Drakviskaren Quotes

“Jag skriker ut hans namn. Skriker det så högt att jag håller på att gå sönder.”
― Lovisa Wistrand, Drakviskaren

“Du har ingen magi.” Hon rycker på axlarna. Som om det är allt hon tänker säga.”
― Lovisa Wistrand, Drakviskaren

“Jag slappnar av först när kramen är över. Tydligen är det så det kallas när stjärnalverna pressar sina kroppar mot varandra.”
― Lovisa Wistrand, Drakviskaren

“Sannerligen finns det åtskilligt med godhjärtade alver. Det måste finnas ett antal onda också.”
― Lovisa Wistrand, Drakviskaren

“Jag är ingen god alv."
"Jag vet.”
― Lovisa Wistrand, Drakviskaren

“Alla går. Alla lämnar. Alla dör.”
― Lovisa Wistrand, Drakviskaren

“Jag lovar, Iszaelda! Hur skulle jag kunna stanna i dödsriket, när du är här och väntar på mig?”
― Lovisa Wistrand, Drakviskaren

“Halva staden vill gömma dig i Moderträdet och hålla dig säker från Dlemhr. För om han tar dig och dräper dig, är Sarador i fara.”
”Och den andra halvan?”
”Vill dräpa dig.”
”Åh”, suckar jag. ”Fint.”
― Lovisa Wistrand, Drakviskaren

“Dúera sesta múera nainnin, a endar isn'ar a.”
”Vad betyder det?”
Jag vrider ned huvudet igen, andas över hans läppar. ”Du är solen. Du är solen jag kretsar kring.”
― Lovisa Wistrand, Drakviskaren

“Jag har känslor för dig.”
”Och jag för dig.”
― Lovisa Wistrand, Drakviskaren

“Vi kommer båda att dö.”
”Så låt oss inte kasta bort vår sista tid tillsammans.”
― Lovisa Wistrand, Drakviskaren

“Ifall inte du dräper mig, kanske jag dräper dig.”
― Lovisa Wistrand, Drakviskaren

“Om jag ska döda någon gör jag det med stil.”
― Lovisa Wistrand, Drakviskaren

“Du är skadad.”
”Tack vare dig, älskling.”
― Lovisa Wistrand, Drakviskaren

“Jag är en drakviskare.”
― Lovisa Wistrand, Drakviskaren

“Gå”, andas jag. ”Innan jag spetsar dig på mitt svärd.”
― Lovisa Wistrand, Drakviskaren

“Våra läppar är nära varandra. Alldeles för nära.”
― Lovisa Wistrand, Drakviskaren

“Jag är ingen ledare”, viskar jag, mer till mig själv än till de andra.”
― Lovisa Wistrand, Drakviskaren

“Det var en kamp på liv och död.
Och jag vann.”
― Lovisa Wistrand, Drakviskaren

“Och jag måste göra allt för att överleva.
Döda.
För att inte dödas själv.”
― Lovisa Wistrand, Drakviskaren

“Hornen pulserar av styrka. Av makt och begär.”
― Lovisa Wistrand, Drakviskaren

“Mörkret fyller mig i några gnistor, den här gången på ett rogivande sätt. Som om det hälsar mig välkommen tillbaka.”
― Lovisa Wistrand, Drakviskaren

“Snälla, Keelan, berätta. Jag är hemskt nyfiken. Var är min plats?”
”Längst bak. Bland kvinnorna.”
― Lovisa Wistrand, Drakviskaren

“Du kan inte beordra en drake till någonting.”
― Lovisa Wistrand, Drakviskaren

“Ah … Vad vill du göra åt de ljuvliga små alverna därnere?” frågar Nyx.
”Du får inte äta dem om det är det du undrar.”
― Lovisa Wistrand, Drakviskaren

“Jag har känt smärta förr.”
― Lovisa Wistrand, Drakviskaren

“Du tänker väl inte hoppa därifrån?”
”Jag tänker inte stanna här med dig i alla fall.”
― Lovisa Wistrand, Drakviskaren

“Du vet att jag varnade dig.”
― Lovisa Wistrand, Drakviskaren

“Ja, jag har fått horn. Än sedan? Det ser du väl.'
'Du har … fått horn.'
'Men. Ja!' Jag försöker att dra mig undan. 'Sluta tafsa! Alla vill ta på dem, jag förstår inte varför.”
― Lovisa Wistrand, Drakviskaren

“Han stannar framför mig och skrattar lågt. ”Har du gått runt och slagit folk igen?”
”En eller två.”
― Lovisa Wistrand, Drakviskaren