Min drogliberala åsikt, som KD och FP vill förbjuda

En kristdemokrat och en folkpartist vill införa ”nolltolerans mot all relativisering av narkotika” i en debattartikel i Göteborgsposten. Inte bara nolltolerans mot narkotika alltså — det är ju redan den officiella politiken i Sverige, som Kristdemokraterna och Folkpartiet försvarar sedan länge, oavsett konsekvenserna. Utan nu även ett förbud mot att ens diskutera narkotika på ett faktabaserat sätt, att ”relativisera narkotika”.



Jag blir upprörd över att svenska politiker (som tydligen kandiderar till riksdag och kommunfullmäktige) ens kan föreslå något så korkat och odemokratiskt. Det ska alltså bli förbjudet att ifrågasätta den svenska misslyckade narkotikapolitiken, som kostar liv fullständigt i onödan? Är det så kristdemokraterna och folkpartisterna tycker att vi ska bedriva politisk debatt i Sverige, att när makten får slut på argument så förbjuds helt enkelt motståndarsidan från att yttra sig?

Självklart måste vi ”relativisera” narkotika och se vilka preparat som är mer eller mindre farliga, och vilken politik som kan tänkas göra minst skada för dem som har oturen att fastna i missbruksproblem. Annars kan vi aldrig förbättra vår politik på det området. Då kommer missbrukare fortsätta dö i onödan.

Vill KD och FP att det ska vara förbjudet att säga offentligt att cannabis är mycket mindre farligt än alkohol? Det är ingen tvekan om att det är sant att det är så, men den faktauppgiften gör ju att man kan börja ifrågasätta den politik som KD och FP står för, så ur det perspektivet kan man förstås förstå om KD och FP tycker det vore skönare om den faktauppgiften försvann ur debatten.

Ska det vara förbjudet att säga att sprutbytesprogram är bra, eftersom det minskar spridningen av aids och gulsot bland tunga missbrukare? Ska det vara förbjudet att fråga varför KD och FP alltid ropar på mer tvång inom missbrukarvården, samtidigt som köerna kan vara årslånga till frivillig vård för missbrukare som själva kommit till en punkt när de vill ha hjälp?

Dagens svenska narkotikapolitik är en humanitär katastrof, som går ut på att straffa dem som redan har det svårt istället för att erbjuda dem hjälp. Allt i den heliga ”nolltoleransens” tecken — en dogm som har som bara tänker i termer av en slutgiltig lösning med vilka medel som helst, men som inte på något sätt är baserad vare sig på kunskap om vad som fungerar, eller ens vanlig medmänsklighet.



Jag och Piratpartiet vill se en ny svensk narkotikapolitik, inspirerad av vad som har visat sig fungera på andra håll i Europa, till exempel i Portugal. Vi vill att innehav av alla droger — från cannabis till heroin — avkriminaliseras för eget bruk.

De som har problem med en drog blir inte hjälpta av att bli trakasserade av polis och rättsväsende. De ska få hjälp av samhället om de själva vill ha den. Och de som inte har problem, men kanske gillar att röka på en holk någon gång ibland, har samhället ingen anledning att slösa polisresurser på alls.

Det här är en drogliberal åsikt jämfört med dagens svenska dogmatiska nolltoleranspolitik. Det är också en humanistisk och humanitär åsikt, som tycker att vi ska fokusera på att hjälpa människor när de behöver hjälp, och att narkotikapolitiken ska syfta till skademinimering.

Men enligt KD och FP borde jag alltså inte ens få yttra den åsikten.

Läs förbudsivrarnas debattartikel i Göteborgsposten