Stjärnblod

En märklig och mäktig insikt slog mig plötsligt: Det röda i vårt blod heter som ni vet hemoglobin, ett metalloprotein som egentligen består av fyra proteiner med varsin hemgrupp som kan bära syre. Hemgruppen är i sig en molekyl som i mitten bär en ensam järnatom - infattad som ädelstenen i en brosch.

Det som slog mig var att alla dessa järnatomer en gång har skapats inne i en stjärna som sedan exploderat som en supernova och alltså inte längre finns. Vårt blod innehåller med andra ord de monterade gnistorna efter en utplånad stjärna. Kunde man få dessa gnistor att lysa som de en gång gjorde skulle vi i mörkret kanske likna en människoformad galax ...

Om jag någon gång får barnbarn och följer dem till doktorn för att ta blodprov så ska jag berätta för dem om deras stjärngnistor.








(Och nej, jag har inte rökt på. Det behöver jag inte.)