In your dreams

Har ni läst Kristan Higgins?

Hennes Blue Heron-serie?

Jag läser just nu In your dreams.

Alltså, den är sjukt rolig.

Hon är så DUKTIG.

Jag tror inte folk fattar vilken skicklig författare det krävs för att skriva en bok som man VET kommer sluta med att de får varandra och ändå lyckas hålla spänningen uppe så som hon gör.

Jag har aldrig helt och hållet fattat det där med att en boks främsta egenskap ska vara att den är oförutsägbar.

Vad betyder det egentligen? Och varför är det så viktigt?

Kristan Higgins är en mästare.

Och hon står på sin hjältinnas sida, hela tiden.

Och det är så ROLIGT.

Jag satt just och skrattade högt åt en alldeles underbar scen.

Ibland tänker jag att romance är en av de mest kvinnobejakande genrer som finns. Böcker där kvinnor får vara vanliga människor och ändå vara intressanta och värda att läsa om. De mördas inte, misshandlas inte (sällan), de har inte ätstörningar och de är inte psykiskt sjuka. Chocken.

Ja, jag vet hur verkligheten ser ut.

Tro mig.

Jag vet.

Men när – NÄR – blev det lag på att böcker av, för och om kvinnor måste handla om VERKLIGHETEN? Va?

Romance – en så jävla skön fristad.

Och jag menar inte att man ska undvika att skriva om problem. Och jag tycker det är skitviktigt att undvika stereotyper.

Dock vill jag gärna påpeka att de krav som ibland ställs på underhållningslitteratur av och för kvinnor mycket sällan ställs på annan typ av litteratur.

(Annan författare som skrev FÖRUTSÄGBART för övrigt: Shakespeare.)

Låt inte omslaget luras. Detta är högklassig underhållning av en mästare.

Här är jag i New York, med Kristan Higgins