Pengar går till nappar, bananer och byxor i storlek 10 år

På ön Lesbos pågår det en humanitär katastrof.

Det pågår många humanitära katastrofer runt om i världen.

Ibland känns det övermäktigt.

Här hemma sitter man i värme och trygghet.

Jag vet att många med mig är frustrerade och vill GÖRA något.

Det befinner sig volontärer på många håll i världen.

Jag har fått kontakt med en specialistsjuksköterska i akutsjukvård (jag skrev tidigare att hon var barnmorska, specialistsjuksköterska i akutsjukvård ska det vara), Gittan Norder, som befinner sig på just Lesbos.

Hennes rapportering snuddar vid det outhärdliga.

Men här finns en möjlighet att GÖRA något.

Om man swishar pengar till Gittan 0705586343 så går det DIREKT till folk som flytt över Medelhavet.

Med hennes tillåtelse delar jag, både swish-numret (kolla att ni skriver rätt, jag har skrivit det korrekta numret nu, men i en tidigare version av det här blogginlägget råkade det smyga sig in en felaktig siffra, förlåt) och några av hennes iakttagelser, från Facebook.

Om alla mina blogg-läsare swishar en tjuga så blir det en rätt stor summa.

Självklart kan det vara så att man inte ens har tjugo kronor att avvara. Men OM någon vill, så gör dessa pengar faktiskt skillnad, direkt och oavkortat.

Skriv ”Lesbos” i meddelandet.

Har du inte swish? Det tog mig två minuter att skaffa via internetbanken och det är sjukt användbart.

Nedan Gittans egna ord:

Lördag 31/10: ”Skakande små å stora kroppar kliver ur båtarna på Lesbos stränder om de är lyckliga. Som volontär lindar jag om en värmefilt. Håller om å kramas. Många hyperventilerar. Försöka lugna. Försöka. Börjar oftast gråta tillsammans med den jag kramar om – det är så överjävligt. Just nu är det så himla dåligt väder med mycket blåst att ingen av båtarna direkt glider in fint utan alla har suttit i timmar å blivit översköljda av vågorna. Rädda att motorn ska dö, att någon ska trilla ur, att de nära i båten efter inte ska komma fram. Alla vet att en båt sjönk för några dagar sedan. Alla vet faran. Att många dog. Men att stanna där de kommer ifrån är uppenbarligen värre – ingen, absolut ingen skulle gå igenom det de gör om det inte kände att det var nödvändigt för att rädda sina liv.

De som inte lyckas överleva färden spolas upp på en strand någonstans. Igår när jag åkte hem stannade bilen jag mötte. Jag stannade oxå. Vevade ner rutan å hörde om allt var okej. De frågade om jag hört något om – a dead body. För en sekund tyckte jag att de frågade om var där var ett party. Men kom snabbt ihåg vart jag var – här är en fråga om en död kropp naturlig. Det onaturliga är allt det som annars är helt normalt. Tacksam att leva!”

”Igår när jag varit å tagit emot ännu en båt å sakta gick tillbaka mot vårt läger. Gick jag förbi en gammal man. Utan skor å väldigt blöta byxor. Han skakade. Tunn tröja å en tunn kavaj – det blåste storm från havet. Jag gav honom en foliefilt. Vecklade ut den och svepte den runt honom. Han tittade upp mot himlen, tackade gud tror jag, tittade på mig å pussade min arm flera gånger. För en jävla foliefilt…. torkar tårarna å hjälper en pappa bära en av hans pyttesmå dyngsura barn. Hon kramar mig hårt. Överjävligt men de lever!”

Söndag: ”Ibland vill de små barnen inte ta av sig sina dyngsura våta kläder. De håller hårt fast i dem å bara skriker rätt ut. Vinden piskar på å det är verkligen svinkallt. Kanske det är favorit tröjan. Kanske är det det enda de har kvar från sitt hem. Det enda de har kvar är deras dyngsura kläder…dyngsura kläder på en mörk blåsig strand i ett annat land där alla pratar konstigt å vill ta av dem alla kläderna. Kläderna måste av. Lättast om man är två volontärer på varje barn. Jag sätter mig ner å tar den skakande lilla kroppen i min famn. Kramar om medan min volontär vän förtvivlat letar efter kläder i alla lådor som efter ett par timmar är en enda röra. Mycket är slut. Skor å strumpor saknas jämt. Tar av kläder vinden piskar på. Inget skydd att byta om. Drar av kläder. Fort på med nya. Fort fort kallt kallt. Nya skor ny jacka. Leverans till pappa – torrt varmt barn. In med nästa blöta barn…..så jobbar vi på i timmar. Varje torrt barn är stor tillfredsställelse å lycka! Tacksam ♡”

Vart pengarna går: ”Pengar går till det som behövs i stunden. Nappflaskor. Nappar. Bananer. Mackor. Just ikväll ska vi köpa in vatten täta kläder i tre storlekar till de som drar in båtarna. När det blåser som det gör nu måste de gå i vattnet å blir blöta å sjuka. De blåser förfärligt varje kväll nu å är kallt. Jag ska även köpa in byxor i storlek 10-12 år. De är Slut jämt. Strumpor är en annan sak jag köpt. Och som sagt det som behövs i stunden.”

Gittans swish igen: 070 558 63 43

(Ps hon har varit där i tre veckor och stannar tre dagar extra, så om du vill swisha, gör det idag. Det köps mat för fullt.)