David Nessle's Blog, page 3
September 9, 2014
Kärlekskranka kraniers kavalkad
Hovmästaren! En miniatyriserad man har drunknat i min drink! Dessutom gillar jag inte riktigt hur den där kraniekillen i kostymen kollar in mig … vad är det här för ett ställe egentligen?
Dryckesbrodern är sannolikt ett av alla dessa kärlekskranka kranier som det tidiga femtiotalets skräckserietecknare var så omåttligt förtjusta i. Han står gissningsvis just och finslipar sin raggreplik.
För craniums just want to have fun! Ständigt vill de släta av de levande med sina skelettnyllen.
De är inte främmande för en liten Ménage à trois i gravens djup …
… eller för mera avancerade aktiviteter …
Men de flesta är trots ärbara kadaver som vill göra det rätta. (Min enda fråga: har inte döden redan skilt er åt?) Giftemål med hädangångna är förstås vardagsmat i de tidiga skräckseriernas universum — killen i bakgrunden kämpar för att undertrycka en gäspning.
Titeln på den här tidningen förbryllar mig en aning — om det nu inte är så att det rör sig om en romansserietidning som riktar sig till just amorösa dödskallar. Annars är jag förtjust i hur killen visar sig vara en kranie-cabriolet som kan skala av sig ansiktet som en kapuschong … ett partytrick som inte verkar fungera på hans date för kvällen.
Men är det något kraniekillarna inte gillar så är det när människor med mjukvävnad i ansiktet hånglar med varandra. Ta till exempel Harry här, som av obekant anledning har med sig hackan han mördades med i graven. Han uppskattar verkligen inte att gärningsmänniskorna står och vänslas framför hans sista viloläger.
Men man måste ändå beundra Harrys änka för hennes självbehärskning: ”Wait … Harry’s come back from the dead.”
August 15, 2014
VM i vilseledande bokomslag
Den fiktive SF-författaren Kilgore Trout figurerar i flera av Kurt Vonneguts böcker. Trout har skrivit 117 romaner och 2000 noveller bräddfyllda av svidande satir och samhällskritisk science fiction, men är totalt okänd eftersom hans förläggare marknadsför allt han skriver som pornografi.
Som så ofta svävar satiren svindlande nära verkligheten, vilket jag blev påmind om häromnatten när jag låg och slösurfade på webbsidor med gamla pocketomslag från fyrtio- och femtiotalet.
1984! Winston Smith har aldrig varit hunkigare. Och Anti Sex League har aldrig haft djupare urringning …
Okej — nu har jag läst den här boken fyra gånger på raken, men jag har fortfarande inte hittat scenen på omslaget …
Samma sak när det gäller den här smått suggestiva scenen — tjejen ligger på sängen och väntar, Frankensteins monster kommer ut från badrummet och frågar sig: ”Vänta nu … kom jag ihåg att tvätta händerna?”
Voltaires Candide! Inte alls en svidande cynisk satir över missförhållanden i sjuttonhundratalets Europa utan en obegripligt snaskig sexploitationbok!
Celinés Resa till nattens ände! Inte alls en svidande cynisk uppgörelse med precis allt som rör sig utan en rafflande och romantisk äventyrsroman!
Leo Tolstoj! Ett namn som kommit att bli smått synonymt med sex, snusksploitation och sjövilda slinkor!
Ja — på sätt och vis får man kanske säga att de skrupelfria förlagsredaktörerna utförde en folkbildargärning. För hur allmänbildade måste inte de prospektiva porrkonsumenterna ha blivit med tiden, medan de alltmer skumögt skummade igenom världslitteraturens mästerverk i fåfäng jakt på de snuskiga scenerna …
August 9, 2014
Mumin-Hitlers s��llsamma ��ventyr
Inte bara fantasygigant utan ��ven en stilikon av m��tt — en ung Tove Jansson i sin studio …
Idag fyller hon hundra ��r, den fr��msta svenskspr��kiga fantasyf��rfattaren — och jag v��ljer att h��gtidligh��lla detta jubileum genom att visa n��gra av hennes mindre k��nda politiska sk��mtteckningar fr��n fyrtiotalet.
Tove Jansson var n��mligen ��ven en gl��dande antinazist, som med skarpt st��lpennestift satiriserade ��ver det v��rldspolitiska l��get i den finlandssvenska tidningen Garm under krigs��ren. Tove gladde sig s��rskilt ��ver att f�� m��jlighet att vara ”svinaktig mot Hitler och Stalin”, som hon�� uttryckte det.
Hitler h��rjar — och verkar f��rutom andra brott mott folkr��tten ��ven ha slagit ihj��l Sniff l��ngst upp i bilden. L��ngst ner till h��ger tar Mumintrollet bet��ckning bakom bokstaven M …
Och sm��tt svinaktig var hon allts�� — ��ven om jag nog m��ste s��ga att det k��nns aningen inkongruent att se en v��rldshistoriens v��rsta monster tecknade med den enorma charm som ��r�� mumin-moderns signum — f��hrern med�� finsk fabeldjursgump ��r en t��mligen otippad mash-up …
Om m��jligt ��nnu egendomligare k��nns det att se ett litet svartsolkat mumintroll som k��nner ett behov av att stiga in i f��retaget Metamorfosicum Oys frustande denazifieringsmaskin efter kriget f��r att avtv�� sig sina totalit��ra v��rderingar (L��ngst ner till h��ger p�� bilden ovan) …
P�� vissa�� omslagsillustrationer verkar det sv��rma av politiskt suspekta mumintroll — s�� till exempel h��r ovan p�� en avancerad allegori som jag inte riktigt lyckas tolka — s�� mycket tycker jag mig f��rst�� som att�� n��gon�� har t��nt en fyrb��k som lyser upp diverse skrymslen d��r suspekta muminvarelser d��ljer sig … de som ��r mer bevandrade i Finlands spr��k och historia�� f��r hemskt g��rna f��rklara mera i detalj vad det ��r som p��g��r …
Senare till��gg: Mumin-Hitler har f��rst��s inte slagit ihj��l Sniff. En mig n��rast��ende k��lla s��g direkt att det var en h��na han jagade — p�� n��got vis hade jag f��tt det till en Sniff som l��g p�� rygg.
Som pl��ster p�� s��ren f��r denna desinformation delar jag med mig av nedanst��ende fantastiska foto:
Tove of Finland — Muminm��starinnan och partnern Tuuliiki som cowboys.��
Mumin-Hitlers sällsamma äventyr
Inte bara fantasygigant utan även en stilikon av mått — en ung Tove Jansson i sin studio …
Idag fyller hon hundra år, den främsta svenskspråkiga fantasyförfattaren — och jag väljer att högtidlighålla detta jubileum genom att visa några av hennes mindre kända politiska skämtteckningar från fyrtiotalet.
Tove Jansson var nämligen även en glödande antinazist, som med skarpt stålpennestift satiriserade över det världspolitiska läget i den finlandssvenska tidningen Garm under krigsåren. Tove gladde sig särskilt över att få möjlighet att vara ”svinaktig mot Hitler och Stalin”, som hon uttryckte det.
Hitler härjar — och verkar förutom andra brott mott folkrätten även ha slagit ihjäl Sniff längst upp i bilden. Längst ner till höger tar Mumintrollet betäckning bakom bokstaven M …
Och smått svinaktig var hon alltså — även om jag nog måste säga att det känns aningen inkongruent att se en världshistoriens värsta monster tecknade med den enorma charm som är mumin-moderns signum — führern med finsk fabeldjursgump är en tämligen otippad mash-up …
Om möjligt ännu egendomligare känns det att se ett litet svartsolkat mumintroll som känner ett behov av att stiga in i företaget Metamorfosicum Oys frustande denazifieringsmaskin efter kriget för att avtvå sig sina totalitära värderingar (Längst ner till höger på bilden ovan) …
På vissa omslagsillustrationer verkar det svärma av politiskt suspekta mumintroll — så till exempel här ovan på en avancerad allegori som jag inte riktigt lyckas tolka — så mycket tycker jag mig förstå som att någon har tänt en fyrbåk som lyser upp diverse skrymslen där suspekta muminvarelser döljer sig … de som är mer bevandrade i Finlands språk och historia får hemskt gärna förklara mera i detalj vad det är som pågår …
August 2, 2014
Sk��ms ni ��ver er koloniala framtoning? Mannen fr��n Del Monte han s��ger: Tv��rtom! Jag njuter av den!
V��lkommen till det f��rflutna — ett st��lle d��r stora multinationella f��retag inte sk��ms det minsta f��r sin koloniala framtoning.
Tv��rtom — de njuter av den.
Hur l��ngt ner i det f��rflutna, fr��gar ni er. 1933, kanske? Nej — vi beh��ver bara s��ka oss till ��ttiotalet f��r att�� hitta TV-reklamerna med�� Mannen fr��n Delmonte, som if��rd en oklanderligt sval, n��rmast fosforescerande linnekostym s��nker sig i ett plan fr��n himlen till Tredje v��rldens b��nder, som�� tillber honom som en Gud.
De h��r reklamfilmerna visades i Sverige p�� ��ttiotalet — och jag minns att jag tyckte att de var r��tt magstarka redan d��.
Undertexten ��r inte direkt subtil. Mannen fr��n Del Monte han s��ger: ”Jag har tummen i ��gat p�� Tredje V��rldens alla dagl��nare — och det ger mig faktiskt en l��tt erektion.”
Skäms ni över er koloniala framtoning? Mannen från Del Monte han säger: Tvärtom! Jag njuter av den!
Välkommen till det förflutna — ett ställe där stora multinationella företag inte skäms det minsta för sin koloniala framtoning.
Tvärtom — de njuter av den.
Hur långt ner i det förflutna, frågar ni er. 1933, kanske? Nej — vi behöver bara söka oss till åttiotalet för att hitta TV-reklamerna med Mannen från Delmonte, som iförd en oklanderligt sval, närmast fosforescerande linnekostym sänker sig i ett plan från himlen till Tredje världens bönder, som tillber honom som en Gud.
De här reklamfilmerna visades i Sverige på åttiotalet — och jag minns att jag tyckte att de var rätt magstarka redan då.
Undertexten är inte direkt subtil. Mannen från Del Monte han säger: ”Jag har tummen i ögat på Tredje Världens alla daglönare — och det ger mig faktiskt en lätt erektion.”
July 19, 2014
Musikens idiot, gl��mskans president och … John och Yoko?
Denna mystiska bild — kontextl��s och kryptisk, som s�� mycket p�� n��tet — fick mig att f��rs��ka forska kring m��tet mellan Karel Gott och John och Yoko.
Vi har v��l olika s��tt att se p�� Karel Gott. F��r mig ��r han framf��r allt den tjeckiske kitschkungen som sj��ng in den od��dligt bisarra tyskspr��kiga versionen av Paint it Black med sm��ktande zigeuner-str��kar — och den st��ndigt sj��lvbel��tet smilande, men ganska skickliga jazzs��ngaren som dyker upp ibland i tjeckiska sextiotalsfilmer.
F��r f��rfattaren Milan Kundera var Gott ”Musikens idiot” i Skrattets och gl��mskans bok fr��n 1979 ( ��rekr��nknings��ngsliga anglosaxer och fransoser bytte helt fink��nsligt namn p�� schlagers��ngaren till ”Karel Klos”�� i de engelska och franska utg��vorna av boken).
En ung Karel Gott g��r sin pryl i filmen Kdyby tis��c klarinet�� (Om tusen klarinetter, 1964)
Kundera kunde inte f��rl��ta Gott f��r hans n��ra band till den repressiva Husakregimen, som administrerade den l��nga tjeckiska h��st som f��ljde efter Pragv��ren och den sovjetiska invasionen. Kundera s��g f��rh��llandet mellan s��ngaren och diktatorn som symbiosen mellan ”Musikens idiot och gl��mskans president”.
Karel Gott och��Gust��v Hus��k h��lsar�� hj��rtligt p�� varandra.
Fr��gan ��r vad John och Yoko ans��g om Karel n��r han pl��tsligt beg��rde audiens hos motkulturens okr��nta kung och drottning i London 1971. Vad pratade de om? Sv��righeterna med att breaka i Tyskland? Om sitt gemensamma germanska skivbolag Polydor?
De enda ledtr��dar jag kan hitta ��r en tjeckisk intervju med Karel Gott, som jag med hj��lp av Google Translate har lyckats f��rvandla till flytande rotv��lska:
The most popular singer of socialist Czechoslovakia was a Johnom Lennonom and his wife Yoko Ono met in London in 1971. Stretnutie organized company Polydor, which represented not only in Germany Gotta, but also the beginning of the 60s, starting with the Beatles, who played in clubs in Hamburg.
”We clashed with the polhodinku in the office of publishing, there were also journalists.’ve Talked about that I would like helped that Lennon could rise in Prague,” he recalls Gott. ”I inquired of him, on conditions, he answered me that he certainly would not wish any royalties, but that the proceeds from the concert went to some charity thing, best for children. Immediately I have been remembering the SOS villages, where the care of abandoned children. ”
Man pratade enligt Gott med andra ord lite l��st om n��got slags v��lg��renhetskonsert i Prag — vilket b��r ha k��nts lite obekv��mt f��r den v��rldsledande rebellen Lennon med tanke p�� att det bara hade g��tt tre ��r sedan Warszawapaktens tanks slutade slamra ��ver Prags kullerstenar …
Men eftersom jag inte har lyckats n�� Yoko f��r en kommentar torde Gotts version vara s�� n��ra vi kommer sanningen …
��
Musikens idiot, glömskans president och … John och Yoko?
Denna mystiska bild — kontextlös och kryptisk, som så mycket på nätet — fick mig att försöka forska kring mötet mellan Karel Gott och John och Yoko.
Vi har väl olika sätt att se på Karel Gott. För mig är han framför allt den tjeckiske kitschkungen som sjöng in den odödligt bisarra tyskspråkiga versionen av Paint it Black med smäktande zigeuner-stråkar — och den ständigt självbelåtet smilande, men ganska skickliga jazzsångaren som dyker upp ibland i tjeckiska sextiotalsfilmer.
För författaren Milan Kundera var Gott ”Musikens idiot” i Skrattets och glömskans bok från 1979 ( ärekränkningsängsliga anglosaxer och fransoser bytte helt finkänsligt namn på schlagersångaren till ”Karel Klos” i de engelska och franska utgåvorna av boken).
En ung Karel Gott gör sin pryl i filmen Kdyby tisíc klarinetů (Om tusen klarinetter, 1964)
Kundera kunde inte förlåta Gott för hans nära band till den repressiva Husakregimen, som administrerade den långa tjeckiska höst som följde efter Pragvåren och den sovjetiska invasionen. Kundera såg förhållandet mellan sångaren och diktatorn som symbiosen mellan ”Musikens idiot och glömskans president”.
Karel Gott och Gustáv Husák hälsar hjärtligt på varandra.
Frågan är vad John och Yoko ansåg om Karel när han plötsligt begärde audiens hos motkulturens okrönta kung och drottning i London 1971. Vad pratade de om? Svårigheterna med att breaka i Tyskland? Om sitt gemensamma germanska skivbolag Polydor?
De enda ledtrådar jag kan hitta är en tjeckisk intervju med Karel Gott, som jag med hjälp av Google Translate har lyckats förvandla till flytande rotvälska:
The most popular singer of socialist Czechoslovakia was a Johnom Lennonom and his wife Yoko Ono met in London in 1971. Stretnutie organized company Polydor, which represented not only in Germany Gotta, but also the beginning of the 60s, starting with the Beatles, who played in clubs in Hamburg.
”We clashed with the polhodinku in the office of publishing, there were also journalists.’ve Talked about that I would like helped that Lennon could rise in Prague,” he recalls Gott. ”I inquired of him, on conditions, he answered me that he certainly would not wish any royalties, but that the proceeds from the concert went to some charity thing, best for children. Immediately I have been remembering the SOS villages, where the care of abandoned children. ”
Man pratade enligt Gott med andra ord lite löst om något slags välgörenhetskonsert i Prag — vilket bör ha känts lite obekvämt för den världsledande rebellen Lennon med tanke på att det bara hade gått tre år sedan Warszawapaktens tanks slutade slamra över Prags kullerstenar …
Men eftersom jag inte har lyckats nå Yoko för en kommentar torde Gotts version vara så nära vi kommer sanningen …
July 18, 2014
Den n��got tvivelaktiga ��ran att utkoras till …
… 1954 ��rs Fr��ken Filtspetspenna!
… 1955 ��rs Korvdrottning!
1957 ��rs Fr��ken Atombomb, Las Vegas! (Ja — hon blev inte ens hela USA:s Fr��ken Atombomb … dessa grusade dr��mmar … )
1947 ��rs … Fr��ken Bl��jdrottning?! (Okej — nu tycker jag kanske att de h��r sk��nhetst��vlingarna b��rjar sp��ra ur en smula … )
”Jag knep brons i Fr��ken Bl��jdrottning 1947!” t��nker jag mig g��rna att n��gon av damerna p���� sidorna skriver�� p�� sitt CV.
Nej — Tacka vet jag …
1939 ��rs Radiodrottning ! H��r har vi en kostym som jag helhj��rtat kan st��lla mig bakom …
Ja, sk��nhetst��vlingarnas v��rld ��r skoningsl��s. Och kom ih��g: Om Fr��ken Nya Zeeland skulle r��ka svimma p�� scenen — forts��tt bara le krampaktigt som om inget hade h��nt …
Den något tvivelaktiga äran att utkoras till …
… 1954 års Fröken Filtspetspenna!
… 1955 års Korvdrottning!
1957 års Fröken Atombomb, Las Vegas! (Ja — hon blev inte ens hela USA:s Fröken Atombomb … dessa grusade drömmar … )
1947 års … Fröken Blöjdrottning?! (Okej — nu tycker jag kanske att de här skönhetstävlingarna börjar spåra ur en smula … )
”Jag knep brons i Fröken Blöjdrottning 1947!” tänker jag mig gärna att någon av damerna på sidorna skriver på sitt CV.
Nej — Tacka vet jag …
1939 års Radiodrottning ! Här har vi en kostym som jag helhjärtat kan ställa mig bakom …
Ja, skönhetstävlingarnas värld är skoningslös. Och kom ihåg: Om Fröken Nya Zeeland skulle råka svimma på scenen — fortsätt bara le krampaktigt som om inget hade hänt …
