Simona Ahrnstedt's Blog, page 105

Så skriver du ett bokmanus, den tekniska biten

Jag fick frågan av Malin, om jag kunde skriva om hur mina böcker ser ut när jag skickar in dem vad gäller typsnitt, radavstånd, marginaler och sådant.

Bra fråga!

Som jag minns hur jag dammsög nätet på allt som kunde hjälpa mig att knäcka koden för hur man blir antagen.

Jag läste ALLT.

Gjorde ALLA misstag.

(Det finns ingen kod, men man kan alltid göra sitt manus så läsvänligt rent tekniskt som möjligt.)

Det var Amanda Hellberg som lärde mig hur man ”ska” göra och jag vet att förlagen ÄLSKAR hennes instruktioner, så dem följer jag själv numera helt automatiskt.

Marginalerna: de ska vara stora/breda. Dels är det otroligt mycket lättare för ögat att läsa kortare rader, dels så lämnar det gott om utrymme för redaktören/manusgruppen att skriva ner tankar och funderingar. Jag har ungefär fem centimeter till höger och vänster och cirka 3,5 cm uppe och nere.

Radavstånd: Jag kör på 1,5.

På det här viset, med breda marginaler och luftiga avstånd, skapar du ett manus som liknar en boksida.

Typsnitt: Tänk på att ha ett läsvänligt typsnitt. (Men lägg inte ner hela din själ i att välja exakt RÄTT typsnitt, inte ett estetiskt eller ovanligt, tänk bara läsvänligt. Jag har Cambria, såg jag. Finns INGEN tanke med det, annat än att det är skönt för ögonen. Lägg ner din SJÄL i att skapa en bra berättelse med starka, diversifierade, intressanta karaktärer, inte i att hitta fina bokstäver.)

Skicka in: förlagen har instruktioner på sina hemsidor. Följ dem. Ett tips är att slå gummiband om sin manusbunt. Bind inte in, gör inte pärmar, krångla inte till det. Tänk dig själv att du har femton manus att ögna igenom innan du går hem på fredag eftermiddag. Vilket skulle DU välja? Man kan skriva ut dubbelsidigt, om skrivaren klarar det. Då sparar man på skog.

Väntan: Jag väntade ett och ett halvt år från det att jag skickade in mitt manus till det att jag hade ett förlagskontrakt. Jag har blivit refuserad säkert 10-15 gånger. Förlagen var oerhört tveksamma till denna MÄRKLIGA genre. Min karriär har varit så långt ifrån räkmacka som det överhuvudtaget är möjligt. Så: Ge inte upp (om du inte har ett liv, vill säga. Man måste ha en nästan galen beslutsamhet och envishet och känsla för att detta är det man vill mer än något annat.)

Fler frågor?

Onsdag hej och hå

I morgon ska det komma tillfälliga vårvindar över huvudstaden.

Det låter helt underbart.

Hemma hos mig är det lite vintertrött.

Jag träffar vårdpersonal dessa dagar. För min inflammerade nerv (tycks vara den ledande diagnosen) och för min mage.

Snälla doktorer och arbetsterapeuter som ger råd, medicin och remisser.

Jag hämtar ut recept och stödjer handleder, hela tiden med en känslan av att, vänta nu, det här har ni fått om bakfoten, jag är frisk frisk frisk. Jag vill inte HA recept och recept och återbesökstider, jag inbillar mig säkert.

Det är alltid min känsla. Att jag nog överdriver. Söker uppmärksamhet. Gör mig till.

Igår sov jag mig genom dagen.

Vaknade till ibland, gjorde mat, diskade, förhörde läxor, somnade igen.

Jag började titta på Edith Piaf (tråkig) Her (tråkig) och sov mig genom en massa avsnitt av Hot in Cleveland.

Jag tänker att jag får deppa/sova/vara håglös en dag till (idag), sen ska det vända.

Sen ska jag vara pigg och glad, inte ha ont och ha en fungerande mage.

Känna OPTIMISM.

Jag BESTÄMMER det.

En objektivt MYCKET bättre romantik-lista

Hur många har ni läst?

Jag hade läst tre; Lord of Scoundrels, Almost Heaven och Devil in Winter.

(Och jag la omgående Any Duchess Will do i min wish list. Hallå, universum, skicka pengar, tack)

Jag säger inte att det är rättvist …

… men jag ligger i sängen, dricker te och läser.

Vad gör ni denna strålande morgon?

Toscana tur och retur

Åsa kom förbi på fika.

Vi babblade i två och en halv timme.

OCH JAG FICK HENNES BOK!!!

Jag blev så jäkla glaaaaaad!

HURRRRAAAAA!

SOM JAG HAR LÄNGTAT!!!

QX-galan – wow!

Måste säga att jag fick en väldigt trevlig Alla hjärtans dag.

Ofta är det själva uppladdningen inför alla helger och ledigheter som är jobbigast tycker jag.

När julafton, semester och alla andra jävla dagar väl kommer så känns det som om det nästan är över.

Jag åkte och matade änder med mitt ena barn, handlade lite ost på Ica och hade en arg inre monolog om litteratur, ängslighet och hur fel alla andra tänker.

Sen blev jag så utmattad av alla mina kloka tankar så jag sov i soffan framför fem avsnitt av Hot in Cleveland.

Sedan kom Carina.

Vi pratade om högt och lågt, åt ost och hallon och såg på både mello och QX-galan.

Tänk att bli bjuden till QX-galan, wow.

Jag ser reprisen nu på tv4-play.

Snart får jag lite mer besök.

Och solen lyser.

Hurra!

Hur var er Alla hjärtans dag?

Såg ni QX-galan?

Om ni inte såg den, se den på TV4-play, helt makalös.

Saker jag tänker tyst för mig själv

DN listar kärleksberättelser

Hej,

Idag, på Alla hjärtans dag, listar DN föredömligt elva berättelser om kärlek.

Alltså, för att förtydliga: Elva ROMANTISKA ROMANER.

Om det är en IRONISKT menad lista så har det gått mig förbi.

Ni får ha överseende i så fall.

För i det här blogginlägget tar jag listan som om den är menad att vara på allvar.

Obs: Mitt inlägg innehåller även SPOILERS av flera böcker.

1. Älskaren av Marguerite Duras (1984)

15-årig kvinna inleder romans med rik äldre man.

De slåss mot rasfördomar.

Skiljs åt.

Lever olyckliga.

Är olyckliga fast de träffar andra.

2. Anna Karenina av Leo Tolstoj (1870-tal)

Hon dör, dör, DÖR i självmord.

3. Maken av Gun-Britt Sundström (1976)

Slutar med svartsjuka, olycka, hopplöshet.

4. På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust (början av – gäsp, förlåt – 1900-talet)

NATURLIGTVIS dör kvinnan. (Varför är det bara jag som ser det direkt kvinnofientliga i alla romaner där kvinnor ska dö hela tiden så fort de råkar känna någontin?)

5 – 6. Båda Lena Anderssons romaner om en besatt kvinna som älskar för mycket. Romantisk roman, really?

7. Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg (1916)

Gifta människor som leker med varandra (otrohet med andra ord, jahaja, det är jättesynd om alla som måste vara otrogna för att känna att de lever.)

8. En liten historia av Eva Adolfsson (2009)

Otrohet, skilsmässa, flera äktenskap. Mera otrohet.

9. Madame Bovary av Gustave Flaubert (1856)

Eventuellt litteraturhistoriens mest misogyna kvinnoskildring.

Naturligtvis DÖR Emma genom självmord.

10. Creme Fraiche av Suzanne Brøgger (1978)

Jaja, hon är cool Suzanne Brøgger, det håller jag med om.

11. Alltings början av Karolina Ramqvist (2012)

Hm. Platsar säkert på någon lista, men på denna? Verkligen?

Jag får så mycket tankar kring en sån här lista.

Vem är den riktad till?

Vad säger den om avsändaren?

Handlar i slutändan litteraturkritik BARA om att kommunicera med andra litteraturkritiker?

Och VARFÖR känner jag mig så exkluderad?

Dumförklarad?

(SvD har också en lista. Där är åtminstone Stolthet och Fördom med.)

Lördagsbabbel

Så.

Jag postade ett så kallat IRONISKT inlägg tidigt i morse.

Men sedan när jag läste genom det var det inte lika roligt som det lät i mitt huvud så då tog jag bort det.

Herregud som jag borde RÖRA på mig.

Herreguuuud som jag bara vill ligga i soffan.

Jag kompromissar genom att bädda och skura golvet på toan.

I kväll ska jag kolla på QX-galan.

Såg att Peter Jöback är med.

Alla dagar som Peter Jöback är på TV är bra dagar.

Om två månader släpps En enda hemlighet.

Visst känns det som alldeles nyss som vi hade release för En enda natt.

Jag fnular på titeln till bok nummer tre.

Det finns inget jag suger på som titlar.

(Det skulle vara att motionera då).

Tror jag återkommer senare.

Hejdå.

P.s

Här är bilderna jag tyckte var HYSTERISKT roliga halv sju i morse:

Min sanning – Amelia Adamo

Jag står i köket och bakar kladdkaka.

Har tänkt på livet idag. Syriska barn i flyktingläger, föräldrar som inte har möjlighet att skydda sina barn, ensamkommande flyktingbarn som utsätts för grymheter.

Blev tvungen att stänga av (och skäms över att jag har lyxen att KUNNA avskärma mig).

Jag bakar saker med choklad och smör samtidigt som jag lyssnar på den här intervjun.

Som jag känner igen mig i en del av det Amelia säger.

Synen på saker hon har gjort.

Saker hon fick höra.

Identifikationen.

Och så minns jag åren som gått.

Saknar min mamma.

Gråter en skvätt.

Se den.

http://www.svtplay.se/min-sanning