Basinkomst — en första överslagsberäkning

Basinkomst förslag 1.0 (klicka för detaljer)

För att kunna avgöra om det är realistiskt att garanterad basinkomst som en vision måste man räkna på vad det skulle kosta skattebetalarna. Det är komplicerade beräkningar, och det finns en massa okända faktorer, men man måste börja nånstans.

Johan Tjäder, som är en regelbunden och uppskattad gäst i kommentarsfältet på den här bloggen, skrev en kommentar till Förslag 1.0 för basinkomst, som jag återger i dess helhet:

Det är väl värt att snabbräkna lite på i alla fall.

Med SCB:s inkomststatistik tar man sig en god bit på väg. Tyvärr stämmer inte riktigt kategorierna med förslaget som presenteras här ovan. Inkomststatistiken presenteras från 16 år och uppåt. Dvs, från det att man lämnar grundskolan förväntas man i princip försörja sig. Så vi får räkna alla från 16 år och uppåt. Sen är det årslöner som presenteras, så jag väljer 140.000 kronor/år som brytpunkt 1 och 220.000 kronor/år som brytpunkt 2. 2010 års statistik.

Då har vi följande:

A. 443.667 personer som har en deklarerad inkomst under 1.000 kr per år får hela bidraget på 96.000 kr.

B. 1.827.675 personer inkomst < 140.000 kr/år för negativ skatt. Fullt bidrag är 175,5 miljarder. Dessa personer tjänade 135,7 miljarder, således dras 90,5 miljarder av från bidraget.

Då får vi

A: 42,6 miljarder kr

B: 85,0 miljarder kr

Total kostnad basinkomst: 127,6 miljoner

Marginalskatt på 67% i området 140tkr – 220 tkr: 41,0 miljarder kr

Nettokostnad för basinkomstreform: 86,5 miljoner (avrundningseffekt)

I kategorin 16-19 år finns 178.217 personer som inte har deklarerad inkomst över 1.000 kronor. Väljer man att utesluta dem så sparar man 17,1 miljarder kronor. Tar man bort de som tjänar under 140 tkr så tjänar man ytterligare 25,1 miljarder, men då får man rimligen räkna bort marginalskatteeffekten också – fast det är bara 90 miljoner – en oväsentlighet i sammanhanget.

Drar man gränsen vid 20 år, så sparar man alltså 42,2 miljarder – vilket är halva reformen.

Då återstår 44,4 miljarder att finansiera.

Det är precis den här typen av uträkningar vi behöver för att kunna utvärdera och finslipa förslag om basinkomst. Här är ett par kommentarrer till den här första överslagsberäkningen:

Då återstår 44,4 miljarder att finansiera.

44 miljarder är mycket pengar, men vi är i alla fall på banan. I statsbudgeten för 2013 kostar sjukförsäkringen 94 miljarder, a-kassan och åtgärder för arbetslösa 67 miljarder, och studiestödet 22 miljarder. Kommunerna betalar dessutom ut 11 miljarder per år i socialbidrag (försörjningsstöd). Totalt blir det här ca 200 miljarder.

En kostnad på 44 miljarder är som sagt en ryslig massa pengar, men det är inte en helt uppenbart orimlig storleksordning. Den här allra första överslagsberäkningen tycker jag ger vid handen att det är värt att fortsätta räkna på förslaget.

[...] 178.217 personer [...] Väljer man att utesluta dem så sparar man 17,1 miljarder kronor.

Det här illustrerar hur känslig kostnadsberäkningen är för antalet människor som innefattas och får bidrag. 8.000 i månaden för 100.000 personer blir 10 miljarder om året, så det spelar stor roll hur stor gruppen är som ska omfattas.

Drar man gränsen vid 20 år, så sparar man alltså 42,2 miljarder – vilket är halva reformen.

Topp, då bestämmer vi att vi sätter gränsen vid 20 (snarare än 18 som sas i Förslag 1.0, eller 16 som förekom i överslagsberäkningen). Syftet med reformen är att erbjuda grundtrygghet för dem som är arbetslösa, inte att få världens rikaste gymnasister.

Kostnaden är ju som sagt väldigt känslig för hur stor gruppen utan inkomster eller med låga inkomster är, och de flesta under 20 har ju inte börjat tjäna särskilt stora pengar ännu.

Men så var det frågorna om hur man ska tolka inkomststatistiken från SCB. Vad ingår i siffrorna, räknar vi på rätt grunddata, och vad kan vi göra åt det om inte?

Mycket återstår att utforska, men Johan Tjäders överslagsberäkning visar hur vi kan räkna för att skaffa oss en gradvis tydligare bild.

…………

Läs också Åsa Mobergs krönika i DN: Det behövs ett parti som kämpar för ”livslinjen”