kyō, som just betyder "undervisning, lära"). Kombinerar man de sinojapanska läsningarna mitsu och kyō får man efter viss fonologisk förändring just ordet mikkyō.

Detta ord, som lämpligen kan översättas t.ex. med "esoterism", är mer konkret termen för buddhistiska esoteriska läror, allra mest specifikt Vajrayāna, den tantriska buddhistiska riktning som är vanlig i Tibet, men också har en japansk avläggare i form av Shingon (真言), vars namn betyder ungefär "verkligt ord", eller mer specifikt mantra. Shingon-buddhism är alltså "mantra-buddhism", vilket är en god beskrivning av denna – just esoteriska – riktning.

Ett annat, liknande ord som också innefattar ett tecken för "hemlig" är shinpishugi (神秘主義 ), vilket tecken för tecken blir "Gud-hemlig-åskådning", vilket är det mer allmänna ordet för "mystik", till exempel i uttryck som kurisuto-kyō-shinpishugi (キリスト教神秘主義), "kristen mystik" – notera åter kyō (教), "lära", som del av ordet för "kristendom" ("Kristus-lära")!

Man kan notera att de två tecken vi tittat på, som båda betyder "hemlig", tillsammans bildar ordet himitsu (秘密), vilket är det kanske vanligaste japanska ordet just för "hemlighet". Även det ordet kan för övrigt användas för att åsyfta buddhistisk esoterik.

Främlingscitat

Det är alltid kul när ens vetenskapliga arbete når vidare; såg för några dagar sedan att min monografi Unburning Fame citeras i Wilfred Watsons artikel "Terms for Occupations, Professions and Social Classes in Ugaritic: An Etymological Study", som publicerades i 2018 års volym av Folia Orientalia och kan läsas online här. Han citerar två gånger mina idér kring "främlings"-terminologi på indoeuropeiska och semitiska språk (kapitel 8 i boken).

Arasaa

Dagens underbara japanska ord - som jag faktiskt lärde mig så sent som igår - är arasaa (アラサー). Det visar sig att detta är en sammandragning av frasen araundo saatii (av engelskans around thirty) och alltså betecknar någon kring trettio års ålder. Likaså finns arafô (någon kring fyrtio) och arafifu (någon kring femtio). Fantastisk wasei-eigo ("japanskbyggd [kvasi]engelska")!