Vilda Rosenblad's Blog, page 56

Stickning & växtfärgning

Åh vad jag älskar växtfärgning! Har ni testat? Det är en extra särskild känsla att använda saker som annars hade komposterats och se hur de färjar av sig på tyger och garner och papper och i bläckform. Men det kan också vara frustrerande. I brist på litteratur om ämnet försökte jag på det helt själv för några månader sedan. Gick runt i min lilla by och virade in alla möjliga olika blad, bär och blommor i bomullstyg som jag sedan ångade. Rätt mänga av mina experiment misslyckades helt.

Signe Siemsen har fått ihop en alldeles förträfflig lärobok i ämnet. I ”Stickning & växtfärgning” får man lära sig hur man färgar vilket material och får tips om vad man ska färga med. Det mesta hittar du i ditt eget kök eller i en trädgård eller park i närheten. Du som inte har någon erfarenhet av växtfärgning, kan du gissa vilken färg det blir av avokadokärna? Och hur får du fram grönt? Starkt rött? Vilken färg tror du att valnötsskal blir?

Siemsen skriver personligt om vad stickning betytt för henne och om hur stickning gör henne till en mer närvarande förälder. Hennes 10 mönster är enkla och stilrena och tack vare detta är det mycket troligt att jag faktiskt kommer att sticka något av dem. Och färgen på både garn och färdiga plagg är så vackra att jag aldrig kommer att slänga lökskal direkt i komposten igen.

Titel: Stickning & växtfärgning
Författare: Signe Siemsen
Förlag: Natur & Kultur

#stickningochväxtfärgning #signesiemsen #natur&kultur #naturochkultur #illustreradfakta

Son till Tolstoj

Det var efter en artikel i Vi läser som jag först blev bekant med Lev Tolstoj, son till den store Leo. Där fick jag lära mig att han var skicklig på ekologiskt jordbruk och bihållning, och jag såg så mycket fram emot att läsa om denne man som uppenbarligen verkade vara något av en förlängning av sin faders läror.

Det blev inte så mycket ekologisk odling. Istället fick jag följa med på en resa genom en lynnig, ombytlig, stolt men i förhållande till sin far inte alls stolt man vars tid och relation till Sverige gav en extra krydda på läsningen. 

Lev går från att rädda tusentals från hungersnöd till att få så mycket magproblem att han skickas från land till land och genomgår verkningslös kur efter verkningslös kur, tills dess att han träffat Ernst Westerlund och blir frisk nog att fria till hans dotter. Efteråt ägnar han år åt att resa, skriva, alstra barn (inte alla som överlever), gräla med sin far, be sin far om ursäkt, rådgiva tsaren och alienera alla med sitt spelmissbruk. 

Boken är detaljerad, så pass att vi exempelvis får veta att Lev och Dora, på sin bröllopsnatt låtsatsgrälade om tandkräm. Dora tänkte minsann inte använda Levs äckliga tandkräm, hon använde sin egen tandtvål, specialbeställd från Norge. 

Det var en underhållande resa. Inte alls vad jag hade förväntat mig, men Ben Hellman målar upp ett så livligt porträtt av denne självömkande man som man stundom beundrar stundom beklagar att jag knappt hinner reflektera över detta.

Titel: Som till Tolstoj
Författare: Ben Hellman
Förlag: Appell förlag

#sontilltolstoj #benhellman #appellförlag

Frågar åt en vän

Sara Molin är tillbaka med en mysig feelgood som jag bitvis läste, bitvis lyssnade på eftersom historien gjorde mig glad och jag bara ville fortsätta.

Lydia jobbar inom kriminalvården. Hon är chef och leder en hektiskt tillvaro med mycket jobb och ansvar, en galen familj med många syskon och en mamma som inte verkar fattat att mormor är död, eller fattar men inte verkar bry sig, trots att de haft en så god relation. Morfar sitter på demensboende och sambon Douglas, Lydias blivande make känner sig bortprioriterad nu när de ska planera bröllop och allt. Han vill ha barn, eller ville men gav upp, men är sur över att han behövde ge upp.

Om inte det vore nog går det runt en galning och höjer allas cykelsadlar!

En dag råkar hon skicka ett SMS om sitt bröllop till en främling vars nummer hamnat i hennes telefon av en slump. 

Det här är en mysig bok med mångfacetterade karaktärer. Jag tycker framförallt om hur Molin byggt upp Douglas. En inte alltför uppenbar bad guy, vilket gör att man följer Lydia i hennes insikt om honom, mer än i andra feelgoodböcker där man är många kilometer före hjältinnan. Jag gillar också syskonskaran som beskrivs på ett varmt, mänskligt sätt. Hoppas att mina många barn kan tycka lika mycket om varandra i framtiden :-)

Titel: Frågar åt en vän
Författare: Sara Molin
Förlag: Norstedts

#frågaråtenvän #saramolin #norstedtsförlag

Sånger vid avgrunden

Kristian Lundberg, författaren till den hyllade "yarden", faller efter framgångarna ner i ett välbekant missbruk. Det är narkotika, sprit och självförakt i ett hål ingen annan kan fylla, ett hål som slukar minsta kärlek någon häller i det.
Det är en mörk, mörk berättelse Kristian Lundberg bjuder på, en berättelse om hans eget liv och missbruk. Det som lättar upp är de små glimtarna som i genom enkelhet, råhet och genuina dialoger transporterar en rakt in i taxibilen på väg till en langare, eller in i lägenheten där Lundberg just lurat av en polare sitt knark och nu hotar med våld om denne inte lämnar hans lägenhet.
Hur missbruk äter upp allt det som är mänskligt och han ser också andra förgås. Det känns som ett rent mirakel att han dragit sig upp ur det. 
Vad kan man säga annat än att detta var en otroligt stark bok. Den var utelämnande på ett sätt jag aldrig sett förr där offermentaliteten helt saknas. Lundberg målar en så osympatisk bild av sig själv att man inte kan annat än att känna motsatsen. Att det här är ett liv. Ett som man inte vill ska ha varit förgäves. Ett som man önskar att han kan hålla sig kvar i.
Titel: Sånger vid avgrunden
Författare: Kristian Lundberg
Förlag: Bladh by Bladh
#sångervidavgrunden #kristianlundberg #bladhbyblad

Den osynliga buren

När Rebecca möter David blir hon snabbt förälskad och känner att hon till varje pris vill att han och hon ska vara tillsammans för evigt, även om han beter sig underligt ibland. Särskilt när hon blir gravid, trots att han sagt sig vara steril. Han flyttar hem till andra sidan jorden och hon lovar honom att bara han kommer tillbaka till henne ska hon se till att ordna allt. Allt kommer att bli bra. 

Det får hon sedan höra gång på gång. Så fort David möter motgångar i Sverige är det Rebeccas fel och hon straffas för detta ibland psykiskt ibland fysiskt. David är kritiskt till det mesta Rebecca gör, från städ till hur hon tar hand om deras barn, men bryr sig inte om vad barnen får se när han slår deras mamma. 

David begår också brott och Rebecca får lida för att han tror att det är hennes fel att han åkt fast. 

Men "Den osynliga buren" är inte bara berättelsen om ett fruktansvärt förhållande, utan också om vägen ut ur detsamma. 

Jag förvånas över att jag alltid tycker att det är lika intressant att läsa om folks egna privata helveten, särskilt sådana som har att göra med mäns våld mot kvinnor. Detta trots att jag redan läst en hel del. 

Titel: Den osynliga buren
Författare: Rebecca Romero
Förlag: Ordberoende förlag

#Denosynligaburen #rebeccaromero #ordberoendeförlag

Franska flanörer

Den här boken har varit en oväntad liten pärla som transporterat mig till och genom min barndoms stad fast under 1800-talet (men också lite 1900-talet). Den har fått mig att tänka på att det fanns en tid där staden inte hade trottoarer varpå man blev vansinnigt smutsig av att spatsera i den då icke så romantiska huvudstaden. 

Att det funnits en tid före Haussmann, han som revolutionerade Paris och har gett staden dess vackra arkitektur, var något jag naturligtvis kunde lista ut men inte tänkt på. Inte heller att vissa opponerade sig denna estetiska revolution på grund av vad den gjorde med de fattigare stadsborna...

Jag har lärt känna ett gäng finfina (dock endast manliga) parisiska författare bättre. Balzac, den typiska svältande, skuldsatta konstnären (en skrivande sådan), Baudelaire, som drogs åt det smutsiga, syndiga och stundtals älskade, stundtals hatade sin stad, Victor Hugo, revolutionären på de mindre belevades sida, den lättimponerade Flaubert, bröderna Goncourt, Èmile Zolas relation till handeln med flera. Det sista porträttet är självklart Modiano som tagit sina läsare på detaljerade promenader genom staden och därför förtjänar sin plats i boken trots att han är nutida.

En trevlig överraskning var att kyrkan Jean Valjean och lilla Cosette gömmer sig i när de är jagade av Javert (i Victor Hugos "Les miserables"), är ingen mindre än Saint Médard, en kyrka som spelar en avgörande roll för min egen karaktär Elviras utveckling i "Lilla fröken grenadin". 

Jättehärlig och överraskande läsning som skänkte mig många mysiga stunder och fick mig att upptäcka jättefina dikter som jag låg uppe alldeles för länge och googlade. 

Titel: Franska flanörer
Författare: Lena Kåreland
Förlag: Appell förlag

#franskaflanörer #lenakåreland #appellförlag 

Sashiko - brodera japanskt

Vad jag älskar det här! Hantverk som är enkelt, vackert och bra att laga med. Jag har broderat lite min egen sashikostil tidigare, slarvigt och intuitivt har jag lappat min mans byxor (ja, ja, trots min examen i genusvetenskap är det jag som lagar kläder hemma!) och det har blivit väldigt snyggt ändå. Men det här är en helt annan teknik. 

Sashiko är en teknik som betyder "små stygn" eller "små hugg" som tar upp det vackra i det enkla. 

Jag tycker att boken innehåller en stor bredd av olika projekt och olika stygn. Det finns två olika sorters underlägg, förkläden, tygkorg, grytlappar, jättefina små knappar, detaljer på kläder, väskor, pennskrin, burköverdrag, kuddar, bokmärken m.m.

Precis som den bok jag nyss läst om vävning blir jag supersugen att börja skapa till jul. Jag vet exakt vem som behöver ett sashikobroderat datorfodral gjort av återvunnet tyg. 

Titel: Sashiko - brodera japanskt
Författare: Elise Nilsson
Förlag: Ordalaget bokförlag

#sashikobroderajapanskt #elisenilsson #ordalagetbokförlag #broderajapanskt

Simple weave

Sedan jag i höstas läste en bok om vävning har jag gått och trånat efter min mormors gamla vävstol som står någonstans hoppackad och inte används av någon. Samtidigt vet jag att det inte är värt det. Det är inte värt att ta upp den och ställa in någonstans där den tar upp mycket plats bara för att inse att jag nästan aldrig använder den. Bättre då att ägna sig åt betydligt mindre vävar.
Att använda sig av verktyg som får plats i fickan och som man till och med kan tillverka själv är ett sätt att komma runt problemet.  Kerstin Neumüller beskriver i sin bok olika vävtekniker.
Bandgrind är ett kamliknande föremål lika stort som en kam också (kan vara större). Med bandgrinden väver man band, oftast, men hon har också beskrivningar på hur man väver ett pennskrin eller ett glasunderlägg. det sistnämnda på en bit kartong med tjockt garn. Jag är väldigt nyfiken på huruvida denna metod kan användas som lagningsverktyg för håliga kläder.
Hon ger också tips om hur man väver bilder på vävram, och ger ett jättefint exempel på en bild med berg och moln som skulle göra sig så fint på en kudde.
Vävning på ryggbandsvävstol är för dig som vill väva i lite större format. Denna är lite mer som en äkta vävstol bara att den tar mindre plats, består bara utav några pinnar och går därför lätt att plocka undan när så behövs. med denna kan man göra handdukar, grytlappar, datorfodral m.m.
Neumüller ger också insturktioner på hur man tillverkar alla sina verktyg själv!
Det är en bok som lockar en till att börja tillverka bruksföremål till jul redan nu med alla de fina projekt. och om det itne blir det, blir det kanske åtminstone ett band att slå in julplapparna med...
Titel: Simple Weave
Förfarrate: Kerstin Neumüller
Förlag: Natur & Kultur
#simpleweave #kerstinneumuller #natur&kultur #illustreradfakta

Gretas resa

Var var ni första gången ni såg bilden på Gretas skylt? 

"Vi barn gör ju oftast inte som ni säger åt oss att göra. Vi gör som ni gör. Och eftersom ni vuxna skiter i min framtid så gör jag det med." 

Jag minns att det var sommar och att jag tyckte hon var världens coolaste, att hon hade fått till det så bra. Men jag hade aldrig kunnat ana att hon skulle betyda så mycket för så många och starta en så kraftfull gräsrotsrörelse. 

Två journalister från dagens nyheter har fått följa Greta och Svante Thunberg på deras resor genom Europa och genom Nordamerika och dokumenterar i denna bok deras framfart. Det hyllningar de tagit emot såväl som hoten. Ett av de mest intressanta passagerna var när de reste till Alberta, en delstat i Kanada som är helt beroende av olja och där även invånarna tjänar bra på oljeindustrin. Hur vuxna människor inte tvivlar på att ge sig på ett barn eller en pappa när de känner att deras levebröd är hotat. Det skrämmer mig.

Tillsammans med alla texter får vi ta del av stämningsfulla bilder som får en att le och som känns som att de verkligen fångar stunden. Att man är där med dom och med Greta. Man är där när hoppet tänds, när det längtar hem, när det ibland släcks och när det skiftar fokus. Man är med hela vägen. 

Titel: Gretas resa
Författare: Alexandra Urisman Otto & Roger Turesson
Förlag: Polaris

#gretasresa #bokförlagetpolaris #polaris #alexandraurismanotto #rogerturesson

Instängd

Jag älskar sektböcker. Så synd att det innebär att människor måste ha varit med om hemska saker för att jag ska kunna läsa dom.
Håvard Lillethun blev störtkär i rörelsen "Guds barn" när han som ung man studerade vid en kristen skola utan att vara det minsta religiös. Trots det lockade rörelsen honom till sig och det var början av en fyra decennier lång tillvaro, över flera kontinenter, i sektens tjänst. Han giftes och skildes och giftes igen, mot sin egentliga vilja men utan att ifrågasätta. Han flyttades från ett ställe till ett annat och hans fru och barn flyttade till andra ställen, spridda för vinden. Det som slår läsaren som det värsta i Lillethuns liv, är den totala bristen på självbestämmande. Var han någonstans och gjorde något roligt med sin fru men fick ett samtal av den lokala ledaren om att komma tillbaka, gjorde de det. De levde i fattigdom och totalt ekonomiskt beroende och trots långa dagars arbete vägrade sekten betala sjukhusräkningen när hans fru fått lunginflammation. 
Lillethus tillvaro verkar ha varit ett helvete. Men det som är intressant ät att man genom hans anekdoter anar att det fanns andra grupper som hade det betydligt värre. Barn, till exempel. Unga pojkar och flickor som blivit slagna och överbestraffade för vanligt tonårsbeteende. Flickor som blivit utsatta för kontinuerliga sexuella övergrepp och misshandel.
Jag vet inte varför denna aspekt var intressant för mig, att det finns olika nivåer av lidande, att Lillethuns tillvaro inte var värdig är tydligt, men det är också begripligt att han kunde stanna kvar i fyrtio år, att hans liv inte var hotat på samma sätt som de mer sårbara medlemmarna.
De mest känslomässigt laddade partierna i boken är nog de där han ser tillbaka på de gånger sekten fått honom att misslyckas som förälder. De gånger han stått på sektens sida och inte sina egna barns och jag kan inte föreställa mig hur mycket skuld detta måste orsaka honom. 
Tack för en sårbar inblick i en av de moderna tidernas största sekt.
Titel: Instängd - mina år i sekten Guds barnFörfattare: Håvard Lillethun
Förlag: HarperCollins Nordic
#instängd #minaårisektengudsbarn #gudsbarn #thechildrenofgod #childrenofgod