Konsten att vara Ela Quotes

“Jag måste sluta ta åt mig så mycket. Måste skaffa mig tjockare hud över själen.”
― Johanna Nilsson, Konsten att vara Ela

“Jobbigt. Jag måste göra något åt mina impulser. Gå i Hindra-Mina-Idiotiska-Impulser-Terapi. Hindra ångesten också. Hindra allt möjligt. Hindra...”
― Johanna Nilsson, Konsten att vara Ela

“Jag borde bli politiker. Skaffa mig makt och inflytande och en massa pengar så att jag kan fixa till det här samhället lite. Borde kanske fixa till mig själv först. Synd bara att jag inte vet vad jag ska fixa till.”
― Johanna Nilsson, Konsten att vara Ela

“Längtan efter vad?
Vet inte. Vet bara allt som jag inte vill.
Inte det normala. Inte mamma-pappa-barn-villa-vovve (ta det inte personligt Sniff)-Volvo-tv-studielån-lån-bingolotto-9-5-jobb-meningslöshet-tick-tack-livet-går-vad vill universum -med-mig-vad-vill-jag-med-mig?”
― Johanna Nilsson, Konsten att vara Ela

“- Du är definitivt konstnärstypen.
- För att jag har en massa ångest?
- Ja, typ.”
― Johanna Nilsson, Konsten att vara Ela

“...Och inte som nu att jag bara är ett enda stort kaos som inte vill någonting och ändå allting.”
― Johanna Nilsson, Konsten att vara Ela

“Han har en känslig själ också? Det verkar så. Som att han tar in världen genom för tunn hud. Har svårt att ta lätt på saker och ting. Gräver sig djupt in i tingen och människorna, fast tingen och människorna inte alltid kräver det. Ungefär så.”
― Johanna Nilsson, Konsten att vara Ela

“Stående når jag honom till hakan. Han vänder ner sitt ansikte. Jag vänder upp mitt ansikte. Han ler och går iväg. Jag ler och står kvar. Det här är riktigt fånigt. Fjärilar fladdrar överallt i min kropp. Jag måste fånga in dem och mata dem med eter och sticka nålar i dem och skicka dem till kyrkogården för gott. Det är bäst så. Jag vågar ingenting annat. Jag måste tänka på skärvorna.”
― Johanna Nilsson, Konsten att vara Ela

“Jag går omkring i de sömnlösa nätternas trädgård och vill något med mitt liv som inte går att formulera. Mina fötter gör avtryck i snön. Kanske är det jag vill. Lämna spår. Men snöspåren försvinner ju. Dunstar. Blir intet. Eller snarare partiklar som rumlar runt i universum och fäster sig vid än det ena, än det andra, som de skapar eventuellt nytt liv med. Ursprunget har splittrats. Dött. Dödats. Det är så jävla värdelöst!
Universum borde förbjudas. Jag borde förbjudas. För jag orkar inte vara människa. Orkar inte delta i det här meningslösa livspelet. Vad jag än vill med mitt liv så vill Universum/Naturen/Tiden/Gud/Och Andra Idioter ändå att jag ska dö till slut och vad är det då för vits med vad jag vill med mitt liv? [...]
Jag vill något med mitt liv. Fast jag kommer att dö och fast det kanske är meningslöst att vilja något så vill jag ändå. Jag sitter kvar en lång stund i snön och gråter och darrar och samlar nästan ihop till en urinvägsinfektion.”
― Johanna Nilsson, Konsten att vara Ela

“Det är natt och jag sover inte. Jag tänker på hud. En mans hud. Mot min. Får inte tänka så. Får inte längta. Längtan är grym. Längtan är reklam som inte håller vad den lovar. Relationer betyder arbete. Man måste kompromissa. Jag vill varken arbeta eller kompromissa. Jag vill leva. Vara vild, fri, galen. Utan löften som kommer att gå sönder. Som snärjer mig.”
― Johanna Nilsson, Konsten att vara Ela

“Han betalar och går iväg och jag kommer antagligen aldrig att se honom igen. Det gör mig rädd. Det borde finnas en lag som förbjuder människor att vara så flyktiga för varandra. Jag går hem vid sextiden. Jag är trött. Särskilt på människor. Jag skulle vilja leva ett tag på jorden helt för mig själv. Bara för att se om allt skulle kännas lättare då.”
― Johanna Nilsson, Konsten att vara Ela