Vi behöver ett europeiskt internet, men på rätt sätt

Tysklands förbundskansler Angela Merkel gjorde i dagarna ett utspel där hon säger att vi behöver ett europeiskt internet för att skydda oss mot USA’s snokande öron och ögon. Det är helt rätt — förutsatt att vi menar rätt sak när vi talar om en europeisk skyddad informationsinfrastruktur.

Vi måste vidta åtgärder, både politiska och praktiska, för att skydda våra medborgerliga fri- och rättigheter i Europa. Det har blivit uppenbart genom Edward Snowdens avslöjanden om hur USA ägnar sig åt att spionera på privatpersoner och civila företag inom EU. Vi vet nu med säkerhet att när okrypterat data lagras i eller färdas genom USA, då har NSA förmågan att snappa upp det, och gör det troligen också.

Det här måste vi göra någonting åt. Vi måste skydda både alla oss européer och de företag som verkar här mot det avancerade och ihållande hot som USA’s spionorganisationer utgör.

Men på samma gång måste vi vara väldigt tydliga med att vi inte vill förvandla internet till en samling geografiskt avgränsade öar på användarnivån. Internet är designat för att inte bry sig om landsgränser. Det var med avsikt och är en av de största fördelarna med internet. Så ska det vara i fortsättningen också.

Men att allt som finns publicerat på internet ska kunna läsas av alla, betyder inte att allt vi skickar privat ska kunna läsas av NSA.

Vi får undersöka vilka tekniska möjligheter som finns för att skydda privatlivet i Europa. Vi behöver definitivt molntjänster där allt data lagras inom Europas gränser under europeiska lagar. Vi måste få stark kryptering inbyggd som standard i alla olika sätt vi har för att kommunicera elektroniskt, och vi behöver installera system för att gömma ”metadatat” om vem som kontaktat vem.

Men vi behöver också politiska åtgärder utöver de rent tekniska.



Vi måste få den politiska makten att tydligt ta avstånd från massövervakningen. Inte minst den svenska regeringen måste ge ett ordentligt svar på vad FRA egentligen gör åt den amerikanska säkerhetstjänsten NSA, och om regeringen står bakom den verksamheten i dess helhet och vill att den ska fortsätta.

För det andra måste vi omedelbart säga upp (eller bara sluta följa) alla avtal med USA om att skicka data dit. Swiftavtalet (”TFTP”) om att skicka data om våra bankaffärer, och PNR-avtalet om att skicka data om hur vi reser och med vem, är bara två exempel.

För det tredje måste vi också sätta samman en väl genomtänkt civil strategi för att möta hotet mot Sveriges och Europas infrastruktur. Vi behöver ett allmänt höjt säkerhetsmedvetande, så att inte företag och myndigheter väljer att anlita molntjänster i USA för saker som involverar persondata, eller är det minsta känsliga ur något annat perspektiv.

Och precis som Angela Merkel föreslår, måste vi se till att det finns tekniska möjligheter att lagra det datat i Europa, och se till att det stannar där. Företag som kan garantera och bevisa att de inte hanterar datat i USA ser redan ökad efterfrågan på de tjänsterna.

Det är inte politikernas jobb att starta tjänsteföretag, men genom att sätta tydliga mål om en väl skyddad infrastruktur och vidta de politiska åtgärder som behövs, skapas grunden för att marknaden ska kunna ta hand om de tekniska problemen.



Jag tror Angela Merkel — till skillnad från den svenska regeringen — är inne på rätt spår för att skydda oss mot massövervakningen från främmande makt.