När livet ger dig citroner

Idag läste jag om citroner på mitt jobb, så nu känns det som att citroner/krukor/romerska lantvillor går som en röd(/gul) tråd genom min tillvaro – visste ni att hesperidernas gyllene äpplen (jag minns ett så bra Kalle Anka-pocket-äventyr om hesperiderna!) senare kom att antas ha varit något slags citrusfrukt och inte alls äpplen. ”The Greek botanical name chosen for all citrus species was Hesperidoeidē (Ἑσπεριδοειδῆ, ”hesperidoids”) and even today the Greek word for the orange fruit is πορτοκαλί (Portokali)–after the country of Portugal in Iberia near where the Garden of the Hesperides grew”, står det på Wikipedia i frågan, vad fint sådant här är.

Giovanni Battista Ferrari (bra namn!) skrev den första boken om citronen 1646, Hesperides, ”en historisk, mytologisk, språkvetenskaplig, botanisk och allegorisk avhandling på barocklatin om citrusfrukter”. Under barocken var citronen en statusmarkör. I Villa di Castello utanför Florens, som Cosimo de’ Medici anlade som sommarhus, började man bygga upp en citrusträdgård. På vintern tog man in citrusträden i ett växthus, och därifrån kommer ordet orangeri.

Slut för idag! Nu följer en av Ferraris fina citroner:

 

Och kolla vilken fin parfym mitt nya favorit-parfymmärke Diptyque gör: L’Eau des Hespérides. Nu känner jag väldigt starkt att jag vill dofta som en hesperid.