Nässlorna blomma Quotes

“Av medelklass finns fyra slag. 1) med bildning och piano, 2) med bildning men utan piano, 3) utan bildning men med piano, 4) utan både bildning och piano. Familjen i Nite tillhörde grupp fyra.”
― Harry Martinson, Nässlorna blomma

“Dunkelt är vårt liv. Stor vår medfödda besvikelse – vilken gör att så många sagor överhuvud blomma i Skandinaviens skogar – dystert kolnar vårt hjärtas hungereld. Många bli kolvaktare vid sitt eget hjärtas mila; lägga i fördrömmelsens krymplingsskap örat till och höra hur det susande förbrinner. Det finns ett sagans djupa elände likaväl som ett vakans.”
― Harry Martinson, Nässlorna blomma

“Han visste att det var en sjukdom, inte bara hos honom utan hos människorna där på gårdarna; deras bottenlöst sterila egenkärlek med rönnbärsattityden utåt, mot den svage som inte vågade gå i svaromål om livsvärdena, smickret inför den starke och hatet som på grund av infrysningen växte och svällde i bröstet och grep om hjärtat med förruttnelsens klo, tills handen grep om riset, käppen, rottingen, dolken, svärdet, handgranaten, mausern och sökte syndabockar, syndabockar, syndabockar! Då (som vuxen) hatade han hatet självt i vanmäktigt raseri, men alla hatare skrattade honom i ansiktet och han tog bara skada till sin matsmältning.”
― Harry Martinson, Nässlorna blomma

“– Vad kunna vi lära av en sådan händelse, fortfar Stav och letar i västen efter tuggtobak. Han får upp en bit som han skickligt smyger in i munnen.
– Jo, att det mesta av vårt dagliga liv går efter vanelagar.
Stav rättar sin pincené och ser vänligt på barnen.
– Av vikt är därför att man tillför nya, goda vanor till vanans värld. Då kommer det goda att gå liksom av sig själv. Det blir helt simpelt en ny natur. Vanan är halva naturen.”
― Harry Martinson, Nässlorna blomma

“För henne var julen ett träleri, ett festligt ok som hon bar emedan hon inte vågade annat, visste annat eller hade tänkt sig något annat. Hade hon bara vågat skulle hon ha avskytt barnens tiggande och giriga blickar under julens (i mat och pölsor drunknade) stjärna. Hade hon bara vågat tänka efter, ja, då hade hon spottat på julen, kvinnornas speciella trältid. Men hon vågade inte.”
― Harry Martinson, Nässlorna blomma

“Bristen på jämnåriga lekkamrater gjorde honom fördrömd. Han fick syssla med sig själv och förföll till självmedlidande och melankoli. Han ”tänkte” för mycket, men hade för litet förstånd.”
― Harry Martinson, Nässlorna blomma

“Andra nätter låg han där återigen och grät. Drog sitt självmedlidande omkring sig som en filt som hette “stackars jag”. Och han såg stjärnorna. Han låg här nere i jordlivet och kände till de hemliga verbet och de hemliga substantivet. Och såg stjärnorna.”
― Harry Martinson, Nässlorna blomma

“Andra nätter låg han där återigen och grät. Drog sitt självmedlidande omkring sig som en filt som hette “stackars jag”. Och han såg stjärnorna. Han låg här nere i jordlivet och kände till de hemliga verbet och de hemliga substantivet. Och såg stjärnorna.” s, 102”
― Harry Martinson, Nässlorna blomma

“– Što je to s morskim valovima? – zapita se rak u loncu.”
― Harry Martinson, Nässlorna blomma

“Han visste inte heller att Sven egentligen var för begränsad för att ha andra känslorörelser än de grundkänslor som finnas hos alla, hos Per och Pål och hos djuren. Det var en björns råa värme. Där fattades något.”
― harry martinson, Nässlorna blomma

“Vad skolan var: en ljusvärldens kontroll över hålorna, den spanande ugglan, kunskapens alltid försökande fågel, som jagade gråhetens råttor och skyddade släktet från digerdöden Dumhet.”
― Harry Martinson, Nässlorna blomma

“En samlande kärlek från dem alla till dem alla – outsagd, men som ett under: levande. De kunde vara grymma mot varandra i minuten men älskade varandra i timmen och dagen. De kunde inte undvara varandra.”
― Harry Martinson, Nässlorna blomma

“– Han arbetar ju bra, men han är alldeles för barnslig, slutade Sven. Och så var saken avgjord. – Barnet var för barnsligt.”
― Harry Martinson, Nässlorna blomma

“Regnandet fortfor. Det var december. Samhället luktade av julmat. På bakborden vid fönstren lyste och jäste degar, som liknade modellmassan till nya kroppar – om det hade funnits någon Gud.”
― Harry Martinson, Nässlorna blomma

“Skepparn, som aldrig hade varit i något annat vatten än den där sjön, var en hygglig, ung man med rött skägg. Skägg var inte gubbsak på den tiden. Många som man gott kunde kalla ynglingar hade långa underliga skägg.”
― Harry Martinson, Nässlorna blomma

“Sedan kom arvpratets dagar. För all del, de höllo sämjan god, men arven lukta själv av misstron. Fnurra och låghet får man alltid räkna på där Pengar eller Kärlek stryka fram. Det luktar lite vargpäls om människolivet. Därför behöver det ofta vädras.”
― Harry Martinson, Nässlorna blomma