Skrivtips, varsågod att ignorera om ni är ointresserade

Ibland när man (jag) fastnar med ett kapitel eller en scen så har jag noterat att det kan bero att min huvudperson i den sekvensen har reagerat ”fel”.

Att hen är arg när hen snarare borde vara bekymrad. Är sur när hen borde vara förvirrad och försiktigt optimistisk.

Två huvudfel tror jag man gör när det gäller det här:

Karaktären reagerar för HÄFTIGT.

Blir ursinnig, rasande, överlycklig (typiska misstag som romance-författare, särskilt orutinerade, gör, märker jag.)

Karaktären reagerar INTE ALLS.

De har fått veta att de är oäkta, bedragna, oälskade och lallar bara vidare som om de inte reflekterar över detta alls.

Glöm inte att REAKTIONEN på saker och ting faktiskt är HANDLING. Alltså: handlingen i din bok består inte bara av en (viktig) ramberättelse, utan även i högsta grad av dina karaktärers tankar och känslor och reaktioner.

Förstår ni hur jag menar?

(Jenny B, håller du med?)

Hemma! Åh, hemma hemma hemma. Jag är tidernas sämsta resenär. Jag längtar aldrig till Dubai eller Thailand. Möjligen till London, Prag och New York. Men mest vill jag vara hemma, hos alla mina block och pennor.

Och alla mina tuber och krämer, förstås.