Vilda Rosenblad's Blog, page 54

Djuren som hjälper

Underbara Lena Sjöholm ger oss en bok om djur och människor och förhållanden dem emellan, mer specifikt när djur hjälper människor med annat än jordbruket. Dels berättar hon om djur generellt, som narvalen som hjälper människan att mäta temperaturer i havet, albatrossen som hjälper oss att avslöja tjuvfiske, makaken som snurrar kokosnötter från träden, alla de djur som städar upp det vi skräpar ner m.fl.

Här och där får vi också lära känna individer, djur och människor, och hur de lärt sig leva med varandra och lärt sig av varandra. Som schäfern Fabel som blev arkeolog, hästen Digby som blev "ledarhund" för en blind kvinna, grisen Lulu som räddade sin ägares liv och elefanten Ning Nong som räddat en flicka från tsumamin i Thailand.

Barnen tyckte att den var så fin och tyckte särskilt mycket om att läsa om de individuella hjälpdjuren. Fint också att prata om djuren som inte endast hjälper människan utan jorden. 

Bilderna är typiska för Lena Sjöbergs böcker, ljusa, nätta, enkla, glada. Jag blir glad av dom i alla fall. Och min femåring och min snart åttaåring som älskar djur.

Titel: Djuren som hjälper
Författare: Lena Sjöholm
Förlag: Opal

#djurensomhjälper #opalförlag #opal #lenasjöholm

Att mötas kring varor

En liten bok om hur det sett ut när folk handlat med varor i Finland kring sekelskiftet. Det handlar om marknader, handel i kyrkobacken (ohyfsat nog under gudstjänsten, skam!), kvasimarknader och turnerande marknadsartister. Rik på klass- och genusanalys samt ett och annat kapitel om etnicitet och ras, ger analysen av dessa platser för småhandel en förvånansvärt livlig bild av samhället som det såg ut där och då. 

Jag skippar lite i avsnitten om metodologi (jag får det nu när jag inte pluggar längre), men det som blir kvar ger mig god lust att skriva en roman :-)

Titel: Att mötas kring varor
Författare: red. Johanna Wassholm & Ann-Catrin Östman
Förlag: Appell

#attmötaskringvaror #appellförlag #johannawassholm #anncatrinöstman

När vi var samer

Sällan (eller aldrig) har jag väl läst en så gedigen, innehållsrik och intressant seriedokumentärroman, och då är jag ändå någon som tycker om genren. 
Mats Jonsson upptäcker att hans släkt härstammar från skogssamerna när hans farfar dör och familjen röjer i dennes dödsbo. Det kommer som något av en revelation för honom en som får honom att vilja utforska släktens historia samt veta allt som finns att veta om samernas historia, och särskilt om just skogssamerna. 
Resultatet är nästan 350 sidor av historia, anekdoter, rättelser av missuppfattningar, intervjuer med de äldre släktningarna och egna funderingar. Vi får möta nyfödda Nila som döptes om till Nils av läkaren, präster med missbruksproblematik, laglösa nybyggare, gubbar som lockar med flygturer, andra som förlorar en öltunna de burit i timmar bara några minuter hemifrån m.fl.
Det är en fantastisk bok och jag har njutit av den hela vägen. Om jag måste klaga på något får det nog vara att den inte gick ta med på mina läspromenader, inte heller var den lätt att läsa i sängen. Men annars är omfånget endast positivt. Mer av det goda.
Titel: När vi var samer
Författare: Mats Jonsson
Förlag: Ordfront
#närvivarsamer #matsjonsson #ordfrontförlag

Infiltratörerna

Har du någonsin funderat över vem du skulle varit under andra världskriget? Skulle du varit aktiv nazist (antagligen inte), del av den stora massan som, nöjd eller inte, fogade sig efter landets lag eller hade du varit en av de som riskerat sitt liv för att montera ner ett tyranniskt system?

Harro och Libertas tillhörde de sistnämnda. Harro hade redan blivit utsatt på grund av sin kamp när han slog sig samman med Libertas, en kvinna av högre börd och kontakter ända in i Görings krets blev de snabbt ledare för ett underjordiskt antifascistiskt nätverk vars syfte var att sprida så mycket information att den nazistiska regeringen inte kunde fortsätta. 

"Infiltratörerna" vittnar om det otroliga modet hos de människor som utgjorde det tyska motståndet, och man ställer sig ständigt frågan "hur vågade dem när de visste vad som stod på spel?" Ändå fanns massor av människor runtom i landet som vågade ställa sig upp mot överheten och boken ger en inblick i dessas vardag. Dessutom förstår man hur infernaliskt förföljelseapparaten fungerade, med angiveri och förrädiska metoder för att få människor att anförtro sig till någon de tror sig kunna lita på.

Boken än välskriven, och mycket av informationen är hämtad från korrespondens och andra äkta källor. Författaren har också skickligt kompletterat med saker han inte kunnat veta, boken läses som en roman och det är lätt att förflytta sig tillbaka i tiden.

Titel: Infiltratörerna
Författare: Norman Ohler
Förlag: Historiska media

#infiltratörerna #normanohler #historiskamedia

En annan slags trädgård

En annan slags trädgårdsbok landade i min brevlåda en kall decemberdag och jag la mig genast i soffan och började bläddra*. Det som slår en först är hur stämningsfulla bilderna är, levande och verkliga. Bilderna på höst och vinterträdgården allra mest, den tid då vi behöver all skönhet ögat kan hitta, åtminstone de snöfria dagarna. Emily Bratt är bra på att få fram det bästa av varje årstid, varje månad, och det är också så boken är uppbyggd. Månadsvis, växtporträtt på blommor, ettåriga såväl som perenna, under den tid de skiner som ljusast.

I januari står Amaryllisen där och skryter, i februari blommar rosenkvitten.
I mars är det julrosorna som gör oss glada, i april blir allt gult och orange.
I maj exploderar tulpanerna och kungsängsliljorna tittar blygt upp.
I juni blommar det vilda och i juli det som lockar bina.
Augusti markerar dahliornas ankomst och september är allra bäst för allt. 
Oktober är rött, december vitt och däremellan kommer lugna november.

Titel: En annan slags trädgård
Författare: Emily Bratt
Förlag: Polaris fakta

*omskrivning av sanningen: jag la mig där efter att barnen somnat, diskmaskinen laddats och den sista legobiten trampats på och avbröt min läsning med enstaka "sov nu ungar ni orkar inte gå upp imorgon bitti!". Inte fullt så romantiskt och avslappnat som jag hade önskat med en sån fin bok.

#enannanslagsträdgård #emilybratt #polarisfakta 

I munkens slugga

Katja, före detta grävande journalist, har fått sparken från sitt arbete efter att ha gjort en tabbe: hon lät sina känslor styra och tryckte på "post" innan hon hann tänka efter. Hon slickar sina sår hos systersonen Simon som bor i med sitt livs kärlek i Myanmar och Katja blir snart förälskad i vimlet, kutymerna och i "Bonnie's house" där hon hyr in sig. Ett hus som vimlar av unga digitala nomader och Bonnie själv som specialiserat sig på hantverk i teak. 

Men det som skulle kunnat vara en enkel berättelse om en svensk expatriot som finner sig själv i en exotisk miljö utvecklas istället till ett politiskt spel om mänskliga rättigheter och om de sociala mediernas roll (läs Facebooks) i att få till stånd ett fruktansvärt folkmord.

"I munkens skugga" är en intressant roman full av livliga karaktärer om en ohygglig historisk händelse som visar att dagens sätt att kommunicera gör det lätt att vädja till människors allra sämsta sidor. 

Titel: I munkens skugga
Författare: Helena Thorfinn
Förlag: Norstedts

#imunkensskugga #helenathorfinn #norstedts #myanmar #böckerommyanmar #böckeromfacebook

Konsten att flytta till landet

Spännande att läsa "Konsten att flytta till landet" efter att ha läst Jonstads "Meningen med landet" tidigare i år. Båda skriver om  en flytt från stad till land, om strävanden och glädjeämnen, om brustna illusioner m.m. Men där Jonstad flyttar med familj flyttar Anders Möller endast med sin hund Pumah och det ger honom delvis mer frihet. Så klart. 

Möller var en riktig globetrotter, en sån som inte räds enkelhet, en som känner till buddhistiskt klosterliv och fått veta att lösningen till livets alla strävanden är att "meditera mera och försöka prata mindre". Men då hans strävanden på klostret bestått av hunger och de hårda sängar på klostret bestod de här av brinnande lador, misslyckade potatisskördar, kalkyler som inte håller och oönskade besök från det vilda. 

Ändå är det mest praktiska funderingar och fina glimtar in i det lilla huset med flera kaminer. Många saker fick han ge upp, handblåsta glas såväl som permakultur, men det är priset man får betala för lugn och frid och vackra landskap. 

Möller har också ett riktigt intressant kapitel om varför människor historiskt har flyttat till landet och varför de flyttat ifrån). 

Denna gången kan jag inte uttala mig om djur- och slaktfrågan. Praktiskt nog är det ett kapitel för sig och eftersom jag läst mycket (alldeles för mycket) om köttromantik förut och inte tror att det kommer att ge mig så mycket med tanke på att varken äter eller vill äta animaliska produkter. :-)

Boken väcker många tankar och funderingar, är permakultur verkligen utdömt som system för att föda jorden? Är det inte bara så att fler människor måste stå för matproduktionen? Jag känner inte heller till någon storproducent som arbetar utifrån permakulturprinciper, men definitivt flera som skulle kunna producera till 10 andra familjer. 

Jag stänger boken med en kvarvarande bild av kyliga morgnar, dimma och handblåsta fönster som inte går att öppna för att vädra.

Titel: Konsten att flytta till landet
Författare: Anders Möller
Förlag: Ordfront

#konstenattflyttatilllandet #andersmöller #ordfrontförlag

Vinterbad

Ja, det här är ju verkligen årstiden att läsa om vinterbad. Det är nu det ska hända. Nu jag ska känna mig sugen och hoppa i. Nu jag ska gå utanför min komfortzon och inse fördelarna med att doppa min varma kropp i ett iskallt hav eller en sjö, båda som finns inom ett par kilometer hemifrån... men kan någon övertala en fembarnsmor vars största njutning i livet är min skållheta veckodusch att trotsa all vett och sans och ta första steget ut i... kylan?
"Vinterbad - en handbok" är verkligen vad den utger sig för att vara. Den förklarar steg för steg hur du ska tänka och hur du sätter igång som nybörjare (och senare i boken även en del för dig som veteran). Varför man får kickar, vad man ska ha med sig, hur länge man ska vara i och också vilka tecken du ska hålla utkik efter som tyder på att du ska gå upp.
Ett avsnitt om andningstekniker går igenom så väl som Wim Hofs metod som djupandning, tummo-andning och relaterat till detta (och något som i synnerhet skulle gagna mig) är tipset om att utsätta sig ordentligt för kyla. Som helt värdelös på kyla och efter att nyligen läst ut Caroline Criado Perezs "Osynliga kvinnor" och där fått höra att den ideala temperaturen för kvinnors ämnesomsättning är fem grader högre än mannens, hör jag mig själv skrika inombords "Lätt för dig att säga, Jim Nyberg (och Wim Hof kanske också ;-)), du är man!". Men det är väl klart att även jag skulle kunna bli vän med kylan. Kanske. Eller?
Varför borde jag då utsätta mig för den smärta och chock som var och varannan instagrammare verkar göra? I boken påstås det att alla mår bra av vinterbad. 67% upplever att det har en god effekt på det psykiska välmåendet. 61% upplever sig ha bättre immunförsvar. 38% sover bättre och 36% har mindre värk. Och det är klart, det där sista är högst relevant när man passerat 40-årssträcket. 
Man vänjer sig, säger de i boken. Kroppen anpassar sig. Det är bara jobbigt den första tiden. 
Kommer jag så att börja vinterbada? Tveksamt. Men kanske ska jag börja med att replikera det experiment som gjordes på KTH där folk fick sänka händerna i 8-gradigt vatten i en halvtimme och redan anpassade sig efter andra gången. Om jag gör det med mina fötter ett par gånger kanske det inte gör så förbannat ont nästa gång jag bastar vid Kiviks strand och ska vada ut i det kalla vattnet. Det vore en bra början i alla fall...
Titel: Vinterbad - en handbok
Författare: Lisa Bjärre, Heli Björkman & Ulf Huett
Förlag: Ordfront 

#vinterbadenhandbok #vinterbad #ordfrontförlag #lisabjärre #helibjörkman #ulfhuett

Kaktus

Susan, en 45-årig korrekt kvinna med heltidsjobb och sedan tolv år tillbaka i ett ömsesidigt noggrant arrangerat förhållande med en man som, liksom hon, inte vill binda sig, finner sig plötsligt i något av en gungig sits. Hennes mamma dör av en stroke och lämnar efter sig et testamente i vilket hennes oansvarige lillebror får livstidsnyttjande av mammans hus och Susan blir själv gravid. Susan som aldrig tänkt tanken på att skaffa barn måste nu navigera en graviditet samtidigt som hon ger sig i kast att försöka bevisa att hennes bror pressat modern till att ändra sitt testamente i sista stund.

Ganska snabbt i min bekantskap med Susan och innan jag läst liknelserna på andra håll, känner jag igen drag från Eleanor Oliphant, det kantiga, korrekta, perfektionistiska, orubbliga som efterhand ändå blir sympatiska. Susan är antagligen aningen bättre anpassad till omvärlden, har mindre av en diagnos kanske man kan säga. Hennes bakgrundshistoria är sorglig och hon har alla skäl i världen att förhålla sig skeptisk till sin lillebror, men traumat är inte fullt så stort som Eleanors. 

Kaktus är charmig och skriven med ett driv som gör att man bara vill fortsätta läsa. Bladvändare. Eller kan man hitta på ett nytt ord för en bok som man både vill läsa och sen lyssna på medan man diskar? Det bränner aldrig till riktigt på samma sätt som Oliphant, men det kräver jag inte heller av en bok för att den ska vara riktigt bra.

Titel: Kaktus
Författare: Sarah Haywood
Förlag: HarperCollins Nordic

#kaktusbok #kaktus #thecactus #harpercollinsnoric #sarahhaywood

Plocka tång & strandväxter

Det här är en sån där superefterlängtad bok jag äntligen fått bläddra och läsa i. När jag drev webshop och rawfood-café dök frågan om huruvida man bör äta alger och hur man integrerar dessa i kosten på ett bra sätt ständigt upp. Alger är rika på mineraler, som jod, och så på omega3. Faktum är att det är från tången fisk får sina fettsyror, fiskar vilka vi sedan råds äta. Trots att vi då, i teorin, kan låta fiskarna vara och gå direkt till källan. 

Linnea Sjögren och Karolina Martinson har under många åt jobbat med att dyka efter tång och att guida andra i att göra detsamma. Nu har dom skrivit en bok om sin expertis. I den får jag lära mig hur jag ska tänka när jag skördar och hur jag bevarar tången efteråt. Sedan berättar de om massor av olika sorter, från den välkända blåstången till havssallat, peppardulse och sudare. Även kustnära växter som backlök, glasört, skörbjuggsört och strandbeta avhandlar dom såväl som min personliga favorit strandkålen (mumsig som wrapbröd).

Det är ganska typiskt mig att skörda massor av det naturen har att erbjuda utan att sedan äta upp det. Därför är det tur att dom inkluderar en receptdel också. Här finns sånt som tångsalt, strandkantssocker, seaweedkimchi, svart salsa med purpurtång, tångmoln, tempurasmet med surdeg och tång, svartrot med rökt tånghollandaise m.m. Jttespännande grejor. Nu är det inte riktigt säsong för mig att skörda så jag har inte hunnit prova något av det än, men nästa år... då!

Förutom att den är bra att äta är tång också nyttig för andra saker. Att kasta ner i odlingen som näring till exempel. Om du sköljer den kan den användas som täckmaterial och för att bygga bäddar, men osköljd går den utmärkt att lägga kring t.ex. sparris som ursprungligen växer vid havet. Att odla tång tar upp koldioxid och gör havet ytterligare lite mer klimatnyttigt. Och glöm inte att ta ett litet dopp i ett tångbad när du känner dig extra stressad.

Titel: Plocka tång & strandväxter
Författare: Linnea Sjögren och Karolina Martinson 
Förlag: Natur & Kultur

#plockatångochstrandväxter #linneasjögren #karolinamartinson #illustraradfakta #naturochkultur #natur&kultur