Simona Ahrnstedt's Blog, page 39

Hur blev det så här?

Jag låg vaken i natt.

Det var kallt ute, jag frös och drog täcket om mig.

Och jag kunde inte låta bli att tänka på barn och mammor och pappor som dör varje natt på Medelhavet.

Hur känns det? Att ta beslutet att fly ruiner, krig och en säker död, att vara skräckslagen på en båt med sina vettskrämda barn? Att frysa på det ofattbara viset som de gör just nu?

Att överleva resan och sedan inte komma vidare. In i ett Europa som stängt sina gränser. Hur känns det? Går det ens att föreställa sig den känslan?

”Ekonomin går som en raket” sa de just på TV.

Överallt ser jag folk ha råd att gå på bio, gå på restaurang, resa till dyra resmål.

Och allt oftare hör jag folk säga:

”Vi har inte råd”

Det är hyckel.

Vi kan väl åtminstone använda rätt ord när vi försvarar vår standard: Vi tycker vi är bättre än dem. Vi har slitit hårt för vår lyx och vi tänker bevaka den med näbbar och klor oavsett om det dör barn på Medelhavet.

Jag satt på en restaurang och hörde hur två kvinnor i min ålder, välklädda, välfönade, välgödda, satt och spydde galla över alla som kom hit.

Medan de skyfflade i sig dyr restaurangmat och pratade om träningspass och rea-fynd diskuterade de hur det inte finns pengar längre.

Fast det finns ju pengar.

Vi vill bara inte dela med oss.

Jo, jag vet att det finns folk som verkligen inte har råd i vårt land, jag vet det.

Men många av oss andra har det mer eller mindre gott ställt.

Hur blev det så här?

Tänk om det var jag?

Som förlorat allt jag ägde, alla mina saker, all min grundläggande trygghet ALLT. Som sett min familj utplånas, min mamma svultit ihjäl, min pappa föras bort, min bror dödad, som svultit och som bestämt mig för att satsa allt på en flykt med mina barn.

Ibland undrar jag hur det skulle se ut om det kom någon utifrån.

Som såg vår jord, vår värld. Som skulle räcka till alla, om en del sänkte sin standard. Där 2% tillsammans äger ungefär hälften av allt. Hur kan man prata om de fattiga, skräckslagna flyktingarna som problemet? Hur kan vi leva med oss själva när det ser ut så här? Ni som tror på Gud, vad pratar ni med Hen om?

Själv är jag förtvivlad.

Och ligger vaken på nätterna.

Och tänker på kylan, hungern, hopplösheten.

På oss som låter det hända.

På dem som ställer en svag grupp mot en annan i sin strävan att få makt.

(Idag har jag gått med i RFSL. Landets fascistiska parti hotar demokratin och alla svaga individer i samhället. Ett sätt att göra NÅGOT är att stötta de organisationer som arbetar för redan utsatta parter. De kommer att få det mycket, mycket svårare i den allt mer anti-demokratiska framtid som väntar. Jag har även gett pengar till den här organisationen.)

Blogg-torka

Idag skriver jag en helt MAGISK scen (tycker jag dårå).

Jag har handlat tulpaner och jag ska vila.

Ikväll ska jag se 1) Så ska det låta 2) London Spy.

Das war alles.

Läsarfråga från Helena D

Jag fick en läsarfråga för ett tag sedan, och eftersom jag är mitt inne i den period som styrs mycket av olika deadlines (det finns så många deadlines i bokbranschen, det handlar om omslag, säljavdelning, ljudboksinläsning – utöver deadline till förläggare, till redaktör, till korrektur och den sista, slutgiltiga – tryckningen).

Fråga: … kanske du kan berätta lite om hur det funkar med tidsplanerna & deadlines? Vem sätter deadlines? Måste man leverera det man har vid deadline eller kan man förhala om man bara vill hinna fixa liiite till i texten? Hur fort måste man skriva för att de ska vara nöjda? Får man mer betalt om man skriver snabbare/mindre om man är för långsam?

Svar: om jag svarar bakifrån så nej, hur snabbt eller långsamt man skriver påverkar inte summan man får. MEN ju snabbare du skriver, desto fler böcker skriver du och desto fler förskott får du. Om du faktiskt försöker försörja dig på ditt skrivande, då är det stor skillnad på att skriva en bok per år och att skriva en bok vartannat år. Man får pengar när man skriver kontrakt på en bok, det är ett förskott. Dessa kan vara alltifrån en halv månadslön till en årslön, allt beroende på hur mycket man förväntas sälja (ett förskott är generellt mycket, mycket, mycket mindre pengar än folk tror). De små förlagen ger kanske inte ens förskott. Långt, långt senare, när all försäljning är beräknad så får man royalty, om man tjänat in sitt förskott. Alla pengar man får är det skatt på, och vi pratar F-skatt här.

Relationen till förlaget är ju en väldigt speciell relation. Man är inte riktigt kompisar, man är inte riktigt kollegor, man är inte chef-anställd. Det är en fin, komplicerad och unik relation. Det finns inga krav på att man ska vara snabbskrivande, en bra förläggare har stor förståelse för att olika kreativa processer tar olika lång tid. Det bästa är om man själv kan göra en bedömning på hur lång tid man behöver, sedan diskutera detta och sätta en gemensam tidsram. De flesta debutanter tycker nog snarare att allt går för långsamt, för det är en bransch där saker tar tid. Om du skulle bli antagen idag till exempel, så är sannolikheten stor att du kommer ut tidigast om ett år. Så, deadlines sätter man tillsammans, tidigt i processen. Jag märkte till exempel i höstas att jag behövde mer tid till boken jag skriver nu och då bestämde vi att skjuta fram utgivningen med ett par månader. Nu, när jag snart ska leverera ett färdigt manus, då vore det mindre populärt om jag kom och sa att jag nog inte hinner, men det mesta går att lösa.

Alla vill ju att det ska bli en bra bok, och att författare vill fila på sitt manus hör snarare till regeln än till undantaget. Men det är ju också det man gör, i månader, efter att jag skickat in manuset – FILAR på det. Om och om och om igen. Ända fram till tryck. Sen är det FÖR SENT. Mohahaha.

Mamma Mia The Party

Igår såg jag Mamma Mia – the party, med Åsa, på Tyrol.

Vilken upplevelse.

Mellan oss, så har Åsa och jag nog sett det mesta i musikalväg.

Men detta var ändå något särskilt.

En varm och välkomnande stämning, som en grekisk taverna.

Mängder med personal som alla var sociala och trevliga.

Man blev liksom omsluten av värme och välkomnande.

God mat och riklig mat, och så musiken. En del nummer var verkligen enastående. Artisterna var otroligt duktiga – starka, mångsidiga, fantastiska sångare.

Riktigt, riktigt skickliga.

Så glad att jag kom iväg och såg detta.

Rekommenderas.

Åsa har massa fler, jättefina bilder på sin blogg.

Åsa och jag utanför – det var så KALLT

Underhållningen började direkt. Jag är så imponerad av hur duktiga artisterna var.

Vi hade suveräna platser och det var så himla fint inne på Tyrol.

Efterrätt var en yoghurt-pannacotta, mums.

Ett fantastiskt slut-nummer. Idag är jag alldeles hes av allt sjungande.

Från premiären, bild jag snott från TT. Abborna på scen.

#SwedishKisses

Det sjuder i kulisserna.

Mitt amerikanska förlag, Kensington, förbereder och laddar inför släppet av den första svenska romancen i USA någonsin.

Ibland tänker jag att jag drömmer.

Det är ju ändå så stort.

Jag menar USA.

”The next big trend in translated fiction has arrived! Discover the international bestseller, ALL IN, from Swedish author Simona Ahrnstedt currently making waves in the American publishing world.”

Jamen ni hör.

Det är snudd på overkligt.

Ännu en blurb har jag fått.

Av författaren Christina Lauren.

“I’ve been searching for this feeling all year: this book left me absolutely breathless.”

—NYT bestselling author Christina Lauren

Det är riktigt, riktigt stort.

Att få en blurb av en så stor romance-författare.

Och jag har fått TVÅ.

Känner mig så otroligt tacksam. Nästan lite gråtmild. Min fina, fina bok FÖRTJÄNAR det här.

Det är ännu mer grejer på gång.

Inte ens jag vet allt.

Men jag har en härlig känsla inför det här USA-äventyret.

Nu går jag tillbaka in i skrivbubblan.

På instagram har jag fått taggen #SwedishKisses

Hemma från research-mini-tripp

Mitt researchande tar aldrig riktigt slut, ständigt nya frågor som ska dubbelkollas, delvis för att det är så sjukt kul förstås. Idag åkte jag hem till en person jag blivit vän med på köpet. Lunch fick jag dessutom. Lyx!

Jag fick lyxhänga med väldigt gosig bebis.

Jag fick svar på alla mina frågor, plus kaffe och choklad. Det blir fem dalahästar av fem möjliga.

Nu är jag hemma och renskriver mina anteckningar.

Simona Ahrnstedt – nästa bok

Rubriken är en av de vanligaste sökningarna på mitt namn.

Min nästa bok som jag skriver på just nu ska ju komma under 2016.

Jag ska bara skriva klart den.

Och jag måste faktiskt hinna se alla Will & Grace och The Nanny och Modern Family.

DET TAR FAKTISKT TID.

Så.

Vi får väl se.

Den goda nyheten dock är att jag lagt ner all form av träning, så där sparar jag en del.

Så.

Frågor på det?

Slump och Motivation

Två saker som jag funderat över de senaste dagarna.

Att inte låta slumpen styra.

Och att öka motivationen hos karaktärerna när de gör/ska göra något (som behövs för handlingen).

Slump

I vanliga livet händer jättekonstiga saker av en slump.

Men böcker är inte verkliga livet.

Lyssna noga nu: BÖCKER ÄR INTE VERKLIGA LIVET

Så, om du t.ex vill att folk ska mötas nånstans, så ska det inte ske av en slump, helst, och definitivt inte mer än EN gång per manus.

Jag läser Mary Balogh och hon har en scen där Han och Hon möts på en äng. Han får se henne ligga ner bland påskliljor, titta upp mot himlen. Det är en avlägsen del av en park, en del dit det sällan finns en anledning att komma.

Hur kommer det sig att de båda är just där och just då?

Ju mer man kan öka anledningen för dem båda att befinna sig där vid samma tidpunkt, desto bättre blir scenen. Hon är konstnär och ville fånga påskliljorna vid just den här tidpunkten (förklaringen är djupare än så, och känns helt trovärdig, faktum är att det känns som att hon inte skulle kunna befinna sig någon annanstans just då). Han lider av en åkomma som gör att han behöver ensamhet. Och voila. De möts och det för handlingen framåt.

Motivation

Hänger ihop med ovanstående.

För mig, just nu, har jag en scen där jag behöver att Hon gör en något överilad sak som får rätt dramatiska konsekvenser (ofta är det ju konsekvenserna man är ute efter) och jag måste förstärka hennes motivation till att bete sig som hon gör. Det här är skitviktigt. Annars hamnar man lätt i melodramen där folk beter sig dramatiskt utan att man riktigt fattar varför.

Som författar tenderar man gärna att ge förklaringen att ”det bara blev så” (been there done that), men det blir så oändligt mycket bättre om man verkligen kan förankra beteendet i annat än nån sorts tillfälligt hjärnsläpp. Risken blir för mig, just nu, att jag annars får en hjältinna som beter sig irrationellt, överilat och dumt, med andra ord det ökända fenomenet: Too Stupid To Live (TSTL).

När jag läser igenom det jag skrivet ser jag att slump och motivation hänger ihop men jag orkar inte skriva om, har så mycket idag. Ta vad ni vill ha och ignorera resten.

Hemma från Kiruna!

God måndag morgon!

Hemma från min fantastiska research-resa.

Rätt omtumlad. Det blev mycket intensivare än jag hade trott, men också mycket roligare än jag vågade hoppas.

Flygresan hem gick bra, ALLT har gått bra.

Jag hade packat klänning och strumpbyxor och det kan jag säga var helt överflödigt.

:)

Jag fick köpa extra varma kläder och det blev en dyr resa, men det var det värt.

Jag älskar Sverige, det är min dröm att se mer av landet och jag lägger mycket, mycket hellre pengar på mina research-resor än på semester.

Så. Mitt uppenbara tips till er som skriver: om ni vill göra research, tveka inte!

Nu ska jag öppna min kalender och börja försöka komma ikapp.

Snöskulptur på Ishotellet

Vykort jag köpte. Jag köper alltid vykort när jag är ute och gör research, de är ofta väldigt bra inspiration.

Ishotellet i Jukkasjärvi

Jukkasjärvi kyrka. Jag promenerade dit, 900 meter och det var KALLT.

Nedanför berget skymtar en frusen Torne Älv

Coola vägskyltar

Åt lunch på restaurangen som hör till ishotellet – superb mat.

Jag åt salladsbuffé, gravad lax, sej med vitvinssås, kaffe och kardemummamousse med lingon. Och satt med datorn och observerade folk.

Överallt står det fina små isskulpturer. Gillade den här med hjärtan.

Allt ser ut som Narnia här.

Jag gick till isbaren – en häftig, men kall upplevelse

Drink i isglas, på isbord, vid isbänk. Gott – alkoholfri med passionsfrukt.

Iskyrkan

Ett av rummen – med påfågelsmotiv

Det här gillade jag – valvkänslan

Ett av de finare rummen på ishotellet.
Men vet ni vad? Nu längtar jag hem. Det är 20 minus och jag är trött.