Söndagskrönika: Toxisk maskulinitet

En av mina vänner skickar mig en länk till sociologiprofessorn Frank Furedis blogg Roots & Wings som har den upplysande varudeklarationen ”Ett alternativ till den västerländska kulturens infantiliserade och narcissistiska ideal.” Där finns en nyskriven artikel om toxisk maskulinitet, som Furedi menar är ett dehumaniserande begrepp.

I sin ursprungliga betydelse syftar toxicitet på en genom sin giftighet farlig och förorenande substans. När begreppet lättvindigt och tanklöst förs över från kemi och ekologi till mänskliga relationer så blir det ett nytt sätt att beskriva egenskaper. Människor framställs som ansvariga inte bara för att förgifta miljön utan även för att förgifta varandra. Naturens förorening och den moraliska föroreningen löper parallellt med varandra. I stort sett alla manliga beteenden kan beskrivas som toxiska. Furedi skriver:

En genomgång av akademisk litteratur om maskulinitet visar att manligt beteende rutinmässigt framställs som giftigt i sig självt. Det är svårt att hitta studier som neutralt diskuterar maskulinitet, och det är inte förvånande att läsarna drar slutsatsen att män är moraliskt lägre stående än kvinnor. Begreppet giftig maskulinitet har blivit ett samlingsbegrepp för att beskriva mäns känslor av berättigande, ilska och sårbarhet och deras behov av att dominera och skrämmas, med öppna eller dolda medel.

Första gången begreppet toxisk användes för relationer mellan människor var förmodligen 1975 i US Department of Health’s Schizophrenia Bulletin där det kopplades samman och förklarade destruktiva beteenden som resultatet av toxiska familjekonstellationer. Familjen och olika former av intima relationer beskrivs därefter allt oftare som en generator av både psykisk sjukdom och toxiska beteenden. 1989 publicerade Susan Forward sin bestseller Toxic Parents, ett slags självhjälpsbok som skulle hjälpa läsarna att befria sig från föräldrarnas inflytande. Idén om familjen som en toxisk förmedlare av dysfunktionalitet fick ett stort genomslag inom den amerikanska populärkulturen. I böcker som Narcissistic Mothers och You’re not crazy – it’s your mother preciserades på vilket sätt en förälder kunde vara toxisk.
På nätet hittar jag en hel skrälldus med råd om hur man ska befria sig från sina föräldrars toxiska inflytande. Ett exempel:

Sluta försöka vara dem till lagsSätt upp tydliga gränser för vad föräldrarna får lägga sig iFörsök inte få dina föräldrar att ändra sigTänk efter innan du delger dem någotKänn dina föräldrars begränsningar och försök runda dem – men bara om du själv villSe till att du alltid har en strategi för att lämna samtalet eller samvaronFörsök inte att resonera med demUndvik att bli deras springpojke/flicka och hjälpare i alla situationerDu behöver inte tillbringa semestern med dina föräldrarSköt om dig själv, ät hälsosamt och sov, så att du orkar med dina föräldrar

Under varje punkt finns det en förklarande text. Så här ser den exempelvis ut under punkt 7:

Det finns inget sätt att resonera med någon som är irrationell, känslomässigt omogen eller berusad. Så lägg inte någon energi på att försöka få dina föräldrar att se din synvinkel. Det kan vara sorgligt och frustrerande att acceptera att du inte kan ha en sund och mogen relation med dem, eftersom de är trångsynta eller känslomässigt provocerade. Ha självförtroende i frågor som är viktiga för dig, men förvänta dig samtidigt inte att dina föräldrar bryr sig om eller förstår din åsikt. Undvik att dras in i diskussioner eller maktkamper som urartar till aggressioner, fula tillmälen och andra respektlösa beteenden. Som jag har sagt tidigare, du behöver inte bry dig om allt som dom säger. Engagera dig inte.

År 2018 utsåg Oxford English Dictionary toxic till årets ord på grund av den stora variation av sammanhang där det letat sig in – från samtal om miljögifter till klagosånger över dagens giftiga politiska diskurs till #MeToo-rörelsen, med dess fixering vid begreppet ”giftig maskulinitet”. Manliga vita män är högerextrema och rasistiska, det vill säga bärare av den toxiska manligheten.

Nå, vad är det som utmärker den tydligen så problematiska manligheten? På nätet hittar jag en top-ten-lista. Toxisk manlighet är:

StoiskhetPromiskuitetHeterosexualitet som den enda normenVåldsamhetDominansSexuell aggressivitet mot kvinnorVisar inga känslorInte kompis med feministerRisktagandeDeltar inte i hushållsarbetet och omsorgen

Uj! Spontant frågar jag vad det är för skillnad på stoiskhet och att inte visa känslor? Och det är vilseledande att betrakta promiskuiteten som en moralisk defekt eftersom den har en biologisk förklaring. Männens drift är att sprida sina gener. De starkaste och biologiskt sett bästa männen ska idealt sett få flest barn. Vidare, det där med att heterosexualitet är den enda normen? Min uppfattning är att manliga män har lättare att acceptera homosexualitet än mindre manliga män, därför att de inte känner att de måste övertyga omgivningen och sig själva om sin manlighet.

Heterosexualitet är inte något orättvist manligt påfund, utan den ordning som människans existens bygger på. Det må vara att människosläktet uppvisar ett spektrum av sexuella preferenser, men det går inte ta sig förbi att sexuallivet handlar om att göra barn och att både kvinnor och män behövs, såväl när barnen tillverkas, som för deras fostran till vuxna och ansvarstagande samhällsmedborgare. Med andra ord är heterosexualitet och familjebildning normalt, nödvändigt och en självklar prioritering i alla livsdugliga samhällsbildningar.

Den sista punkten – hushållsarbete och omsorg – är traditionellt ett kvinnligt både kompetensområde och ansvarstagande. I många samhällen ses det som ett avvikande manligt beteende att göra kvinnosysslor. Gör det alla män som följer normen toxiska?

Bestämt är det här en typisk kvinnlig lista. Den är mer känslomässig än strukturerande. Och jodå, så här beskriver de sig:

Aurora New Dawn är en feministisk välgörenhetsorganisation som ägnar sig åt att få slut på våld mot kvinnor och barn och dolt våld. Sedan 2011 har Aurora New Dawn erbjudit säkerhet, stöd, opinionsbildning och bemyndigande till överlevande av övergrepp i hemmet, sexuellt våld och förföljelse. Vi erbjuder en mängd olika tjänster och är involverade i att stödja feministiska kampanjer för att stoppa manligt våld mot kvinnor.

Jag kollar om Bokus har något att erbjuda mig på temat toxic masculinity. Och minsann, under rubriken Genusvetenskap: män, sexuellt beteende finns en sprillans ny genomgång, Toxic Maculinity, skriven av engelsmännen John Mercer och Mark McGlashan. Den senare är ”Gender and Sexuality-professor” i Birmingham. Enligt förlaget ställer författarna kritiska frågor om hur maskulinitet, makt och marginalitet relaterar till varandra i vår kulturellt och socialt föränderliga tid. Boken är inte billig, 190 sidor i häftad utgåva kostar 499 kr.

Fri Tanke är en svensk tankesmedja som arbetar i upplysningens och förnuftets tjänst. De har ett eget bokförlag med samma namn och där har de nu givit ut en bok av den amerikanske evolutionspsykologen David Buss: ”Toxisk maskulinitet”. Enligt förlaget avslöjar han de dolda rötterna till ”kriget mellan könen” och visar hur dessa utvecklats evolutionärt över lång tid. Om man får tro förlaget är det både en nyskapande teori om könskonflikter och en praktisk rådgivare för män och kvinnor som vill undvika dem.

Jag förmodar att det är en översättning av Buss senaste bok Bad Men: The Hidden Roots of Sexual Deception, Harassment and Assault (2021) där han skriver att mäns sexuella våld gentemot kvinnor är världens största och mest spridda mänskliga-rättigheter-problem. Maskulinitet framställs som något sjukligt, något som både skadar unga mäns självkänsla och kränker kvinnor.

Jag ogillar starkt att begreppet toxisk maskulinitet på det sättet etableras inom evolutionspsykologin. För mig är det politiskt alltför kontaminerat (toxiskt). Därför ska jag mansplaina och tar till storsläggan. Men först är det säkert bäst att jag försäkrar att jag förstår att mäns våld mot kvinnor är ett problem på alla nivåer. Främst givetvis för kvinnorna och barnen, men också för männen och samhället.

Analytiskt är begreppet toxisk manlighet totalt värdelöst, eftersom det som sägs vara manliga egenskaper måste knytas till en bestämd kontext innan man kan säga om de är positiva eller negativa. Manlig aggressivitet kan vara ett skydd för kvinnor som hotas i ett krig. Däremot är det negativt när män är aggressiva mot kvinnor.

Eller, vänta! Det finns kvinnor som gillar när män är aggressiva mot dem, åtminstone i sexuella sammanhang. Jag vill inte påstå att det är vanligt, det vet jag ingenting om, men sado-masochistiska relationer är något som finns på riktigt. För att illustrera att sexualitet är ett komplicerat område letar jag efter ett uttalande som jag en gång citerat men hittar det inte. Hur som helst, så här var det:

En kvinna träffar och lever med en man som har alla de eftersträvansvärda egenskaperna. Han är snäll och uppmärksam mot henne, de delar på alla sysslor och han kallar sig till och med för feminist. I sängen frågar han alltid hur hon vill ha det och är ivrig att tillfredsställa henne. Snart spricker det mellan dem därför att han bär sig inte åt som en man. Han visar upp en toxisk maskulinitet i den meningen att den är avtändande för en kvinna han vill behaga.

Feminismen har fått mansidealet totalt om bakfoten. De flesta kvinnor attraheras av manliga män, helt ekvivalent med att de flesta män attraheras av kvinnliga kvinnor – det är evolutionens idé med två kön och sexuell fortplantning. Lyssna till Lill Lindfors hyllning av manligheten:

Åh, han går som en karl
Han ser ut som en karl
Med en kropp som en karl
Och han kysser som en karl ska

Han har charm som en karl
Han är fräck som en karl
Nonchalant som en karl
Och han rör sig som en karl ska

Men djupt därinne
Har han ett barnasinne
Och jag ska ge allt vad jag har
Till denna underbara karl
Så han blir min för hela livet
Visst kan han som en karl
Se vad kvinnorna har
Och han ger när han tar
Med en styrka som en karl har

Jo, han ljuger ibland
Och han dricker ibland
Men det struntar jag i
För jag vet ju vad den karln har

Och när jag vaknar
Är det hans famn jag saknar

Ja, jag ska ge allt vad jag har
Till denna underbara karl
Så han blir min för hela livet

Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.