Simona Ahrnstedt's Blog, page 88

Litteratur du jour

Solen skiner som en GALNING och jag känner att jag verkligen, verkligen borde komma ut.

Men jag skriver.

Och jag läser.

Skyller på att jag inte tål sol särskilt bra.

Har ni det bra idag?

Vad läser ni?

Bok jag beställt – begagnad via amazon.co.uk. Ser jag mycket fram emot.

Otroligt intressant om förhörsteknik utan brutalitet.

Armband!

Min kompis Lena har gjort ett armband till mig!

Woop woop! Ni som kommer till releasen får se det IRL.

Visst är hon duktig?

Så himla fint!

Blandad kompott

Min femtonåring och jag åkte till Täby C.

My god så stort.

Jag jobbade där för länge, länge sedan och då såg det inte ut så här, kan jag tala om.

Fint men lite överväldigande.

Och jag höll på att inte hitta hem, skyltningen var helt katastrofalt usel.

Men vi hade trevligt, jag köpte tvål på Sephora, vi stirrade på Dunkin Donuts-munkar, fikade, kollade kläder och böcker och åkte hem.

Jag måste säga att jag ÄLSKAR att ha tonåringar, så himla fina.

Ha ha! Underbar kategori!

Titta så fint!

Utbudet, vi blev helt omtumlade. Men inte mer än att jag köpte den högst upp vänster i bild. Double Caramel.

Vet inte varför, men jag tycker att man ALDRIG kan ha för mycket pumptvål.

Postade VIKTIGASTE brevet.

Köpte blommor till mig själv

Signering i Alingsås och Göteborg 20/5

Jag ser så enormt mycket fram emot den här dagen – onsdag 20/5.

Då besöker jag dels Alingsås, dels min gamla hemstad Göteborg (jag bodde där sex år, gick i högstadiet och gymnasiet där, har en av mina äldsta och bästa vänner där) för boksignering.

I Alingsås är jag – tillsammans med Magnus Härenstam, på Akademibokhandeln, kl. 14.00. Biljetter kostar 80:- Läs mer här.

Till Göteborg, Mariaplans bokhandel, kommer vi 18.30. Även till det eventet måste man köpa biljett. De kostar 50:- och man får författarprat, bubbel och nåt litet snacks. Biljetterna rasslar iväg, hälsar bokhandeln. Läs mer här (Göteborgsposten)

Jag känner på mig att det kommer bli FAB!

Varmt, varmt välkomna!

Att göra eller inte göra på en releasefest – den uppdaterade versionen

Ofattbart nog så är det bara en vecka kvar tills En enda hemlighet släpps.

Först väntar och väntar man och sen går det supersnabbt.

Med anledning av att detta så tänkte jag nu delge er – snudd på traditionsenligt, mina OERHÖRT INTRESSANTA tankar kring releasefester i allmänhet och mina egna i synnerhet.

Så, varsågoda: Den kompletta vett- och etikettguiden till bokmingel och releasefester anno 2015.

För det första.

Det finns inga regler, faktiskt.

Kom som du lovat, säg inget elakt om boken eller författarens skrivförmåga och du har levererat.

Du måste inte köpa nåt på releasen.

Du måste inte ha läst författarens tidigare alster.

Du måste ingenting.

Utom möjligen låta bli att kränga dina egna böcker.

Uppdatering: Förra året påpekade Malin att man inte ska bli för full (det har jag ALDRIG blivit på hennes releasefest. Verkligen inte).

Mina tankar kring detta: För den enskilda individen är det ju trist om man inte kan kontrollera sitt alkoholintag. Men just jag bryr mig faktiskt inte så mycket om någon annan blir för full. Inte mitt problem liksom. Själv har jag (nästan) slutat dricka just för jag har lite svårt att sätta stopp när gratisvinet flödar, men jag gillar om det blir drama, så, för all del, knock yourself silly (men räkna med att ALLA kommer skvallra om dig efteråt, särskilt om du är kvinna. Bokbranschen är eventuellt världens minsta och mest skvallrigaste värld.)

Det finns nog ingen typisk releasefest, det kan se väldigt olika ut, vad gäller lokal, finhetsgrad, tidpunkt och vad som erbjuds.

De kan vara rena fester.

Den allra första bokreleasen är ofta det. Författaren bjuder ALLA hen känner, förlaget sponsrar med en slant, man betalar en del själv och ber kompisar hjälpa till med det praktiska och så FIRAR man, säker på att världen ligger för ens fötter, att man kommer vakna upp till recensioner, kändisskap och framgång.

That will not happen.

Så. Moving on.

Releasefester kan vara PR/Marknadsföringsevent.

Då står förlaget för en större del, ordnar med lokal och man hoppas bli omskriven på sociala medier. Är man superkänd kanske en tidning kommer också. Kanske.

Min första release var för Överenskommelser.

Vi var på förlaget, jag handlade på Ica, mina kompisar hjälpte mig göra snittar och jag var alldeles hög av lycka. Boken såldes till ett förmånligt pris. Efteråt gick vi ut.

Min andra release var för Betvingade, och det är fortfarande den mest påkostade releasefest jag varit på. Det var historisk miljö, fina tal, supertjusiga snittar och goodie bag. Boken skänktes bort och vi hade choklad med bokomslaget i skålar på alla bord.

Min tredje release, för De skandalösa, då gick jag till Vapiano med en handfull vänner. De fick en varsin bok, vi åt pizza, drack drinkar och sen gick alla hem till sitt.

Förra året, och i år är jag i en bokhandel (det verkar bli allt vanligare, personligen tycker jag det är jättetrevligt). Då får man köpa boken, ofta till specialpris. Enkla snacks och vin brukar serveras.

Jag har varit på frukostreleaseparty, på eftermiddagsreleaser, på supertjusiga mingel och så vidare. Det kan se ut nästan hur som helst. Min allra första release var för Sandra Gustafssons, Svedd. Jag var sjukt nervös, och man fick jättegoda mackor, minns jag.

En bokrelease är för det mesta inte speciellt hög festgrad.

Ofta är festen i anslutning till ”kontors”-tider, folk kommer direkt efter jobbet och typiskt för ett releasparty är att det är ganska kort och intensivt.

– Måste man ha med sig present?

Nej, man måste ingenting.

Särskilt inte om boken ska säljas, då räcker det mer än väl att köpa boken (man måste naturligtvis inte ens det).

Om man ändå absolut vill ta med sig något så funkar i stort sett vad som helst. Jag har gett gåvor till Unicef, cancerfonden, Action Aid osv i present, choklad, kakor, vin, ljus, servetter, hudkräm, handkräm, pumptvål, blommor, saft, olivolja, marmelad, te, kaffe, ja men ni hajar. Förbrukningsvaror som inte kostar för mycket.

Jag tycker att man inte ska ruinera sig.

Författaren blir glad bara om man kommer. På riktigt. (Men om man ändå ger present så är det ett hett tips att skriva vem den är ifrån, gärna både för- och efternamn. Om man vill).

– Det känns så läskigt, jag känner ingen, hör jag ofta.

Kom ändå! Du är inte ensam! Och du är en högt värderad gäst!

Spana in någon som ser lika lost ut som du själv, gå fram, presentera dig och fråga hur hen känner värden. Säg att du känner dig lite nervös och ensam och ovan. Garanterat kommer hen svara att det gör hen också och du har en mingelvän för livet. Man känner sig ALLTID dum och underlig efteråt. Grubbla inte för mycket i förväg och grubbla inte efterhand. Carpe fucking diem.

– Men vad ska jag ha PÅ mig?

Precis vad som helst!

Vanliga jobbkläder, proffssmink/inget smink, fin klänning, uppsatt hår/otvättat hår – det finns INGA regler.

Författaren (om det inte är en kulturman) är oftast lite uppklädd, men gästerna kommer ju ofta direkt från jobb eller dagishämtning.

– Vad får man för mat?

Många år i mingelvärlden har lärt mig att det kan man ALDRIG veta. Även om det uttryckligen står i inbjudan att det serveras mat/plock/snacks så är det inte bombsäkert.

Ät nåt innan, är mitt råd.

Har jag täckt in allt?

Undrar ni nåt mer?

KOMMER NI?

Har ni sett den här?

Trude tipsade mig.

Man måste nog ha sett Game of Thrones för att uppskatta den.

Men Jimmy Fallon är ju alltid sevärd.

Och Kristen Wiig är ju så galet rolig.

Merparten av dagen har jag tillbringat så här

I soffan. Med två katter som försöker SAMMANSMÄLTA med mig.

Mats Strandberg bloggar

Jag slösurfar lite mer än jag jobbar.

Hamnade på Mats Strandbergs blogg hos Litteraturmagazinet (Mats släpper en ny bok i höst, Färjan, som jag ser MYCKET fram emot.)

Han berättare om en teaterföreställning han sett och gillat.

Och han beskriver den så bra, så spot on, att jag måste dela en del av texten med er, det handlar om Manne, ett manligt ”geni”:

”Förlaget har ”övertalat” honom att skriva sina memoarer – ett projekt som han förhåller sig till med en hisnande nivå av falsk blygsamhet. Och han vill att Linnéa, som den unga generationens röst, ska berätta hans historier i serieformatet.

Åh, Manne är ett sådant underbart lustmord på alla dessa manliga genier som inte kan låta bli att förhärliga sig själva i precis allt de gör, säger, tänker och andas. De vars ytliga vurmande för samhällets svaga är ett sätt att nöjt visa upp vilka fina människor de är. De som säger sig älska den fascinerande varelsen KVINNAN men i själva verket bara vill att hon ska sitta tyst och tindra medan han berättar om sin egen förträfflighet, sina passioner och sitt beundransvärda självförakt. Linnéa är ung och osäker, men hon vinner. Oj, vad hon vinner. Precis som alla Linnéor kommer att vinna över alla patetiska Manne-dinosaurer. Extra kul att sitta och jubla åt detta med en extatisk publik just på Dramaten, som ju har sin beskärda del av Manne-män.”

Åh så bra och enkelt Mats sätter ord på flera fenomen.

Den falska blygsamheten – hah hah, jag dööör, så träffsäkert: ”Det var alla andra som sa åt mig att jag måste göra det här”.

Det ytliga vurmandet – ja!!

Och kulturmannen som älskar KVINNAN, hah hah.

Så jäkla bra skrivet, hela artikeln här.

Så.

Vad ska jag nu läsa för nåt?

Simba och Hawkeye har SYNPUNKTER

Du, brorsan, det här att de stängt av elementen.
Jag vet, sjukt onödigt.
Kallt är det.
Barbarer.
Hon sitter i soffan.
Jag ser.
Ska vi gå dit och trampa fram och tillbaka över hennes mage?
Du läste mina tankar.
Det är du och jag brorsan.
Ja, du och jag.

Och söndagen fortsätter i maklig takt.

Först satt jag och skrev lite.

Håller fortfarande på med förberedelserna inför skrivandet, skapar ett varierat och spännande persongalleri, löser några rätt viktiga problem, grunnar på slutet och letar efter KÄNSLAN och LUSTEN, det som sedan kommer driva hela skrivprocessen.

Sen städade jag lite och sminkade mig.

Cyklade till centrum, postade lite böcker och åkte till Karlberg.

Fika med bästa Trude. På två olika fik förstås.

Nu ska jag skriva lite till.

Himla skön dag.

Utomhusfika.
Te och ostmacka.

Inomhusfika. Salladslunch på Xoko.