Söndagskrönika: Sånt där kan vi väl inte skriva om!

Först ett erbjudande. Jag är lite för förtjust i fina klockor, men har inte råd med originalen. Jag har två helt nya superklonade Rolex som jag inte borde ha köpt. Är du intresserad så maila: koarnstberg@gmail.com

På nätet finns en halvtimmeslång youtube-video från New Dehli i början av mars i år där Rysslands utrikesminister Sergei Lavrov på engelska förklarar för debattledaren Sunjoy Joshi varför Ryssland invaderade Ukraina.

Det är en saklig och kristallklar beskrivning av hur Ryssland tvingats förhålla sig till en västvärld som varken håller muntliga eller skriftliga avtal och inte ens respekterar sin egen lagstiftning. Där finns inte ett spår av vare sig propaganda eller fluffig politisk retorik. Vid ett tillfälle säger Lavror till debattledaren ”I fail to understand why you don’t understand”. Det är en fråga jag ofta ställt mig i debatter. Ett exempel är när Jimmie Åkesson debatterat med företrädare för vänsterblocket. Ett annat är en debatt mellan Carl Bildt och den amerikanske statsvetaren John Mearsheimer. När jag hör Bildts repliker så förstår jag inte varför Bildt inte förstår det som Mearsheimer säger.

Lavrov lär mig mycket som jag tidigare inte visste, trots att jag vid det här laget är rätt väl inläst på Ukrainakriget. Till exempel visste jag inte att de ukrainska nationalisternas förföljelse av den ryska minoriteten i Ukraina var så intensiv. Allt ryskt skulle utrotas.

När Sunjoy Joshi, den indier som leder samtalet, insisterar på att Ryssland måste inleda fredsförhandlingar konstaterar Lavrov att det vill inte väst. USA och Nato är helt inriktat på att först måste Ukraina vinna kriget. Det är till och med så att Zelinski i september förra året skrev under ett dekret som gjorde det till en kriminell handling att förhandla med Ryssland, så länge som Putin var president.

Jag tänker att denna halvtimme med Lavrov är guld värd för svenska journalister som vill ha en förklaring till Rysslands invasion. Problemet är att det vill de inte. Jag säger som Lavrov: jag förstår inte att de inte förstår.

När etablerade svenska medier kritiserar alternativa medier för att sprida hat och gör utfall mot nätets fria kunskapsförmedling och debatt (censur, censur!) kunde man förvänta sig att de själva gjorde ett bättre jobb – i synnerhet med tanke på alla de resurser som står dem till buds. Så är det inte. De undviker systematiskt nyheter som kan vara kontroversiella, hur angelägna de än är. De aktar sig också för att vara först på bollen, eftersom det kan visa sig vara rena självmordet.

Och vissa bollar byter man helt enkelt ut. När gasledningarna i Nordstream 2 sprängdes, var det ett attentat som drabbade Europa och i synnerhet Tyskland hårt. Ett halvår senare gav den mycket ansedde amerikanske journalisten Seymour Hersh en detaljerad och trovärdig redogörelse för hur sprängningen gick till, baserad på information från ett anonymt vittne. Han publicerade den på sin blogg. Det fanns ingen stor amerikansk eller annan tidning som ville ta in den.

Svenska medier höll tyst. De påstod inte ens att Hersh pratade strunt. Frågorna stod som spön i backen. Det fanns ingen annan enskild händelse i världen som både var viktigare att få svar på och hade större nyhetsvärde än denna. De etablerade mediernas totala tystnad är onekligen ett starkt stöd för hypotesen att hela MSM går i maktens ledband. Och makten i det här sammanhanget löper från en redaktionsledning till ägarna, som i sin tur inte bara är lojala med USA-administrationen, utan också i viss utsträckning kontrollerar den.

Den 7 februari 2022 sa USA:s president på ett möte med journalister, där också Tysklands förbundskansler Olaf Scholz deltog: ”There will be no longer a Nord Stream 2. We will bring an end to it.” Hur reagerar svenska medier, när det visar sig att det inte var ett tomt hot? Förstår de att de just fått veta att Tyskland, Europas starkaste stat, är ett lydrike till USA? Förstår de det oerhörda i att tyska folket inte reagerar utan finner sig i detta, att de tillåter detta landsförräderi, trots att det är huvudanledningen till att Tyskland hamnar i recession? Här finns ett fantastiskt nyhetsstoff att gräva i, men etablerade media gräver inte. Absolut inte!

I ett videoklipp från ett middagssamtal mellan Jens Stoltenberg och Donald Trump ges en förklaring. Det visar sig handla om rent rysshat från USA:s sida. Trump menar att USA via Nato skyddar Europa, i synnerhet länder som Tyskland och Frankrike. Tysklands försvarsbudget är cirka en procent, medan USA:s är 4,2 procent från en mycket större ekonomi. Att Tyskland mot den bakgrunden köper 60 till 70 procent av sin energi billigt från Ryssland är ett dubbelt svek. USA får betala för Tysklands försvar via Nato samtidigt som landet stärker den ryska ekonomin och gör sig beroende av Ryssland. Tyskland borde vara solidarisk och inte göda fienden. Den energi landet behöver bör de istället köpa från USA.

Det finns en logik i resonemanget så länge man inte frågar vilka Europa behöver USA:s hjälp att skyddas mot. Att Ryssland skulle förklara krig mot och försöka invadera t.ex. Tyskland eller Frankrike är en ren fantasi. Den enda stormakt som går i krig snart sagt var som helst i världen är USA.

Och här är ”den utbytta bollen”: Den 7 mars i år publicerade New York Times och Washington Post en ny hypotes för Nordstream-sprängningen, vilket i sig var konstigt eftersom de så totalt höll truten förra gången. De påstod att attentatet mot Nordstream hade utförts av sex personer på en hyrd segelbåt. Det var en generande dålig berättelse men den hade två egenskaper som gjorde den publicerbar. Den första och viktigaste var att den inte anklagade USA och den andra var att den inte kom från en fristående journalist utan nu var det makten som talade. Medier över hela världen, också i Sverige, publicerade, helt okritiskt.

Det så kallade Minsk-avtalet är ytterligare ett exempel. Den 5 september 2014 signerades ett avtal om vapenvila mellan Ryssland och Ukraina i Belarus huvudstad Minsk. De fyra länder som deltog var Ryssland, Ukraina, Tyskland och Frankrike. Tyskland och Frankrike stod som garanter för att avtalet var seriöst och giltigt. Men vapenvilan respekterades inte. En ny vapenvila ingicks den 12 februari 2015, också den i Minsk. Inte heller den respekterades.

I en intervju den 7 december 2022, publicerad i den tyska dagstidningen Die Zeit, avslöjade Tysklands dåvarande förbundskansler Angela Merkel att Minsk2-avtalet för Västsidan aldrig var på allvar. Ukraina tänkte aldrig hålla överenskommelsen. Det handlade om att vinna tid åt Ukraina att bygga upp sin armé, för att kunna återta Krim och Donbas. USA och NATO fick extra tid för att träna ukrainska trupper och förse dem med modernt krigsmateriel. När Putin tog del av Merkels erkännande att avtalet var ett bedrägeri sa han att det var helt oväntat och nedslående. Västvärlden och NATO hade lurat Ryssland.

Det var inte första gången, men det kunde medierna inte rapportera, eftersom det skulle visa upp västvärlden som både ohederlig och opålitlig. Hade det avtalet respekterats så hade Ryssland aldrig invaderat Ukraina.

Inte heller berättar svenska medier att den ryska ekonomin går bra, trots de sanktioner som många hoppades skulle sänka Ryssland. De har lyckats styra om sin försäljning av olja och gas österut och har inga problem med avsättningen. Dessutom expanderar det ryska jordbruket och Ryssland producerar mat tillräckligt både för egna behov och viss export. Medan inflationen i länder som Sverige, Tyskland och Storbritannien ligger mellan 8 och 10 procent, så ligger Rysslands på drygt fem procent. Trots det kostsamma kriget i Ukraina och de västliga sanktionerna så ökar välståndet i Ryssland, vilket det absolut inte gör i Västeuropa.

USA och Väst har förlorat sitt viktigaste vapen när det gäller kontrollen över den globala ekonomin, nämligen sanktionsvapnet. Det är också en enorm förtroendeförlust utanför västvärlden. Länder i Asien, Sydamerika och Afrika har på grund av Ukrainakriget tappat förtroendet inte bara för USA och EU utan också för viktiga globala organisationer som FN. De konstaterar att de västliga systemen inte längre fungerar. Var kan man läsa om det? I varje fall inte i Dagens Nyheter. Och självklart är det inget nyhetsmaterial för SVT.

Ibland blir det rent parodiskt, som när svenska medier dag efter dag har Sveriges Nato-ansökan som en av de första nyheterna, trots att ingenting nytt har hänt. Däremot undviker de sorgfälligt debatter och frågor som visar det djupt egendomliga i att Sverige överger neutralitetsprincipen. Rädslan för att Putin och Ryssland ska anfalla Sverige är ju helt ogrundad. Och hur möter svenska politiker detta pseudoproblem? Jo genom att gå med i den organisation som bedriver ett proxykrig gentemot Ryssland. För säkerhets skull skickar vi också vapen till Ukraina, trots att alla som vet något i frågan är överens om att Ukraina inte kan vinna detta krig. Det hjälper inte att USA öser in miljarder dollar i Ukraina. Ryssland vinner i alla fall.

Det är lockande att ställa upp en mycket trovärdig och samtidigt oerhört chockerande hypotes. Detta med en Nato-ansökan är ingenting som svenskarna länge har krävt och som politikerna därför bejakar. Det är heller inte något som sakkunniga och rådgivare har kommit fram till och föreslagit för regeringen. Svenska politiker både till vänster och höger lyder helt enkelt order. Det är Natos överlägset starkaste medlem, USA, som gett svenska politiker order om att söka medlemskap i Nato. Och varför vill USA ha med Sverige i Nato? Svaret är att det ökar trycket på Ryssland. Sverige lyder USA. Tyskland gör det också. Är vi lydländer?

Det vore väl en fråga för Sveriges Radio och SVT att utreda och ge ett trovärdigt svar på. Eller?

Medan morgontidningarna begränsar sig till att rapportera ukrainska framgångar och i övrigt hålla tyst, så sprider kvällstidningarna rent missledande dravel. Medierna har inget som helst intresse av någon seriös bevakning av detta krig, trots att det fullständigt möblerar om i världspolitiken och – om det vill sig riktigt illa – utlöser ett tredje världskrig, kanske också ett kärnvapenkrig. Det är som om journalisterna är dårar (på riktigt) eller barn. Uppenbart är hur som helst att ansvarstagandet inför medborgarna är lika med noll.

Konsekvensen av att medierna inte berättar sanningsenligt och sakligt om Ukrainakriget är att hundratusentals unga ukrainare och ryssar dör en meningslös död. Vi har sett det förut. I Vietnamkriget dödades 58 000 amerikanska soldater och mångdubbelt fler vietnameser. Ingenting uppnåddes och så här i efterhand kan vi konstatera att det var ett helt meningslöst krig. Detsamma kan vi säga om USA:s tjugo år i Afghanistan. Inte lika många dödades men det blev USA:s dyrbaraste krig efter andra världskriget. Samma resultat, ingenting uppnåddes utom att de som hade aktier i USA:s vapenindustri fick allt fetare bankkonton. Är detta något som man får veta av svenska medier?

Skattefinansierade Sveriges Radio och SVT, när det gäller att tiga om sådant som är viktigt är de – om möjligt – mer kompetenta än morgontidningarna. Hellre än att leverera saklig, trovärdig och viktig samhällsinformation så sänder de dravel i form av lekprogram och musikunderhållning som kommersiella medier klarar av minst lika bra. Av ren slöhet har jag sedan jag kom tillbaka till Sverige för tre veckor sedan haft morgonradion inställd på P3 och det är rent förbluffande vilken mängd av gangstarap dessa unga programledare tror att svenskarna gärna vill ha till frukost. ”Skaka rumpan, lilla stumpan”, varvat mot angrepp på i synnerhet polisen.

Kombinerat med mediernas förakt och totala tystnad inför de åsikter och insikter som seriösa dissidenter levererar och som finns för envar att hämta på nätet, är deras undermåliga rapportering vidrig. Jag skulle vilja hitta ännu hårdare ord! Jag skulle vilja skriva att jag kräks inför dessa landsförrädare som kontrollerar det offentliga samtalet. Ni är så djävla … förbannade …. satans!!!

Det spelar egentligen ingen roll vad jag skriver. Ingen makthavare läser. Ingen bryr sig. Det är som när man stoppar ner handen i ett glas vatten och rör runt. När man dragit upp handen är det precis likadant som innan man försökte åstadkomma något.

Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.