Livet är en schlager

Åsa och jag var på musikal.

Vår tredje tillsammans det här året.

Det började ju med Sweeney Todd och Peter Jöback på Stadsteatern, fortsatte med Priscilla Öknens drottning på Göta Lejon och nu var det Livet är en schlager med Peter Jöback, Helene Sjöholm och en hel drös med superduktiga sångare, skådespelare och dansare på Cirkus.

Helene Sjöholm har ju en Röst som inte är riktigt av den här världen.

Men Peter Jöback.

Oh my.

Så berörande han är.

Fantastiskt.

Jag grät när han sjöng Annars vore jag inte jag, den texten går så in i mig, rätten att älskas för den man är, hur det faktiskt inte är alls självklart för alla, hur fruktansvärt ont det gör att inte känna att man får finnas sån som man är.

Så glad att vi såg den här.

Jag hoppas att jag nån gång får möjlighet (och råd) att se när Peter Jöback sjunger en egen konsert, kanske i London.

Shit, vad glad jag är att jag återupptäckt musikaler.

Tror att det eventuellt är det bästa här i livet.

(Men VARFÖr finns den inte på Spotify eller itunes? Jag vill lyssna! Uppdatering: nu såg jag att skivan släpps i slutet av januari. Jajaja, jag väntar väl då)