Om hur DN:s ledarsida misstolkar en studie om antisemitism för att smutskasta vänstern

Det är positivt att radions nyhetsuppläsare har överått från att säga “terrordådet i Paris” till att säga “terrordåden i Paris”. Attacken mot en kosherbutik beskrevs först som ett simpelt efterspel och kallades för ett “gisslandrama”. Sverige hade fullt upp att diskutera karikatyrteckningar och verkade knappt notera att terrordådet mot Charlie Hebdo följdes av ännu ett terrordåd två dagar senare, denna gång riktat mot en kosherbutik, med det tydliga motivet att döda judar.

I en bloggpost på SKMA sammanfattas den antisemitiska dimensionen i terrorattentaten i Paris. Som en del av bakgrunden nämns den antisemitiska massrörelse som formerat sig kring den franske komikern Dieudonné och hans sidekick Alain Soral (som tidigare har haft en framträdande position i Front National).

Som vanligt formulerar sig SKMA exemplariskt, utan onödiga insinuationer. Deras bloggpost kan kontrasteras mot det slafs som förs fram på DN:s ledarsida i dag, under rubriken “Judar är åter måltavlor”.

DN-ledaren kan delas upp i två halvor. Första halvan bygger på SKMA:s bloggpost och rymmer i sak inga konstigheter, tvärtom är det viktiga saker som påpekas. Dock använder DN det mindre lyckade uttrycket “muslimska extremister”. Bättre är att som SKMA skriva om “extrema islamister”, för då råder inget tvivel om att motiven grundas inte i islam som religion, utan i islamismen som är en politisk ideologi.

Det är först i ledarartikelns andra halva som DN flippar ur. Antisemitismen projiceras på en luddig “extremism“:

Extremister av alla sorter – höger, vänster eller jihadister – har några få framträdande likheter. En är deras förkärlek för att attackera judar.

Verkligen? Till stöd för sin tes hänvisar DN till en EU-rapport, “Discrimination and hate crime against Jews in EU Member States“. Enligt DN handlar rapporten om “antisemitiska hatbrott”, vilket inte riktigt stämmer – rapporten handlar om upplevelser av antisemitism bland judar i Europa. Antisemitismen tar sig inte alltid brottsliga former bara för att den uttrycks som “negativa yttranden”. Studiens resultat på denna punkt återges helt felaktigt av DN:

De som oftast fällde ”negativa yttranden om judar” var vänsterextremister. När frågan gällde fysiskt våld och hot var det däremot oftast extrema muslimer som låg bakom.

Detta sägs inte i den aktuella rapporten. Faktum är att rapporten inte säger någonting alls om “vänsterextremister”. Begreppet förekommer inte på någon av dess 81 sidor.

Judarna som deltog i studien tillfrågades om de i olika sammanhang hade stött på “negativa yttranden om judar” (i vardagliga situationer, i den politiska debatten eller på internet). Sen tillfrågades de om sin uppfattning av vem som fällt dessa yttranden. De fick välja ett eller flera av dessa alternativ:

someone with a right-wing political view
someone with a left-wing political view
someone with a Muslim extremist view
someone with a Christian extremist view
none of the above mentioned

Notera att det inte sägs någonting om vänsterextremism eller högerextremism. Det är DN som väljer att förvränga undersökningens resultat. Därtill väljer DN att förtiga det faktum att även “kristna extremister” pekas ut.

Så här står det i studien:

According to the opinion of half of the respondents who have heard such statements made in the 12 months before the survey, someone with a left-wing political view (53 %) made the statements, or someone with a Muslim extremist view (51 %) did. People with right-wing political views are mentioned as a source of such statements by over one third (39 %) of the respondents and people with Christian extremist views are mentioned by one in five (19 %) respondents in the countries surveyed. /…/

those who describe the person or persons as ‘someone with a left-wing political view’ were likely to also select the category ‘Muslim extremist view’, while those who selected the category ’someone with a right-wing political view’ tended to select it together with the category ‘someone with a Christian extremist view’.

/…/

While examining these results at country level, notable differences between EU Member States emerge. More respondents in Hungary, for example, tend to describe the person(s) involved in making negative comments about Jews as someone with a right-wing political view (79 %), while respondents in France (67 %) and Italy (62 %) were more likely than respondents from other countries to mention someone with a left-wing political view. In addition, relatively more respondents from France (73 %) and Belgium (60 %) than from the other countries surveyed tend to perceive the person(s) as someone with a Muslim extremist view.

Vissa av siffrorna antyder intressanta skillnader mellan antisemitismen i t.ex. Frankrike och Ungern. Det finns dock stora osäkerhetsmoment i hur studien är genomförd. Eftersom det inte finns något centralt register över Europas judar – som väl är! – präglas urvalet ofrånkomligen av ett visst godtycke. Forskarna har använt sig av “respondent-driven sampling” för att nå ut till 5847 personer som själva identifierar sig som judar. Det finns inga garantier för att urvalet är representativt, exempelvis i fråga om politiska sympatier.

Därtill är det möjligt att de nationella skillnaderna i viss mån återspeglar olika förståelser av begrepp som “vänster” och “höger”. I vilket fall berör studien inte alls de faktiska motiven bakom antisemitiska yttranden.

Huvudsaken är dock detta: studien som anförs av DN säger ingenting om vänster- eller högerextremister. De begrepp som används är vänster- och högersympatisörer.

Om någon som blivit utsatt för antisemitiska påhopp säger att det kom från en högersympatisör, betyder det inte att det nödvändigtvis var en högerextremist – det kan också ha syftat på en person med liberalkonservativa sympatier. På samma sätt kan kategorin “vänstersympatisör” i detta fall omfatta allt från socialdemokrater och vänsterliberaler, till förvirrade anarkister och förhärdade stalinister.

Att som DN göra antisemitismen till en fråga om “extremism” är att friskriva den politiska mittfåran från ansvar. Retoriken syftar mest av allt till att misstänkliggöra all radikal samhällskritik, i synnerhet alla former av radikal vänster. Nu är det hög tid att punktera den slafsiga retoriken från DN:s ledarsida, vilket dock kräver en vässad analys av vad saken gäller.

Antisemitismen är ett strukturellt problem, en fördom som förekommer tvärs igenom det politiska fältet: till vänster, i mitten och till höger. Här finns i princip ingen större skillnad mot homofobin, som också är en fördom som kan återfinnas såväl bland religiösa som sekulära, i olika politiska läger såväl som bland människor utan klar politisk identitet. Om dessa problem ska tas på allvar, får de inte reduceras till en fråga om “extremism”.