Om Spotify är en bubbla, vad händer då i kraschen?

“Är Spotify en bubbla?“, frågade jag förra veckan. Om frågan hade ställts för ett par år sedan, hade kommentarsfältet blivit invaderat av fanatiska spotifister. Precis som Apple, hade även Spotify en smärre armé av självutnämnda musketörer, redo att rycka ut så fort någon ifrågasatte deras favoritföretag. Men nu verkar dessa ha tystnad. Det är intressant i sig, tycker jag.

Jag vill låta frågan hänga kvar och är nyfiken på att höra fler idéer. Först en uppsamling bland kommentarerna, där någon skriver:

Det verkar som att Spotifys företagsstrategi handlar om att genom lån å nyemission ta in så mycket kapital de kan för att hinna växa så mycket som möjligt innan apple å googles konkurrens blir för stor. De väljer alltså hellre att gå i förlust år efter år men med en hög expansionstakt än att gå i vinst men ha en långsammare expansionstakt. För att spotify ska överleva på lång sikt behöver det bygga upp en global närvaro som kan stå sig i konkurrensen mot drakarna. Antingen är du störst, eller så finns du inte alls. Det är min gissning till varför de valt “förlust”-strategin.

Visst är det väl så. En anonym källa nära företaget har citerats i pressen:

För Spotify handlar allt om att växa, växa, växa. De skulle imorgon dag kunna växla om till vinst men det är inget alternativ nu.

Möjligen skulle Spotify kunna växla om till vinst i morgon. Men skulle vinsterna hamna på en nivå som motsvarar företagets värdering till 35 miljarder kronor? Skulle knappast tro det. Att beteckna “förluststrategin” som ett fritt val är lite missvisande.

Förhållandet mellan Spotify och skivbolagen är helt avgörande. En kommentator skriver att det “är endast en halv sanning” att skivbolagen skulle äga Spotify – vem som nu har påstått detta. Enligt kommentatorn äger skivbolagen endast äger 16,3 % av aktierna i Spotify. Även om jag inte hinner kolla upp siffran nu, kan vi väl konstatera att de äger en minoritet.

Icke desto mindre kan man säga att skivbolagen kontrollerar Spotify, eftersom de har full kontroll över “råvarutillförseln”. Här är läget lite speciellt. Många andra industrier kan välja mellan olika råvaruleverantörer, men det kan inte Spotify. Om de inte kan leverera musik från alla de stora skivbolagen, kommer merparten av användarna att uppfatta tjänsten som skadskjuten. Skivbolagen har alltså nästintill total frihet att pressa priserna uppåt, inklusive den hypotetiska friheten att stänga Spotify.

Elaka tungor talar om att skivbolagen hittills har nöjt sig med att mjölka riskkapital ur Spotify. När riskkapitalisterna vill ha tillbaka sina pengar, eller när kreditgivarna vill se en realistisk plan för vinst, kan skivbolagen dra sig ur med vinnarlotten. Om de är riktigt kortsiktiga, det vill säga. Men vad säger egentligen att skivbolagen skulle agera långsiktigt?

Talet om att “växa, växa, växa” låter onekligen bubbligt. Nästan lite 1999-känsla. Så vad kommer att hända om Spotify visar sig bli en bubbla? Om företaget en vacker dag ställer in betalningarna? Om det meddelas att X antal miljarder snabbt måste pumpas in för att inte tjänsten ska släckas?

Ja, då blir det riktigt spännande. Möjligen kommer Spotify att räknas som too big to fail, vilket betyder att det kraschen blir en politisk fråga. Vad skulle ett räddningspaket – eller frånvaron av ett räddningspaket – betyda för musikens framtid? Det skadar knappast att spekulera.

(Motsvarande spekulationer kring Facebook och Twitter vore också intressant att ta del av.)