Patrik Kullebjörk > Patrik's Quotes

“- Människor är inte så små som man tror. Och inte så stora. Felet med att ha makten som bedömningsgrund och inte handlingarna är att nästan alla friskriver sig då, var och en hittar sin maktlöshet när de behöver den. För alla är maktlösa inför någon, och något. Alla har ett skikt av maktlöshet i sig, i sin upplevelse av sig själva i tillvaron, som de då använder. Och därför ser världen ut som den gör. Alla har en glipa i sin makt, även när de vet att de har makt och ansvar, som de kan utnyttja för att förstå varför de måste handla som de gör. Moralen börjar hos individen. Man måste kräva den av alla. De som har makt föddes maktlösa och denna känsla är den som består i dem hela livet, särskilt i de stunder då de handlar fel. Då minns de att de blev mobbade på skolgården och slagen av pappa och inser att allt är någon annans fel även nu.”
― Lena Andersson, Egenmäktigt förfarande

“Hela villan, från den vitkalkade terassen till radioantennen, var sådan - prydlig, putsad och på det hela taget oälskad och meningslös. Husets herre betraktade den som ett skämt. Vad beträffar Martha var det varken estetiska hänsyn eller känsloskäl som styrde hennes smak, hon ansåg bara helt enkelt att en tämligen rik tysk affärsman i nittonhundratjugotalets Berlin borde ha ett hem av precis detta slag, det vill säga det skulle vara av precis samma villaförstadstyp som de hus andra personer i hans ställning hade.”
― Vladimir Nabokov, King, Queen, Knave

“Idag samlar vi skor och bilar, igår flintyxor. Utan tvivel har arkeologer funnit betydligt fler flintyxor än vad människan rimligtvis behövde. Jag tror att flintyxorna handlar om en längtan, kanske en rädsla. Om jag bara har tillräckligt många flintyxor, eller skor, eller ett nyrenoverat kök så kan inget ont hända. Det är den där dödsångesten igen. Den otäcka insikten att allt, allt, allt är förgängligt. Jag kommer att dö, men mina flintyxor kommer att finnas kvar. (Och de fanns ju kvar, eller hur? Men vad hjälper det?)”
― Ann Heberlein, Ett gott liv

“How small and neat and comically serious the other men looked, with their grey-flecked crew cuts and their button-down collars and their brisk little hurrying feet! There were endless desperate swarms of them, hurrying through the station and the streets, and an hour from now they would all be still. The waiting mid-town office buildings would swallow them up and contain them, so that to stand in one tower looking out across the canyon to another would be to inspect a great silent insectarium displaying hundreds of tiny pink men in white shirts, forever shifting papers and frowning into telephones, acting out their passionate little dumb show under the supreme indifference of the rolling spring clouds.”
― Richard Yates, Revolutionary Road

“Vilket korkat jävla idiotland det här var. Alla unga kvinnor drack vatten i sådana mängder att det sprutade ur öronen på dem, de trodde det var 'nyttigt' och 'fräscht', men det enda som hände var att antalet unga inkontinenta i landet sköt rätt upp i höjden. Barn åt fullkornspasta och fullkornsbröd och allsköns märkvärdiga grova rissorter som deras magar inte kunde tillgodogöra sig riktigt, men det spelade ingen roll för det var 'nyttigt', det var 'fräscht', det var 'hälsosamt'. Å, de förväxlade mat med själ, de trodde att de kunde äta sig till att bli bättre människor utan att fatta att mat är en sak, de föreställningar mat väcker något annat. Och sa man det, sa man något i den vägen var man antingen reaktionär eller bara norrman, det vill säga en människa som är tio år efter.”
― Karl Ove Knausgård, Min kamp 2

“If people bring so much courage to this world the world has to kill them to break them, so of course it kills them. The world breaks every one and afterward many are strong at the broken places. But those that will not break it kills. It kills the very good and the very gentle and the very brave impartially. If you are none of these you can be sure it will kill you too but there will be no special hurry.”
― Ernest Hemingway, A Farewell to Arms

“Hon tror hela tiden att det är han som kommer där och att han har ångrat sig. En vän ringer och ursäktar. Inte så mycket å hans egna vägnar som å kärlekens. Att det är så det är; utan rättvisa. Rättvisa har inget med kärlek att göra, rättvisa har med affärer att göra, pengar.”
― Josefine Klougart, Én af os sover

“- Din hjärna har skrumpnat av energi- och fettbrist, sa John. Jag sa från början åt dig att vishet är att veta när man ska sluta gå i tangentens riktning. Vid en viss punkt blir det godas riktning ond. Det gäller att veta var, och stanna. Men det kräver självständighet och att man inte är rädd för att kallas avfälling, ideologiskt svag och medlöpare.”
― Lena Andersson, Duck City

“Om du tänker dig ett dike. Det är spadtag efter spadtag och det kan ju se galet ut för ett barn. Men en vuxen vet vart det leder, att det torrlägger marken så det växer bättre. Med varje spadtag tänker man på det kreaturet och på det. Man tänker på ofödda kalvar och på hästen, hur han skall orka bättre. Och när man tänker så, blir inte ett enda spadtag utan sin mening. Visst är det så? Men i Stockholm. Hur någon där kunde se vad för ett dike han stod uti och vad det skulle tjäna till att fäkta - det förstår inte jag.”
― Sara Lidman, Din tjänare hör

“Men du skriver också för dem. Inte för att de ska tycka synd om oss. Utan för att de ska ana hur det kunde kännas. Pressa dem till den lite äcklande svindeln när de snuddar vid liknande saker inom sig själva. De har aldrig behövt lära sig att klara sig i en sådan värld. De vet ingenting om att röra sig genom hemliga landskap av oförlösta möjligheter som man aldrig kan veta säkert om någon annan kommer att tro på. De vet ingenting om vad det innebär att behöva klamra efter förnedrande stereotyper, sluta vara bara människa, för att ens smärtsamma erfarenheter över huvud taget ska kunna framträda.”
― Lyra Ekström Lindbäck

“Han är hennes Amerika. Det var allt jag kunde tänka. Det är så det ska vara. Kärlek ska vara som en stor, okänd kontinent. Man landstiger, och sen vill man ägna resten av sitt liv åt att bygga bo och slakta ursprungsbefolkningen.”
― Amanda Svensson, Välkommen till den här världen:

“Liberalismen har inte någon utopi. Det finns inte något före och efter inbyggt i den liberala idén. Historien rör sig inte framåt mot ett slutmål. Det är den här världen liberalerna intresserar sig för och hoppas kunna bidra till att göra så bra som möjligt, i fullt medvetande om att den ändå alltid kommer att förbli ofullkomlig, farlig och brutal. I antiliberalernas ögon betyder det att medan de själva kämpar för en bättre värld slåss liberalerna för att bevara en dålig. Antiliberalerna betraktar den värld vi lever i som liberalernas utopi och jämför den med sin egen framtida perfekta värld. Detta sätt att föra bok är till stor glädje för antiliberalernas moraliska balanskonto. De kan tycka sig ha råd med det mesta.”
― Per Svensson, Därför hatar alla liberaler. Och därför har alla fel.

“De som menar att det finns sanningar som bör undanhållas folket behöver inte oroa sig: folket läser inte. Det arbetar sex dar i veckan och den sjunde sitter det på krogen.”
― Voltaire

“Ibland kunde döden läsa tankar.
– När du är död är också dammen borta – åtminstone för dig.
– Är du alldeles säker på det, frågade Anden förvånat.
– Så säker som på någonting annat, sa Döden.
– Det är bra. Då behöver jag inte sörja över den när...
– ...du är död, sa Döden.”
― Wolf Erlbruch, Duck, Death and the Tulip