h3dda > Recent Status Updates

”Även hbtqi-personer är påverkade av hur vi ser på relationer och sex kopplat till kön […] eftersom det finns en så stereotyp bild av sexuellt våld. Det saknas i hög grad berättelser som går att känna igen sig i.” (s. 86)

”Det är det värsta med övergrepp, att det kan ha sådan makt över en så länge efteråt.” (s. 62)

”…flytta till Göteborg? Vem gör det? Jag hade hellre farit till Sibirien.” (s. 14)

”Ingen tjej eller kvinna ska känna att hennes tystnad är mer önskad än hennes ord.” (s. 234)

Skuld- och skamkulturer s. 178

”Jag är fri att välja men inte fri från konsekvenserna av mitt val.” (s. 149)

”Jag vill understryka att jag inte är emot kvinnor som bär slöja, utan slöjans syfte.” (s. 141)

”Det är den gemensamma kontrollen och det kollektiva förtrycket som särskiljer och kännetecknar hedersvåld.” (s. 118)

”Bara för gifta kvinnor. Det är ett av hennes favoritsvar när jag ber om saker. Kanske tror hon att jag en dag ska vakna upp med en så stark önskan att bära string trosor eller noppa ögonbrynen att jag går med på att giftas bort.” (s. 111)

”Det känns som om jag är åskådare till mitt eget liv när jag inte får ta mina egna beslut.” (s. 90)

”Jag känner ett tydligt mellanförskap och slits ständigt mellan två olika världar.” (s. 63)

”Men islam är bara drygt 1400 år gammalt, medan hedersnormer har efterlevts i tusentals år. Heder fanns först.” (s. 24)

”Förhållningsregler liknande hedersnormer har också förekommit i Sveriges historia. […] Tusentals ogifta kvinnor dömdes för barnamord under 1800-talet eftersom de hellre tog livet av sin nyfödda bebis än levde med skammen över att ha blivit gravid utanför äktenskapet. När straffen för barnamord skärptes blev skamrelaterade självmord allt vanligare.”

”Politiska beslut som borde fattas av regeringen avgjordes i praktiken av Gunnar Sträng.” (s. 246)

”…en av 1980-talets hetaste politiska stridsfrågor, nämligen kärnkraften.” (s. 236)

Intressant kritik av hennes memoarer: ”…hon klagade med rätta över att särbehandlas som statsråd för att hon vara kvinna. Å andra sidan, […] skulle hon inte ha tillhört regeringen under så lång tid, om hon inte varit kvinna, men hon fick aldrig anbud om avancemang.” (s. 233)