Per Axbom's Blog, page 2

How black squares in social media are defeating their own purpose

Nobody truly seems to know where it started, although Brittany Packnett Cunningham has a good theory, but the black squares on social media are posing a real danger to the movement they are intending to support. Posted across the world to show support for the protests against the terrorization and murder of black people by US law enforcement, these images are drowning out important voices and making it harder for people to organize.

Here’s the thing. The BlackLivesMatter hashtag is being used by demonstrators, protestors, activists and news outlets to uncover and report around events as they unfold. The way hashtags work is that people looking for news, events and help are using the hashtags to find it. And here is what they’re seeing now on the BlackLivesMatter hashtag on Instagram:

[image error]

Black square upon black square upon black square. While a first thought may have been to use only the hashtag BlackOutTuesday, that is not what is happening. People want to show their “support” far and wide on all related hashtags, including the most well-known one. When millions upon millions of users on social media flood these hashtags they are drowning out news, stories and the real people in the midst of the struggle.

Instead of these black squares we might have seen important breaking news exposing police brutality and attacks on the press, alongside voices of reason, anguish and witness reports from black people guiding us through this turmoil. Brittany Packnett Cunningham acknowledges the outcome of the black squares as digital protest suppression:

Look, social media is a critical tool. It is a tool that educates people about white supremacy. It is a tool for people to learn  and reflect on their own anti-blackness. It is tool for people to be able to advocate on behalf of victims of police violence, racism and actually do the work that it takes. It is also an important tool for activists and organisers to stay connected, alert people about actions and alert people about the immediate support that they need, should people be jailed, need bail, etceteras. The idea that black people are going to be silent at a time when everybody needs to be hearing from us in particular is wild to me.

Yet we continue to see black squares. This is devastating in that it silences many important voices. And as Tatiana Mac pointed out, today (Tuesday June 2, 2020) is an election day in nine US states, and the most important hashtag for black voices has been all but drowned in non-content. But if you’ve made this mistake, don’t brood about it. Learn from this, delete your post, spread the message and find other ways to engage. I will let Cunningham’s words finish this post as well.

This is the last moment for black people in particular to be silent. If you want to support, in this way, and you are black: put up your black posts – don’t put up your black posts, but definitely do not stop talking. Our voices are the ones that need to be raised to the highest levels.

If you are not black then I urge you to follow the hashtag AmplifyMelanatedVoices. There are directions that I’ll put on my next post. Because what those two women have asked non-black people to do is to stop posting their regular content for a week and only post and tag things by black creators, black leaders, black activists and black thinkers. If you do that you are actually helping to RAISE the voices of black people instead of completely squashing the conversation.

If we all get on our Instagram and everything is black, we’re not talking about the things that matter.

And if you do decide to put up a black picture as a post, do not use the hashtag BlackLivesMatter because what it does is when you click on the hashtag everything in there is black. So suddenly all of the content, all of the art, all of the education, all of the announcements of protests and events, all of those are suddenly buried. Which again makes it feel like somebody is doing this on purpose.

— Brittany Packnett Cunningham

 

Update: Yes, it does appear as the whole campaign was started by a fake account. See image for explanation, and click through for the Instagram post.

Byggstenar för förändring

Varje gång jag ska starta ett nytt projekt så checkar jag av att vi – eller jag – har tänkt på alla delar i detta diagram. Jag kallar det ‘Byggstenar för förändring’ och det är en sammanfattning av de fem delar, eller komponenter, som måste finnas på plats för att lyckas med förändringsprojekt: målbild, kompetens, motivation, resurser och handlingsplan.

Diagrammet visar vad som händer om någon av de fem komponenterna skulle saknas.

Om målbilden saknas så leder det till förvirring.
Om kompetens saknas så leder det till ångest.
Om motivation saknad så leder det till motstånd.
Om resurser saknas så leder det till frustration.
Om handlingsplan saknas så leder det till att man måste starta om gång på gång.

Jag har sett varianter av detta diagram genom åren men vet tyvärr inte vem som är ursprunglig upphovsperson. Meddela mig gärna om du har mer information.

Hantera sam­hälls­infor­mation under på­gående kris

Under gårdagen, den 21 april, blottlades några misstag som innebär ett förtroendetapp för Sveriges myndigheter och rådgivare i corona-krisen. Först visade det sig att siffror som presenterades av Folkhälsomyndigheten under den dagliga pressträffen var totalt missvisande. Emanuel Karlsten var snabb att ifrågasätta en knapp minut efter att Wallensten uttalat siffrorna från podiet, och fick sedan rätt. Senare på dagen backade forskarlaget som bara dagen innan bedömde det som viktigt att gå ut med att “11 procent av stockholmarna kan ha varit smittade av covid 19”. Att de ens gick ut med den uppgiften på så tunt underlag är förvånande.

Samtidigt kommer det rapporter om hur dåliga Stockholmarna är på att följa råden från myndigheterna, och rör sig ute med tveksamt avstånd på serveringarna. Slappnar de av på felaktiga grunder, ignorerar de illvilligt, eller väljer de själva att ta kalkylerade risker med människoliv – det vet vi inte. Vi vet inte heller om rapporterna ger en korrekt bild.

Det vi vet är att förmågan att ta till sig av och följa information baserar sig på:

Om informationen når fram
Om informationen går att förstå
Om förtroende finns för avsändaren
Om motivation finns för att agera
Om förmågan att agera finns

Min uppfattning är att det finns brister inom alla områden. Det gör det så gott som alltid. Men situationen riskerar att försämras, vilket förstås kan medföra negativ påverkan på flera områden.

Misslyckas man med information och kommunikation så misslyckas man med måluppfyllelsen. Här följer några spaningar och tankar kring hur varje område kan förbättras.

Informationen når fram

Det är ännu inte känt hur många som känner till pressträffarna som äger rum varje dag, var man hittar mer information och hur man hittar uppdaterad information. Helt klart är i alla fall att klockan 14 är det många som jobbar och inte tittar på tv. Och att krisinformation.se skulle vara en ingång som en majoritet känner till – och använder sig av – är oklart. En betydande andel människor får sannolikt information via andra, tredje och fjärde part och det skapas många rykten och felaktiga bilder när en feltolkning får snabb spridning.

Allt eftersom veckorna går undrar människor förstås om de allmänna råden fortfarande gäller, eller om det lättas upp. Lyckas man inte regelbundet vara tydlig med råden så skapas lätt en grogrund för missuppfattningar.

Att det inte har gått ut bred information i fler kanaler är underligt. Min kollega James Royal-Lawson har gett exempel på hur Storbritannien skickat såväl sms som brev till hela befolkningen för att informera. Den typen av breda direktutskick saknas ännu i Sverige.

Bara för att vi inte är lika hårdföra med begränsningar innebär inte att vi inte måste vara lika hårdföra, om inte mer, med informationen. Vi lever i en global värld där information når oss från alla håll och kanter samtidigt. Hur ska människor känna sig trygga med information från andra länder inte gäller här, det är trots allt samma pandemi.

Så här kan det förbättras

Skapa en enda digital ingång för all information kring coronaviruset och covid-19, utan menyer och distraherande extrainformation om andra ämnen.
Uppmuntra människor att prenumerera på uppdateringar om de allmänna råden.
Uppmuntra TV-kanaler att regelbundet presentera rullande information i bild om de grundläggande råden (stanna hemma vid symtom, tvätta händerna, håll avstånd, etceteras).
Sänd pressträffarna flera gånger per dag (av samma anledning som julkalendern sänds två gånger per dag). En schemalagd sändning når fler jämfört med en förväntan att människor ska leta upp och titta på egen hand.
Skicka sms med en länk till alla medborgare.
Skicka brev med information till alla medborgare, och framför allt riskgrupper.
Skapa en informations-puff som andra kan “bädda in” på sina sajter. Myndighetsinformation skulle då kunna få möjlighet att presenteras (och uppdateras) på en mängd olika digitala tjänster – och nå människor där de är.
Eftersträva alltid digital tillgänglighet. Se exempel på en brist som Folkhälsomyndigheten snabbt åtgärdade efter mitt påpekande.
Lägg det viktigaste först. Tidigare idag la man råd till privatpersoner på startsidan på krisinformation.se (i stället för på en undersida) – tack vare en proaktiv redaktion som bland annat lyssnar på Twitter.

Informationen går att förstå

Det är tydligt att det funnits brister i att nå ut med information på olika språk. Jag har själv missat, men tar gärna emot tips, om var man kan hitta tydliga budskap om en central ingång/kanal som man bör gå till för regelbundet uppdaterad info om covid-19 på olika språk. Jag har hittat dessa, men vet inte hur personerna som behöver informationen gör det.

Sedan klarar tyvärr inte ens medier som SVT av att rapportera korrekt. Direkt efter pressträffen igår den 21 april klippte man tillbaka till SVT som sammanfattade att “ytterligare 185 personer har avlidit det senaste dygnet.” Det är direkt felaktigt och så här många veckor in i krisen är det oroväckande att inte ens SVT förstår att rapportera rätt kring dödsfall som är utspridda över tid.

Kortfattad information och emotionella reaktioner i en kris kan också göra att människor blir handlingsförlamade, eller övertolkar. Ett sådant exempel är att antalet personer som söker vård för hjärtinfarkt minskat drastiskt. En risk finns att människor i behov av vård stannar hemma på grund av rädsla eller för att de inte vill “vara till besvär”.

Så här kan det förbättras

Tydligare ingångar till fler språk.
Tydligare info om att man fortfarande ska åka till sjukhuset vid allvarliga symtom (som vid stroke/hjärtinfarkt).
Ge information på flera sätt. Förklarande kortfilmer är till exempel ofta underutnyttjade.
Gör intervjuer med människor där man tillfrågas om hur man tolkar råden och hur man tolkar rätt sätt att efterleva dem.
Erbjud journalisterna mer tillrättavisad information. Det visar sig till exempel att de inte alltid heller förstår vad “eftersläpning” betyder eller att det fenomenet förekommer i alla länder.
Det mest informativa – och korrekta – diagrammet jag sett kring antal avlidna varje dag är skapat av Adam Altmejd. Det är naturligtvis baserat på data från Folkhälsomyndigheten men slår mycket annat i tydlighet. När den här typen av initiativ dyker upp – som visualiserar komplexa samband – bör det finnas rutiner för att lyfta in dem i officiell kommunikation så att fler kan ta del av dem.

I det här diagrammet av Adam Altmejd är varje dödsfall utplacerad på den dag som det inträffade. De ljusgrå staplarna visar prognoser baserat på tidigare genomsnittliga eftersläpningar i rapporteringen. I diagrammet syns också rättelser där dödsfall först registrerats på fel dag.

Förtroende för avsändaren

Förtroendet för avsändaren påverkas självklart av händelser som jag gav exempel på i början av min text – direkta felaktigheter som först kommuniceras som sanningar. I kriser kommer allt granskas i detalj, det är inte lika nära till förlåtelse, och felaktigheter kommer förmedlas som bevis för inkompetens.

Ingen kan dock skydda sig helt från att felaktigheterna släpps igenom, speciellt i tider där det också finns en förväntan av att jobba snabbt och psykisk press är på oerhörda nivåer. Därför är agerandet, i samband med att felaktigheterna avslöjas, också av enorm vikt för att dämpa skadan som sker.

I en situation där det finns väldigt många alternativa handlingsplaner att jämföra med så måste man förstås hela tiden förklara varför man avviker från hur andra gör. För den som följer nyhetsflöden i olika kanaler intensivt så kan man säkert tycka att det görs, men alla har inte det intresset, tiden eller förmågan. Förklaringarna måste finnas där proaktivt, inte reaktivt när frågorna kommer.

Om det är så att jag själv gynnas av att det som avsändaren förmedlar så kommer jag också vara benägen att tänka att avsändaren är någon att lita på. I en inledande period kan man gissa att många i Sverige välkomnar att landet är mildare i sina restriktioner i andra. I förlängningen kommer det förändras när människor känner sig mer och mer begränsade, pressade och utsatta.

Så här kan det förbättras

Gå inte ut med information som inte är trippelkollad och testad med mottagare av information (“Vad tänker du när du hör det här?”)
Ge i all information alltid svar på alla de grundläggande frågorna Vad, När, Var, Hur, Varför och Vem.
När man avviker från hur en majoritet agerar, förklara varför man avviker. Inte bara en gång utan hela tiden.
Sätt rätt förväntningar på informationen. Var öppen med processer, tidsramar och hur man jobbar. Erkänn svagheter och hur man jobbar för att motverka svagheterna (tidsbrist, extern press, kunskapsbrister, prestationsförmåga).
Var tydlig med hur framgång ser ut och var tydlig med när man uppnår tecken på framgång.
Avviker man från tidigare utsagor och påståenden, var öppen med att man gör det och varför.

Motivation att agera

Nu hamnar vi nästan i den klassiska diskussionen om morot kontra piska, där svenska myndigheter väldigt förenklat kan sägas försöka undvika piskan men inte heller har skapat en tydlig bild av moroten. Samtidigt som olika strategier kan sägas ge olika resultat över tid, försvåras det av att medier gärna rapporterar om deras egna tolkningar av vad moroten är.

Huruvida vi förändrar våra beteenden för att hålla trycket på vården på men hanterbar nivå, rädda liv, undvika att bli smittade eller undvika att smitta andra – kommuniceras olika av olika aktörer, även om jag kan tycka att till exempel Folkhälsomyndigheten försöker var tydliga med sitt fokus på det förstnämnda.

Ett av de största problemen är dock att vi inte får en omedelbar och synlig återkoppling på hur våra beteenden gör skillnad, vilket gör det väldigt svårt att upprätthålla för den som upplever att det inte händer något trots ansträngningar. När orsak och verkan ligger långt ifrån varandra i tid behövs bättre information.

Så här kan det förbättras

Prata inte bara om vad man INTE får göra utan också om vad man uppmuntras göra. Hjälp människor att hitta stunder av välmående i det dystra.
Förklara vad nyttan är med att agera på ett visst sätt, och hur den nyttan syns.
Visa exempel på korrekt agerande så att man inte överskattar hur svårt det är.
Lyft fram goda exempel från verkligheten. Även beteenden är smittsamma när de når en viss genomslagskraft i befolkningen.

Förmåga att agera

Det kan tyckas självklart att det inte finns en oförmåga att följa de enkla råd som kommuniceras. Samtidigt har jag hört många uttrycka hur de aldrig tvättat händerna så noga som många filmer nu gör gällande att man bör göra. Vissa förmågor är beroende av att information når ut, och att man förstår den.

En del råd påverkas av vad man jobbar med och hur man jobbat, som att jobba hemifrån när man kan, och en del kan skapa mer förvirring än andra: stanna hemma om du har symtom. Ont i huvudet kan ju många ha lite till mans, men ska jag verkligen stanna hemma varje gång jag vaknar med lite huvudvärk? (svaret är ja).

I vissa yrkeskategorier finns också risken att känna sig som en svikare om man överger sina kollegor som får ta ett tyngre lass, vilket skulle innebära en ökad ovilja, om än inte oförmåga, att stanna hemma.

Här finns också risker för att skapa extra frustration och oro hos till exempel förskolepersonal som får svårare att följa råd kring distansering, känner sig extra utsatta, samtidigt som de upplever ett etiskt dilemma om deras frånvaro innebär att vårdpersonal måste stanna hemma med sina barn.

Så här kan det förbättras

Rikta information till specifika grupper som upplever en större oförmåga att göra som andra.
Klargör att det finns olika förväntningar på olika aktörer i samhället.
Erbjud utbildning i önskade beteenden (i sin enklaste form: filmer).
Uttryck en bekräftelse av att det kommer innebära känslomässigt svåra beslut för många, men att dessa är nödvändiga för att uppnå målet.

Att balansera enkel information med komplexa samband

Folkhälsomyndigheten har förstås hela Sveriges folkhälsa i fokus, och det kan ofta vara viktigt att ha med sig. Även om alla inte behöver förstå alla samband, så kan det finnas ett värde i att många förstår de komplexa utmaningar som den nuvarande krisen innebär.

Många av de åtgärder som innebär att grupper i samhället stannar hemma kan till exempel leda till ökningar i mental ohälsa, våld i hemmet och missbruk. Inbromsningar i ekonomin leder till arbetslöshet och social oro, som i sig kan leda till kriminalitet och dödsfall. Och samtidigt som vissa sjukdomar minskar, och även trafikolyckor, så kan det bli så att vissa människor välja att stanna hemma trots hjärtinfarkt.

Med ansvar för hela folkhälsan innebär det här ofta svåra bedömningar och avvägningar kortsiktigt för att uppnå effekter på lång sikt. Man måste hela tiden lyssna efter små förändringar i olika delar av samhället.

Jag kommer aldrig påstå att detta på något sätt är enkelt, men det går alltid att jobba proaktivt med information, kommunikation och lyssnande för att hela tiden justera sina handlingar och åtgärder.

När man är öppen med det arbetssättet, och man lyckas hålla förtroendet hålls på en hög nivå, blir det gemensamma jobbet lättare för alla.

Här är en systemkarta jag ritat för att exemplifiera flera av dessa komplexa samband:

Exempel på faktorer som spelar in när man försöker begränsa spridningen av en sjukdom, och hur de kan påverka varandra. Budskapet är att varje faktor måste utvärderas regelbundet för att ge stöd åt resonemang när man utformar handlingsplaner.

Bonus

Den här filmen skapade jag tidigt som exempel på hur man kan kommunicera visuellt och på fler sätt, för att både nå fler människor och hjälpa fler att förstå.

The systemic complexity of managing a pandemic

To try and make sense of factors affecting the management of a pandemic, I created a systems map. This is in no way a complete picture, and certainly not a verified one, but a way of showing the potential complexity. For myself it’s a way to summarize and reflect on much of what I’ve seen in the last month’s reporting.

P.S. If anyone has experience in making a diagram like this accessible for more people, I welcome your suggestions on going about this in the best way.

Making friends with Tech for Good



Being interviewed by Tech for Good Live and Rebecca Rae-Evans was delightful and uplifting. I have never felt more comfortable as a podcast guest. I also appreciate and love how I always discover things about myself when other people ask me questions and listen with real interest, and I allow myself to reveal what I’m thinking. New thoughts were certainly sparked in this episode.

If ethics and compassion in tech is your thing, you would make me very happy if you gave it a listen and let me know what thoughts are sparked in you.

This interview was part of my participation at UX Copenhagen 2020.

“In this series, a member of the Tech for Good Live team will spend some time chatting to one of the UX Copenhagen speakers, and by the end of it we’ll be best friends. GUARANTEED.”

Listening time: 50 minutes.

Listen in your favorite app or choose one of these links:

Spotify
Apple Podcasts
Overcast
Stitcher

First, design no harm

Still image from my talk.

At UX Copenhagen 2020 I am delivering my new talk “First, design no harm”. It’s an emotional talk that starts off with my own experiences at boarding school, understanding the complexity of abusive relationships and going on to explain how learnings from medical ethics can help us as designers become better at contributing to well-being.

The conference is taking place online March 30-31, which means tickets are available through Sunday 29th. My talk is streamed 14:20-14:50 on Tuesday the 31st, including a live Q&A session with me (time in your time zone). To accomodate different time zones, ticket holders can also stream talks on demand. For this reason I am providing – for participants – an online Q&A running for a week after my talk.

» Read my pre-conference interview.

I’ll make my slides available here after my talk.

Waking up in the office

For anyone not used to working from home I understand it may feel odd, with quite a number of technical tools to get used to. Of course there are many people who don’t even have this option, but if you can and want to approach a way of work where your home is sometimes your office I have many tips and ideas. In this image I have collected a handful of these.

In some instances WFH (Work from home) can prove to be a boost in your work well-being!

The tips in text format:

Simple tips for working from home. För those who don’t need physical presence.

Create a meeting room online and check in with co-workers every morning, e.g. whereby.com
Use a good microphone and headphones for video meetings, or a headset.
Use a chat program that works for everyone, e.g. telegram.org or wire.com
Work together live on documents, e.g. via Dropbox Paper, or Trello for planning.
Send sensitive files over encrypted channels,
e.g. send.firefox.com
Practice self-care. Drink water (have a pitcher on the table) and schedule breaks.
Allow yourself to laugh a lot with your colleagues. This works over the Internet too!
Have a set workspace, don’t (always) work in your pyjamas and start your day with a plan.

Extra: During his work experience for school ,my 14-year old made this film to complement the text.

 

Jag tänker högt om Corona­viruset

Vi bearbetar alla kriser på olika sätt. Själv läser jag på och skapar visuella tolkningar för att bättre förstå. Situationen är allvarlig och det skapar oro. Det är en pandemi vi pratar om. Risken är att vi får fler människor i behov av samtidig vård än vi klarar av. Det som framför allt kan hjälpa oss är god handhygien och det som kallas social distansering, att träffa så få människor som du kan.

Vi vet ännu för lite om själva viruset men vet tillräckligt om den kritiska faran för människors liv, och speciellt förstås när det gäller äldre personer. Det måste bli en självklarhet att vi inte hälsar med handslag eller kramar, att vi tvättar våra händer grundligt, och att denna hänsyn kommer behövas ett bra tag framöver.

Jag satt under helgen och läste artiklar, vetenskapliga råd, chattade med vänner och försökte komma fram till en egen balanserad summering. Det landade i den här filmen. Kanske kan den vara till nytta för dig.

Svenska länkar

Krisinformation.se
Folkhalsomyndigheten.se
Utrikesdepartementet
1177.se

Glöm inte bort din egen kommuns hemsida för lokal information.

Appar

Apple iOS: Krisinformation.se | 112-appen

Google Android: Krisinformation.se | 112-appen

Internationella länkar

Världshälsoorganisationen WHO

Andra länkar

FILM: Så tar du kål på Coronaviruset (hur handtvätt funkar) — SVT

Filmer från svenska myndigheter och offentliga tjänster

 

Filmer från WHO

Här ser du källan till att viruset sprids cirka en meter när man pratar, hostar eller nyser.

Jobba bra men hemma bäst

För den som inte är van vid att jobba hemifrån förstår jag att det kan kännas udda, med en hel del tekniska verktyg att vänja sig vid. Självklart finns det många som inte ens har valmöjligheten, men om du kan och vill närma dig ett arbetssätt där hemmet ibland är ditt kontor så har jag massor av tips och idéer. I bilden ser du en handfull av dessa.

Ofta kan WFH (Work From Home) eller AIH (arbete i hemmet) faktiskt vara ett lyft från gängse sätt att jobba!

Tipsen i textformat:

Enkla tips för att jobba hemifrån. För dig som kan och inte behöver vara på plats.

Skapa ett rum online och hälsa på kollegorna varje morgon, till exempel på whereby.com
Skaffa en bra mikrofon och använd hörlurar vid möten, alternativt ett headset.
Använd ett chatt-program som funkar för alla. Till exempel telegram.org eller wire.com
Jobba tillsammans i samma dokument, via Dropbox Paper eller Office365/Google Drive.
Skicka känsliga filer över krypterade kanaler, till exempel send.firefox.com
Ta hand om dig. Drick vatten (ha en karaff på bordet) och ta schemalagda pauser.
Tillåt dig själv att skratta mycket tillsammans med dina kollegor. Det går över nätet också!
Ha en dedikerad arbetsplats, jobba inte (alltid) i pyjamas och börja dagen med en plan.

Tillägg: Under sin prao-period gjorde min 14-åring den här filmen som komplement till texten:

Managing Consequences of Design

I’ve just finished reading The Ethical Design Handbook and am both brimming with new ideas and am more hopeful about the future. The authors bring new tools to the table, and also do a good job of reminding designers how many of our current tools already help us contribute to positive impact. The trick is that we have to make sure to actually put in the effort, and have some cake to keep us going.

Trine Falbe, Martin Michael Frederiksen and Kim Andersen have worked together to bring us a timely and important guide that brings attention to the true value of ethical design and the steps we can take to make it real.

I am especially appreciative of key points on the importance of governance. For ethical consideration to occur it has to be supported by the systems and forums for decision-making that an organisation provides. Avoiding negative impact is not the responsibility of one individual or team, but of the organisation working in unison.

As the authors put it:

This is why governance is so important. If a new idea arises, there would be a process to evaluate and approve it. It won’t happen overnight, and the governance model would or should balance the need for change with the need for stability. The teams responsible for the execution of the new idea are more likely to work towards a successful implementation if there is a formal decision-making process. Systems development is a team sport.

The Ethical Design handbook brings clarity to the topic of ethics, with many examples of tech gone wrong, with an easy-going and accessible language. In mindful fashion it also acknowledges how the field is still very much taking its first vigilant steps in a tech industry where participants are cautious about what demands this will place on them.

The book provides important insight into the current processes and assumptions that result in dangerous actions that have potential for easily being avoided. I found myself nodding intensely as it was pointed out how many practitioners are aware of negative impact, but also often falsely assume that leadership is equally aware. The danger is that practitioners will forge ahead in the belief that the consequences are already a calculated risk, while organisational inability to anticipate around harmful outcomes may be closer to the truth.

The developers may also think that the business is well aware of the consequences of its priorities.

Here of course is where there is a huge opportunity for raising awareness to improve decision-making. Many decisions that lead to negative impact are simply based on lack of understanding and lack of effort in assessing risks before they happen. Many of these risks can be mitigated by doing our due diligence, sharing information across teams and for example involving more stakeholders in user research and testing.

The people in charge of strategy and planning are, in most cases, not involved in software testing. What if the planning goes well, but the execution doesn’t go so well — and nobody on the team realizes it? One day, the customers will, and that will be a great day to be away on vacation.”

I frequently put forward how listening to people is a core skill in being successful at ethical design. The Ethical Design Handbook emphasises this by suggesting the practice of having designated individuals who are responsible but also easy to reach through readily available contact details. Bringing further transparency around this feedback, by sharing and documenting, will be an important part of setting up the governance that will guide product development towards more positive impact.

To assist in this decision-making the book also provides some really good practical tools and templates provided for assessing ethical considerations. I hope these will be put to good use by many readers. Throughout, there is an especially strong emphasis on the risks of collecting and managing personal data, and the importance of actually accumulating as little of it as possible. The walkthrough of different types of website cookies is also a great example of a useful artefact to enable relevant team discussions. 

Collecting data that you will never use is expensive.

I must say I was happily surprised by one of the several brilliant guest essays* in the book, Ling Valentine. I myself interviewed Valentine back in 2013, primarily because of the stir she was making then due to her unconventional website. I wanted to uphold how much of what she was doing was just good business sense.

Being given an opportunity to revisit Valentine’s thinking on human emotion and candor was a real treat, and going forward I will certainly more often make use of the term “brutal honesty”.

The Ethical Design Handbook really does embrace the concept of challenging assumptions. While it is certainly a common rebuttal that ethical design will lower conversion rates, we are reminded that this is only a hypothesis and as designers we have the tools to potentially disprove it. Again, we need to do the real work and stop assuming.

Part of doing the real work is stopping and making time for reflection and reasoning. Given my own appeal to the notion of adding friction to assist thinking, both for makers and users – I welcomed the stories of when longer times spent with people on customer support calls actually increased satisfaction.

The key here is to understand that slowing down can be a good thing, because it enables a company to establish a relationship with its customers.

Amid all the effort required to make things right, I will certainly take to heart the message of cake-driven development.  Also something that is stressed by practitioners of coaching, it is always important to celebrate your wins. If we do not recognise and create positive emotion around our successes, doing the hard work will feel overwhelming and may cause us to falter. Finding the right treat to reward yourself regularly in this battle provides the positive energy that will sustain your strength moving forward.

And this is what I will leave you with: Read the book. Have some cake. You will begin to recognize what doing the right thing should feel like. Share that feeling, your way.

—-

P.S. Other guest essayists in the book are Aral Balkan and Laura Kalbag, whose crucial work you will want to follow over on Small Technology Foundation.

For options on buying The Ethical Design Handbook, check out the book website: ethicaldesignhandbook.com.