lite sjuk, lite arg, lite uttråkad

Hej, så här har jag haft det hittills i år – förutom att jag legat i min egen samtidssäng och inte haft en blondin som kommit med te och hostmedicin till mig, men det är rätt likt annars. Jag har varit sjuk hela 2013, det har varit jättetråkigt! Jag har liksom klättrat på väggarna i allmän frustration: 2012 slutade dramatiskt med att jag sade upp mig från mitt jobb (eller sade upp mig och sade upp mig, jag var inte anställd: det var mer så att jag förklarade att jag inte ville fortsätta när typ inget av det jag gillade med jobbet skulle förbli detsamma, och så packade jag ihop mina saker – några utställningskataloger, några obekväma skor, den blåvita kaffemuggen med antika gudinnor – i en COS-påse och gick därifrån sista dagen före julledigheten, för att inte komma tillbaka, det var sorgligt – - – ), och nu har jag legat här, blek och hålögd, och kontemplerat min framtid mellan lätt febriga arbetspass då jag hetsläst lite i en bok, gjort några understrykningar, somnat, vaknat och varit arg över att jag somnade, hetsläst lite…

Sådant är läget. Jag ska skriva och läsa jättemycket 2013! Kanske ska jag även blogga. Just nu är jag vansinnigt trött på Twitter, som var en stor anledning till att jag slutade blogga, eftersom det var så snabbt och lätt och jag är en lat och bekväm person, som dessutom hade ont om tid, men nu kan jag knappt logga in på Twitter utan att genast vilja logga ut: jag står inte ut med den överväldigande känslan att många twittrare använder sina konton främst för att marknadsföra sin egen höga moral och slå ner på andras bristande sådana. Vissa dagar känns Twitter som ett enda stort angiverisystem, där den som tycker fel ska hängas ut och läxas upp.

Nåväl, inget är så tråkigt som analyser av sociala medier! Jag gillar dessutom jättemånga twittrare, osv, etc – det var en kul artikel om fiskar i Expressen idag! Tomas Bannerhed om senaste bandet av Nationalnyckeln. Man blir så glad av roliga fiskar! Den där sjuka sillkungen kan alltså bli jättelång, det hade jag ingen aning om! Nu har jag en ny sak som finns under vattenytan att vara rädd för. Erik Helmerson hade skrivit bra i DN så här på Bengt Ohlsson-dagen också. Annars har jag läst Michel Houellebecqs efterord till den franska utgåvan av Scum-manifestet (fast på svenska), och håller nu på med Susan Sontags brev från Sverige 1969. Nu ska jag äta tomater. Jag känner mig lite valhänt som bloggare kan jag erkänna, så det här trevande första inlägget får ses som… en övning. Jag hoppas på att återkomma snart. Hej så länge.