Världspoesidagen 21 mars 2015
Sulor mot skare krasar
stövlarnas spetsar pekar mot svart himmel
och den stjärna alltet kretsar kring
Rävarnas svansar sveper över valvet
i den eviga jakten
Jag har sett den tusentals gånger förut
Renens mjuka nos mot min kind
varm och trygg
Vit andedräkt ser ut som skira sagoväsen
de svävar i luften omkring oss
Jag drömmer varje natt
men isen är det enda som är kvar när jag vaknar
Räveld viskar jag utan att förstå
I handen känslan av sjalens mjuka silke
Jag kan inte minnas dina ögon
Staden äter mig
och dagarna är näst intill outhärdliga
Jag tröttar ut mig efter arbetets slut
springer i parken tills jag inte längre kan andas
När jag kommer hem
längtar jag efter sömnen
och det som är mitt riktiga jag
Där färgerna växer över himlen är jag hemma
Din bästa härk drog akkjan när vi for över isen
och rävarna dansade ovanför oss
Du sade ingenting
för alla ord var otillräckliga
Jag tror det var dagen du äntligen skulle bli min
fast i drömlandet är det alltid natt
Det smäller i isen
Svettig och ensam ligger jag plötsligt i en säng
För varje gång jag vaknar
har jag svårare att lokalisera mig
Klockan visar på sju
med darrande fingrar slår jag numret till jobbet
skyller på att jag är sjuk
Sömn, kom och ta mig hem
Låt mig dansa i skenet från rävarnas eld
