Patrik Kullebjörk

“Men du skriver också för dem. Inte för att de ska tycka synd om oss. Utan för att de ska ana hur det kunde kännas. Pressa dem till den lite äcklande svindeln när de snuddar vid liknande saker inom sig själva. De har aldrig behövt lära sig att klara sig i en sådan värld. De vet ingenting om att röra sig genom hemliga landskap av oförlösta möjligheter som man aldrig kan veta säkert om någon annan kommer att tro på. De vet ingenting om vad det innebär att behöva klamra efter förnedrande stereotyper, sluta vara bara människa, för att ens smärtsamma erfarenheter över huvud taget ska kunna framträda.”
― Lyra Ekström Lindbäck

“Idag samlar vi skor och bilar, igår flintyxor. Utan tvivel har arkeologer funnit betydligt fler flintyxor än vad människan rimligtvis behövde. Jag tror att flintyxorna handlar om en längtan, kanske en rädsla. Om jag bara har tillräckligt många flintyxor, eller skor, eller ett nyrenoverat kök så kan inget ont hända. Det är den där dödsångesten igen. Den otäcka insikten att allt, allt, allt är förgängligt. Jag kommer att dö, men mina flintyxor kommer att finnas kvar. (Och de fanns ju kvar, eller hur? Men vad hjälper det?)”
― Ann Heberlein, Ett gott liv

“- Din hjärna har skrumpnat av energi- och fettbrist, sa John. Jag sa från början åt dig att vishet är att veta när man ska sluta gå i tangentens riktning. Vid en viss punkt blir det godas riktning ond. Det gäller att veta var, och stanna. Men det kräver självständighet och att man inte är rädd för att kallas avfälling, ideologiskt svag och medlöpare.”
― Lena Andersson, Duck City

“Hela villan, från den vitkalkade terassen till radioantennen, var sådan - prydlig, putsad och på det hela taget oälskad och meningslös. Husets herre betraktade den som ett skämt. Vad beträffar Martha var det varken estetiska hänsyn eller känsloskäl som styrde hennes smak, hon ansåg bara helt enkelt att en tämligen rik tysk affärsman i nittonhundratjugotalets Berlin borde ha ett hem av precis detta slag, det vill säga det skulle vara av precis samma villaförstadstyp som de hus andra personer i hans ställning hade.”
― Vladimir Nabokov, King, Queen, Knave