Förintelsens minnesdag

Idag är det den internationella minnesdagen för Förintelsens offer, baserad på dagen med samma datum då fångarna i koncentrationslägret i Auschwitz befriades, 1945.

Minnesdagen är till för alla som bekämpar intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism. Sedan 1999 har det varit en nationell minnesdag i Sverige och FN deklarerade 2005 denna dag som internationell minnesdag.

Måtte vi inte vara på väg dit där världen var före andra världskriget.

Måtte alla världens Putin, Åkesson, Trump och alla andra makthungriga galningar världen över – tja, jag vet inte vad jag ska önska ska hända dem. Kanske att de alla får sitta på en båt i medelhavet och se sina anhöriga skräckslaget kämpa för livet i det iskalla vattnet? Eller att de får prova på att återfödas som barn i valfritt flyktingläger?

Eller som sexslav i Nepal?

Vi i den rika måste bli bättre på att dela med oss.

Sluta tro att vi på något sätt förtjänat det vi råkat få.

Vara beredda att sänka vår standard. (Återigen – jag vet att det finns människor även i Sverige som knappt klarar dagen, men håll med om att det finns mycket pengar, saker och lyx i omlopp i vårt samhälle?)

Även idag skänker jag pengar till de som hjälper till nere på Lesbos.

Till de som arbetar för att hjälpa unga flickor i Nepal.

Och till Läkare utan gränser, en organisation som verkligen arbetar aktivt för att hålla alla sina administrativa kostnader på minimal nivå.

Min maktlöshetskänsla är så stor, men pengar kan jag åtminstone ge.