Onsdag hej och hå

I morgon ska det komma tillfälliga vårvindar över huvudstaden.

Det låter helt underbart.

Hemma hos mig är det lite vintertrött.

Jag träffar vårdpersonal dessa dagar. För min inflammerade nerv (tycks vara den ledande diagnosen) och för min mage.

Snälla doktorer och arbetsterapeuter som ger råd, medicin och remisser.

Jag hämtar ut recept och stödjer handleder, hela tiden med en känslan av att, vänta nu, det här har ni fått om bakfoten, jag är frisk frisk frisk. Jag vill inte HA recept och recept och återbesökstider, jag inbillar mig säkert.

Det är alltid min känsla. Att jag nog överdriver. Söker uppmärksamhet. Gör mig till.

Igår sov jag mig genom dagen.

Vaknade till ibland, gjorde mat, diskade, förhörde läxor, somnade igen.

Jag började titta på Edith Piaf (tråkig) Her (tråkig) och sov mig genom en massa avsnitt av Hot in Cleveland.

Jag tänker att jag får deppa/sova/vara håglös en dag till (idag), sen ska det vända.

Sen ska jag vara pigg och glad, inte ha ont och ha en fungerande mage.

Känna OPTIMISM.

Jag BESTÄMMER det.