Min måndagskamp

När man redigerar:

Först så slänger man hälften.

Sen skriver man om andra halvan.

Jag har nu redigerat nonstop sedan 15/11 2014.

Varje dag.

VARJE dag.

Jag har skrivit om en stor sekvens mitt i manuset.

Gjort kompletterande intervjuer.

Skrivit om VARJE kapitel.

Lagt till över åttio sidor text.

Skrivit åtta helt nya kapitel.

Lyft ut en konflikt. Bytt ut ett namn.

I morse räknade jag ut att jag är klar till 70%.

Det blir tajt, jävligt tajt.

Om det blir bra?

Inte en blekaste jävla aning.

Men SHIT vad jag har slitit.

Och shit vad jag är stolt över den här envisheten och uthålligheten som alltid varit min största tillgång som författare.

Det och att jag kan ta kritik (ibland).

Jag skrev ju även om merparten av boken under 12 dagar i oktober INNAN jag gav den till min förläggare.

Nu ska jag skriva några timmar till.

Träffa min femtonåring på en fika i centrum.

Handla något till middag.

Och sen ska jag se OUTLANDER!!

Efter tre ominstallationer och ett par mejl med kundtjänst och oräkneliga omstarter så funkar mitt VIAPLAY!

Hurra!

Jag ryser.

JAG RYSER.

Jag minns den här boken som en av mitt livs riktigt stora läsupplevelser. En sån där upplevelse som man annars bara hade som ung.

Jag LÄNGTAR!

UTROPSTECKEN OCH CAPSLOCK!

Jag säger bara: tulpaner

Delar av mitt manus i postit-form