Simona Ahrnstedt's Blog, page 114
January 7, 2015
Come what may
Terrordådet i Paris ligger svart över dagen.
Ute är det så mörkt att det är som natt.
Solfilmen på TV4 (som jag älskar att titta på, särskilt så här års) hävdade nyligen att solen ska gå upp snart men den informationen har inte mottagits i min förort tycks det.
Jag vaknade av migrän i natt.
Har ni gjort det nån gång?
Det är en särskild sorts huvudvärk som kan få en att vakna ur den djupaste sömn.
Jag tog en tablett och roade mig med att försöka BESKRIVA smärtan på så exakt vis jag kunde.
Jag somnade om när tabletten börjat verka, men jag behöver knappast säga att jag är seg idag.
I skenet av vad som händer av världen känns det dock jävligt världsligt.
Jag ska dricka te och lyssna på alla versioner av ”come what may” jag kan hitta på Spotify.
Vad ska ni göra?
Hur är ert väder? Humör?
#jesuischarlie
Det känns så futtigt.
En hashtag och en bild på en blogg.
Fasansfullt är det.
Alla mina tankar till de drabbade.
(Och till alla andra som drabbas av terror, oavsett deras religion.)
Dagens färg
Det är det bästa med tulpaner.
ALLA färger är ljuvliga.
Det och att de GNISSLAR så härligt.
Jag älskar, älskar, ÄLSKAR tulpaner.
January 4, 2015
Det finns mediciner mot sånt
Jag är på kapitel 31 nu.
Man kan nog officiellt säga att jag inte så mycket som redigerar som skriver om ganska mycket.
Eller jättemycket.
Eller nästan allt.
Känner på mig att det kommer uppskattas våldsamt av alla berörda parter.
Jag är sån.
Intuitiv.
Jag minns inte att jag jobbat så här hårt med någon av mina böcker men jag kan ha sagt exakt den frasen förr.
Det finns tillfällen (få) då jag tänker att jag överträffat mig själv.
Det finns även tillfällen då jag tänker att jag gått över gränsen och blivit knäpp.
Vi får väl se.
Mohahahahahaaa.
January 3, 2015
Syskonkärlek
Tjugotvå timmar om dygnet sover de.
En timme om dygnet skriker de.
Fyrtiofem minuter om dygnet vill de ha kel och mat.
Och så slåss de.
Hur kan man INTE älska siameser?
January 2, 2015
Glamoröst, verkligen, jätteglamoröst
Det kan ju inte ha undgått någon att jag redigerat som en galning den senaste veckan.
Jag har gått ut några gånger, slängt sopor när berget blockerade ytterdörren och duschat hjälpligt ofta.
Det jag INTE har gjort är handlat.
Idag kommer barnen.
Som jag, katterna och kylskåpet längtat.
Filen gick ut i förra veckan.
Dag två på det nya året (fortfarande utan sociala medier. Och alkohol. Och godis. Fy fan vad deppigt om man börjar tänka)
Hej hej.
En gång om dagen tänker jag att jag eventuellt har skapat mästerverkens mästerverk.
Boken som kommer sätta en ny standard.
Boken med stor B.
Igår redigerade jag ungefär 15 timmar.
Skrev om så mycket och tänkte så mycket att jag eventuellt brände en säkring i hjärnan.
Jag är så fokuserad och ibland – IBLAND – glimmar det till nåt så djävulskt.
Trettio gånger om dagen tänker jag ”HERREGUD VAD HAR JAG GJORT??? Vad håller jag på med? Ska jag verkligen ÄNDRA ALLT DET DÄR?”
Redigeringens berg och dalbana.
Intensivt är bara förnamnet.
(Karin om du läser det här, det är ingen fara, det går bra. Sort of)
Jajajaja.
