Manny’s Reviews > Rövarna i Skuleskogen > Status Update

Han kände hat. Utan att öppna munnen talade han till henne. Han sa något som inte var sant men som en gång skulle bli det.

De är döda, sa han. Det är slut med dem. Gräset är nertrampat och avbränt. Men det ska växa upp nytt gräs. Genom golvet ska det också växa. Det ska bända upp katedralens golvstenar. Trä ska multna och murar vittra sönder i regnet. Korset ska falla, galgarna, steglarna, hjulen. De ska multna.

- Fick du min gåva? frågade gästen plötsligt. Bosen reste sig mödosamt, föll på knä och kysste sin hand.

- Illustrissime!

Den upphöjde avfärdade hans ödmjukhet med en mjuk och nästan retsam rörelse. Och detta skulle de ofta se när de lärde känna honom: han föraktade hyllningar och ärebetygelser. Men när de uteblev kom det ett skarpt och irriterat drag kring hans mun.

Människorna var kålhuvuden, svin, löss, sillar, stjärtpillare och lusfinnare men stjärnorna ovanför dem andades sitt ljus och ville nå dem och förvandla dem. De ville fullända dem och få dem att blomma som solar.

Hon var en Hög Fru fast ännu vitare i skinnet. Alla som kom in genom dörren gav hon bröd. En bonde som hade gett sig iväg hemifrån och vandrat vägarna hade sagt Bodel att Jungfrun fött jorden ur sin vita runda mage. Om man sade och trodde så blev man satt i ett risbål och bränd. Gud Fader som hade skapat himlarna och jorden tyckte inte om det.

Much less challenging than Knivkastarens kvinna! A few pages in, and I'm already hooked :)