Julen på bussen går runt runt runt

Okej. Så de senaste dagarna har Dallas Cowboys gått till slutspel i NFL, Manchester United har slagit Newcastle med 3-1 och Detroit Red Wings vann en ishockeymatch utan att mer än max tre absoluta nyckelspelare fick livshotande skador. Dessutom hittade jag sån där kokoschoklad i kylskåpet som jag hade glömt bort. Jag håller med om att det är en exceptionell utdelning på mina emotionella investeringar under julhelgen.

Men nu står alltså min  son här och försöker lura i mig att allt det där egentligen var mina julklappar från honom.

Jag vet att han bara är fyra år, men ibland är han faktiskt den mest opportunistiska och manipulativa formen av medgångssupporter jag någonsin har stött på.

Jag försökte prata med min fru om det här, men eftersom jag hade vinterkräksjukan där runt julafton och det nu händelsevis är tredje gången den här vintern som jag har vinterkräksjukan så ryckte min fru bara på axlarna och sa att ”den verkliga presenten från hela familjen” är att de inte bara gav upp och donerade min kropp till forskning någon av eftermiddagarna när jag hade somnat i soffan.

Så. Ja. Ni vet. Jag ska inte säga att jag förväntade mig något MER än det jag har fått den här julen, inte alls. Jag är jättetacksam. Verkligen. Absolut. Det viktiga är ju att man har sina nära och kära och hälsan och sådär. Eller någon form av hälsa, i alla fall. Julen handlar ju inte om presenter. Självklart inte.

Men jag antar hur som helst att det här betyder att jag kan sluta leta efter Playstation 4- och ost-formade paket som min familj kan tänkas ha gömt någonstans.