Simona Ahrnstedt's Blog, page 86

Värre helger har man ju haft

Det blåser friska vindar i förorten.

Mina tonåringar sover, katterna solar sig på golvet och jag dricker te.

Idag ska jag slappa.

Läsa lite.

En snabb fikadejt inne i city och sedan lite mer slappande.

Inte ens jag kan klaga på detta.

Tvärtom.

Är bara tacksam, när jag tänker på hur det ser ut för andra människor.

Den här världen alltså.

De här korten köpte jag i Pocketshop i Göteborg. Det gröna funderar jag på att rama in och hänga upp. New York-kortet blev jag så glad av, har det som sommarens målbild.

Fina Maggan Hägglund har släppt en ny bok. Om nedstämdhet och depression. Mycket tänkvärd.

The book of Joe. Kluvenheten i mig när jag läser denna. Å ena sidan intressant och ibland rolig, å andra sidan koketterande intellektualiserande och in your face ”kolla vad skicklig jag är med språket”. Och alla dessa musikaliska referenser. Vad ÄR det med den här typen av skrivande som anses så äkta? Jag begriper det inte. Men den är inte dålig, bara inte riktigt min grej. Kanske jag ändrar mig. It has been known to happen.

Finaste hashtagen idag

Irländare över hela världen reser hem för att rösta för rätten till samkönade äktenskap.

Läs om du vill gråta hur fina människor ändå kan vara.

#hometovote

Läs även mer här.

Did you hear all the extra planes coming in to land in Dublin really late last night? Fabulous! Full of heroes #hometovote THANK YOU

— Marian Keyes (@MarianKeyes) May 22, 2015

Releasefest för Sju dagar kvar att leva

Så härligt att vara hemma igen!

Packar upp och kollar mejl och förbereder barnens ankomst.

Tvätten är ett BERG och kylen är tom men jag längtar efter vardag.

Direkt efter att jag kom hem igår bytte jag om, drog på mig lite läppstift och åkte till Carina Bergfeldts release för Sju dagar kvar att leva, på Akademibokhandeln.

Det bjöds på samtal, amerikanska snacks och en signeringskö som verkligen inte ville ta slut.

Efteråt gick Carina, John och jag och käkade på EAT i Moodgallerian.

Mycket bra dag, om ni frågar mig.

Nu är det vardag och soffhäng och rätt mycket städning som gäller.

Det är faktiskt väldigt bra på sitt sätt.

Har ni det bra?

Vad gör ni?

Vad läser ni?

Carina med sin förläggare Susanna Romanus

Lång signeringskö

Glada läsare och releaseminglare

Förläggare och litterär agent

Trude kom (jag har boken + massa godis åt dig, Trude!)

Massa mini-goodiebags och amerikanska snacks

Kollegor

Sen gick vi och åt

Majstempura (sjukt gott), dumplings och vårrullar

Grillade ostron och nån sorts krabbwok.

Titta – en skrivtävling!

Läs allt här.

Signeringarna

Igår blev det en sån där klichéaktigt glamorös författardag.

Fullsatta boksigneringar, finmiddag med förläggare och författarkollega. Bubbel och babbel.

Det har varit härligt här på Västkusten.

Tv-inspelning, spännande samtal och luncher, kärlek från läsare (En bloggläsare hade med sig godis till katterna, tack snälla Sara), ego-boost, hotell-lyx och roliga möten.

Och middagen igår kväll var helt suverän, genuin italiensk mat på Enoteca Maglia, oh my så gott.

Men nu längtar den här hemmaråttan HEM.

Författarprat och signering i Alingsås. Otroligt roligt.

Glad författare

Fina Sofia och fina Nina kom till Alingsås!

Bokhandeln på Mariaplan

Istället för Magnus Härenstam kom journalisten Petter Karlsson och han var lysande rolig. Magnus var sedan med via telefon och det skrattades mycket.

Bokhandeln dukade upp med grönt – så himla fint!

Här är Petter och jag med de fina bokhandlerskorna på Marinplan – så engagerade och generösa. Vi blev kvar och pustade ut och drack bubbel innan vi gick vidare.

Förlagschefen bjöd oss på helt gudomlig middag. Jag åt en pasta med musslor och gremolata och drack äkta bubbel och det var så GALEt gott

Och lite italienska dessertsmaker på det. Gött.

Vad vore livet utan marsipan? Intet.

Igår firade jag en av mina äldsta och bästa vänner som fyllde år.

Vi fikade.

En tårta (!), kakor och kaffe.

Herregud så trevligt.

Nu ska jag duscha (varmt, det är SVINKALLT på mitt hotellrum), äta hotellfrulle, gå ut i solen (!!) och åka till Alingsås och signera.

Eventuellt världens vackraste marsipantårta.

Carina och jag (och en spåvagn)

Göteborgs domkyrka

Herregud så gott. Brogyllen tror jag fiket hette. Fantastiskt fint och trevligt och generöst.

Tiden alltså

Ibland går den så jäkla snabbt.

Kan ni fatta att det är en hel vecka sedan releasen?

Jag har samlat på mig bilder, lånat, snott, hittat. Om jag ska ta bort nån, hojta till, okej?

Med Anna Lönnqvist

Åsa Hellberg, Anna Fredriksson, Anna Käll

Fina skrivande människor

Kerston Ödéen, Anna, Bosse Bergman

Anna Frankl och Karin Linge Nordh

Simona och Simona och Simonas kompis (hahah)

Med Rebecka Edgren Aldén

Susanne Boll och Åsa

Tv-inspelning

Igår hängde jag hela dagen med de här fina – Sonja Aldén, Martin Stenmarck, Tina Ahlin, Josephine Palm och Charlotte Centerwall.

Prat, sång kärlek och musik.

Resultatet får ni se på midsommarafton i SVT.

Josephine Palm – dessertdrottning och jag

Martin Stenmarck och jag

Frågestund!

Jag har sparat olika frågor som kommit in under den senaste tiden och jag tänkte svara på dem i ett samlat inlägg.

Dina tidigare böcker har varit mer fristående men i en enda hemlighet följer vi fortfarande en del av familjen De la Grip.

Har det varit svårare att skriva en bok där eventuella tidigare karaktärer dyker upp igen (tänker på bikaraktärer här) och har det varit svårare/roligare/mer utmanande att skriva om karaktärer du redan introducerat från förra boken?

Det är mycket svårare att skriva böcker som hänger ihop. Dels för att man ju måste komma ihåg – vad sa han i den förra boken, vad gjorde hon? Dels för att man lätt målar in sig i ett hörn. Man ger Alexander De la Grip en replik i En enda natt, som sedan påverkar hela hans bakgrund i En enda hemlighet, och så har man kanske inte tänkt igenom det så noga. Men det är också fruktansvärt roligt, kanske det roligaste jag har gjort. Att få återvända till kläddesignern som gjorde Natalias brudklänning och ge henne en liten men viktig roll i En enda hemlighet. Att plocka upp morbror Eugen och brodera ut honom, osv osv. Åh, jag vill ha ett inlägg där vi diskuterar En enda hemlighet! Jag har så mycket jag vill berätta men som jag inte kunnat prata om, för då skulle jag spoila en massa.

Huvudpersonerna i En enda hemlighet har redan interagerat i några scener i En enda natt. Innebär det att du redan hade handlingen i En enda hemlighet i princip klar i huvudet, kanske till och med nedskissad i datorn, när du skrev En enda natt?

Om så är fallet, har din ursprungliga idé i så fall hållit hela vägen igenom när du började skriva En enda hemlighet? Eller har du fått styra om kursen och anpassa och utveckla varefter boken växte fram?

Frågan hänger ihop med den innan. Och det enkla svaret är att jag hade en del tankar om vad både En enda hemlighet OCH nästföljande bok i serien skulle handla om, och skelettet blev kvar men allt annat har förändrats. Jag har styrt om kursen TRILJONER gånger. Men jag hade konflikten mellan Alex och Isobel klar för mig, och jag visste ju vad de var för sorts människor. De var relativt färdiga som personer, men enormt mycket har tillkommit under arbetet med EEH. Ett tips om man ska ha med bikaraktärer i flera böcker är att ge ut så lite information om dem som man överhuvudtaget måste. Då blir det mer flexibelt. Eftersom jag ju skriver hela tiden så hade jag hunnit börja på del 2 i serien INNAN del 1 gick i tryck, vilket gjorde att jag hann fixa till en del grejer i sista stund.

Är contemporary roligare att skriva än historiskt? Tror du att du går tillbaka till historiskt i framtiden eller finns det någon annan subgenre du vill prova?

Nä. Båda är lika roliga. Faktiskt. Och jag låter mitt skrivande styras av lust, så det är inte alls omöjligt att det blir historiskt nån gång i framtiden. Men nästa blir contemporary. Och förmodligen den efter också. Sen får vi se. Annan subgenre tror jag inte blir aktuell för mig, jag skriver verkligen det jag älskar mest i hela världen.

(Vilken tidsepok gillade du bäst, Elisabet?)

Har du några tankar kring närvaro på sociala medier du vill dela med dig av? Har letat efter din författarsida på fb, en del har ju öppna sidor man kan följa utan att själv vara medlem. Har funderat mycket på detta på sistone, om man måste finnas på alla medier, hur aktiv en författare vara.

Min tanke är att göra det som jag tycker är roligt. Bloggandet trivs jag mest med, det känns mest JAG. Jag är närvarande på FB, Insta och Twitter, för det känns självklart, men jag är inte särskilt aktiv. Jag har ingen officiell FB-sida, känner inte för det, vet inte varför. När jag har pratat med folk som är insatta i sociala medier så är den tydligaste instruktionen att välja ETT forum, att inte sprida ut sig. Det passar mig bra. Jag vet att man i olika grupper pratar mycket om att bygga plattform, att synas, att sälja sig själv och sitt författarskap på internet osv. Det man ska akta sig för, tror jag, är att blogga, eller göra annat bara för att skapa sig en plattform. Det blir en märklig drivkraft och jag tror att läsarna märker det, att man som mottagare bara är en måltavla för författarens olika reklam. Personligen avskyr jag sånt. Att känna mig som en kund som ska köpa en vara, att bara finnas till för att agera beundrare. Jag vill ha en dialog, eller åtminstone illusionen av det. Och det skiner alltid igenom om man bara gör det för att sälja, det blir oerhört ointressant till innehåller. Sociala medielandskapet förändras så snabbt, jag tror på det personliga innehållet, som drivs av lusten att berätta, inte bara sälja. Och helt ärligt så tror jag det spelar väldigt lite roll för ett bestående författarskap att synas överallt, om man inte BRINNER för att marknadsföra sig själv. Man får inte glömma att det tar otroligt mycket tid att sköta blogg, insta, Facebook osv. Jag kan skriva böcker, det är det jag är bra på, och jag har ingen lust att slösa skrivtid på att synas på nätet, jag vill skriva mina böcker och blogga det jag känner för. Fuck plattform.

När man är antagen på ett större förlag, finns det nåt krav från förlaget att du ”måste” synas och hålla föredrag/prata eller är det nåt som kommer på köpet om man lyckas sälja bra?

Nej, förlagen kräver sällan saker. Det finns en bild av förlag som styrande och krävande och det stämmer inte riktigt med min erfarenhet. Förlag kan ha tankar och åsikter och det är många proffs på ett förlag som har synpunkter, men det krävs väldigt sällan saker. En författare som är skicklig och intresserad av sociala medier är alltid uppskattad, det är ju gratis PR/marknadsföring åt förlaget, och såklart att det är kul med en författare som tackar ja när hen blir inbjuden att prata på olika ställen. Men du kan vara en social fobiker och helt internet-handikappad och ändå bli antagen med ett manus. Möjligen är de mindre förlagen mer ”krävande”, eftersom de har mer begränsade resurser, men det är mest en spekulation från min sida.

Jamie Fraser – fans, vad tror ni om den här?

Ligger på amazons topplista.

Verkar inte dum alls, faktiskt.

Jag vet ju att jag har några riktiga Hardcore-Jamie-fans här på bloggen.

:)

Finding Fraser