Intoleransen sprider sig även på högerkanten

Om du föredrar att lyssna framför att läsa, varsågod:
https://morklaggning.wordpress.com/wp-content/uploads/2025/09/intoleransen.mp3
 
I dag återkommer den norske journalisten Arnt Petter Folgerø som gästskribent

Mordet på den politiske aktivisten Charlie Kirk kan vara ett tecken på att den politiska polariseringen i det amerikanska samhället ökar, precis som den har ökat på amerikanska universitet. Detta framgår av den senaste opinionsundersökningen från den amerikanska organisationen för yttrandefrihet FIRE (The Foundation for Individual Rights and Expression).

FIRE:s undersökning, som omfattar 68 500 studenter vid 257 högskolor och universitet, visar en alarmerande trend, där en tredjedel av de tillfrågade anser att det kan vara lämpligt att använda våld för att hindra människor från att uttrycka sig vid amerikanska utbildningsinstitutioner. Trots att yttrandefriheten har stärkts vid vissa universitet ger undersökningen en helhetsbild som visar att den politiska toleransen stadigt minskar. Och för första gången i dessa opinionsundersökningars historia vill en majoritet av studenterna inte höra uttalanden som är kontroversiella och strider mot deras egna åsikter.

Studenter i USA är i stor utsträckning politiskt vänsterorienterade. Det är också de vänsterorienterade studenterna som är mest motståndare till att tillåta åsikter som strider mot deras egna, medan högerorienterade studenter är mer liberala i frågor som rör yttrandefrihet.

Mycket av minskningen av yttrandefriheten bland studenter i USA beror på att högerorienterade studenter under de senaste åren har blivit lika intoleranta som vänsterorienterade studenter. Detta förklarar också varför toleransen för yttrandefrihet har minskat under de senaste åren, då mer än två tredjedelar av studenterna anser att det är acceptabelt att orsaka tillräckligt med störningar för att hindra föreläsare, talare, kommentatorer och liknande från att uttrycka sina åsikter.

Mer än hälften av de tillfrågade anser att det är acceptabelt att hindra medstudenter från att delta i kontroversiella föreläsningar, tal, kulturevenemang etc. som de själva inte gillar. Och en tredjedel anser att våld kan vara ett berättigat sätt att stoppa yttrandefriheten. Alla dessa procenttal har nått rekordhöga nivåer i den senaste FIRE-undersökningen, som inleddes 2020 och nu är inne på sitt sjätte år.

Medan censuråtgärder och avbokningar av yttranden har varit karakteristiska för den politiska vänstern, har försöken till censuråtgärder och avbokningar från denna sida minskat, medan liknande åtgärder från höger har ökat. En del av förklaringen till denna ökning kan vara åtgärder som vidtagits av den federala regeringen i Washington, såsom åtgärder som genomförts av Trump-administrationen för att avskaffa DEI-åtgärder (Diversity, Equity and Inclusion) som införts av vänstern på universiteten. Sådana åtgärder kan inspirera högerorienterade studenter att försöka censurera yttranden från den politiska vänstern ännu hårdare. Detta innebär att yttrandefriheten nu attackeras från båda sidor av det politiska spektrumet, vilket framgår av en av rapporterna, The vibe shift in campus censorship, från årets stora FIRE-undersökning.      

Columbia och Harvard i botten
Prestigefyllda universitet som Columbia i New York och Harvard i Boston ligger längst ner i rankningen av yttrandefrihet i den senaste FIRE-undersökningen. De har också legat längst ner i tidigare års undersökningar. En del av förklaringen till dessa universitetens låga ranking är oroligheterna och demonstrationerna mot Israels krig i Gaza. Vid Columbia University kallade administrationen in polisen för att avhysa studenter som, i protest mot kriget, hade slagit sig ner och vägrade att lämna universitetsområdet, samtidigt som de blockerade tillträdet till universitetet för personer med andra politiska åsikter än de själva.

Den utbildningsinstitution som hamnar längst ner på listan över yttrandefrihet är Barnard College i New York. Detta är kanske inte så förvånande, eftersom Barnard är anslutet till Columbia University. Barnard är ett kvinnocollege, och män får inte studera där. Barnard är en utbildningsinstitution som så att säga helt domineras av vänsterstudenter. För varje högerorienterad student finns det 14 vänsterorienterade studenter, vilket är anledningen till att det finns ett så starkt motstånd bland studenterna mot högerorienterade föreläsare, talare och oratorer. Motviljan mot att tillåta talare med högerpolitiska åsikter på Barnard ligger högst upp på FIRE:s lista, medan toleransen för vänsterorienterade föreläsare och talare är ganska god. Resultaten för Barnard avslöjar en uttryckskultur där vissa åsikter (vänster) dominerar och där andra perspektiv (höger) sällan hörs.

Hotade av Trump
Columbia och Harvard har hotats av Trump-administrationen med att förlora det ekonomiska stöd de får från federala myndigheter i Washington, och vi talar om miljarder dollar, särskilt för Harvard. Trump-administrationen har motiverat hoten med att de två universiteten inte gör tillräckligt för att bekämpa diskriminering (mot judar). En annan faktor i denna bild är att dessa två universitet inte har följt Trump-administrationens krav på att avskaffa vänsterorienterade DEI-program i tillräcklig utsträckning.

Dessa program innebär bland annat kvotreglering av antagningen till universitet för att ta in studenter från etniska minoriteter, vilket innebär att antagningskriterier baserade på betyg (meriter) åsidosätts. Denna kvotpraxis ledde till att juridikstudenter vid Harvard för några år sedan ifrågasatte antagningsreglerna i domstol. De ville bli av med kvoterna (affirmative action = positiv särbehandling) och vann målet i domstol.

I det mål som Harvard väckte mot staten, som gällde hotet om att dra in det ekonomiska stödet till universitetet, vann Harvard målet i domstol, men Trump-administrationen har signalerat att den kommer att överklaga målet till Högsta domstolen. Columbia University har nått en överenskommelse med staten i förhandlingarna, vilket innebär att hotet om att förlora statligt stöd har undanröjts.   
 
Inget av de universitet som ingår i undersökningen uppnådde högsta betyg för yttrandefrihet, betyg A. Clermont McKenna College i Kalifornien, som toppar FIRE:s lista, uppnådde betyg B, det högsta betyg som någon utbildningsinstitution har uppnått sedan FIRE började göra sina mätningar. Betyget ligger dock fortfarande bara något över vad som bör vara den akademiska genomsnittsnivån. Att ligga i topp på en medioker lista är inte direkt någon överväldigande prestation, vilket också framgår i slutet av presentationen av undersökningsresultaten.

Vänstern dominerar i Köpenhamn
Att den politiska vänstern är det största hotet mot yttrandefriheten gäller inte bara i USA, utan även i andra västländer, såsom Danmark. En undersökning bland studenter vid Köpenhamns universitet visar att 40 procent av dem som uppfattar sig själva som en politisk minoritet känner sig utestängda från sin studiemiljö. Och de som känner sig utestängda i studiemiljön är de som har en konservativ politisk tillhörighet. Ett vanligt svar från studenterna i undersökningen är: ”Jag är klart mer vänster än höger, och trots det har jag under hela min studietid inte känt mig tillräckligt vänster för att vara här”, som nyligen rapporterades i Weekendavisen.

Tidningen har också besökt universitetet och talat med studenter som beskriver en studiemiljö där öknamn, mobbning och vandalism är vardagsmat om man röstar till höger om Socialistiska folkpartiet (SF). En av de personer som tidningen talade med är ledaren för Konservativa studenter, Josefine Paaske, som är medlem i Venstre, ett parti som kan jämföras med det norska Konservativa partiet.

Konservativa studenter samlar studenter från den konservativa sidan. I denna förening lever konservativa studenter nästan med en dold politisk identitet på sina respektive fakulteter av rädsla för repressalier. Paaske studerar statsvetenskap och säger att hon hade övervägt att byta studieinriktning om hon inte hade haft stödet från att vara medlem i Konservativa studenter. Föreningen har utsatts för ett inbrott på sin möteslokal, där inkräktarna vandaliserade föreningens affischer, skrev ”fuck capitalism” på väggen och välte bord. En annan medlem i Konservative Studenter säger att när hon bemannade en monter för föreningen i samband med universitetsvalet fick hon kommentarer om att Konservativa Studenter är som nazisterna på 1930-talet och att de förespråkar folkmord.  

Undersökningen säger ingenting om vilka fakulteter som drabbas av utfrysning av konservativa studenter, men det verkar som om statsvetenskapliga studier är särskilt utsatta, troligen tillsammans med andra samhällsvetenskapliga studier och konsthistoriska studier, vilket också kan sägas vara normen i västerländska samhällen.

En statsvetenskapsstudent berättar för Weekendavisen att socialdemokrater kallas rasister och barnmördare. ”Och när man hör något sådant tänker man att man inte ens kan vara mitten-vänster utan att bli stämplad som en dålig människa”, förklarar studenten, som också arbetar i pressavdelningen för Dansk Folkeparti. Han påpekar också paradoxen att vänsterstudenter i sin allomfattande omsorg om minoriteter, gör undantag för politiska minoriteter (konservativa) vid universitetet.
  
Vänstersidans studenter fördömer
Frederik Hjorth, lektor vid institutionen för statsvetenskap i Köpenhamn som forskar om attitydbildning och väljarbeteende, har tittat närmare på det som kallas affektiv polarisering, dvs. social utestängning på grund av politiska åsikter. De som är mest benägna att uttrycka social fördömelse och distansera sig från politiska motståndare är de som röstar på Radikale och Enhedslisten (en sorts danska röda partier, dvs. partier på vänsterkanten), berättar Hjort för Weekendavisen. Å andra sidan är en högerorienterad person mer benägen att umgås och dricka öl med en politisk motståndare än en vänsterorienterad person, enligt Hjorth.

Studien från Köpenhamns universitet bekräftar resultaten från den storskaliga studie som genomförts av FIRE i USA, som visar att intolerans och förtal av politiska motståndare är vanligare inom den politiska vänstern än inom den politiska högern. Detta är en praxis med långa traditioner inom vänstern och har också blivit en del av det politiska etablissemangets förståelse och retorik, där det är vanligt att kalla människor på andra sidan det politiska spektrumet för fascister, nazister, rasister, islamofober etc. Denna radikala vänsterretorik har absorberats så mycket av det politiska etablissemanget att den nästan har blivit norm i politisk karaktärisering och politisk debatt. Vänsterns etiketteringsretorik åtföljs av moralisk fördömelse av politiska motståndare, som också definieras som moraliskt dåliga människor. Denna mekanism upprepas i hela samhället och manifesterar sig hela tiden i den offentliga debatten, som när NRK Debatten tog upp amerikansk högerpolitik efter mordet på den politiske aktivisten Charlie Kirk.

NRK Debattens programledare Fredrik Solvang har kritiserats för sin presentation av Kirk, där han använde en serie ljudklipp som, enligt dem som känner Kirk, har tagits ur sitt sammanhang, något som påpekades av flera deltagare i debatten. Det oärliga med att använda sådana citat som underlag för en debatt är att uttalanden som tagits ur sitt sammanhang ofta får en annan betydelse och innebörd än när de ingår i en kedja av åsikter och argument. Därför används sådana isolerade uttalanden ofta för att diskreditera och demonisera motståndare, vilket också är en lång och gedigen tradition inom radikala vänsterrörelser.

Försvarade Kirks metod
Praktiskt taget alla deltagare i NRK-debatten tog avstånd från Kirks åsikter, men de allra flesta försvarade hans metod att ta sina motståndare på allvar och möta dem på lika villkor, utan ”hjälmar och visir”. Alla verkade vara seriösa debattörer, med ett undantag, amerikanen Gabriel Correa. Han framstod som en politiskt korrekt moralist, i sin groteskhet, som vissa kanske skulle säga. Det klargjordes aldrig i vilken egenskap han deltog i debatten, men hans deltagande motiverades möjligen av det faktum att han är (var) amerikan. Debattledaren Solvang sa att han är amerikan men född i Norge.

Radikal vänsterpolitisk korrekthet döljer sig alltid under ett sken av god moral som talar för alla i samhället. Correa gick hårt ut redan i början av sitt anförande och förklarade att Kirk representerar ”allt som vi inte vill ha i vårt samhälle ”.

I den radikala vänsterns värld ska det bara finnas en enda uppfattning om verkligheten och en enda moral, och det är den som de radikala vänsteranhängarna äger och står för. Allt annat är ideologi och mänskligt förnuft som har kommit på avvägar, för att inte tala om att det leder till fascism, rasism och islamofobi. Detta är det politiskt korrekta mönstret när den radikala vänstern talar för mänskligheten och mänsklighetens ”universella värderingar”. Andra politiker gör också detta, men utan den envetna fanatismen och den orubbliga tron på sin egen rättvisekänsla som gör den radikala vänstern till väktare av den rätta och enda sanna moralen. För det är de goda människorna, inte deras politiska motståndare, som är dåliga och, inte minst, onda människor.  
           
Efter att ha bekänt sig till sin manikeiska moraluppfattning fortsatte Correa att plocka ut enskilda uttalanden av Kirk om afroamerikaner och abort, innan han preliminärt drog slutsatsen att Kirk är ”den extrema versionen av det som vi inte vill vara”. Han fortsatte med att hävda att empati måste vara den drivkraft som leder oss till de politiska vallokalerna, innan han följde upp med upprepningar om Kirks hat, att hat föder hat och att vi måste sluta skapa splittring mellan DEM och OSS, eftersom det inte skapar en hållbar (sic) situation.

Norsk rättighetsmoral
Sådana verbala bombastiska uttalanden, tirad och vänsterradikala woke-klichéer har knappast någonsin hörts i norsk radio eller teve. Men innehållet i Correas uttalanden ligger på linje med den vanliga retoriken i det norska mainstream-samhället, och i den meningen kunde det han sa lika gärna ha sagts av statsminister Jonas Gahr Støre eller Høyres partiledare Erna Solberg, som har tagit till sig den radikala vänsterns förståelse av verkligheten på viktiga områden. Med en sådan förståelse raderar Correa och hans radikala vänsterkompisar alla skiljelinjer och skillnader i världen, och det som återstår är en moral utan någon grund i sociala, ekonomiska, kulturella och historiska realiteter. Resultatet är en rättighetsbaserad moralism där rättigheter är frikopplade från ekonomi, kultur och historia. Konsekvensen är att världen utanför västvärlden ständigt knackar på västvärldens dörrar och kräver rättigheter i linje med de som den inhemska befolkningen har, och ännu mer. Resultatet blir till exempel att tiotusentals människor som söker asyl placeras på hotell på allmänhetens bekostnad, eller som i England där hundratusen människor eller fler marscherade genom Londons gator förra helgen i protest mot en politik som en ”normal” person skulle betrakta som en form av galenskap och en devalvering av landets infödda befolkning i de lägre sociala skikten. I NRK omnämns demonstrationen, om den överhuvudtaget omnämns, som ett uttryck för högerextremism.

I Norge leder asylsökandes bostadsbehov till att kommuner investerar miljontals kronor i att köpa eller hyra bostäder för asylsökande, med en därmed följande försvagning av den kommunala ekonomin, en ekonomi som också måste tillhandahålla mobiltelefoner och elscootrar till asylsökandes barn så att de inte känner sig utanför. Och naturligtvis skrivs inte ett ord om detta i landets lokala tidningar.

Politisk korrekthet fungerar med en gemensam global identitet där alla konflikter teoretiskt sett är lösta och där alla försök att förklara världens låsningar och elände försvinner in i ett rättighetsbaserat tänkande som är frikopplat från ekonomi, kultur och historia. Allt och alla är ett, och den som påstår något annat avfärdas som rasist, nazist osv. och anklagas för att hysa tyranniska och despotiska drömmar och önskningar.  

Men de verkliga despoterna och tyrannerna är de som förespråkar denna totala identitet, där allt och alla är lika med allt och alla andra, och där alla har lika rättigheter oavsett vilket av de ”7-8-16 könen” de tillhör, och där vetenskap och historia överskrids. Detta är ren totalitarism, där oliktänkande och opposition kvalificerar sig för skampålen och den verbala schavotten.  

Arnt Petter Folgerø

Övers. K-O Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.