Är det internet som förstör ekonomin?

Magnus resonerar kring en intervju med nätkritikern Jaron Lanier, vars nästa bok verkar handla om hur internet förstörde ekonomin. Samma tema togs upp tidigare i år i en annan intervju, som Jonas sammanfattar:

Here’s my super-truncated interpretation of Lanier’s argument: Due to a misfortunate combination of macroeconomics, technology and law, we might be in the midst of what is actually a real-term economic stagnation, masked by the vastly increased capture of capital and profits in society by a small elite of financial stalwarts. /…/

Global information systems actually help creating long tail-like societies, where the absolute majority wealth only accrues among a small elite, and as long as the system fails to let ordinary citizens accrue wealth from their interaction with this system, these gaps will only get wider.

Detta knyter an till en välkänd kritik av den långa svansens logik, som framförts med syftning på olika kulturområden. Förra året formulerade jag själv denna kritik i Boken, då alltså med avseende på böcker:

Både topplistan och den långa svansen – både Piratförlaget och Vulkan – har gynnats i det nya seklets kulturklimat. Men det har skett på bekostnad av allt däremellan: den mellanstora kulturen, som på litte- raturens område bärs upp av alla de halvkända författare och halvsmå bokförlag som fortsätter att verka under ekonomiskt kärva förhållanden. Amerikanska analytiker har omtalat fenomenet som ”the death valley problem”. En alternativ liknelse som förekommit i Sverige är att kulturlivet börjar likna ett äpple med aväten mitt, ett äppelskrutt.

Jaron Lanier verkar försöka att omedelbart överföra detta resonemang till ekonomin i allmänhet. Närmare bestämt i termer av “klass”. Då får han en teori om hur den nya ekonomin är dålig, eftersom den slår mot “medelklassen” – ett begrepp som är lika vagt som brett, särskilt när det används i USA. Vinnarna är de allra rikaste. Om man ska följa den långa svansen ända ut, kanske det även skapas ett växande trasproletariat som överlever på nästan inga pengar alls? Dock verkar Jaron Lanier helt jävla ointresserad av alla som befinner sig under “medelklassen”.

Andra skulle tala om “proletarisering av medelklasserna“, eller om prekarisering. Men sådana ord använder inte Jaron Lanier. Han är amerikanskt livrädd för sånt som luktar Marx. Troligen betyder detta att han missar chansen att låta nätkritiken kompletteras av ekonomikritik. Nu förblir han fast i tanken på att “ekonomin” – vad detta nu är – borde växa. Att det är internets fel att den inte växer mer.

Ett exempel han tar handlar om hur mänskliga översättare görs överflödiga. Google förfinar sina maskinöversättningar genom att scanna in böcker och låta olika översättningar jämföras mot varandra. Därmed drar de nytta av tidigare utfört arbete – “the original translators aren’t paid for their work“.

Grejen med lönearbete är dock att arbetaren säljer sin arbetskraft, inte sitt arbetsresultat. På detta bygger liksom kapitalismen. Översättare är förvisso något av ett gränsfall i de fall som de får upphovsrätt till översättningarna, men normalt försörjer sig även dessa som lönearbetare (oavsett om lönen betalas per timme eller per ord).

Kapitalet är dött arbete. Liksom vampyren kan det endast upplivas genom att insuga levande arbete och lever desto intensivare, ju mera det insuger.

Karl Marx: Kapitalet, band I

Inga konstigheter. Översättningarna är redan “dött arbete”. Google gör det döda arbetet till kapital. Därmed minskar de behovet av arbetskraft – i detta fall behovet av mänskliga översättare. Google kan då, som företag som ligger i framkanten av produktivkrafternas utveckling, kamma in en extraprofit. För kapitalet som helhet innebär samma utveckling att själva dess grundval gröps ur, sakta men säkert.

Kapitalet är självt den processerande motsättningen, eftersom det söker reducera arbetstiden till ett minimum, samtidigt som det å andra sidan uppsätter arbetstiden som rikedomens enda måttstock och källa.

Karl Marx: Grundrisse

Just detta verkar vara vad Jaron Lanier nu har upptäckt, utan att själv kunna inse vidden av det hela. Citerar ur Magnus referat:

problemet han ser är att hela ekonomin förminskas då en massa arbete utförs som inte valoriseras inom ekonomins ramar.

Han syftar nog inte på en förminskning i absoluta termer i form av negativ tillväxt, utan på att ekonomin på grund av detta inte är så stor som den borde ha varit, med tanke på den tekniska expansionen.

Detta “borde” vänds på huvudet i Marx’ ekonomikritik. För ett enskilt kapital – exempelvis ett företag eller en nation – leder ökad produktivitet i regel till ökad vinst. Men bara tills de övriga kapitalen har hunnit ifatt eller slagits ut. Vinstökningen kommer i detta fall ur ett nollsummespel på marknaden. Vad som gäller för ett enskild kapital kan inte generaliseras för kapitalet eller “ekonomin” som helhet. Just detta är gör dock nationalekonomin (och Jaron Lanier).

Ingenting säger alltså att digitaliseringen “borde” leda till ökad tillväxt. Ur ett värdekritiskt perspektiv, som utgår från Marx, innebär digitaliseringen tvärtom att den “processerande motsättningen” skärps. Kapitalets substans gröps ur när arbetskraft görs överflödig i varuproduktionen.

Jaron Lanier missförstår detta som en svårighet att ta betalt på internet. Hans resonemang är fast i cirkulationssfären. Därför är det inte förvånande att han ser lösningen i en extrem utvidgning av varuformen, där varje bit av data ska kopplas till en ägare som får betalt när den kopieras. (Om detta, se slutet av Jonas referat som även rymmer en utförlig kritik.) Jaron Lanier verkar vara oförmögen att tänka sig någonting annat än abstrakt tillväxt, att tänka sig ekonomins slut.