Kim M. Kimselius's Blog, page 53
June 20, 2019
Att ha semester är inte så lätt...
Att ha semester är inte så lätt...
...speciellt inte om man, som jag, inte har haft det på 22 år. Normalt brukar sommaren vara som mest hektisk. Alla böcker ska vara klara och skickas till tryck inför bokmässan i september i Göteborg. Jag brukar jobba för högtryck just nu, och stressa.
Förhoppningsvis är jag klar med böckerna innan skrivarkurserna börjar första helgen i juli och pågår hela juli månad. Annars blir det till att jobba sena kvällar och tidiga morgnar med böckerna, samtidigt som jag ska förbereda skrivarkursen nästa dag.
Så har det varit, fram till nu.
I höstas bestämde jag att det var min sista bokmässa. Man ska sluta när flaggan är på topp och när man har varit med i 20 år. Eller hur?
Då var jag galen nog att bestämma att jag skulle ha Öppet Hus hemma hos mig 3-4 augusti istället. Då flyttades deadline för inlämning av böcker till tryckeriet fram med en månad. HJÄLP! Det var inget jag tänkte på då.
Men jag har klarat det. Igår gick tre böcker iväg till tryckeriet: Pirater och vulkanutbrott på Island , Slottsmusen Petit och spökkatten Rödben på Kalmar slott och Petit och Rödben möter Monsterkatten.
Jag har en bok till, eller två, att skriva innan årets slut, men jag tänker inte stressa med den/dem, utan verkligen unna mig semester, för det tycker jag att jag är värd efter alla hektiska somrar.
Men så var det det där med att koppla av och inte jobba... Hur gör man det?
Nu vaknar jag tidigare än vanligt, med en lyckokänsla "Jag är ledig!" inom mig. Den gör att jag inte kan sova. Samtidigt vet jag inte riktigt vad jag ska göra när jag inte har mina rutiner. Men jag tänker som så: det är bara att skapa nya rutiner.
Kanske lär jag mig det till slut, precis innan skrivarkurserna drar igång och skrivandet tar fart igen.
Har du några tips?
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
...speciellt inte om man, som jag, inte har haft det på 22 år. Normalt brukar sommaren vara som mest hektisk. Alla böcker ska vara klara och skickas till tryck inför bokmässan i september i Göteborg. Jag brukar jobba för högtryck just nu, och stressa.
Förhoppningsvis är jag klar med böckerna innan skrivarkurserna börjar första helgen i juli och pågår hela juli månad. Annars blir det till att jobba sena kvällar och tidiga morgnar med böckerna, samtidigt som jag ska förbereda skrivarkursen nästa dag.
Så har det varit, fram till nu.
I höstas bestämde jag att det var min sista bokmässa. Man ska sluta när flaggan är på topp och när man har varit med i 20 år. Eller hur?
Då var jag galen nog att bestämma att jag skulle ha Öppet Hus hemma hos mig 3-4 augusti istället. Då flyttades deadline för inlämning av böcker till tryckeriet fram med en månad. HJÄLP! Det var inget jag tänkte på då.
Men jag har klarat det. Igår gick tre böcker iväg till tryckeriet: Pirater och vulkanutbrott på Island , Slottsmusen Petit och spökkatten Rödben på Kalmar slott och Petit och Rödben möter Monsterkatten.
Jag har en bok till, eller två, att skriva innan årets slut, men jag tänker inte stressa med den/dem, utan verkligen unna mig semester, för det tycker jag att jag är värd efter alla hektiska somrar.
Men så var det det där med att koppla av och inte jobba... Hur gör man det?
Nu vaknar jag tidigare än vanligt, med en lyckokänsla "Jag är ledig!" inom mig. Den gör att jag inte kan sova. Samtidigt vet jag inte riktigt vad jag ska göra när jag inte har mina rutiner. Men jag tänker som så: det är bara att skapa nya rutiner.
Kanske lär jag mig det till slut, precis innan skrivarkurserna drar igång och skrivandet tar fart igen.
Har du några tips?
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
June 19, 2019
Kimselius kapitelböcker för 6 till 9 år om Slottsmusen Petit och Spökkatten Rödben
Kimselius kapitelböcker för 6 till 9 år
om Slottsmusen Petit och Spökkatten Rödben
Nu har jag skrivit böcker för barn 6 till 9 år.
För några år sedan fick jag i uppdrag från Kalmar slott att skriva ett upplevelseäventyr. Det blev Petits äventyr som du kan uppleva när du besöker Kalmar slott, hela året, förutom under juni och juli då det är så mycket annat på gång för barn.
Jag har fått många förfrågningar om jag inte kunde göra böcker om Petit och Rödben och nu har jag skrivit, inte en, utan tre böcker om dem. De två första har precis gått iväg till tryckeriet och har boksläpp här hemma hos mig i Eringsboda när jag har Öppet hus 3-4 augusti i år . Du är hjärtligt välkommen!
Slottsmusen Petit och Spökkatten Rödben på Kalmar Slott
1:a boken i serien Petit och Rödbens äventyr
Den minsta lilla musen på Kalmar slott har en stor dröm. Han vill bli riddare. En dag smyger Petit ut ur slottet för att vara med vid ett riddarspel. Det går inte riktigt som han har tänkt sig. På vägen tillbaka möter han spökkatten Rödben. Ett möte som förändrar slottsmusen Petits liv.
"Vi får följa den modiga lilla musen Petits drömmar och äventyr på Kalmar slott.En fin berättelse med blandning av äventyr och fakta, precis som Kim brukar skriva. Boken är för de yngre barnen.Jag känner att många kan känna igen sig i Petit och att det kan ge styrka.Sonen sa när vi läste att boken handlar honom. En modig liten kille som följer sina drömmar trots att det finns de som vill reta och hindra, men är man bara sig själv så vinner man och får riktiga vänner." Jessica Bengtsson med sonen Oskar.
Petit och Rödben möter Monsterkatten
2:a boken i serien Petit och Rödbens äventyr
En monsterkatt har flyttat in på Kalmar slott. Monsterkatten slukar så många möss han kan, alla är livrädda för den. Slottsmusen Petit och hans familj vågar inte ge sig ut efter mat och spökkatten Rödben är försvunnen. En dag blir Petit tillfångatagen av prinsessan Cecilia som säger att hon ska mata monsterkatten med honom. Till slut står den lille musen Petit öga mot öga med den stora Monsterkatten.
"I den andra boken om Petit får vi följa den modiga lilla musen och hans vän spökkatten Rödben på nya äventyr på Kalmar slott. Det är ett spännande, lite läskigt äventyr, där de möter prinsessan Cecilia och de andra invånarna på slottet. Ska det snälla och goda vinna? När Kim skriver får man en målande bild av omgivningen, och det känns som om man är på plats. Petit och Rödben har blivit förebilder då det gäller att tro på sig själv och följa sitt hjärta, även om man är rädd." Oskar Bengtsson
Ja, det var mina kapitelböcker för de yngre barnen. Bok 3: Petit, Rödben och Riddaren , kommer ut under hösten 2019.
Det är Sofie Andersson som har illustrerat kapitelböckerna.
Böckerna släpps alltså den 3 och 4 augusti, här hemma hos mig på Öppet Hus i Kolshult, Blekinge . Om du vill försäkra dig om ett exemplar är det bra om du skriver till mig, Kim M. Kimselius , och berättar att du tänker komma. Då lägger vi undan ett exemplar till dig. Veckan därpå kommer böckerna att finnas ute i handeln för dig som inte har möjlighet att komma och hälsa på hemma hos mig.
Ser verkligen fram emot att få höra vad läsarna tycker om de här böckerna. De har varit görroliga (göteborgska för jätteroliga) att göra.
Hör av dig om du kommer och hälsar på den 3-4 augusti!
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
om Slottsmusen Petit och Spökkatten Rödben
Nu har jag skrivit böcker för barn 6 till 9 år.
För några år sedan fick jag i uppdrag från Kalmar slott att skriva ett upplevelseäventyr. Det blev Petits äventyr som du kan uppleva när du besöker Kalmar slott, hela året, förutom under juni och juli då det är så mycket annat på gång för barn.
Jag har fått många förfrågningar om jag inte kunde göra böcker om Petit och Rödben och nu har jag skrivit, inte en, utan tre böcker om dem. De två första har precis gått iväg till tryckeriet och har boksläpp här hemma hos mig i Eringsboda när jag har Öppet hus 3-4 augusti i år . Du är hjärtligt välkommen!
Slottsmusen Petit och Spökkatten Rödben på Kalmar Slott
1:a boken i serien Petit och Rödbens äventyr
Den minsta lilla musen på Kalmar slott har en stor dröm. Han vill bli riddare. En dag smyger Petit ut ur slottet för att vara med vid ett riddarspel. Det går inte riktigt som han har tänkt sig. På vägen tillbaka möter han spökkatten Rödben. Ett möte som förändrar slottsmusen Petits liv."Vi får följa den modiga lilla musen Petits drömmar och äventyr på Kalmar slott.En fin berättelse med blandning av äventyr och fakta, precis som Kim brukar skriva. Boken är för de yngre barnen.Jag känner att många kan känna igen sig i Petit och att det kan ge styrka.Sonen sa när vi läste att boken handlar honom. En modig liten kille som följer sina drömmar trots att det finns de som vill reta och hindra, men är man bara sig själv så vinner man och får riktiga vänner." Jessica Bengtsson med sonen Oskar.
Petit och Rödben möter Monsterkatten
2:a boken i serien Petit och Rödbens äventyr
En monsterkatt har flyttat in på Kalmar slott. Monsterkatten slukar så många möss han kan, alla är livrädda för den. Slottsmusen Petit och hans familj vågar inte ge sig ut efter mat och spökkatten Rödben är försvunnen. En dag blir Petit tillfångatagen av prinsessan Cecilia som säger att hon ska mata monsterkatten med honom. Till slut står den lille musen Petit öga mot öga med den stora Monsterkatten."I den andra boken om Petit får vi följa den modiga lilla musen och hans vän spökkatten Rödben på nya äventyr på Kalmar slott. Det är ett spännande, lite läskigt äventyr, där de möter prinsessan Cecilia och de andra invånarna på slottet. Ska det snälla och goda vinna? När Kim skriver får man en målande bild av omgivningen, och det känns som om man är på plats. Petit och Rödben har blivit förebilder då det gäller att tro på sig själv och följa sitt hjärta, även om man är rädd." Oskar Bengtsson
Ja, det var mina kapitelböcker för de yngre barnen. Bok 3: Petit, Rödben och Riddaren , kommer ut under hösten 2019.
Det är Sofie Andersson som har illustrerat kapitelböckerna.
Böckerna släpps alltså den 3 och 4 augusti, här hemma hos mig på Öppet Hus i Kolshult, Blekinge . Om du vill försäkra dig om ett exemplar är det bra om du skriver till mig, Kim M. Kimselius , och berättar att du tänker komma. Då lägger vi undan ett exemplar till dig. Veckan därpå kommer böckerna att finnas ute i handeln för dig som inte har möjlighet att komma och hälsa på hemma hos mig.
Ser verkligen fram emot att få höra vad läsarna tycker om de här böckerna. De har varit görroliga (göteborgska för jätteroliga) att göra.
Hör av dig om du kommer och hälsar på den 3-4 augusti!
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
June 17, 2019
Dags för en skrivtävling med chans att vinna 10.000 kronor
Dags för en skrivtävling med chans att vinna 10.000 kronor
Det här är en skrivtävling som du har hela sommaren på dig för att skriva. Ett litet krux är att du måste prenumerera på tidningen Skriva för att få delta. Men du kanske redan gör det? Eller så kanske du tycker det är värt att ta en prenumeration för att få chansen att delta? Vilket som, lycka till om du deltar! Länk till tidningen Skriva och tävlingen .
Sommarens stora novelltävling Vinn 10 000 kronor! TävlingsinfoFörstapris: 10 000 kr
Längd: 10 000 tecken
Tema: Värme
Sista inlämning: 01 september 2019
10 000 tecken kan ge dig 10 000 kronor! Delta i sommarens stora novelltävling på tema »VÄRME«. Lämna ditt bidrag på max 10 000 tecken inklusive mellanslag, senast 1 september.Tävlingen är öppen för Skrivas prenumeranter och ditt bidrag får ej vara tidigare publicerat. Frågor mejlas till redaktion@tidningenskriva.se .
1:a-pris: 10 000 kronor och publicering i tidningen Skriva.2:a–10:e pris: Helårsprenumeration på valfri tidning från Offside Press (Skriva, Filter eller Offside), samt publicering på Skrivas hemsida.
Tävlingen är ett samarbete mellan Skriva och Vulkan .
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
Det här är en skrivtävling som du har hela sommaren på dig för att skriva. Ett litet krux är att du måste prenumerera på tidningen Skriva för att få delta. Men du kanske redan gör det? Eller så kanske du tycker det är värt att ta en prenumeration för att få chansen att delta? Vilket som, lycka till om du deltar! Länk till tidningen Skriva och tävlingen .
Sommarens stora novelltävling Vinn 10 000 kronor! TävlingsinfoFörstapris: 10 000 kr
Längd: 10 000 tecken
Tema: Värme
Sista inlämning: 01 september 2019
10 000 tecken kan ge dig 10 000 kronor! Delta i sommarens stora novelltävling på tema »VÄRME«. Lämna ditt bidrag på max 10 000 tecken inklusive mellanslag, senast 1 september.Tävlingen är öppen för Skrivas prenumeranter och ditt bidrag får ej vara tidigare publicerat. Frågor mejlas till redaktion@tidningenskriva.se .
1:a-pris: 10 000 kronor och publicering i tidningen Skriva.2:a–10:e pris: Helårsprenumeration på valfri tidning från Offside Press (Skriva, Filter eller Offside), samt publicering på Skrivas hemsida.
Tävlingen är ett samarbete mellan Skriva och Vulkan .
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
June 16, 2019
Kooikervalpen Kotten En sakletare
Kooikervalpen Kotten En sakletare
Oj, vilken spännande vecka Kotten har haft. Han har blivit en riktig sakletare. Han plockar upp det mesta han hittar på våra promenader: maskar, kottar, pinnar, barkbitar och ormar. Det finns även bananskal utefter vägen och skräp. ALLT plockar han upp. När vi bodde på hotell i veckan fanns det mycket skräp att plocka upp under promenaderna och jag hade fullt upp med att ta ifrån honom sakerna. Kanske jag ska kalla honom SKRÄPLETARE istället, förutom det där med ormarna... Som tur är har de varit överkörda och döda, men en dag... Jag gör vad jag kan för att lära honom att INTE röra ormar.
Att vara en liten Kotte kan vara nog så tröttande ibland. Efter sakletarpromenaderna rusar han in och slänger sig i biabädden, oftast på rygg.
Trädgården är som ljuvligast just nu, nästan allt blommar. Kotten tycker det är spännande med alla humlor, bin och fjärilar. Han skuttar glatt omkring för att fånga dem.
Älskar den här rabatten. Det gör även Kotten för den är full med humlor.
Prästkragarna kommer väl till pass nu i veckan då det är midsommarafton.
Jan och jag firade vår 40-åriga bröllopsdag och tog in på Kosta Art Hotell. Ett spahotell där även hundarna fick vara med. Det var första gången på hotell för både Kotten och Kiara, men det lär inte bli den sista, för de uppförde sig exemplariskt.
Förutom att hundrummet låg längst in på hotellet, allra längst in i en "tarm" av den långa korridoren. Det var heltäckningsmatta, något som Kotten tyckte var som gräs. Första gången vi lämnade rummet för kisspromenad hann han börja kissa på mattan innan jag upptäckte vad han gjorde. Men det var första och sista gången.
Hundarna tyckte det var toppen att vara så nära oss hela tiden. Rummet var inte stort, men där fanns ändå plats tillräckligt för oss alla fyra.
Innan Jan och jag gick ner till spaanläggningen "bodde vi in oss" med hundarna så att de inte skulle känna sig alltför övergivna. Vi drack också ett glas champagne och firade våra 40 år tillsammans.
Kotten älskar att sitta i knät. Även Kiara försökte hoppa upp och halvlåg över mig en stund.
Vi kunde inte valt en bättre helg att åka på Kosta Spa, eller en sämre... Det var världens åskoväder. Det dundrade och blixtrade och regnet vräkte ner. Inte mycket folk på hotellet, nästan tomt i spanläggningen, vilket var jätteskönt.
Däremot blev det inte lika många långpromenader som jag hade tänkt mig. Då var det tur att jag hade flexikoppel i bilen och att det låg en stor äng bakom hotellet. Där kunde hundarna busa runt och bli av med energi.
Kotten älskade det höga gräset, han studsade upp och ner, upp och ner.
Blir man blöt måste man ruska på sig, vilket han gör på den här bilen
.
Det var roligt att se vilken fantastisk näsa Kotten har. Han hittade vår dörr varje gång. Sista promenaden hittade han också en genväg. På andra sidan om det här fönstret ligger vårt rum. Varför gå runt hela hotellet när man kan gå in här, tycks Kotten tänka...
Det var glaskonst överallt. Precis här svängde vi till vänster, in i vår korridor. Här var ett litet utrymme med soffor och ett stort glasbord som kostade många, många, många, många, många tusenlappar. Jag var livrädd för att hundarna skulle välta det och ha sönder det. När jag gick där utan hundarna kände jag på det. Jag kunde inte rubba bordet. Vilken lättnad. Vi klarade hela hotellvistelsen utan att ha sönder något och vi hade en helt fantastisk upplevelse.
Hemma igen var hundarna så trötta. Huset var strömlöst, för även hemma hos oss, en timma från hotellet, hade åskovädret härjat. Det tog många timmar innan vi hade fått strömmen tillbaka, men vad brydde hundarna sig om det. De ville bara sova.
....
Kotten är aldrig långt ifrån mig när jag röjer i rabatterna. Antingen hittar han en skuggig plats nära mig, eller så lägger han sig inne bland plantorna i den rabatt jag håller på att göra iordning.
Älskar den här rosen. Just nu blommar den för fullt med de här skira, ljuvliga blommorna.
Älskar även de här blommorna, som en av mina vänner kallar för ogräs. Men det är jag som har planterat dem på tomten. Visst sprider de sig, men vad gör det när de är så här vackra, eller hur?
De här pionerna är från min svärfars trädgård. De har följt med oss under alla år när vi har flyttat runt.
Mitt "Nya Zeelands-träd". Så många blommor i år. Första gången jag såg det här trädet var på Nya Zeeland. Blommorna var gigantiska där och jag blev så glad när jag hittade ett träd även i Sverige. I år blommar trädet som aldrig förr.
Min hjälpreda Kotten. Jag lägger upp skräpet i skottkärran och Kotten drar av det igen...
Igår, söndag, hade jag anmält mig och hundarna till Dogman Dogrun i Brunnsparken Ronneby. Jag hade tänkt springa, men det var för varmt för Kiara och för långt för Kotten, så jag gjorde sällskap med en kurskamrat från brukshundsklubben och så gick vi rundan tillsammans.
Så fort jag stannade la sig Kiara ner. Varmt matte, alldeles för varmt, tycks hon säga.
När vi kom till den lilla badsjön blev hon desto gladare och hoppade i. Jag höll på att bli nerdragen i vattnet av de badglada hundarna.
Här blommade rosa näckrosor och det var så vackert. Jag lovade mig själv att jag skulle gå den här rundan fler gånger, kanske inte riktigt lika långt, och inte när det var så varmt.
Efter rundan var det samling på den stora gräsplanen. Jag räknade till 26 ekipage, varav några hade flera hundar. Alla deltagarna fick presenter, inte jag, utan hundarna. Kotten och Kiara fick hundgodis, bajspåsar och en leksak som de älskar. Här är det pusskalas medan vi väntar på utdelningen av godispåsarna.
Det var bra passivitetsträning för både Kotten och Kiara och det känns som om de både växte under promenaden. Det var många skällande hundar. Först tyckte Kotten det var otäckt, sedan brydde han sig inte. Det var inte bara hundar i parken, barn som lekte och stojade, folk som promenerade och imponerades av alla hundarna, ja det var full fart.
När vi kom hem lade Kotten sig på sin favoritplats med en pinne i munnen. Han var för trött för att tugga på den.
Vallmo har jag också på tomten. Den fick jag av min granne Sonja, som nu inte längre finns med oss mer än i minnet. Jag tänker på henne varje gång jag ser vallmon.
Trötta hundar på kvällspromenad. Det har varit en lång vecka, med många nya spännande saker och hundarna har inte alls lust att gå ut för att kissa. De sätter sig bara ner och väntar på att vi ska gå in igen.
Rosenbuskarna blommar för fullt.
Om du tittar på vår "gräsmatta" ser du att det inte längre är så mycket gräs. Förra sommarens torka tog död på gräset och det kom annan växtlighet istället. Jag tycker det är vackert, för det är små, små blommor. Dessutom blir det inte så mycket gräs som behöver klippas.
På vägen in passerar jag pionen som doftar ljuvligt i kvällsfukten.
Jippi! En ny dag har startat! Hundarna rusar iväg med benen fulla av spring. Dags för morgonpromenad.
Tänk att jag har två så fina kompisar som är lätthanterliga och älskar att vara med överallt. Det gör livet roligare att leva.
Kotten 8 veckor. Ser du hur mycket han har vuxit sedan dess? Han är fortfarande lika ljuvlig som på den här bilden.
Läs tidigare inlägg om Kotten, vår nya flockmedlem, en Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten .
En vecka med Kotten .
En vecka utan Tudor två med Kotten .
Kotten, Kiara och Smilla .
Snön ligger lika djup som Kotten är hög .
Kooikervalpen Kotten 13 veckor .
Intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten .
Så mycket folk tyckte Kooikervalpen Kotten .
Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr .
Kooikervalpen Kotten fyra månader .
Kooikervalpen Kotten får nya lekkamrater .
Kooikervalpen Kotten börjar grundkurs på Brukshundsklubben .
Nästan en vecka utan Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten fem månader .
Kooikervalpen Kottens första värmebölja .
Kooikervalpen Kotten testar spår .
Kooikervalpen möter haren .
Kotten på Kooikerträff och Berner Sennenträff .
Kooikervalpen Kotten sex månader .
Kooikervalpen Kotten tar sin första simtur .
Bernersennenträff och simning för Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten 7 månader .
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
Oj, vilken spännande vecka Kotten har haft. Han har blivit en riktig sakletare. Han plockar upp det mesta han hittar på våra promenader: maskar, kottar, pinnar, barkbitar och ormar. Det finns även bananskal utefter vägen och skräp. ALLT plockar han upp. När vi bodde på hotell i veckan fanns det mycket skräp att plocka upp under promenaderna och jag hade fullt upp med att ta ifrån honom sakerna. Kanske jag ska kalla honom SKRÄPLETARE istället, förutom det där med ormarna... Som tur är har de varit överkörda och döda, men en dag... Jag gör vad jag kan för att lära honom att INTE röra ormar.
Att vara en liten Kotte kan vara nog så tröttande ibland. Efter sakletarpromenaderna rusar han in och slänger sig i biabädden, oftast på rygg.
Trädgården är som ljuvligast just nu, nästan allt blommar. Kotten tycker det är spännande med alla humlor, bin och fjärilar. Han skuttar glatt omkring för att fånga dem. 
Älskar den här rabatten. Det gör även Kotten för den är full med humlor.
Prästkragarna kommer väl till pass nu i veckan då det är midsommarafton.
Jan och jag firade vår 40-åriga bröllopsdag och tog in på Kosta Art Hotell. Ett spahotell där även hundarna fick vara med. Det var första gången på hotell för både Kotten och Kiara, men det lär inte bli den sista, för de uppförde sig exemplariskt. 
Förutom att hundrummet låg längst in på hotellet, allra längst in i en "tarm" av den långa korridoren. Det var heltäckningsmatta, något som Kotten tyckte var som gräs. Första gången vi lämnade rummet för kisspromenad hann han börja kissa på mattan innan jag upptäckte vad han gjorde. Men det var första och sista gången. 
Hundarna tyckte det var toppen att vara så nära oss hela tiden. Rummet var inte stort, men där fanns ändå plats tillräckligt för oss alla fyra.
Innan Jan och jag gick ner till spaanläggningen "bodde vi in oss" med hundarna så att de inte skulle känna sig alltför övergivna. Vi drack också ett glas champagne och firade våra 40 år tillsammans. 
Kotten älskar att sitta i knät. Även Kiara försökte hoppa upp och halvlåg över mig en stund. 
Vi kunde inte valt en bättre helg att åka på Kosta Spa, eller en sämre... Det var världens åskoväder. Det dundrade och blixtrade och regnet vräkte ner. Inte mycket folk på hotellet, nästan tomt i spanläggningen, vilket var jätteskönt.
Däremot blev det inte lika många långpromenader som jag hade tänkt mig. Då var det tur att jag hade flexikoppel i bilen och att det låg en stor äng bakom hotellet. Där kunde hundarna busa runt och bli av med energi. 
Kotten älskade det höga gräset, han studsade upp och ner, upp och ner. 
Blir man blöt måste man ruska på sig, vilket han gör på den här bilen.
Det var roligt att se vilken fantastisk näsa Kotten har. Han hittade vår dörr varje gång. Sista promenaden hittade han också en genväg. På andra sidan om det här fönstret ligger vårt rum. Varför gå runt hela hotellet när man kan gå in här, tycks Kotten tänka...
Det var glaskonst överallt. Precis här svängde vi till vänster, in i vår korridor. Här var ett litet utrymme med soffor och ett stort glasbord som kostade många, många, många, många, många tusenlappar. Jag var livrädd för att hundarna skulle välta det och ha sönder det. När jag gick där utan hundarna kände jag på det. Jag kunde inte rubba bordet. Vilken lättnad. Vi klarade hela hotellvistelsen utan att ha sönder något och vi hade en helt fantastisk upplevelse.
Hemma igen var hundarna så trötta. Huset var strömlöst, för även hemma hos oss, en timma från hotellet, hade åskovädret härjat. Det tog många timmar innan vi hade fått strömmen tillbaka, men vad brydde hundarna sig om det. De ville bara sova. 
....
Kotten är aldrig långt ifrån mig när jag röjer i rabatterna. Antingen hittar han en skuggig plats nära mig, eller så lägger han sig inne bland plantorna i den rabatt jag håller på att göra iordning.
Älskar den här rosen. Just nu blommar den för fullt med de här skira, ljuvliga blommorna.
Älskar även de här blommorna, som en av mina vänner kallar för ogräs. Men det är jag som har planterat dem på tomten. Visst sprider de sig, men vad gör det när de är så här vackra, eller hur?
De här pionerna är från min svärfars trädgård. De har följt med oss under alla år när vi har flyttat runt. 
Mitt "Nya Zeelands-träd". Så många blommor i år. Första gången jag såg det här trädet var på Nya Zeeland. Blommorna var gigantiska där och jag blev så glad när jag hittade ett träd även i Sverige. I år blommar trädet som aldrig förr.
Min hjälpreda Kotten. Jag lägger upp skräpet i skottkärran och Kotten drar av det igen...
Igår, söndag, hade jag anmält mig och hundarna till Dogman Dogrun i Brunnsparken Ronneby. Jag hade tänkt springa, men det var för varmt för Kiara och för långt för Kotten, så jag gjorde sällskap med en kurskamrat från brukshundsklubben och så gick vi rundan tillsammans. 
Så fort jag stannade la sig Kiara ner. Varmt matte, alldeles för varmt, tycks hon säga.
När vi kom till den lilla badsjön blev hon desto gladare och hoppade i. Jag höll på att bli nerdragen i vattnet av de badglada hundarna.
Här blommade rosa näckrosor och det var så vackert. Jag lovade mig själv att jag skulle gå den här rundan fler gånger, kanske inte riktigt lika långt, och inte när det var så varmt.
Efter rundan var det samling på den stora gräsplanen. Jag räknade till 26 ekipage, varav några hade flera hundar. Alla deltagarna fick presenter, inte jag, utan hundarna. Kotten och Kiara fick hundgodis, bajspåsar och en leksak som de älskar. Här är det pusskalas medan vi väntar på utdelningen av godispåsarna.
Det var bra passivitetsträning för både Kotten och Kiara och det känns som om de både växte under promenaden. Det var många skällande hundar. Först tyckte Kotten det var otäckt, sedan brydde han sig inte. Det var inte bara hundar i parken, barn som lekte och stojade, folk som promenerade och imponerades av alla hundarna, ja det var full fart.
När vi kom hem lade Kotten sig på sin favoritplats med en pinne i munnen. Han var för trött för att tugga på den. 
Vallmo har jag också på tomten. Den fick jag av min granne Sonja, som nu inte längre finns med oss mer än i minnet. Jag tänker på henne varje gång jag ser vallmon.
Trötta hundar på kvällspromenad. Det har varit en lång vecka, med många nya spännande saker och hundarna har inte alls lust att gå ut för att kissa. De sätter sig bara ner och väntar på att vi ska gå in igen.
Rosenbuskarna blommar för fullt.
Om du tittar på vår "gräsmatta" ser du att det inte längre är så mycket gräs. Förra sommarens torka tog död på gräset och det kom annan växtlighet istället. Jag tycker det är vackert, för det är små, små blommor. Dessutom blir det inte så mycket gräs som behöver klippas.
På vägen in passerar jag pionen som doftar ljuvligt i kvällsfukten.
Jippi! En ny dag har startat! Hundarna rusar iväg med benen fulla av spring. Dags för morgonpromenad.Tänk att jag har två så fina kompisar som är lätthanterliga och älskar att vara med överallt. Det gör livet roligare att leva.
Kotten 8 veckor. Ser du hur mycket han har vuxit sedan dess? Han är fortfarande lika ljuvlig som på den här bilden.Läs tidigare inlägg om Kotten, vår nya flockmedlem, en Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten .
En vecka med Kotten .
En vecka utan Tudor två med Kotten .
Kotten, Kiara och Smilla .
Snön ligger lika djup som Kotten är hög .
Kooikervalpen Kotten 13 veckor .
Intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten .
Så mycket folk tyckte Kooikervalpen Kotten .
Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr .
Kooikervalpen Kotten fyra månader .
Kooikervalpen Kotten får nya lekkamrater .
Kooikervalpen Kotten börjar grundkurs på Brukshundsklubben .
Nästan en vecka utan Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten fem månader .
Kooikervalpen Kottens första värmebölja .
Kooikervalpen Kotten testar spår .
Kooikervalpen möter haren .
Kotten på Kooikerträff och Berner Sennenträff .
Kooikervalpen Kotten sex månader .
Kooikervalpen Kotten tar sin första simtur .
Bernersennenträff och simning för Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten 7 månader .
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
June 13, 2019
Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò
Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò
När en bok är riktigt, riktigt bra, då berättar jag om den för alla jag möter, även människor jag inte känner. Så var det med Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò. Den gick rakt in i hjärtat och själen, den lämnade mig ingen ro och jag lyssnade, grät och engagerade mig.
Jag led med Yejide som älskar sin make, men plötsligt en dag presenteras för mannens nya fru. Allt på grund av att hon inte har fått barn på fyra år. Släkten kräver barn, mannens familj kräver att deras namn förs vidare. Maken säger inte så mycket, men Yejide desto mer. Hon rasar, är förtvivlad, förbannad och hatar den nya frun.
Mitt i allt detta är det politiska spänningar i Nigeria där berättelsen utspelar sig. Att gå ut på gatan kan vara farligt, till och med när det är akut och man behöver uppsöka en läkare.
Jag älskade verkligen den här boken. Yejides kamp för att få barn, enda sättet att behålla sin make, hennes utfrysning av den nya hustrun... Allt var fängslande läsning.
Att dessutom få höra berättelsen från olika håll var ännu mer fängslande. Allt är inte svart och vitt, så som det aldrig är här i livet. Något som tydligt skildras i den här boken. LÄS DEN!!!
Ayòbámi Adébáyò föddes i Lagos, Nigeria. Hon är litteraturvetare och litteraturskribent.Stanna hos migär hennes debutroman, den fick ett fantastiskt mottagande när den utkom i Storbritannien, blev nominerad till Baileys Women"s Prize for Fiction och har hyllats av recensenter och läsare.
Den får fem stjärnor av fem möjliga
Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris , Bokus, Akademibokhandeln eller Storytel .
För fler boktips kika in på Kimselius Boktips här på bloggen.
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
När en bok är riktigt, riktigt bra, då berättar jag om den för alla jag möter, även människor jag inte känner. Så var det med Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò. Den gick rakt in i hjärtat och själen, den lämnade mig ingen ro och jag lyssnade, grät och engagerade mig.Jag led med Yejide som älskar sin make, men plötsligt en dag presenteras för mannens nya fru. Allt på grund av att hon inte har fått barn på fyra år. Släkten kräver barn, mannens familj kräver att deras namn förs vidare. Maken säger inte så mycket, men Yejide desto mer. Hon rasar, är förtvivlad, förbannad och hatar den nya frun.
Mitt i allt detta är det politiska spänningar i Nigeria där berättelsen utspelar sig. Att gå ut på gatan kan vara farligt, till och med när det är akut och man behöver uppsöka en läkare.
Jag älskade verkligen den här boken. Yejides kamp för att få barn, enda sättet att behålla sin make, hennes utfrysning av den nya hustrun... Allt var fängslande läsning.
Att dessutom få höra berättelsen från olika håll var ännu mer fängslande. Allt är inte svart och vitt, så som det aldrig är här i livet. Något som tydligt skildras i den här boken. LÄS DEN!!!
Ayòbámi Adébáyò föddes i Lagos, Nigeria. Hon är litteraturvetare och litteraturskribent.Stanna hos migär hennes debutroman, den fick ett fantastiskt mottagande när den utkom i Storbritannien, blev nominerad till Baileys Women"s Prize for Fiction och har hyllats av recensenter och läsare.
Den får fem stjärnor av fem möjliga Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris , Bokus, Akademibokhandeln eller Storytel .
För fler boktips kika in på Kimselius Boktips här på bloggen.
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
Kimselius böcker Snapphaneresan och Kinesiska draken finns nu som ljudböcker
Kimselius böcker Snapphaneresan och Kinesiska draken finns nu som ljudböcker
Nu har ytterligare två av mina historiska äventyrsböcker om Theo och Ramonas tidsresor blivit ljudböcker. Det är nummer 11 och 12 i den fristående serien.
Snapphaneresan
Eftersom jag inte var nöjd med inläsaren av 9 av de 10 tidigare böckerna har Theo- och Ramonaböckerna nu fått en ny inläsare: Amanda Krüger. Hon känns mer som Ramona för mig. Hoppas du instämmer i det.
På bokmässan i höstas var det många som kommenterade att de inte var nöjda med inläsaren av böckerna. Så tråkigt när det blir så.
Men nu känns det rätt. Berätta gärna vad du tycker!
Kinesiska Draken
Åh, vad jag ser fram emot att lyssna på den här boken. Ja, jag vill lyssna på samtliga inlästa böcker, men den här boken har jag läst om och jag tycker så mycket om den. Den har samma inläsare som Snapphaneresan.
Vet du att jag gick på Kinesiska muren med kryckor inför researchen till den här boken?
Som du förstår har jag många minnen till den här boken, det är av den anledningen jag vill lyssna på den. Så spännande!
Längtar efter att höra vad du tycker om de nya inlästa böckerna. Jag har länkat dem till Storytel, eftersom jag har abonnemang där, men de finns hos samtliga nätbokhandlare.
Här är de böcker som tidigare har kommit ut som ljudböcker
Det är lika spännande varje gång jag söker på mitt namn på Storytel för att se om det har kommit ut några nya ljudböcker av mina böcker. Det var ett tag sedan jag var inne och till min glädje såg jag att det hade kommit ut tre nya böcker.
Snapphanar
har jag själv läst in en gång, därför ska den bli extra spännande att lyssna på med en annan inläsare. Inläsare är Linnea Stenbeck. Jag har ännu inte lyssnat på någon inläsning av henne, får se till att göra det snart, eftersom hon är den flitigaste inläsaren av mina böcker.
Snapphanar är en bok vi ständigt trycker upp nya böcker av. Det känns som om varenda människa har någon snapphane i släkten. Bland annat skådespelaren Siw Malmkvist . Jag fick vara med i SVT:s program Vem tror du att du är och berätta för Siw Malmkvist om Snapphanar. En fantastisk upplevelse.
Giljotinen
är även den inläst av
Linnea Stenbeck
. Det här är också en bok jag har läst in och jag minns inläsningen väl. Boken är dedikerad till min syster som dog under arbetet med boken. Varje gång jag skulle läsa texten som jag skrivit om min syster började jag gråta. Till slut fick jag fram orden. Då bröt teknikern mig och sa "Vi tar det så, även om du sa fel årtal!" Det hade precis blivit 2000 och jag skulle säga Tjugohundra, men jag sa hela tiden år Tvåtusen... Minnen. Tänk på det när du läser/lyssnar på boken, att all den smärta och sorg jag beskriver, är min smärta och sorg.
Vet inte om jag klarar av att lyssna på den här boken...
Riddarsvärdet
är inläst av
Asta Kamma August
. Jag lyssnade på hennes inläsning av Den gömda Inkastaden och var imponerad över hur bra boken var. Den lät nämligen helt annorlunda när någon annan läste den.
Den här boken har också en historia, för när det här omslaget skulle göras sa illustratören, Susanne Demåne, att hon inte hade tid att göra mina omslag längre. Men till slut blev det ett omslag, eftersom jag inte lyckades hitta någon som kunde göra lika bra omslag. Till slut gjorde jag det i Mats Minnhagen, som numera gör samtliga bokomslag.
Nu undrar jag vad som har hänt med Jag är ingen häxa ? Den ligger som nummer två i den fristående historiska äventyrsserien om Theo och Ramona, men har ännu inte blivit inläst...
Nu har jag många böcker att lyssna på framöver.
Oj, nu har jag många böcker att lyssna på av mina egna. Saga Egmont har producerat ännu fler av mina böcker som ljudböcker. Den här gången är det Linnea Stenbeck som läst in böckerna. Det ska bli spännande att lyssna på hennes inläsning också. Tidigare har jag lyssnat på
Den gömda Inkastaden
inläst av Asta Kamma Agust.
Fick en förfrågan på Facebook om mina böcker var inlästa. Då gick jag in och kikade på Storytel vilka böcker som hunnit bli klara. Blev jätteglad att så många böcker blivit producerade under de dagar jag varit sjuk.
Först ut var självklart
Tillbaka till Pompeji
, inläst av Linnea Stenbeck. Den har jag inte lyssnat på henne, det är dags att göra det nu. Många som har lyssnat på boken säger att det är en mycket bra inläsning. Spännande! För jag tyckte att inläsningen av
Den gömda Inkastaden
förhöjde boken.
Nu finns många av böckerna i den historiska äventyrsserien om Theo- och Ramona inlästa.
Faraos förbannelse
Även den inläst av Linnea Stenbeck.
Den här boken är mångas favorit. Flera läsare har rest till Egypten efter att ha läst boken och de har sagt att det var precis som jag beskrev. Kul!
Vikingaträl
är inläst av Linnea Stenbeck. Det här är en bok som ofta köps in som klassuppsättningar av skolorna. Ska bli spännande att se om de även köper in ljudböcker.
Svarta Döden
, inläst av Linnea Stenbeck. Det här är en bok vi ständigt trycker om. Den är läskig och det tycker barn, ungdomar och vuxna tydligen om att läsa.
Ska bli spännande att lyssna på samtliga böcker, men framförallt är det roligt att kunna erbjuda mina läsare ljudboksformat också. Nu har jag att göra ett tag framöver. Härligt!
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
Nu har ytterligare två av mina historiska äventyrsböcker om Theo och Ramonas tidsresor blivit ljudböcker. Det är nummer 11 och 12 i den fristående serien.
Snapphaneresan
Eftersom jag inte var nöjd med inläsaren av 9 av de 10 tidigare böckerna har Theo- och Ramonaböckerna nu fått en ny inläsare: Amanda Krüger. Hon känns mer som Ramona för mig. Hoppas du instämmer i det.
På bokmässan i höstas var det många som kommenterade att de inte var nöjda med inläsaren av böckerna. Så tråkigt när det blir så.
Men nu känns det rätt. Berätta gärna vad du tycker!
Kinesiska Draken
Åh, vad jag ser fram emot att lyssna på den här boken. Ja, jag vill lyssna på samtliga inlästa böcker, men den här boken har jag läst om och jag tycker så mycket om den. Den har samma inläsare som Snapphaneresan.
Vet du att jag gick på Kinesiska muren med kryckor inför researchen till den här boken?
Som du förstår har jag många minnen till den här boken, det är av den anledningen jag vill lyssna på den. Så spännande!
Längtar efter att höra vad du tycker om de nya inlästa böckerna. Jag har länkat dem till Storytel, eftersom jag har abonnemang där, men de finns hos samtliga nätbokhandlare.
Här är de böcker som tidigare har kommit ut som ljudböcker
Det är lika spännande varje gång jag söker på mitt namn på Storytel för att se om det har kommit ut några nya ljudböcker av mina böcker. Det var ett tag sedan jag var inne och till min glädje såg jag att det hade kommit ut tre nya böcker.
Snapphanar
har jag själv läst in en gång, därför ska den bli extra spännande att lyssna på med en annan inläsare. Inläsare är Linnea Stenbeck. Jag har ännu inte lyssnat på någon inläsning av henne, får se till att göra det snart, eftersom hon är den flitigaste inläsaren av mina böcker.Snapphanar är en bok vi ständigt trycker upp nya böcker av. Det känns som om varenda människa har någon snapphane i släkten. Bland annat skådespelaren Siw Malmkvist . Jag fick vara med i SVT:s program Vem tror du att du är och berätta för Siw Malmkvist om Snapphanar. En fantastisk upplevelse.
Giljotinen
är även den inläst av
Linnea Stenbeck
. Det här är också en bok jag har läst in och jag minns inläsningen väl. Boken är dedikerad till min syster som dog under arbetet med boken. Varje gång jag skulle läsa texten som jag skrivit om min syster började jag gråta. Till slut fick jag fram orden. Då bröt teknikern mig och sa "Vi tar det så, även om du sa fel årtal!" Det hade precis blivit 2000 och jag skulle säga Tjugohundra, men jag sa hela tiden år Tvåtusen... Minnen. Tänk på det när du läser/lyssnar på boken, att all den smärta och sorg jag beskriver, är min smärta och sorg.Vet inte om jag klarar av att lyssna på den här boken...
Riddarsvärdet
är inläst av
Asta Kamma August
. Jag lyssnade på hennes inläsning av Den gömda Inkastaden och var imponerad över hur bra boken var. Den lät nämligen helt annorlunda när någon annan läste den.Den här boken har också en historia, för när det här omslaget skulle göras sa illustratören, Susanne Demåne, att hon inte hade tid att göra mina omslag längre. Men till slut blev det ett omslag, eftersom jag inte lyckades hitta någon som kunde göra lika bra omslag. Till slut gjorde jag det i Mats Minnhagen, som numera gör samtliga bokomslag.
Nu undrar jag vad som har hänt med Jag är ingen häxa ? Den ligger som nummer två i den fristående historiska äventyrsserien om Theo och Ramona, men har ännu inte blivit inläst...
Nu har jag många böcker att lyssna på framöver.
Oj, nu har jag många böcker att lyssna på av mina egna. Saga Egmont har producerat ännu fler av mina böcker som ljudböcker. Den här gången är det Linnea Stenbeck som läst in böckerna. Det ska bli spännande att lyssna på hennes inläsning också. Tidigare har jag lyssnat på
Den gömda Inkastaden
inläst av Asta Kamma Agust.Fick en förfrågan på Facebook om mina böcker var inlästa. Då gick jag in och kikade på Storytel vilka böcker som hunnit bli klara. Blev jätteglad att så många böcker blivit producerade under de dagar jag varit sjuk.
Först ut var självklart
Tillbaka till Pompeji
, inläst av Linnea Stenbeck. Den har jag inte lyssnat på henne, det är dags att göra det nu. Många som har lyssnat på boken säger att det är en mycket bra inläsning. Spännande! För jag tyckte att inläsningen av
Den gömda Inkastaden
förhöjde boken.Nu finns många av böckerna i den historiska äventyrsserien om Theo- och Ramona inlästa.
Faraos förbannelse
Även den inläst av Linnea Stenbeck.Den här boken är mångas favorit. Flera läsare har rest till Egypten efter att ha läst boken och de har sagt att det var precis som jag beskrev. Kul!
Vikingaträl
är inläst av Linnea Stenbeck. Det här är en bok som ofta köps in som klassuppsättningar av skolorna. Ska bli spännande att se om de även köper in ljudböcker.
Svarta Döden
, inläst av Linnea Stenbeck. Det här är en bok vi ständigt trycker om. Den är läskig och det tycker barn, ungdomar och vuxna tydligen om att läsa.Ska bli spännande att lyssna på samtliga böcker, men framförallt är det roligt att kunna erbjuda mina läsare ljudboksformat också. Nu har jag att göra ett tag framöver. Härligt!
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
June 11, 2019
Fyrtio år tillsammans
Fyrtio år tillsammans
Igår firade maken och jag att vi varit gifta i 40 år, Rubinbröllop. Det är lång tid. Innan dess har vi firat min 65-årsdag och hans 70-årsdag. Det har varit mycket firande den senaste månaden med andra ord.
Jag är tacksam över att jag har fått vara tillsammans med denne underbara man i över 40 år. I vått och torrt. Han har kämpat för mitt liv, lärt mig gå igen efter min stroke, han har alltid stått vid min sida. Han är mitt allt. När han såg mig komma från Bokmässan i Göteborg helt slutkörd, sa han "Nästa år följer jag med och hjälper till!" Så blev det och så har det varit i många år. När jag fick idén till
Öppet Hus
hemma hos mig istället för att vara med på Bokmässan i år stöttade han mig.
Han lagar mat och serverar på skrivarkurserna på Färgargården , han städar och fixar, hämtar och lämnar folk vid tåg och flygplats. Han tycker det är lika roligt som jag.
Ända sedan han upptäckte min hemlighet, mina berättelser som jag dolde i skrivbordslådorna, har han trott på mig och mitt författarskap. Utan Jan hade jag inte varit författare idag. Det var han som avslöjade för alla mina vänner att jag var författare. Det var upp till bevis och mitt manus,
Tillbaka till Pompeji
blev antaget av B. Wahlströms och jag gjorde
en dundrande debut
genom att sälja 11.000 exemplar första veckan. Utan Jans tro på mig och mitt författarskap hade det aldrig skett. Han har korrekturläst alla
mina drygt 50 böcker
, kommenterat och gett sitt stöd.
Jag önskar få leva minst 40 år till med min allra käraste make, Jan. Att vi får vara pigga och friska och ha minnet i behåll, att vi får skratta och gråta tillsammans, att vi får fortsätta leva tillsammans ända tills den dag vi drar våra sista andetag.
Tack för att du kom in i mitt liv Jan
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
Igår firade maken och jag att vi varit gifta i 40 år, Rubinbröllop. Det är lång tid. Innan dess har vi firat min 65-årsdag och hans 70-årsdag. Det har varit mycket firande den senaste månaden med andra ord.
Jag är tacksam över att jag har fått vara tillsammans med denne underbara man i över 40 år. I vått och torrt. Han har kämpat för mitt liv, lärt mig gå igen efter min stroke, han har alltid stått vid min sida. Han är mitt allt. När han såg mig komma från Bokmässan i Göteborg helt slutkörd, sa han "Nästa år följer jag med och hjälper till!" Så blev det och så har det varit i många år. När jag fick idén till
Öppet Hus
hemma hos mig istället för att vara med på Bokmässan i år stöttade han mig.Han lagar mat och serverar på skrivarkurserna på Färgargården , han städar och fixar, hämtar och lämnar folk vid tåg och flygplats. Han tycker det är lika roligt som jag.
Ända sedan han upptäckte min hemlighet, mina berättelser som jag dolde i skrivbordslådorna, har han trott på mig och mitt författarskap. Utan Jan hade jag inte varit författare idag. Det var han som avslöjade för alla mina vänner att jag var författare. Det var upp till bevis och mitt manus,
Tillbaka till Pompeji
blev antaget av B. Wahlströms och jag gjorde
en dundrande debut
genom att sälja 11.000 exemplar första veckan. Utan Jans tro på mig och mitt författarskap hade det aldrig skett. Han har korrekturläst alla
mina drygt 50 böcker
, kommenterat och gett sitt stöd.Jag önskar få leva minst 40 år till med min allra käraste make, Jan. Att vi får vara pigga och friska och ha minnet i behåll, att vi får skratta och gråta tillsammans, att vi får fortsätta leva tillsammans ända tills den dag vi drar våra sista andetag.
Tack för att du kom in i mitt liv Jan
Kramisar KimFörfattare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
Ännu en bok färdigskriven
Ännu en bok färdigskriven
Orden sprutar ur mig och fingrarna dansar över tangenterna. Det är helt underbart att ha ett sådant skrivflöde som jag har. Dessutom är allt baserat på fakta, vilket gör att det krävs en hel del research också.
Men nu är alltså en ny bok klar, Pirater och vulkanutbrott på Island , vilken bok i ordningen vet jag faktiskt inte för jag har tappat räkningen. Sedan september har jag skrivit sex böcker. Två av dem har kommit ut. Det innebär att jag har gett ut 52 böcker och har fyra böcker på gång. Minst tre av dem kommer att släppas på mitt Öppet Hus 3-4 augusti här hemma hos mig i Blekinge.
En sak vet jag, det är min 30:e bok om Theo och Ramona .
Istället för att räkna vilken bok i ordningen det är jag har skrivit, kommer jag numera att räkna vilken bok i ordningen det är som blir utgiven. Det blir lättare så.
Många förundras över hur snabbt jag skriver en bok. Men jag är inte ensam om det. Margit Sandemo skrev 3 böcker under 2 veckors semester. Även hon hade en hel del fakta i sina böcker, även om man som läsare kanske inte tänker på det, om man inte är påläst i ämnena.
Mitt knep för att skriva så många böcker på kort tid, om det nu räknas som ett knep, är att inte tänka så mycket, utan bara släppa loss orden. Jag är på plats där händelsen utspelar sig, jag blir personerna jag skriver om och jag är påläst innan jag skriver. Dessutom har jag skrivit faktadelen som mina böcker avslutas med, vilket innebär att jag kan gå in där för att kontrollera fakta när det behövs. Men under själva skrivprocessen skriver jag bara på. Fakta kontrollerar jag när berättelsen är klar.
Den här boken har tagit mig fem veckor att skriva. Men jag har arbetat med den i huvudet sedan september 2017 då idén dök upp när jag var på Island och min förläggare bad mig att skriva om just den här händelsen. Han gav mig även faktaböcker att läsa och det har jag gjort. När vi sedan besökte Hemön och mötte bibliotekarien gav även han mig en faktabok i ämnet. Nu är jag väl insatt i det som har hänt. Det var bara att skriva på.
Nu är boken klar och för första gången på 22 år tänkte jag unna mig lite semester. Det blir bara två veckor, för sedan drar skrivarkurserna igång, sedan är det Öppet Hus i augusti. Därefter börjar föreläsningar och nya böcker.
Vet du, det ska bli spännande att se om jag klarar av att avhålla mig från att skriva under semestern. Mina närmaste vänner som känner mig väl, är mycket tveksamma till att jag klarar det. Vad tror du?
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
Orden sprutar ur mig och fingrarna dansar över tangenterna. Det är helt underbart att ha ett sådant skrivflöde som jag har. Dessutom är allt baserat på fakta, vilket gör att det krävs en hel del research också.Men nu är alltså en ny bok klar, Pirater och vulkanutbrott på Island , vilken bok i ordningen vet jag faktiskt inte för jag har tappat räkningen. Sedan september har jag skrivit sex böcker. Två av dem har kommit ut. Det innebär att jag har gett ut 52 böcker och har fyra böcker på gång. Minst tre av dem kommer att släppas på mitt Öppet Hus 3-4 augusti här hemma hos mig i Blekinge.
En sak vet jag, det är min 30:e bok om Theo och Ramona .
Istället för att räkna vilken bok i ordningen det är jag har skrivit, kommer jag numera att räkna vilken bok i ordningen det är som blir utgiven. Det blir lättare så.
Många förundras över hur snabbt jag skriver en bok. Men jag är inte ensam om det. Margit Sandemo skrev 3 böcker under 2 veckors semester. Även hon hade en hel del fakta i sina böcker, även om man som läsare kanske inte tänker på det, om man inte är påläst i ämnena.
Mitt knep för att skriva så många böcker på kort tid, om det nu räknas som ett knep, är att inte tänka så mycket, utan bara släppa loss orden. Jag är på plats där händelsen utspelar sig, jag blir personerna jag skriver om och jag är påläst innan jag skriver. Dessutom har jag skrivit faktadelen som mina böcker avslutas med, vilket innebär att jag kan gå in där för att kontrollera fakta när det behövs. Men under själva skrivprocessen skriver jag bara på. Fakta kontrollerar jag när berättelsen är klar.
Den här boken har tagit mig fem veckor att skriva. Men jag har arbetat med den i huvudet sedan september 2017 då idén dök upp när jag var på Island och min förläggare bad mig att skriva om just den här händelsen. Han gav mig även faktaböcker att läsa och det har jag gjort. När vi sedan besökte Hemön och mötte bibliotekarien gav även han mig en faktabok i ämnet. Nu är jag väl insatt i det som har hänt. Det var bara att skriva på.
Nu är boken klar och för första gången på 22 år tänkte jag unna mig lite semester. Det blir bara två veckor, för sedan drar skrivarkurserna igång, sedan är det Öppet Hus i augusti. Därefter börjar föreläsningar och nya böcker.
Vet du, det ska bli spännande att se om jag klarar av att avhålla mig från att skriva under semestern. Mina närmaste vänner som känner mig väl, är mycket tveksamma till att jag klarar det. Vad tror du?
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
June 10, 2019
Kooikervalpen Kotten sju månader
Kooikervalpen Kotten sju månader
Imorgon är Kotten sju månader. Han börjar bli stor och har lugnat ner sig en hel del. Men ännu är han nyfiken och går gärna på upptäcktsfärd. Han kan följa en myra hur länge som helst. Han jagar bort skatorna från tomten och har börjat vakta. Här är vi på morgonpromenad. Bit för bit får Kotten upptäcka mina promenadvägar. Den här tyckte han var extra spännande, eftersom vi såg rådjur, harar och tranor.
Kiaras trygga plats när hon vill vara ifred från Kotten. In under trappan går han inte, han vet att det är hennes plats. Men hon lämnar den allt oftare, eftersom Kotten inte är lika intensiv längre.
Det var en mycket varm vecka och vi gick till vatten nästan varje dag. Kotten blir allt modigare. Men än så länge simmar han med tassarna i luften, som du ser på bilden nedan.
....
Kiara älskar vatten lika mycket som Kotten och de har jättekul tillsammans. Bäcken är lång och bred och de vandrar en bra bit bort i den.
Men inte alltför långt bort, för då ropar matte, så hundarna vänder där de vet att gränsen går, för det är trots allt koppeltvång och kopplet åker på så fort hundarna kommer upp ur diket.
.....
När matte kallar blir det full fart på Kotten. Nu är vattnet inte så djupt så han behöver inte simma, utan kan galoppera mot mig.
Blöta smutsiga hundar. En annan baddag. Då gick vi till en sjö, men där blev de så vilda att jag inte hann med att fotografera. Jag hade fullt upp med att hindra Kiara från att simma rakt ut i sjön. Det får bli flexikoppel nästa gång jag släpper dem ner i vattnet där.
Under det här trädet har alla hundarna haft sina favoritplatser, så även Kotten. Det konstiga är att den nya hunden alltid övertar den gamla hundens plats, som sedan inte längre ligger där... Kanske inte så konstigt egentligt, eftersom Kotten samlar alla sina leksaker under trädet och då finns det inte längre så mycket plats för den äldre hunden att ligga där.
Överallt blommar det i trädgården. Kotten har fullt upp med att studera alla bin, humlor och fjärilar. Flugor får han lov att jaga, och myror.
Efter en intensiv jakt på inkräktare på vår 2 tunnland stora tomt, somnar Kotten gott.
Nästa morgon är det nya upptåg, nya blommor att utforska.
Dessutom är Kotten en mycket bra hjälpreda när jag rensar rabatter. När jag gjorde den här rabatten var det mitt på dagen, stekhett och den enda skuggiga platsen var mitt inne bland blommorna som jag höll på att rensa... För Kotten är aldrig långt ifrån mig.
Bus, bus, bus, hela tiden är det bus. Kiara och Kotten har så roligt tillsammans.
Men, som sagt, ibland är det rätt skönt att slippa det där lilla monstret, tänker Kiara och kryper tillbaka in under trappan igen.
Ännu en underbar vecka med Kotten, en stillsam sådan, utan massa upptåg och utflykter. Det har helt enkelt varit för varmt för att vi skulle åka iväg och göra saker tillsammans. Vi har hittat våra badplatser i närheten och Kotten har varit helt nöjd med det.
Jag har varit iväg och lämnat ut 350 böcker efter att ha skapat 350 nya författare på Korpadalsskolan . Varje gång jag ska iväg lägger jag makeup. Då kommer Kotten in i badrummet och lägger sig bredvid mig. Han har lärt sig att när matte sätter färg på ögonfransarna, då tänker hon lämna honom inom kort. Tänk så lättlärd han är.
Ännu en sak Kotten har lärt sig den här veckan är ordet FÄSTING. Husse brukar komma in till oss på förmiddags- och eftermiddagsfika, eller rättare sagt kelstund med Kotten. Den sista veckan har han sagt "Kan du titta om det är en fästing!" Då har jag gått över till soffan och plockat fästingen. Igår när husse sa ordet FÄSTING, flög Kotten upp, hoppade ned från soffan och sprang ut i hallen där han ställde sig och kikade in i rummet. Han tycker inte om att man plockar fästingar. Men de är ju döda, eftersom han har fästingmedel på sig.
Ja, han är sannerligen lättlärd.
Vi tränar varje dag, lydnadsgrunderna. Men vi har även börjat träna lite agility. Kotten flyger över hindren och börjar bli riktigt bra på slalom. Vi tränar även slalom mellan mina ben, det fungerar bra, när jag kommer ihåg hur jag ska göra...
Med en Kooiker i huset har man alltid roligt, så många glada skratt det blir varje dag. Han är en riktig liten guldklimp Kotten.
Kotten 8 veckor.
Läs tidigare inlägg om Kotten, vår nya flockmedlem, en Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten .
En vecka med Kotten .
En vecka utan Tudor två med Kotten .
Kotten, Kiara och Smilla .
Snön ligger lika djup som Kotten är hög .
Kooikervalpen Kotten 13 veckor .
Intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten .
Så mycket folk tyckte Kooikervalpen Kotten .
Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr .
Kooikervalpen Kotten fyra månader .
Kooikervalpen Kotten får nya lekkamrater .
Kooikervalpen Kotten börjar grundkurs på Brukshundsklubben .
Nästan en vecka utan Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten fem månader .
Kooikervalpen Kottens första värmebölja .
Kooikervalpen Kotten testar spår .
Kooikervalpen möter haren .
Kotten på Kooikerträff och Berner Sennenträff .
Kooikervalpen Kotten sex månader .
Kooikervalpen Kotten tar sin första simtur .
Bernersennenträff och simning för Kooikervalpen Kotten .
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
Imorgon är Kotten sju månader. Han börjar bli stor och har lugnat ner sig en hel del. Men ännu är han nyfiken och går gärna på upptäcktsfärd. Han kan följa en myra hur länge som helst. Han jagar bort skatorna från tomten och har börjat vakta. Här är vi på morgonpromenad. Bit för bit får Kotten upptäcka mina promenadvägar. Den här tyckte han var extra spännande, eftersom vi såg rådjur, harar och tranor.
Kiaras trygga plats när hon vill vara ifred från Kotten. In under trappan går han inte, han vet att det är hennes plats. Men hon lämnar den allt oftare, eftersom Kotten inte är lika intensiv längre.
Det var en mycket varm vecka och vi gick till vatten nästan varje dag. Kotten blir allt modigare. Men än så länge simmar han med tassarna i luften, som du ser på bilden nedan. 
....
Kiara älskar vatten lika mycket som Kotten och de har jättekul tillsammans. Bäcken är lång och bred och de vandrar en bra bit bort i den. 
Men inte alltför långt bort, för då ropar matte, så hundarna vänder där de vet att gränsen går, för det är trots allt koppeltvång och kopplet åker på så fort hundarna kommer upp ur diket. 
.....
När matte kallar blir det full fart på Kotten. Nu är vattnet inte så djupt så han behöver inte simma, utan kan galoppera mot mig.
Blöta smutsiga hundar. En annan baddag. Då gick vi till en sjö, men där blev de så vilda att jag inte hann med att fotografera. Jag hade fullt upp med att hindra Kiara från att simma rakt ut i sjön. Det får bli flexikoppel nästa gång jag släpper dem ner i vattnet där.
Under det här trädet har alla hundarna haft sina favoritplatser, så även Kotten. Det konstiga är att den nya hunden alltid övertar den gamla hundens plats, som sedan inte längre ligger där... Kanske inte så konstigt egentligt, eftersom Kotten samlar alla sina leksaker under trädet och då finns det inte längre så mycket plats för den äldre hunden att ligga där.
Överallt blommar det i trädgården. Kotten har fullt upp med att studera alla bin, humlor och fjärilar. Flugor får han lov att jaga, och myror.
Efter en intensiv jakt på inkräktare på vår 2 tunnland stora tomt, somnar Kotten gott.
Nästa morgon är det nya upptåg, nya blommor att utforska.
Dessutom är Kotten en mycket bra hjälpreda när jag rensar rabatter. När jag gjorde den här rabatten var det mitt på dagen, stekhett och den enda skuggiga platsen var mitt inne bland blommorna som jag höll på att rensa... För Kotten är aldrig långt ifrån mig.
Bus, bus, bus, hela tiden är det bus. Kiara och Kotten har så roligt tillsammans.
Men, som sagt, ibland är det rätt skönt att slippa det där lilla monstret, tänker Kiara och kryper tillbaka in under trappan igen.Ännu en underbar vecka med Kotten, en stillsam sådan, utan massa upptåg och utflykter. Det har helt enkelt varit för varmt för att vi skulle åka iväg och göra saker tillsammans. Vi har hittat våra badplatser i närheten och Kotten har varit helt nöjd med det.
Jag har varit iväg och lämnat ut 350 böcker efter att ha skapat 350 nya författare på Korpadalsskolan . Varje gång jag ska iväg lägger jag makeup. Då kommer Kotten in i badrummet och lägger sig bredvid mig. Han har lärt sig att när matte sätter färg på ögonfransarna, då tänker hon lämna honom inom kort. Tänk så lättlärd han är.
Ännu en sak Kotten har lärt sig den här veckan är ordet FÄSTING. Husse brukar komma in till oss på förmiddags- och eftermiddagsfika, eller rättare sagt kelstund med Kotten. Den sista veckan har han sagt "Kan du titta om det är en fästing!" Då har jag gått över till soffan och plockat fästingen. Igår när husse sa ordet FÄSTING, flög Kotten upp, hoppade ned från soffan och sprang ut i hallen där han ställde sig och kikade in i rummet. Han tycker inte om att man plockar fästingar. Men de är ju döda, eftersom han har fästingmedel på sig.
Ja, han är sannerligen lättlärd.
Vi tränar varje dag, lydnadsgrunderna. Men vi har även börjat träna lite agility. Kotten flyger över hindren och börjar bli riktigt bra på slalom. Vi tränar även slalom mellan mina ben, det fungerar bra, när jag kommer ihåg hur jag ska göra...
Med en Kooiker i huset har man alltid roligt, så många glada skratt det blir varje dag. Han är en riktig liten guldklimp Kotten.
Kotten 8 veckor.Läs tidigare inlägg om Kotten, vår nya flockmedlem, en Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten .
En vecka med Kotten .
En vecka utan Tudor två med Kotten .
Kotten, Kiara och Smilla .
Snön ligger lika djup som Kotten är hög .
Kooikervalpen Kotten 13 veckor .
Intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten .
Så mycket folk tyckte Kooikervalpen Kotten .
Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr .
Kooikervalpen Kotten fyra månader .
Kooikervalpen Kotten får nya lekkamrater .
Kooikervalpen Kotten börjar grundkurs på Brukshundsklubben .
Nästan en vecka utan Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten fem månader .
Kooikervalpen Kottens första värmebölja .
Kooikervalpen Kotten testar spår .
Kooikervalpen möter haren .
Kotten på Kooikerträff och Berner Sennenträff .
Kooikervalpen Kotten sex månader .
Kooikervalpen Kotten tar sin första simtur .
Bernersennenträff och simning för Kooikervalpen Kotten .
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
June 9, 2019
Kimselius har skapat 350 nya författare
Kimselius har skapat 350 nya författare
Visst är det fantastiskt, att på mindre än ett år ha skapat 350 nya författare.
Det har fungerat tack vare Korpadalsskolans engagerade elever och lärare.
I augusti höll jag min första föreläsning på skolan, den skulle följas av många fler. Jag berättade om mitt författarskap, om mina böcker och om hur jag gör mina böcker. Därefter återkom jag med jämna mellanrum för att få igång dem att skriva, lägga mer "kött på benet", korrekturläsning, berätta hur en bok blir till och hur deras bok hade blivit till.
Till slut var det dags för slutresultatet. Jan hade lagt in alla texter och bilder, jag och lärarna hade korrekturläst, efter att eleverna hade fått korrekturläsa varandras texter. Jan skötte kontakterna med tryckeriet och rätt som det var stod vi där med 550 böcker till Korpadalsskolan, á 1 kg/styck.
"Jag borde ha sagt att de skulle skickas direkt till skolan", sa Jan.
Men det löste sig, Sofie Andersson, med maken Magnus, kom och hämtade alla böckerna. I skolan väntade lärare för att hjälpa dem lasta av. Kotten trodde vi skulle åka iväg, så han såg till att vara med på ett hörn och be om att få följa med.
Dagen då eleverna skulle få sina egna exemplar var en strålande sommardag. Radio, BLT och Sydöstran ville gärna dela nyheten med oss. Vid niotiden satt jag, Sofie Andersson och två elever bänkade i rektorns rum och väntade på telefonsamtalen, som inte kom. Vi såg ängsligt på varandra. Jag tittade om jag hade täckning, jodå. Till slut ringde Daniel från Sveriges Radio P4 Blekinge. Han hade försökt ringa mig på messenger först, men det har jag inte i min mobil. Därav fördröjningen. Men till slut gick allt bra. Barnen hade varit nervösa, men de skötte sig jättebra.
När vi varit i sändning skyndade vi ut på skolgården, där Sofie Andersson berättade lite om hur projektet med boken
Korpadalsskolan skriver 2019
hade börjat. Innan dess hade jag blivit intervjuad av Sydöstrans reporter Henrik. Du kan se artikeln längre ner.
Jag berättade hur nöjd jag var med eleverna och deras berättelse, sedan läste jag två berättelser, en från första klass och en från femte klass.
Det var mycket välordnat vid utdelningen av böckerna. Bokvagnar hade körts ut medan jag läste den sista avslutande berättelsen. Skyltar som talade om vilken klass det gällde satt vid varje vagn och eleverna ställde sig lugnt och städat i kö för att få sitt exemplar.
De var oerhört stolta. Tänk att få en bok där man själv är författare till en berättelse...
Att de dessutom hade specialtillverkade namnskyltar för dagen gjorde inte saken sämre. Där stod vad de hette, att de var författare och vilken berättelse de hade skrivit. Jag fick också en sådan namnbricka, även om jag inte medverkade i boken, men författare är jag ju.
Det var så härligt att se eleverna skynda iväg till sin egen lilla vrå på skolgården för att sätta sig och leta upp sin berättelse, bläddra i boken och läsa. Vilken lycka!
BLT:s tidningsartikel
Syöstrans tidningsartikel.
Att få följa eleverna från skolstart i augusti till veckan före skolavslutningen, det är något jag aldrig har gjort tidigare, men gärna gör om. Det var så roligt att få vara med om att skapa 350 nya författare. För det var många som hade skrivit betydligt fler än den A-4-sida de fick skriva. En flicka hade skrivit 45 sidor och varit uppe halva natten. Hon blev väldigt besviken. Men jag tror nog inte hon lägger författarplanerna på is för det, utan fortsätter skriva.
Hoppas att jag någon gång i framtiden får vara med om något liknande projekt. För vad jag vet är det unikt att samtliga elever på skolan, från Förskoleklasserna till sjätte klass medverkar i en och samma bok. Eller vad tror du?
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
Visst är det fantastiskt, att på mindre än ett år ha skapat 350 nya författare.
Det har fungerat tack vare Korpadalsskolans engagerade elever och lärare.
I augusti höll jag min första föreläsning på skolan, den skulle följas av många fler. Jag berättade om mitt författarskap, om mina böcker och om hur jag gör mina böcker. Därefter återkom jag med jämna mellanrum för att få igång dem att skriva, lägga mer "kött på benet", korrekturläsning, berätta hur en bok blir till och hur deras bok hade blivit till.
Till slut var det dags för slutresultatet. Jan hade lagt in alla texter och bilder, jag och lärarna hade korrekturläst, efter att eleverna hade fått korrekturläsa varandras texter. Jan skötte kontakterna med tryckeriet och rätt som det var stod vi där med 550 böcker till Korpadalsskolan, á 1 kg/styck."Jag borde ha sagt att de skulle skickas direkt till skolan", sa Jan.
Men det löste sig, Sofie Andersson, med maken Magnus, kom och hämtade alla böckerna. I skolan väntade lärare för att hjälpa dem lasta av. Kotten trodde vi skulle åka iväg, så han såg till att vara med på ett hörn och be om att få följa med.
Dagen då eleverna skulle få sina egna exemplar var en strålande sommardag. Radio, BLT och Sydöstran ville gärna dela nyheten med oss. Vid niotiden satt jag, Sofie Andersson och två elever bänkade i rektorns rum och väntade på telefonsamtalen, som inte kom. Vi såg ängsligt på varandra. Jag tittade om jag hade täckning, jodå. Till slut ringde Daniel från Sveriges Radio P4 Blekinge. Han hade försökt ringa mig på messenger först, men det har jag inte i min mobil. Därav fördröjningen. Men till slut gick allt bra. Barnen hade varit nervösa, men de skötte sig jättebra.
När vi varit i sändning skyndade vi ut på skolgården, där Sofie Andersson berättade lite om hur projektet med boken
Korpadalsskolan skriver 2019
hade börjat. Innan dess hade jag blivit intervjuad av Sydöstrans reporter Henrik. Du kan se artikeln längre ner.Jag berättade hur nöjd jag var med eleverna och deras berättelse, sedan läste jag två berättelser, en från första klass och en från femte klass.
Det var mycket välordnat vid utdelningen av böckerna. Bokvagnar hade körts ut medan jag läste den sista avslutande berättelsen. Skyltar som talade om vilken klass det gällde satt vid varje vagn och eleverna ställde sig lugnt och städat i kö för att få sitt exemplar.
De var oerhört stolta. Tänk att få en bok där man själv är författare till en berättelse...
Att de dessutom hade specialtillverkade namnskyltar för dagen gjorde inte saken sämre. Där stod vad de hette, att de var författare och vilken berättelse de hade skrivit. Jag fick också en sådan namnbricka, även om jag inte medverkade i boken, men författare är jag ju.Det var så härligt att se eleverna skynda iväg till sin egen lilla vrå på skolgården för att sätta sig och leta upp sin berättelse, bläddra i boken och läsa. Vilken lycka!
BLT:s tidningsartikel
Syöstrans tidningsartikel.Att få följa eleverna från skolstart i augusti till veckan före skolavslutningen, det är något jag aldrig har gjort tidigare, men gärna gör om. Det var så roligt att få vara med om att skapa 350 nya författare. För det var många som hade skrivit betydligt fler än den A-4-sida de fick skriva. En flicka hade skrivit 45 sidor och varit uppe halva natten. Hon blev väldigt besviken. Men jag tror nog inte hon lägger författarplanerna på is för det, utan fortsätter skriva.
Hoppas att jag någon gång i framtiden får vara med om något liknande projekt. För vad jag vet är det unikt att samtliga elever på skolan, från Förskoleklasserna till sjätte klass medverkar i en och samma bok. Eller vad tror du?
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
