Kim M. Kimselius's Blog, page 52
July 1, 2019
Att recensera böcker
Att recensera böcker
Att läsa och recensera andras böcker är ett stort ansvar och något jag tar på allvar. Även om jag inte tillhör dem som skriver superlånga recensioner, läser jag alltid recensionsböckerna från pärm till pärm. Någon har tagit sig tid att skriva dem, samt skickat dem till mig, jag tar mig tid att läsa dem.
Ibland kanske författare tycker att jag har skrivit futtigt lite text om deras bok, det beror oftast på att jag helt enkelt inte har något mer att säga om boken.
Jag skriver vad jag tycker, ett helhetsintryck efter att jag läst från första till sista orden och alla ord däremellan. Därefter lägger jag oftast upp baksidestexten. Det är ju förlaget som har skrivit den och tycker att den berättar det mesta om boken. Men ibland tycker jag att baksidestexten avslöjar för mycket, då berättar jag med egna ord.
Men så finns det de böcker som fångar mig så mycket att jag helt enkelt inte har nog ord att beskriva hur mycket jag tycker om dem.
Läsarna har lärt sig förstå mina recensioner. "Den där boken tyckte du visst extra mycket om?" kan jag få som kommentar i ett mejl. Och det stämmer alltid.
Alla recensionsböcker är inte bra, en del är hyfsade, andra håller bra kvalité, sedan finns det de böcker jag älskar. Men jag läser de alla från pärm till pärm, oavsett vad jag tycker om dem, bara så att du vet.
Det här tar otroligt mycket tid och energi. Därför tackar jag numera nej till alla recensionsböcker. Jag vill inte såra folk och göra dem ledsna genom att såga deras bok om den inte håller. Dessutom har bördan av recensionshögarna blivit alltför betungande för mig. Jag läser inte lika mycket längre sedan pappa dog. Jag har liksom ingen ro i kroppen att sitta still för att läsa. Jag lyssnar på böcker när jag jobbar i trädgården eller är ute med hundarna. Läsningen är något jag måste tvinga mig till. Något jag gör just nu när jag har semester. Jag vill att recensionshögarna ska minska och till slut vara borta.
När jag började blogga om böcker tyckte jag det var roligt att få en "gratis" bok, utan att inse att den inte alls var gratis. Den kostade mig timmar av läsning och sedan tid att blogga om den. Jag har lärt mig att ingenting är gratis här i livet och tid är värdefullare än något annat.
Ibland kan jag få en känsla av att någon som recenserat mina böcker inte har läst boken från pärm till pärm och jag vet att så är fallet ibland. En gång var det en lektör för BTJ som berättade att personen inte tog sig tid att läsa hela boken, det var ju så dåligt betalt. Därför läste lektören lite i början, lite i mitten och slutet, sedan skrev de en recension.
Även om jag tidigare alltid har läst böcker från pärm till pärm när jag ska recensera dem, bestämde jag mig där och då att aldrig göra på samma sätt. Och det löftet till mig själv har jag hållit.
Om du recenserar böcker hoppas jag att du tar dig tid att läsa hela boken för att skriva omdöme om den. Oavsett om det är bara någon mening, eller en lång berättelse. Det viktigaste är att du har läst hela boken, annars kan du inte ge den en rättvis bedömning.
Men som sagt, jag tar inte längre emot några recensionsböcker. Med andra ord, från och med nu läser jag inga böcker du skickar till mig. Jag har inte hittat tillbaka till läsglädjen helt enkelt. Jag tycker det är betydligt roligare att skriva egna berättelser.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
Att läsa och recensera andras böcker är ett stort ansvar och något jag tar på allvar. Även om jag inte tillhör dem som skriver superlånga recensioner, läser jag alltid recensionsböckerna från pärm till pärm. Någon har tagit sig tid att skriva dem, samt skickat dem till mig, jag tar mig tid att läsa dem.Ibland kanske författare tycker att jag har skrivit futtigt lite text om deras bok, det beror oftast på att jag helt enkelt inte har något mer att säga om boken.
Jag skriver vad jag tycker, ett helhetsintryck efter att jag läst från första till sista orden och alla ord däremellan. Därefter lägger jag oftast upp baksidestexten. Det är ju förlaget som har skrivit den och tycker att den berättar det mesta om boken. Men ibland tycker jag att baksidestexten avslöjar för mycket, då berättar jag med egna ord.
Men så finns det de böcker som fångar mig så mycket att jag helt enkelt inte har nog ord att beskriva hur mycket jag tycker om dem.
Läsarna har lärt sig förstå mina recensioner. "Den där boken tyckte du visst extra mycket om?" kan jag få som kommentar i ett mejl. Och det stämmer alltid.
Alla recensionsböcker är inte bra, en del är hyfsade, andra håller bra kvalité, sedan finns det de böcker jag älskar. Men jag läser de alla från pärm till pärm, oavsett vad jag tycker om dem, bara så att du vet.
Det här tar otroligt mycket tid och energi. Därför tackar jag numera nej till alla recensionsböcker. Jag vill inte såra folk och göra dem ledsna genom att såga deras bok om den inte håller. Dessutom har bördan av recensionshögarna blivit alltför betungande för mig. Jag läser inte lika mycket längre sedan pappa dog. Jag har liksom ingen ro i kroppen att sitta still för att läsa. Jag lyssnar på böcker när jag jobbar i trädgården eller är ute med hundarna. Läsningen är något jag måste tvinga mig till. Något jag gör just nu när jag har semester. Jag vill att recensionshögarna ska minska och till slut vara borta.
När jag började blogga om böcker tyckte jag det var roligt att få en "gratis" bok, utan att inse att den inte alls var gratis. Den kostade mig timmar av läsning och sedan tid att blogga om den. Jag har lärt mig att ingenting är gratis här i livet och tid är värdefullare än något annat.
Ibland kan jag få en känsla av att någon som recenserat mina böcker inte har läst boken från pärm till pärm och jag vet att så är fallet ibland. En gång var det en lektör för BTJ som berättade att personen inte tog sig tid att läsa hela boken, det var ju så dåligt betalt. Därför läste lektören lite i början, lite i mitten och slutet, sedan skrev de en recension.
Även om jag tidigare alltid har läst böcker från pärm till pärm när jag ska recensera dem, bestämde jag mig där och då att aldrig göra på samma sätt. Och det löftet till mig själv har jag hållit.
Om du recenserar böcker hoppas jag att du tar dig tid att läsa hela boken för att skriva omdöme om den. Oavsett om det är bara någon mening, eller en lång berättelse. Det viktigaste är att du har läst hela boken, annars kan du inte ge den en rättvis bedömning.
Men som sagt, jag tar inte längre emot några recensionsböcker. Med andra ord, från och med nu läser jag inga böcker du skickar till mig. Jag har inte hittat tillbaka till läsglädjen helt enkelt. Jag tycker det är betydligt roligare att skriva egna berättelser.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
Kooikerhunden Kottens första besök i Skrivarstugan
Kooikerhunden Kottens första besök i Skrivarstugan
Den här veckan fick Kotten följa med till Skrivarstugan i Skåne för första gången. Vi valde årets varmaste dag (hittills). Det var 32 grader varmt. Men det hindrade inte Kotten för att ge sig ut på upptäcktsfärd.
Skrivarstugan ligger mitt i en kohage/fårhage. Det är fårstängsel runt hela hagen och hundarna kan springa lösa där så länge korna inte finns i hagen. Kotten och Kiara njöt av alla lukterna och rusade omkring för att markera att de var på plats.
Till slut fick värmen Kiara att ta sig in i stugan där det bara var +18 grader. Kotten och jag satt en stund i skuggan utanför, men fick ge upp till slut på grund av alla mygg. Det var vindstilla.
Jag har ingen direkt trädgård runt skrivarstugan, bara en bit gräsmatta och vildsådda blommor, som digitalisen. Humlorna älskar de blommorna.
Varenda millimeter av tomten skulle gås igenom och kissas över enligt Kotten.
Efter ett tag drog Kiara sig tillbaka i skuggan.
Kotten fortsatte undersöka sitt nya revir.
Men till slut blev värmen övermäktig även honom och han drog sig tillbaka till skuggan.
Vi besökte en av grannarna. De hade sina två hundar med sig och Kiara drog sig undan i skuggan.
Jag hade läst recensionbok hela dagen och glömt av tiden. När Kotten tjatade och tjatade på mig, funderade jag inte över varför han gjorde det. Kelade bara en liten stund. Han blev nöjd och fortsatte leken.
Leken varvades med en stund i skuggan, drickpauser, lek, vila i skuggan, lek, drickpauser...
De hade verkligen roligt de båda två, nästan jämnåriga hundarna.
Tillbaka i stugan upptäckte jag att klockan var halv åtta på kvällen. Inte undra på att Kotten hade tjatat på mig. Han brukar få mat vid femtiden. Efter måltiden la sig Kiara till ro på alla hundars favoritplats. Yttertrappan av sten.
Nästa dag var jag tillbaka i Blekinge. Mycket på grund av att jag hade glömt sladden till datorn och inte kunde ladda den. Men det gjorde också att jag verkligen kunde koppla bort allting och bara vara. Den här synen var den första som mötte mig när jag klev ur bilen. Jag tappade nästan andan av glädje över att få bo i det här paradiset.
Vi fick fint besök av Heike på Kolshults Ponnybus. Hon kom för att hämta mig på en åktur. Men jag vågade helt enkelt inte, jag är ju allergisk mot hästar och den dagen var min astma värre än vanligt. Kotten stod och skällde på hästarna först, sedan studerade han dem intensivt.
Överallt på tomten blommar det, rosor, träd, buskar.
En av de bästa rosor jag har planterat är Honungsrosen. Den startar som en gul knopp, blir en gul blomma och övergår till att bli vit när den slagit ut helt. Den har en bedövande doft. Humlorna älskar den och det surras för fullt när jag passerar rosorna.
Efter en veckas semester, nåja, jag har jobbat med att läsa inlagor, korrekturläsa och gå igenom mejl, samt läsa recensionsböcker... Men i alla fall, efter en vecka då jag inte har haft någon press på mig känns det alldeles underbart.
Jag fick besök av ett filmteam. Mats Harrysson ska göra en film om Kolshult och människorna där. Han filmade och intervjuade mig, sedan gick han runt i trädgården och fotograferade blomsterprakten.
....
Även i Blekinge var det varmt. Jag tog med hundarna till en sjö i skogen. Den här lilla dammen, som det egentligen är, har alla mina hundar besökt. Min Namie älskade att bada. När hon fick tumör på halsen som hotade att kväva henne, var det sista hon fick göra innan vi åkte till veterinären för avlivningen, att ta sig ett dopp i den här dammen.
Kotten blev lite överraskad över att det plötsligt blev så djupt. Han sprattlar intensivt med frambenen, medan Kiara oroligt tittar på honom.
Men han kom upp på grundare områden och kunde springa upp till mig och Kiara.
Här ser du glädjen hos hundarna när de får bada i dammen för första gången.
....
Älskar den här rosen.
Jag älskar verkligen rosor, ska försöka vara bättre på att sköta om dem. Något jag har gjort med dem som är vackrast i år. Men det finns några som behöver lite extra skötsel. Jag har några dagar kvar av semestern innan
skrivarkurserna
börjar, den tiden tänker jag ägna åt rosorna och åt att läsa recensionsböcker.
Tomaterna prunkar. De på övre bilden är de tomater som frös sönder för mig i våras. Jag ställde förhoppningsfullt in dem i växthuset och pratade med dem flera gånger om dagen. Till slut började det komma upp nya blad ur jorden. Se hur stora de har blivit!Tomaterna heter 100/1000. Det är första gången jag odlar den här sorten och det är spännande att se vad det blir av dem.
I växthuset växer det för fullt. Vi har redan ätit en hel del tomater och gurkor. Paprikorna börjar komma, precis som chilin. Physalisen börjar bära frukter.
Många kallar den här lampan för en "Narnialampa". Du har väl läst din Narnia?
Kotten tycker inte om att ha halsband på sig.
En annan sak som han inte tycker om är att åka bil. Varje gång vi ska göra det spelar han död, i förhoppning om att vi ska lämna honom hemma, men ack vad han bedrar sig. Jag lyfter upp honom och stoppar in honom i bilen. När vi ska åka hem från det vi har varit iväg på hoppar han alltid upp i bilen själv, eftersom han vet att vi ska åka hem. Smart kille det där.
Just nu ligger Kotten i sitt lilla hus och Kiara ligger bakom stolen. När jag skickat iväg det här blogginlägget ska jag gå ut och rensa i rabatterna igen. Nej, förresten, jag har MASSOR av jordgubbar att ta hand om och frysa ner. Jag har att göra inne ett tag till.
Ha en fortsatt fin dag!
Läs tidigare inlägg om Kotten, vår nya flockmedlem, en Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten .
En vecka med Kotten .
En vecka utan Tudor två med Kotten .
Kotten, Kiara och Smilla .
Snön ligger lika djup som Kotten är hög .
Kooikervalpen Kotten 13 veckor .
Intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten .
Så mycket folk tyckte Kooikervalpen Kotten .
Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr .
Kooikervalpen Kotten fyra månader .
Kooikervalpen Kotten får nya lekkamrater .
Kooikervalpen Kotten börjar grundkurs på Brukshundsklubben .
Nästan en vecka utan Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten fem månader .
Kooikervalpen Kottens första värmebölja .
Kooikervalpen Kotten testar spår .
Kooikervalpen möter haren .
Kotten på Kooikerträff och Berner Sennenträff .
Kooikervalpen Kotten sex månader .
Kooikervalpen Kotten tar sin första simtur .
Bernersennenträff och simning för Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten 7 månader .
Kooikervalpen Kotten en sakletare .
Utställningsträning för Kooikerhunden Kotten .
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
Den här veckan fick Kotten följa med till Skrivarstugan i Skåne för första gången. Vi valde årets varmaste dag (hittills). Det var 32 grader varmt. Men det hindrade inte Kotten för att ge sig ut på upptäcktsfärd.
Skrivarstugan ligger mitt i en kohage/fårhage. Det är fårstängsel runt hela hagen och hundarna kan springa lösa där så länge korna inte finns i hagen. Kotten och Kiara njöt av alla lukterna och rusade omkring för att markera att de var på plats.
Till slut fick värmen Kiara att ta sig in i stugan där det bara var +18 grader. Kotten och jag satt en stund i skuggan utanför, men fick ge upp till slut på grund av alla mygg. Det var vindstilla.
Jag har ingen direkt trädgård runt skrivarstugan, bara en bit gräsmatta och vildsådda blommor, som digitalisen. Humlorna älskar de blommorna.
Varenda millimeter av tomten skulle gås igenom och kissas över enligt Kotten.
Efter ett tag drog Kiara sig tillbaka i skuggan.
Kotten fortsatte undersöka sitt nya revir.
Men till slut blev värmen övermäktig även honom och han drog sig tillbaka till skuggan.
Vi besökte en av grannarna. De hade sina två hundar med sig och Kiara drog sig undan i skuggan.
Jag hade läst recensionbok hela dagen och glömt av tiden. När Kotten tjatade och tjatade på mig, funderade jag inte över varför han gjorde det. Kelade bara en liten stund. Han blev nöjd och fortsatte leken.
Leken varvades med en stund i skuggan, drickpauser, lek, vila i skuggan, lek, drickpauser... 
De hade verkligen roligt de båda två, nästan jämnåriga hundarna.
Tillbaka i stugan upptäckte jag att klockan var halv åtta på kvällen. Inte undra på att Kotten hade tjatat på mig. Han brukar få mat vid femtiden. Efter måltiden la sig Kiara till ro på alla hundars favoritplats. Yttertrappan av sten.
Nästa dag var jag tillbaka i Blekinge. Mycket på grund av att jag hade glömt sladden till datorn och inte kunde ladda den. Men det gjorde också att jag verkligen kunde koppla bort allting och bara vara. Den här synen var den första som mötte mig när jag klev ur bilen. Jag tappade nästan andan av glädje över att få bo i det här paradiset.
Vi fick fint besök av Heike på Kolshults Ponnybus. Hon kom för att hämta mig på en åktur. Men jag vågade helt enkelt inte, jag är ju allergisk mot hästar och den dagen var min astma värre än vanligt. Kotten stod och skällde på hästarna först, sedan studerade han dem intensivt.
Överallt på tomten blommar det, rosor, träd, buskar.
En av de bästa rosor jag har planterat är Honungsrosen. Den startar som en gul knopp, blir en gul blomma och övergår till att bli vit när den slagit ut helt. Den har en bedövande doft. Humlorna älskar den och det surras för fullt när jag passerar rosorna.
Efter en veckas semester, nåja, jag har jobbat med att läsa inlagor, korrekturläsa och gå igenom mejl, samt läsa recensionsböcker... Men i alla fall, efter en vecka då jag inte har haft någon press på mig känns det alldeles underbart.
Jag fick besök av ett filmteam. Mats Harrysson ska göra en film om Kolshult och människorna där. Han filmade och intervjuade mig, sedan gick han runt i trädgården och fotograferade blomsterprakten.
....
Även i Blekinge var det varmt. Jag tog med hundarna till en sjö i skogen. Den här lilla dammen, som det egentligen är, har alla mina hundar besökt. Min Namie älskade att bada. När hon fick tumör på halsen som hotade att kväva henne, var det sista hon fick göra innan vi åkte till veterinären för avlivningen, att ta sig ett dopp i den här dammen.
Kotten blev lite överraskad över att det plötsligt blev så djupt. Han sprattlar intensivt med frambenen, medan Kiara oroligt tittar på honom.
Men han kom upp på grundare områden och kunde springa upp till mig och Kiara.
Här ser du glädjen hos hundarna när de får bada i dammen för första gången.
....
Älskar den här rosen.
Jag älskar verkligen rosor, ska försöka vara bättre på att sköta om dem. Något jag har gjort med dem som är vackrast i år. Men det finns några som behöver lite extra skötsel. Jag har några dagar kvar av semestern innan
skrivarkurserna
börjar, den tiden tänker jag ägna åt rosorna och åt att läsa recensionsböcker.
Tomaterna prunkar. De på övre bilden är de tomater som frös sönder för mig i våras. Jag ställde förhoppningsfullt in dem i växthuset och pratade med dem flera gånger om dagen. Till slut började det komma upp nya blad ur jorden. Se hur stora de har blivit!Tomaterna heter 100/1000. Det är första gången jag odlar den här sorten och det är spännande att se vad det blir av dem.
I växthuset växer det för fullt. Vi har redan ätit en hel del tomater och gurkor. Paprikorna börjar komma, precis som chilin. Physalisen börjar bära frukter.
Många kallar den här lampan för en "Narnialampa". Du har väl läst din Narnia?
Kotten tycker inte om att ha halsband på sig.
En annan sak som han inte tycker om är att åka bil. Varje gång vi ska göra det spelar han död, i förhoppning om att vi ska lämna honom hemma, men ack vad han bedrar sig. Jag lyfter upp honom och stoppar in honom i bilen. När vi ska åka hem från det vi har varit iväg på hoppar han alltid upp i bilen själv, eftersom han vet att vi ska åka hem. Smart kille det där.Just nu ligger Kotten i sitt lilla hus och Kiara ligger bakom stolen. När jag skickat iväg det här blogginlägget ska jag gå ut och rensa i rabatterna igen. Nej, förresten, jag har MASSOR av jordgubbar att ta hand om och frysa ner. Jag har att göra inne ett tag till.
Ha en fortsatt fin dag!
Läs tidigare inlägg om Kotten, vår nya flockmedlem, en Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten .
En vecka med Kotten .
En vecka utan Tudor två med Kotten .
Kotten, Kiara och Smilla .
Snön ligger lika djup som Kotten är hög .
Kooikervalpen Kotten 13 veckor .
Intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten .
Så mycket folk tyckte Kooikervalpen Kotten .
Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr .
Kooikervalpen Kotten fyra månader .
Kooikervalpen Kotten får nya lekkamrater .
Kooikervalpen Kotten börjar grundkurs på Brukshundsklubben .
Nästan en vecka utan Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten fem månader .
Kooikervalpen Kottens första värmebölja .
Kooikervalpen Kotten testar spår .
Kooikervalpen möter haren .
Kotten på Kooikerträff och Berner Sennenträff .
Kooikervalpen Kotten sex månader .
Kooikervalpen Kotten tar sin första simtur .
Bernersennenträff och simning för Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten 7 månader .
Kooikervalpen Kotten en sakletare .
Utställningsträning för Kooikerhunden Kotten .
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
June 30, 2019
Äntligen! Nu skriver jag av Christina Gustavson
Äntligen! Nu skriver jag av Christina Gustavson
Det här är en skrivkurs i bokform för seniorer.
I tolv kursbrev, med vidhängande övningar, lotsar författaren den okunniga genom skrivandets alla processer, från första idé till färdig berättelse.
Boken är liten och tunn, endast 48 sidor. Kanske lagom att ta sig igenom för någon som är äldre. Jag tror den här boken kan inspirera seniorer till att skriva.
Ja, just det - du skriver din bok. Inte vilken bok som helst, utan en bok där just du är författaren.
Drömmer du om att skriva men vet inte riktigt hur du ska göra? Eller tror du att du inte kan? Men vet du - kan du läsa så kan du skriva!
Det här är en skrivkurs i bokform. Den ger dig tips och förslag som hjälper dig att komma i gång och att hitta fram till just din bokidé.
Bokens övningar ger dig inspiration och leder dig steg för steg framåt i arbetet med att skriva din första bok.
Alla har inte en dator - om du vill kan du skriva för hand. I boken får du mer information om detta.
Christina Gustavson är en etablerad författare med flera utgivna fackböcker och deckare på olika förlag.
Den får tre stjärnor av fem möjliga
Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris , Bokus, Akademibokhandeln .
För fler boktips kika in på Kimselius Boktips här på bloggen.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
Det här är en skrivkurs i bokform för seniorer.I tolv kursbrev, med vidhängande övningar, lotsar författaren den okunniga genom skrivandets alla processer, från första idé till färdig berättelse.
Boken är liten och tunn, endast 48 sidor. Kanske lagom att ta sig igenom för någon som är äldre. Jag tror den här boken kan inspirera seniorer till att skriva.
Ja, just det - du skriver din bok. Inte vilken bok som helst, utan en bok där just du är författaren.
Drömmer du om att skriva men vet inte riktigt hur du ska göra? Eller tror du att du inte kan? Men vet du - kan du läsa så kan du skriva!
Det här är en skrivkurs i bokform. Den ger dig tips och förslag som hjälper dig att komma i gång och att hitta fram till just din bokidé.
Bokens övningar ger dig inspiration och leder dig steg för steg framåt i arbetet med att skriva din första bok.
Alla har inte en dator - om du vill kan du skriva för hand. I boken får du mer information om detta.
Christina Gustavson är en etablerad författare med flera utgivna fackböcker och deckare på olika förlag.
Den får tre stjärnor av fem möjliga Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris , Bokus, Akademibokhandeln .
För fler boktips kika in på Kimselius Boktips här på bloggen.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
June 29, 2019
Stella och kyrkogården av Jerker Hultén
Stella och kyrkogården av Jerker Hultén
Efter att ha läst alla
Jerker Hulténs fantasyböcker
, eller rättare sagt slukat dem, blev jag glatt överraskad när jag läste Stella och kyrkogården. Även det en bok som inte gick att lägga ifrån sig.
En enda negativ sak: många gånger var meningar alldeles för långa. Redan i första stycket hakade jag upp mig och kände mig lite besviken, rädd för att författaren inte hade lyckats den här gången. Men ack vad jag bedrog mig.
Jerker Hultén fortsatte i en rafflande fart att hålla mig fången. Han skildrar skickligt tonåringen Stella, som olovandes lånar mammas röda regnrock och genom det dör. En död som var ämnad för hennes mamma. Stella förstår inte att hon har blivit ett spöke. Det är först när hon står i kö för att komma in på kyrkogården som hon inser att hon faktiskt är död.
På kyrkogården möter hon många olika spöken. Välskildrade karaktärer som författaren levandegör alldeles förträffligt. Jerker Hultén målar även upp kyrkogården med ord och får mig att känna det som om jag är där. Det är en ryslig, mycket otäck kyrkogård. Men tack vare att författaren har både läskiga och roliga karaktärer känns boken inte alltför skrämmande.
Stella inser att någon är ute efter att mörda hennes mamma och vill varna henne. Men är man död kan man inte lämna kyrkogården, eller?
Jag älskade verkligen den här boken. Ryckte åt mig den i sista stund när jag skulle till skrivarstugan . Där lade jag mig i skuggan i en solstol i en temperatur av +32 grader, sedan läste jag. Hettan kändes uthärdlig när kylan från kyrkogården kom krypande. Jag var inte medveten om att tiden gick, jag läste och läste och läste. Tack och lov för värmen, för hundarna pockade inte på någon promenad, eller uppmärksamhet. Jag kunde ostörd läsa boken från pärm till pärm.
Tyvärr är ju Stella död, så det blir sannolikt inte någon mer bok om henne. Men jag hoppas att Jerker Hultén fortsätter skriva fristående spännande böcker. Jag kommer definitivt att fortsätta läsa ALLT han skriver. Jerker Hultén är en författare som har förmågan att fånga läsaren från första till sista raden. Läs boken!
Den får fem stjärnor av fem möjliga
Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris , Bokus, Akademibokhandeln eller Storytel .
För fler boktips kika in på Kimselius Boktips här på bloggen.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
Efter att ha läst alla
Jerker Hulténs fantasyböcker
, eller rättare sagt slukat dem, blev jag glatt överraskad när jag läste Stella och kyrkogården. Även det en bok som inte gick att lägga ifrån sig.En enda negativ sak: många gånger var meningar alldeles för långa. Redan i första stycket hakade jag upp mig och kände mig lite besviken, rädd för att författaren inte hade lyckats den här gången. Men ack vad jag bedrog mig.
Jerker Hultén fortsatte i en rafflande fart att hålla mig fången. Han skildrar skickligt tonåringen Stella, som olovandes lånar mammas röda regnrock och genom det dör. En död som var ämnad för hennes mamma. Stella förstår inte att hon har blivit ett spöke. Det är först när hon står i kö för att komma in på kyrkogården som hon inser att hon faktiskt är död.
På kyrkogården möter hon många olika spöken. Välskildrade karaktärer som författaren levandegör alldeles förträffligt. Jerker Hultén målar även upp kyrkogården med ord och får mig att känna det som om jag är där. Det är en ryslig, mycket otäck kyrkogård. Men tack vare att författaren har både läskiga och roliga karaktärer känns boken inte alltför skrämmande.
Stella inser att någon är ute efter att mörda hennes mamma och vill varna henne. Men är man död kan man inte lämna kyrkogården, eller?
Jag älskade verkligen den här boken. Ryckte åt mig den i sista stund när jag skulle till skrivarstugan . Där lade jag mig i skuggan i en solstol i en temperatur av +32 grader, sedan läste jag. Hettan kändes uthärdlig när kylan från kyrkogården kom krypande. Jag var inte medveten om att tiden gick, jag läste och läste och läste. Tack och lov för värmen, för hundarna pockade inte på någon promenad, eller uppmärksamhet. Jag kunde ostörd läsa boken från pärm till pärm.
Tyvärr är ju Stella död, så det blir sannolikt inte någon mer bok om henne. Men jag hoppas att Jerker Hultén fortsätter skriva fristående spännande böcker. Jag kommer definitivt att fortsätta läsa ALLT han skriver. Jerker Hultén är en författare som har förmågan att fånga läsaren från första till sista raden. Läs boken!
Den får fem stjärnor av fem möjliga Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris , Bokus, Akademibokhandeln eller Storytel .
För fler boktips kika in på Kimselius Boktips här på bloggen.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
June 28, 2019
TV-inspelning i Kolshult hos Kimselius
TV-inspelning i Kolshult hos Kimselius
Vilken tur att jag glömde sladden till min dator när jag körde ner till Skåne i veckan . Annars hade jag inte varit hemma igår eftermiddag när jag fick telefonsamtalet. "Kan vi komma och filma imorgon vid 9.30?"
Självklart svarade jag ja. 8.45 började hundarna vrålskälla och jag förstod att de var tidiga, Mats Harrysson och Sune Håkansson. De håller på att göra en film om Kolshult och intervjuar oss som bor i den lilla byn, som är utspridd med ibland ett par kilometer mellan gårdarna.
Jag hade ännu inte hunnit "prata upp mig" och var lite harklig speciellt som jag är rätt allergisk just nu. Gräspollen? Men det gick bra ändå.
Sune och Mats inspekterade våra grönsaksland och jag tror att Mats blev fascinerad för han filmade en hel del där. Bland annat när jag åt en solmogen jordgubbe som var otroligt söt och god.
Det var svårt att hitta en bra inspelningsplats. En av dem blev med de här rosorna i bakgrunden.
Men den ultimata platsen var här i skuggan, men en annan klängros i bakgrunden. Mammas och pappas gamla trädgårdsstolar kom väl till pass. Lätta att flytta och bära omkring.
Vilken annorlunda, och fascinerande dag det blev. Nu får det bli grönkålsröra med rödbetor och lök till lunch, eftersom det var vad jag plockade upp under filmningen.
Mina vakthundar ligger runt mig och snusar, helt slut efter att ha varit inne och försökt hålla ett öga på att ingenting hände deras matte när det var två främmande män i trädgården.
Det utlovade blogginlägget om bokrecensionen Stella och Kyrkogården kommer imorgon.
Ha en underbar dag. Här har den börjat helt makalöst bra!
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
Vilken tur att jag glömde sladden till min dator när jag körde ner till Skåne i veckan . Annars hade jag inte varit hemma igår eftermiddag när jag fick telefonsamtalet. "Kan vi komma och filma imorgon vid 9.30?"
Självklart svarade jag ja. 8.45 började hundarna vrålskälla och jag förstod att de var tidiga, Mats Harrysson och Sune Håkansson. De håller på att göra en film om Kolshult och intervjuar oss som bor i den lilla byn, som är utspridd med ibland ett par kilometer mellan gårdarna. 
Jag hade ännu inte hunnit "prata upp mig" och var lite harklig speciellt som jag är rätt allergisk just nu. Gräspollen? Men det gick bra ändå. 
Sune och Mats inspekterade våra grönsaksland och jag tror att Mats blev fascinerad för han filmade en hel del där. Bland annat när jag åt en solmogen jordgubbe som var otroligt söt och god. 
Det var svårt att hitta en bra inspelningsplats. En av dem blev med de här rosorna i bakgrunden.
Men den ultimata platsen var här i skuggan, men en annan klängros i bakgrunden. Mammas och pappas gamla trädgårdsstolar kom väl till pass. Lätta att flytta och bära omkring.Vilken annorlunda, och fascinerande dag det blev. Nu får det bli grönkålsröra med rödbetor och lök till lunch, eftersom det var vad jag plockade upp under filmningen.
Mina vakthundar ligger runt mig och snusar, helt slut efter att ha varit inne och försökt hålla ett öga på att ingenting hände deras matte när det var två främmande män i trädgården.
Det utlovade blogginlägget om bokrecensionen Stella och Kyrkogården kommer imorgon.
Ha en underbar dag. Här har den börjat helt makalöst bra!
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
June 27, 2019
Blixtvisit till Skåne
Blixtvisit till Skåne
Det blir aldrig några långa vistelser i Skrivarstugan nuförtiden. Kanske beror det på att det var där jag precis hade installerat mig när jag fick samtalet om att pappa låg på sjukhus. Det slutade med att han dog. Det är vad jag tänker på varje gång jag är i stugan numera.
Den här gången var jag nere för att Kotten skulle få besöka skrivarstugan medan han fortfarande var liten. Eftersom stugan ligger omgärdad av stora bokträd kunde jag inte ha valt en bättre dag att besöka stugan. Det var +32 grader varmt och vindstilla när det var som varmast. Först försökte vi sitta ute i skuggan, men myggen blev för envisa.
Kiara hade i ett tidigt skede sprungit in och lagt sig. Där inne var det bara +18 grader. Fördelen med att ha en skuggig tomt är att det alltid är svalt inomhus. Det tycker hundarna om.
Jag hade tänkt passa på att göra lite saker medan jag var där. Men värmen satte stopp för det mesta. Jag fick i alla fall räfsat ihop gräset, medan hundarna sökte sig till skuggiga platser, för de ville inte vara långt ifrån mig.
Vi passade även på att hälsa på våra grannar som lämpligt nog var där. Kiara tyckte deras småhundar var jobbiga och gömde sig under träden.
Kotten älskade deras ettåring och de två fann varandra genast och lekte på samma villkor. Mycket spring blev det och mycket vatten att dricka. Då hade temperaturen som tur var slagit om. Friska vindar blåste och det var bara 20 grader på kvällen.
Tillbaka i skrivarstugan lade sig Kiara på alla hundars favoritplats. Stentrappan. Den ligger i skugga och är alltid sval och skön.
Jag hann komma in i semesterläge och läste ut Jerker Hulténs bok Stella och Kyrkogården. Jag berättar mer om den boken imorgon. Men jag kan säga så mycket att jag glömde av tiden när jag läste.
Även om jag kört fram och tillbaka på 24 timmar känns det som om jag har varit iväg en vecka. Jag är utvilad och redo att börja skriva. Fast det ska jag ju inte. Jag har fortfarande semester.
Kotten blev överlycklig när han kom hem. Han slängde sig i sina biabäddar och rullade runt och gosade in sig, sedan sprang han vidare till nästa. Nu ligger han i sitt lilla hus, som han har haft med på resan. Han är så trött att han inte ens vill ha sitt lilla lunchmål. Det är jobbigt att ha semester. I alla fall för små Kottar.
Förr hade vi en granne nere vid skrivarstugan som kom farande förbi i väldig fart, klippte gräset och for iväg lika snabbt igen. Vi kallade honom Blixten, eftersom han aldrig stannade.
Kanske mina grannar kommer att kalla mig det om jag fortsätter åka på blixtvisiter till skrivarstugan, eller vad tror du?
Ha en fin dag! Det har jag haft så här långt och är övertygad om att jag kommer att ha i fortsättningen också.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
Det blir aldrig några långa vistelser i Skrivarstugan nuförtiden. Kanske beror det på att det var där jag precis hade installerat mig när jag fick samtalet om att pappa låg på sjukhus. Det slutade med att han dog. Det är vad jag tänker på varje gång jag är i stugan numera.
Den här gången var jag nere för att Kotten skulle få besöka skrivarstugan medan han fortfarande var liten. Eftersom stugan ligger omgärdad av stora bokträd kunde jag inte ha valt en bättre dag att besöka stugan. Det var +32 grader varmt och vindstilla när det var som varmast. Först försökte vi sitta ute i skuggan, men myggen blev för envisa.
Kiara hade i ett tidigt skede sprungit in och lagt sig. Där inne var det bara +18 grader. Fördelen med att ha en skuggig tomt är att det alltid är svalt inomhus. Det tycker hundarna om.
Jag hade tänkt passa på att göra lite saker medan jag var där. Men värmen satte stopp för det mesta. Jag fick i alla fall räfsat ihop gräset, medan hundarna sökte sig till skuggiga platser, för de ville inte vara långt ifrån mig.
Vi passade även på att hälsa på våra grannar som lämpligt nog var där. Kiara tyckte deras småhundar var jobbiga och gömde sig under träden.
Kotten älskade deras ettåring och de två fann varandra genast och lekte på samma villkor. Mycket spring blev det och mycket vatten att dricka. Då hade temperaturen som tur var slagit om. Friska vindar blåste och det var bara 20 grader på kvällen.
Tillbaka i skrivarstugan lade sig Kiara på alla hundars favoritplats. Stentrappan. Den ligger i skugga och är alltid sval och skön.Jag hann komma in i semesterläge och läste ut Jerker Hulténs bok Stella och Kyrkogården. Jag berättar mer om den boken imorgon. Men jag kan säga så mycket att jag glömde av tiden när jag läste.
Även om jag kört fram och tillbaka på 24 timmar känns det som om jag har varit iväg en vecka. Jag är utvilad och redo att börja skriva. Fast det ska jag ju inte. Jag har fortfarande semester.
Kotten blev överlycklig när han kom hem. Han slängde sig i sina biabäddar och rullade runt och gosade in sig, sedan sprang han vidare till nästa. Nu ligger han i sitt lilla hus, som han har haft med på resan. Han är så trött att han inte ens vill ha sitt lilla lunchmål. Det är jobbigt att ha semester. I alla fall för små Kottar.
Förr hade vi en granne nere vid skrivarstugan som kom farande förbi i väldig fart, klippte gräset och for iväg lika snabbt igen. Vi kallade honom Blixten, eftersom han aldrig stannade.
Kanske mina grannar kommer att kalla mig det om jag fortsätter åka på blixtvisiter till skrivarstugan, eller vad tror du?
Ha en fin dag! Det har jag haft så här långt och är övertygad om att jag kommer att ha i fortsättningen också.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
June 26, 2019
Tackar mitt undermedvetna
Tackar mitt undermedvetna
Idag packade jag ihop i all hast och for till Skrivarstugan i Skåne. Kotten behöver tränas på att vara där och det är den svalaste platsen på jorden. Nja, kanske inte, men i alla fall för oss. Huset ligger i en bokbacke, omgärdad av stora bokträd som skuggar skrivarstugan. Utomhus är det 30 grader varmt. Inne är det behagliga 18. Så länge dörren är stängd.
Jag hade tänkt stjäla mig några skrivtimmar, trots att jag har semester, men mitt undermedvetna hindrade mig.
När bilen var färdigpackad var det en röst inom mig som sa att jag hade glömt något. Jag gick tillbaka in tre gånger och kom ut med fler saker att ta med, men jag glömde ändå det viktigaste: Sladden till datorn.
Jag tror det var mitt undermedvetna som hindrade mig från att ta med den, eftersom jag ju inte ska skriva något medan jag har semester, men det är så svårt att låta bli.
Dessutom glömde jag min skrivbok, däremot fick jag med mig Jerker Hulténs bok
Stella och kyrkogården
. Så nu ska jag krypa upp i soffan och läsa boken. Imorgon kör jag hem igen. Då har Kotten fått bo in sig i stugan och jag måste ladda datorn.
Nu vet jag hur mina skrivkursdeltagare känner sig när de har glömt ta med sladden till datorn till kursen. Men oftast har de tur och kan låna någon annans sladd. Sådan tur har inte jag, eller jag kanske har tur att jag inte har möjlighet att göra det. Nu får jag den välbehövliga vilan.
Ha en fin dag. Det har vi: Kotten, Kiara och jag. Maken är hemma och sköter växthus och alla grönsaker.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
Idag packade jag ihop i all hast och for till Skrivarstugan i Skåne. Kotten behöver tränas på att vara där och det är den svalaste platsen på jorden. Nja, kanske inte, men i alla fall för oss. Huset ligger i en bokbacke, omgärdad av stora bokträd som skuggar skrivarstugan. Utomhus är det 30 grader varmt. Inne är det behagliga 18. Så länge dörren är stängd.
Jag hade tänkt stjäla mig några skrivtimmar, trots att jag har semester, men mitt undermedvetna hindrade mig.
När bilen var färdigpackad var det en röst inom mig som sa att jag hade glömt något. Jag gick tillbaka in tre gånger och kom ut med fler saker att ta med, men jag glömde ändå det viktigaste: Sladden till datorn.
Jag tror det var mitt undermedvetna som hindrade mig från att ta med den, eftersom jag ju inte ska skriva något medan jag har semester, men det är så svårt att låta bli.
Dessutom glömde jag min skrivbok, däremot fick jag med mig Jerker Hulténs bok
Stella och kyrkogården
. Så nu ska jag krypa upp i soffan och läsa boken. Imorgon kör jag hem igen. Då har Kotten fått bo in sig i stugan och jag måste ladda datorn.Nu vet jag hur mina skrivkursdeltagare känner sig när de har glömt ta med sladden till datorn till kursen. Men oftast har de tur och kan låna någon annans sladd. Sådan tur har inte jag, eller jag kanske har tur att jag inte har möjlighet att göra det. Nu får jag den välbehövliga vilan.
Ha en fin dag. Det har vi: Kotten, Kiara och jag. Maken är hemma och sköter växthus och alla grönsaker.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
June 24, 2019
Fånga skrivflödet under sommaren 6 tips att fånga skrivflödet
Fånga skrivflödet under sommaren
6 tips att fånga skrivflödet
Skrivflödet för min del
För många är sommaren lika med att skriva. Så har det varit för mig i alla år, men i år är första gången på 22 år som jag har tagit semester från skrivandet. Jag har klarat det en halv vecka än så länge...
Även om jag har bestämt mig för att inte skriva dyker orden upp, nya berättelser tar form inne i huvudet. Då säger jag till mig själv: Okej, du ska INTE starta upp datorn för att sätta dig och skriva i timmar inomhus, MEN du kan ta med dig din skrivbok och sätta dig i skuggan under ett träd och få ur dig orden.
Då är det lättare att låta bli att skriva, eftersom jag inte förbjuder mig från att göra det. Jag vet att det finns alternativ att ta till när skrivklådan blir alltför stark.
Ditt skrivflöde
Kanske har du samma problem, att orden kommer, men du egentligen inte har tid/tillåtelse att skriva. Delar du semestern med släkten är det många måsten och man ska umgås. Då är det bra att ta till några knep.
Mobilen och Ipad
I stort sett alla människor har en mobil nuförtiden. Eller hur? Om du tillbringar semestern med någon annan kan just mobilen vara din räddning, eller Ipaden. Men mobilen är mer diskret om du inte vill visa vad du håller på med.
Google docs
Genom mobilen/ipaden kan du skriva i Google docs. Bara att öppna och fortsätta där du var.
Molnet
Du kan också ha din berättelse i molnet. Då har du möjlighet att skriva ner lite text då och då från din mobil/Ipad, precis som med Google Docs.
Meddelande
Du kan mejla texten till dig själv när du har skrivit den i mobilen/på Ipaden.
Post-it-lappar
Sedan har vi de gamla kära Post-It-Lapparna, de som jag kallar för Gula Lappar under mina skrivarkurser . Om du har ett litet block med gula lappar i fickan och en pennstump, kan du skriva ned alla dina tankar och idéer, var du än är.
Skrivboken
Inte att förglömma, den kära skrivboken. Den med mjuka skinnpärmar, med häftiga pärmar, kanske med lås... Ja, den där unika skrivboken som får dig att vilja skriva så fort du ser den.
Bär med dig den och skriv lite då och då. Ibland kan det se bättre ut i omgivningens ögon än när du håller på med mobilen. Där kan du ju sitta och surfa runt på Facebook, Twitter, Instagram och allt annat man kan göra med mobilen. Men ser gammelmormor att du sitter med din kära skrivbok, då blir du säkert lämnad i fred.
Vet du, nu har jag blivit så inspirerad att jag ska ta med mig min skrivbok, den med mjuka, bruna skinnpärmar, och sätta mig under ett skuggande träd, i doften av jasmin och rosor och skriva på en ny bok. Jag tillåter mig att göra det, lite som hobby på min semester.
Vad gör du på din semester?
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
6 tips att fånga skrivflödet
Skrivflödet för min del
För många är sommaren lika med att skriva. Så har det varit för mig i alla år, men i år är första gången på 22 år som jag har tagit semester från skrivandet. Jag har klarat det en halv vecka än så länge...
Även om jag har bestämt mig för att inte skriva dyker orden upp, nya berättelser tar form inne i huvudet. Då säger jag till mig själv: Okej, du ska INTE starta upp datorn för att sätta dig och skriva i timmar inomhus, MEN du kan ta med dig din skrivbok och sätta dig i skuggan under ett träd och få ur dig orden.
Då är det lättare att låta bli att skriva, eftersom jag inte förbjuder mig från att göra det. Jag vet att det finns alternativ att ta till när skrivklådan blir alltför stark.
Ditt skrivflöde
Kanske har du samma problem, att orden kommer, men du egentligen inte har tid/tillåtelse att skriva. Delar du semestern med släkten är det många måsten och man ska umgås. Då är det bra att ta till några knep.
Mobilen och Ipad
I stort sett alla människor har en mobil nuförtiden. Eller hur? Om du tillbringar semestern med någon annan kan just mobilen vara din räddning, eller Ipaden. Men mobilen är mer diskret om du inte vill visa vad du håller på med.
Google docs
Genom mobilen/ipaden kan du skriva i Google docs. Bara att öppna och fortsätta där du var.
Molnet
Du kan också ha din berättelse i molnet. Då har du möjlighet att skriva ner lite text då och då från din mobil/Ipad, precis som med Google Docs.
Meddelande
Du kan mejla texten till dig själv när du har skrivit den i mobilen/på Ipaden.
Post-it-lappar
Sedan har vi de gamla kära Post-It-Lapparna, de som jag kallar för Gula Lappar under mina skrivarkurser . Om du har ett litet block med gula lappar i fickan och en pennstump, kan du skriva ned alla dina tankar och idéer, var du än är.
Skrivboken
Inte att förglömma, den kära skrivboken. Den med mjuka skinnpärmar, med häftiga pärmar, kanske med lås... Ja, den där unika skrivboken som får dig att vilja skriva så fort du ser den.Bär med dig den och skriv lite då och då. Ibland kan det se bättre ut i omgivningens ögon än när du håller på med mobilen. Där kan du ju sitta och surfa runt på Facebook, Twitter, Instagram och allt annat man kan göra med mobilen. Men ser gammelmormor att du sitter med din kära skrivbok, då blir du säkert lämnad i fred.
Vet du, nu har jag blivit så inspirerad att jag ska ta med mig min skrivbok, den med mjuka, bruna skinnpärmar, och sätta mig under ett skuggande träd, i doften av jasmin och rosor och skriva på en ny bok. Jag tillåter mig att göra det, lite som hobby på min semester.
Vad gör du på din semester?
Kramisar KimFörfattare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
Utställningsträning för Kooikerhunden Kotten
Utställningsträning för Kooikerhunden Kotten
Tyckte det var dags att byta ut "Kooikervalpen" mot Kooikerhunden, för Kotten börjar bli rätt stor nu, 7,5 månad.
Det har varit en intensiv vecka, med utställningsträning, besök hos "mormor" Smilla och besök av en Kooikerkompis. Dessutom har jag försökt att ha semester. Det går inte värst bra. Visst, jag skriver inte på någon bok, men orden tumlar runt i huvudet på mig och jag har inga fasta tider. Men just den senaste biten gör mig bara rastlös. Jag vet inte riktigt hur man ska bära sig åt när man har semester, eftersom jag inte har haft det på 22 år. Sommarens skrivarkurser ska förberedas, maten planeras och inhandlas. Så riktig semester lär det nog aldrig bli för min del. "I graven får man vila", sa min mamma alltid, och hon har nog rätt.
På en av våra morgonpromenader fick Kotten syn på en STOR hund med samma färg som honom. Han älskar hundar som är brunvita. Han ställde sig mot muren och stirrade fascinerat på ponnyn, som såg lika fascinerat tillbaka.
Den här morgonen hade Kiara och Kotten sällskap av Frida, som tittade på medan Kotten granskade hästen.
Vi bor verkligen i paradiset. Hur många människor har tranor precis utanför trädgården, vaknar till deras rop och får se dem så nära att det känns som man kan ta på dem? Vi har det här tranparet som kommer tillbaka år efter år. De får ungar och flyger iväg på hösten, men kommer tillbaka igen året därpå. När jag hör deras första rop på våren, då vet jag att våren har kommit.
Under veckan som gått, som jag egentligen hade tänkt ha som min första semestervecka, läste jag igenom korrekturet på
Pirater och vulkanutbrott på Island
en sista gång innan boken gick till tryck. Dessutom kastade jag ett sista öga på
Slottsmusen Petit och Spökkatten Rödben på Kalmar slott
och
Petit och Rödben möter Monsterkatten
, innan de gick iväg till tryckeriet. Nu går jag i väntans tider och bara längtar efter att få hålla böckerna i famnen. Petit och Rödbenböckerna är mina första kapitelböcker för barn 6-9 år. Det ska bli SÅ spännande att få dem. Men ännu mer spännande att höra vad läsarna tycker om dem.
Kotten och jag var på utställningsträning i Brunnsparken i Ronneby. Eftersom jag inte hittade magväskan, och det var väldigt varmt, var jag tvungen att binda jackan runt midjan där jag förvarade plånbok och bilnycklar. Jag vet, så här får man inte se ut på hundutställning, tills imorgon ska jag ha letat upp magväskan, för då är det ny utställningsträning.
Kotten skötte sig exemplariskt. Även om han första varvet studsade som en galning bredvid mig, mitt fel. Jag behandlade honom som en Berner Sennen, som behöver uppmuntrande rop för att ta sig runt ringen. Men det behöver inte Kotten. När jag förstått det och bara mumlade tyst Braaa, då gick det bättre.
Kotten var enda hunden som behövde stå på bord. Åh, vad jag var stolt över honom när han lät domaren känna igenom honom utan protester. Måste medge att jag faktiskt var lite stolt över mig själv också, för utan all träning jag har lagt ner på Kotten hade han nog inte varit så lugn.
Domaren var också föredömlig och handskades ytterst försiktigt med Kotten, vilket gav honom ett fint minne från sin första utställningsträning.
Det var många andra hundar där. Vi gick i valpringen och där fanns två Berner Sennenvalpar, en Mastisvalp och några andra valpar. I bakgrunden på den här bilden ser du de vuxna hundarnas ring.
Domaren var mycket skicklig. Jag hoppas att Kotten minns hur ljuvligt hon behandlade honom, när han kommer på sin första utställning. Tack!
Det är tack vare vännen Karina som jag har så många bilder från utställningsträningen. Hon har hållit i Aktiv med hund på Ronneby brukshundsklubb där Kiara och jag har gått. (Till hösten ska Karina och jag ha den kursen tillsammans. För du vet väl att jag är utbildad instruktör i Brukshundsklubben?) Karina kom förbi och såg att jag och Kotten var på utställningsträning. Hon hade sin Kooikerhane, Rambo, med sig. Kotten och han fattade genast tycke för varandra.
Här försöker Kotten få igång Rambo att leka, och han nappade direkt. Men det är inte så bra att de leker i koppel, så vi stoppade dem och bestämde träff senare i veckan.
Det är inte ofta vi ser andra Kooikerhundar och mitt i leken med Rambo kom det ytterligare en Kooiker. En 14-årig tik. Kotten blev jätteförtjust. Tänk vilka trevliga minnen Kotten har från utställningsträningen.
Vi besökte Lena, Kiaras uppfödare. När vi skulle åka kom hon körandes med en hel vagn med hundleksaker, eftersom hon ska flytta ifrån sitt stora hus med kennel. Ser du den stora vita hundleksaken överst på vagnen? Den liknar min hund Tickie som dog för några år sedan. Kotten la den utanför ytterdörren på verandan och nästa morgon när jag gick ut ryckte jag till och stirrade på "Tickie". Hjärtat bultade fort, fort, fort. Jag lyfte upp leksakshunden och satte den på stolen istället, men varje gång jag ser den tänker jag på Tickie.
Överallt i trädgården blommar det. Här är mina två buskpioner i olika färger och former. Humlorna älskar att krypa in i blommorna.
....
Så här trött var Kotten på sista kissrundan, efter sitt besök hos Lena och "mormor" Smilla.
Nästa dag var det full fart igen. Den här leksaken var Kiara rädd om och ville inte låta Kotten ta den.
Anledningen ser du på den här bilden. Lilla V kallade Lena Kiara innan vi hade döpt henne till Venice-Kiara. Eftersom hon var enda valpen hade hon den här leksaken som sina valpkompisar att krypa intill när hon skulle sova.
Kotten gav sig inte, men Kiara lyckades hela tiden hålla undan leksaken från honom.
....
Honungsrosorna blommar över hela trädgården just nu. Humlorna surrar för fullt.
Midsommarafton tillbringade vi utomhus som sig bör. Vi trotsade regnskurarna och stannade ute under vårt nyinköpta tält. Det är inköpt för
Öppet Hus den 3-4 augusti.
Vi passade på att testa det på midsommarafton och blev jättenöjda med köpet. Kotten tyckte det var roligt med gäster, men till slut orkade han inte vara trevlig längre, utan rullade ihop sig vid mina fötter och somnade.
När gästerna hade gått skyndade hundarna sig in till sina platser och somnade gott.
....
Doftpioner gör att det är en fröjd att gå runt tomten med hundarna. Har jag sagt att den är 2 tunnland stor, inhägnad och med en liten skogsdel? Här springer hundarna lösa, jagar skator och katterna.
Det blir en hel del jobb i köksträdgården just nu. Kotten är aldrig långt ifrån mig.
Ibland har jag svårt att hitta Kotten för han smälter liksom ihop med Tudors stora apa...
Buskpionerna är helt underbara i år. Stora och färgrika.
De här underbara blommorna har spridit sig över hela tomten. De är bara öppna när solen skiner på dem.
Humlesurr är helt ljuvligt och doften från honungsrosorna är berusande.
Den här rosen är också oändligt vacker.
Till slut kom Kooikern Rambo på besök. Kotten kände sig lite undanskuffad. Det var ju hans kompis, men Rambo hade bara ögon för Kiara.
Till slut fick även Kotten vara med i leken och det blev Kooikerfnatt, där Rambo och Kotten rusade runt, runt, runt, runt, medan Kiara såg ut att skaka på huvudet och gick och la sig i skuggan. Till slut kom Rambo och Kotten dit och lekte med henne.
Det har varit en helt underbar vecka. Även om jag inte har haft semester på det sätt jag hade planerat, har jag inte gått efter klockan utan gjort lite som jag har velat. Jag trycker tillbaka alla ord som vill ut och håller bokdatorn stängd, fram tills idag, då jag var tvungen att öppna den för att hämta hem dokument att skicka till Island. Men nu är den stängd igen och jag ska alldeles strax gå ut för att njuta av humlesurr och blomdoft tillsammans med Kotten och Kiara.
Önskar dig en underbar vecka!
Kiara med sina "valpkompisar". Hon var helt ljuvlig som valp, och är fortfarande helt underbar.
Läs tidigare inlägg om Kotten, vår nya flockmedlem, en Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten .
En vecka med Kotten .
En vecka utan Tudor två med Kotten .
Kotten, Kiara och Smilla .
Snön ligger lika djup som Kotten är hög .
Kooikervalpen Kotten 13 veckor .
Intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten .
Så mycket folk tyckte Kooikervalpen Kotten .
Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr .
Kooikervalpen Kotten fyra månader .
Kooikervalpen Kotten får nya lekkamrater .
Kooikervalpen Kotten börjar grundkurs på Brukshundsklubben .
Nästan en vecka utan Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten fem månader .
Kooikervalpen Kottens första värmebölja .
Kooikervalpen Kotten testar spår .
Kooikervalpen möter haren .
Kotten på Kooikerträff och Berner Sennenträff .
Kooikervalpen Kotten sex månader .
Kooikervalpen Kotten tar sin första simtur .
Bernersennenträff och simning för Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten 7 månader .
Kooikervalpen Kotten en sakletare .
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
Tyckte det var dags att byta ut "Kooikervalpen" mot Kooikerhunden, för Kotten börjar bli rätt stor nu, 7,5 månad.
Det har varit en intensiv vecka, med utställningsträning, besök hos "mormor" Smilla och besök av en Kooikerkompis. Dessutom har jag försökt att ha semester. Det går inte värst bra. Visst, jag skriver inte på någon bok, men orden tumlar runt i huvudet på mig och jag har inga fasta tider. Men just den senaste biten gör mig bara rastlös. Jag vet inte riktigt hur man ska bära sig åt när man har semester, eftersom jag inte har haft det på 22 år. Sommarens skrivarkurser ska förberedas, maten planeras och inhandlas. Så riktig semester lär det nog aldrig bli för min del. "I graven får man vila", sa min mamma alltid, och hon har nog rätt.
På en av våra morgonpromenader fick Kotten syn på en STOR hund med samma färg som honom. Han älskar hundar som är brunvita. Han ställde sig mot muren och stirrade fascinerat på ponnyn, som såg lika fascinerat tillbaka.
Den här morgonen hade Kiara och Kotten sällskap av Frida, som tittade på medan Kotten granskade hästen.
Vi bor verkligen i paradiset. Hur många människor har tranor precis utanför trädgården, vaknar till deras rop och får se dem så nära att det känns som man kan ta på dem? Vi har det här tranparet som kommer tillbaka år efter år. De får ungar och flyger iväg på hösten, men kommer tillbaka igen året därpå. När jag hör deras första rop på våren, då vet jag att våren har kommit.
Under veckan som gått, som jag egentligen hade tänkt ha som min första semestervecka, läste jag igenom korrekturet på
Pirater och vulkanutbrott på Island
en sista gång innan boken gick till tryck. Dessutom kastade jag ett sista öga på
Slottsmusen Petit och Spökkatten Rödben på Kalmar slott
och
Petit och Rödben möter Monsterkatten
, innan de gick iväg till tryckeriet. Nu går jag i väntans tider och bara längtar efter att få hålla böckerna i famnen. Petit och Rödbenböckerna är mina första kapitelböcker för barn 6-9 år. Det ska bli SÅ spännande att få dem. Men ännu mer spännande att höra vad läsarna tycker om dem.
Kotten och jag var på utställningsträning i Brunnsparken i Ronneby. Eftersom jag inte hittade magväskan, och det var väldigt varmt, var jag tvungen att binda jackan runt midjan där jag förvarade plånbok och bilnycklar. Jag vet, så här får man inte se ut på hundutställning, tills imorgon ska jag ha letat upp magväskan, för då är det ny utställningsträning.
Kotten skötte sig exemplariskt. Även om han första varvet studsade som en galning bredvid mig, mitt fel. Jag behandlade honom som en Berner Sennen, som behöver uppmuntrande rop för att ta sig runt ringen. Men det behöver inte Kotten. När jag förstått det och bara mumlade tyst Braaa, då gick det bättre.
Kotten var enda hunden som behövde stå på bord. Åh, vad jag var stolt över honom när han lät domaren känna igenom honom utan protester. Måste medge att jag faktiskt var lite stolt över mig själv också, för utan all träning jag har lagt ner på Kotten hade han nog inte varit så lugn. 
Domaren var också föredömlig och handskades ytterst försiktigt med Kotten, vilket gav honom ett fint minne från sin första utställningsträning.
Det var många andra hundar där. Vi gick i valpringen och där fanns två Berner Sennenvalpar, en Mastisvalp och några andra valpar. I bakgrunden på den här bilden ser du de vuxna hundarnas ring.
Domaren var mycket skicklig. Jag hoppas att Kotten minns hur ljuvligt hon behandlade honom, när han kommer på sin första utställning. Tack!
Det är tack vare vännen Karina som jag har så många bilder från utställningsträningen. Hon har hållit i Aktiv med hund på Ronneby brukshundsklubb där Kiara och jag har gått. (Till hösten ska Karina och jag ha den kursen tillsammans. För du vet väl att jag är utbildad instruktör i Brukshundsklubben?) Karina kom förbi och såg att jag och Kotten var på utställningsträning. Hon hade sin Kooikerhane, Rambo, med sig. Kotten och han fattade genast tycke för varandra.
Här försöker Kotten få igång Rambo att leka, och han nappade direkt. Men det är inte så bra att de leker i koppel, så vi stoppade dem och bestämde träff senare i veckan.
Det är inte ofta vi ser andra Kooikerhundar och mitt i leken med Rambo kom det ytterligare en Kooiker. En 14-årig tik. Kotten blev jätteförtjust. Tänk vilka trevliga minnen Kotten har från utställningsträningen.
Vi besökte Lena, Kiaras uppfödare. När vi skulle åka kom hon körandes med en hel vagn med hundleksaker, eftersom hon ska flytta ifrån sitt stora hus med kennel. Ser du den stora vita hundleksaken överst på vagnen? Den liknar min hund Tickie som dog för några år sedan. Kotten la den utanför ytterdörren på verandan och nästa morgon när jag gick ut ryckte jag till och stirrade på "Tickie". Hjärtat bultade fort, fort, fort. Jag lyfte upp leksakshunden och satte den på stolen istället, men varje gång jag ser den tänker jag på Tickie.
Överallt i trädgården blommar det. Här är mina två buskpioner i olika färger och former. Humlorna älskar att krypa in i blommorna. 
....
Så här trött var Kotten på sista kissrundan, efter sitt besök hos Lena och "mormor" Smilla.
Nästa dag var det full fart igen. Den här leksaken var Kiara rädd om och ville inte låta Kotten ta den.
Anledningen ser du på den här bilden. Lilla V kallade Lena Kiara innan vi hade döpt henne till Venice-Kiara. Eftersom hon var enda valpen hade hon den här leksaken som sina valpkompisar att krypa intill när hon skulle sova. 
Kotten gav sig inte, men Kiara lyckades hela tiden hålla undan leksaken från honom.
....
Honungsrosorna blommar över hela trädgården just nu. Humlorna surrar för fullt.
Midsommarafton tillbringade vi utomhus som sig bör. Vi trotsade regnskurarna och stannade ute under vårt nyinköpta tält. Det är inköpt för
Öppet Hus den 3-4 augusti.
Vi passade på att testa det på midsommarafton och blev jättenöjda med köpet. Kotten tyckte det var roligt med gäster, men till slut orkade han inte vara trevlig längre, utan rullade ihop sig vid mina fötter och somnade.
När gästerna hade gått skyndade hundarna sig in till sina platser och somnade gott. 
....
Doftpioner gör att det är en fröjd att gå runt tomten med hundarna. Har jag sagt att den är 2 tunnland stor, inhägnad och med en liten skogsdel? Här springer hundarna lösa, jagar skator och katterna.
Det blir en hel del jobb i köksträdgården just nu. Kotten är aldrig långt ifrån mig.
Ibland har jag svårt att hitta Kotten för han smälter liksom ihop med Tudors stora apa...
Buskpionerna är helt underbara i år. Stora och färgrika.
De här underbara blommorna har spridit sig över hela tomten. De är bara öppna när solen skiner på dem.
Humlesurr är helt ljuvligt och doften från honungsrosorna är berusande.
Den här rosen är också oändligt vacker.
Till slut kom Kooikern Rambo på besök. Kotten kände sig lite undanskuffad. Det var ju hans kompis, men Rambo hade bara ögon för Kiara.
Till slut fick även Kotten vara med i leken och det blev Kooikerfnatt, där Rambo och Kotten rusade runt, runt, runt, runt, medan Kiara såg ut att skaka på huvudet och gick och la sig i skuggan. Till slut kom Rambo och Kotten dit och lekte med henne. 
Det har varit en helt underbar vecka. Även om jag inte har haft semester på det sätt jag hade planerat, har jag inte gått efter klockan utan gjort lite som jag har velat. Jag trycker tillbaka alla ord som vill ut och håller bokdatorn stängd, fram tills idag, då jag var tvungen att öppna den för att hämta hem dokument att skicka till Island. Men nu är den stängd igen och jag ska alldeles strax gå ut för att njuta av humlesurr och blomdoft tillsammans med Kotten och Kiara.
Önskar dig en underbar vecka!
Kiara med sina "valpkompisar". Hon var helt ljuvlig som valp, och är fortfarande helt underbar. Läs tidigare inlägg om Kotten, vår nya flockmedlem, en Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten .
En vecka med Kotten .
En vecka utan Tudor två med Kotten .
Kotten, Kiara och Smilla .
Snön ligger lika djup som Kotten är hög .
Kooikervalpen Kotten 13 veckor .
Intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten .
Så mycket folk tyckte Kooikervalpen Kotten .
Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr .
Kooikervalpen Kotten fyra månader .
Kooikervalpen Kotten får nya lekkamrater .
Kooikervalpen Kotten börjar grundkurs på Brukshundsklubben .
Nästan en vecka utan Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten fem månader .
Kooikervalpen Kottens första värmebölja .
Kooikervalpen Kotten testar spår .
Kooikervalpen möter haren .
Kotten på Kooikerträff och Berner Sennenträff .
Kooikervalpen Kotten sex månader .
Kooikervalpen Kotten tar sin första simtur .
Bernersennenträff och simning för Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten 7 månader .
Kooikervalpen Kotten en sakletare .
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
June 20, 2019
Novelltävling där de bästa novellerna publiceras i en bok
Novelltävling där de bästa novellerna publiceras i en bok
Joelsgårdens förlag har utlyst en novelltävling . Du har hela sommaren på dig att skriva. Det här är bra tillfälle för dig som drömmer om att bli författare. Kanske kan du titulera dig det efter hösten när din novell blivit antagen till tävlingen. Lycka till! Läs mer nedan:
Hej och varmt välkommen till Joelsgårdens novelltävling
”En yngre man”.
Tävlingen är öppen för alla.Har du aldrig skrivit förut blir det här kanske din skrivardebut.
Skriv en novell på max 12 000 tecken. Tema: ett parförhållande där den manliga parten är mycket yngre än den kvinnliga. Skicka in senast den 7 oktober 2019.
Tid
För att vara med i tävlingen måste ditt bidrag ha mejlats och inkommit till förlaget senast den 7 oktober 2019. Det är dock en fördel om du kan sända in ditt bidrag lite tidigare.
Tävlingsbidragen skickas till
Novellen ska skickas in i elektronisk form som ”Worddokument” (dvs. inte som pdf) till
yngreman@joelsgarden.se
OBS! Glöm inte skriva ditt namn, fullständig adress inkl. e-mailadress och telefonnummer överst på varje novell, så att vi lätt kan se vem som skickat in novellen ifråga.
Insända manuskript returneras ej. Författaren kan dock dra tillbaka sitt bidrag fram till den 7 oktober 2019.
Regler för novellen
Novellen får omfatta max ca 12 000 tecken. Den behöver inte vara nyskriven även om den gärna får vara det. Däremot får den inte ha varit utgiven tidigare, varken i bok, veckotidning eller via internet.
Tema
Temat ska vara en heterosexuellt parrelation där den manliga parten är mycket yngre än den kvinnliga. Hur mycket ”mycket yngre” är och vad det innebär bestämmer novellens författare. Novellen behöver inte ha ett lyckligt slut men den kan t.ex. inte handla om en mamma som leker med sitt barn.
Plan
De bästa novellerna ges ut i en antologi. Förlaget väljer vilka noveller som antas och får vara med i antologin. Förlagets beslut kan inte överklagas. Publiceringen är planerad till början av december.
Regler
Författare till de noveller som antagits av förlaget och som kommer med i antologin erhåller ett ex vardera av den tryckta boken. De kan dessutom köpa fler ex av boken till F-pris för egen försäljning. Arvode för manus utgår inte. Övriga läsare kommer att kunna köpa antologin i internethandeln.
Goda råd
Koncentrera dig på en enda viktig händelseBörja gärna novellen med en rivstart!Håll dig till en huvudhandling.Begränsa handlingen i tid, plats och miljö.Använd få personer. Huvudpersonen ska tidigt komma in i berättelsen.Tips! Läs texten högt så hör du om den håller. Då hör du att den inte låter tillkrånglad.Skriv med känsla och engagemang! Glädje och lust att skriva är viktiga ingredienser.Allmäntstavning enligt SAOLskrivsätt enligt Svenska skrivreglerstavning av allmänna begrepp, geografiska namn enligt NEKorrekturläsningstavning, grammatik, skiljetecken, konsekvens
korrigera felstavningarkorrigera interpunktion och skiljeteckenkorrigera grammatiska fel och tempusse till att ord, uttryck och termer stavas och skrivs på ett konsekvent sättta bort dubbla mellanslagformatera enligt Times 12 pt, 1,5 radavstånd, inga indrag – använd blankrad istället mellan stycken.Se till att repliker, sms, mejl, brev, citat osv markeras på ett konsekvent sätt (hellre citationstecken än pratminus)förslag för bättre flyt, genomtänkt perspektiv, stilistisk språkbehandling
granska ordval – rätt ord, passande ord, undvik upprepningar och schablonergranska meningsuppbyggnaden – flyt och variation, tydlighetkontrollera att berättarperspektiven/ berättarrösterna följer en logikföreslå viss gestaltning om det saknasrevideringar när det gäller struktur
granska styckeindelningen så att den är logisk och styckena är lagom långagranska dramaturgi, perspektiv, berättarteknik, person- och miljöbeskrivningar, gestaltning
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
Joelsgårdens förlag har utlyst en novelltävling . Du har hela sommaren på dig att skriva. Det här är bra tillfälle för dig som drömmer om att bli författare. Kanske kan du titulera dig det efter hösten när din novell blivit antagen till tävlingen. Lycka till! Läs mer nedan:
Hej och varmt välkommen till Joelsgårdens novelltävling
”En yngre man”.
Tävlingen är öppen för alla.Har du aldrig skrivit förut blir det här kanske din skrivardebut.
Skriv en novell på max 12 000 tecken. Tema: ett parförhållande där den manliga parten är mycket yngre än den kvinnliga. Skicka in senast den 7 oktober 2019.
Tid
För att vara med i tävlingen måste ditt bidrag ha mejlats och inkommit till förlaget senast den 7 oktober 2019. Det är dock en fördel om du kan sända in ditt bidrag lite tidigare.
Tävlingsbidragen skickas till
Novellen ska skickas in i elektronisk form som ”Worddokument” (dvs. inte som pdf) till
yngreman@joelsgarden.se
OBS! Glöm inte skriva ditt namn, fullständig adress inkl. e-mailadress och telefonnummer överst på varje novell, så att vi lätt kan se vem som skickat in novellen ifråga.
Insända manuskript returneras ej. Författaren kan dock dra tillbaka sitt bidrag fram till den 7 oktober 2019.
Regler för novellen
Novellen får omfatta max ca 12 000 tecken. Den behöver inte vara nyskriven även om den gärna får vara det. Däremot får den inte ha varit utgiven tidigare, varken i bok, veckotidning eller via internet.
Tema
Temat ska vara en heterosexuellt parrelation där den manliga parten är mycket yngre än den kvinnliga. Hur mycket ”mycket yngre” är och vad det innebär bestämmer novellens författare. Novellen behöver inte ha ett lyckligt slut men den kan t.ex. inte handla om en mamma som leker med sitt barn.
Plan
De bästa novellerna ges ut i en antologi. Förlaget väljer vilka noveller som antas och får vara med i antologin. Förlagets beslut kan inte överklagas. Publiceringen är planerad till början av december.
Regler
Författare till de noveller som antagits av förlaget och som kommer med i antologin erhåller ett ex vardera av den tryckta boken. De kan dessutom köpa fler ex av boken till F-pris för egen försäljning. Arvode för manus utgår inte. Övriga läsare kommer att kunna köpa antologin i internethandeln.
Goda råd
Koncentrera dig på en enda viktig händelseBörja gärna novellen med en rivstart!Håll dig till en huvudhandling.Begränsa handlingen i tid, plats och miljö.Använd få personer. Huvudpersonen ska tidigt komma in i berättelsen.Tips! Läs texten högt så hör du om den håller. Då hör du att den inte låter tillkrånglad.Skriv med känsla och engagemang! Glädje och lust att skriva är viktiga ingredienser.Allmäntstavning enligt SAOLskrivsätt enligt Svenska skrivreglerstavning av allmänna begrepp, geografiska namn enligt NEKorrekturläsningstavning, grammatik, skiljetecken, konsekvens
korrigera felstavningarkorrigera interpunktion och skiljeteckenkorrigera grammatiska fel och tempusse till att ord, uttryck och termer stavas och skrivs på ett konsekvent sättta bort dubbla mellanslagformatera enligt Times 12 pt, 1,5 radavstånd, inga indrag – använd blankrad istället mellan stycken.Se till att repliker, sms, mejl, brev, citat osv markeras på ett konsekvent sätt (hellre citationstecken än pratminus)förslag för bättre flyt, genomtänkt perspektiv, stilistisk språkbehandling
granska ordval – rätt ord, passande ord, undvik upprepningar och schablonergranska meningsuppbyggnaden – flyt och variation, tydlighetkontrollera att berättarperspektiven/ berättarrösterna följer en logikföreslå viss gestaltning om det saknasrevideringar när det gäller struktur
granska styckeindelningen så att den är logisk och styckena är lagom långagranska dramaturgi, perspektiv, berättarteknik, person- och miljöbeskrivningar, gestaltning
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius . Välkommen tillbaka!
